Åh, vad irriterande...
Det är väll hormoner, PMS eller något... Vad är det som gör att man ibland bara känner sig obekväm i sin egen kropp? Att det kryper i kroppen och för minsta lilla felsägning som sambon gör får han sig en avsnäsning. Och han är inte sen att retas lite extra eftersom han märker att det tar skruv. Fy f-n jag hatar sådan här dagar. Det var likadant igår...
Då satt jag framför datorn och försökte koncentrera mig på att läsa om LCHF samtidigt som min älskade, kära, gulliga sambo står och sparkar en plastboll på mig, gång på gång på gång på gång... Får man inte bli lite tokig då till slut?
Män är från mars och kvinnor från venus kanske är det det här de menar. För jag tycker ju att han ska förstå när jag säger sluta (underförstått, det är irriterande jag försöker läsa, jag tycker inte det är roligt). Det han hör är tydligen något helt annat (fortsätt gärna 20 gånger till jag säger nej men jag tycker egentligen att det är skitkul).
Jag kanske är i klimakteriet? Det är nog i tidigaste laget för det men man vet alldrig. Troligen är jag i klimakteriet fast i en light version (för jag får ju inga svallningar eller något sådant och den här irritationen går ju över när min sambo går ut), liksom jag har alzheimers light och tourettz syndrom light.
Vem har sagt att det ska vara enkelt, kanske är det meningen att lite prövningar sänds ut i vår väg för att vi ska få kämpa lite för att behålla glöden och hålla kärleken vid liv och inte bara ta den förgiven.
Så med det sagt ska jag gå och dricka kaffe ta med honom en sväng till IKEA och kolla på kök för att ytterliggare utmana ödet. Överlever vi dagen som vi gjort så många gånger förr så kanske vi har en chans att fortsätta växa tillsammans. Men först ska jag gå och kasta en plastboll i huvudet på honom, hihi det är så himla roligt, helst en sådär tio gånger på raken också.
Pssst. Om du läser det här Mattias vill jag bara säga att du bara är irriterande ibland, några gånger per dag, däremellan är du världens underbaraste pappa och sambo.
Pussen och kramen när jag ska reda ut håret använder jag kamen.
(nä fy vad dålig den var)
Då satt jag framför datorn och försökte koncentrera mig på att läsa om LCHF samtidigt som min älskade, kära, gulliga sambo står och sparkar en plastboll på mig, gång på gång på gång på gång... Får man inte bli lite tokig då till slut?
Män är från mars och kvinnor från venus kanske är det det här de menar. För jag tycker ju att han ska förstå när jag säger sluta (underförstått, det är irriterande jag försöker läsa, jag tycker inte det är roligt). Det han hör är tydligen något helt annat (fortsätt gärna 20 gånger till jag säger nej men jag tycker egentligen att det är skitkul).
Jag kanske är i klimakteriet? Det är nog i tidigaste laget för det men man vet alldrig. Troligen är jag i klimakteriet fast i en light version (för jag får ju inga svallningar eller något sådant och den här irritationen går ju över när min sambo går ut), liksom jag har alzheimers light och tourettz syndrom light.
Vem har sagt att det ska vara enkelt, kanske är det meningen att lite prövningar sänds ut i vår väg för att vi ska få kämpa lite för att behålla glöden och hålla kärleken vid liv och inte bara ta den förgiven.
Så med det sagt ska jag gå och dricka kaffe ta med honom en sväng till IKEA och kolla på kök för att ytterliggare utmana ödet. Överlever vi dagen som vi gjort så många gånger förr så kanske vi har en chans att fortsätta växa tillsammans. Men först ska jag gå och kasta en plastboll i huvudet på honom, hihi det är så himla roligt, helst en sådär tio gånger på raken också.
Pssst. Om du läser det här Mattias vill jag bara säga att du bara är irriterande ibland, några gånger per dag, däremellan är du världens underbaraste pappa och sambo.
Pussen och kramen när jag ska reda ut håret använder jag kamen.
(nä fy vad dålig den var)
Kommentarer
Trackback
