Till alla vackra underbara människor därute.

Är ni nöjda med er själva? Jag har jättesvårt att vara nöjd med mig själv ibland. Visst finns det stunder då man kan tycka att man är rätt okej och gjort något bra men för det mesta tycker jag att vi slår bort det.

Jag menar när någon säger "vad fin du är i den där klänningen" så blir den naturliga reaktionen "äh den här gamla trasan" Det är en del av det svenska arvet det förstår ja. Vi vill inte skryta eller skrävla. Men tänk om man kunde börja ta åt sig istället och säga "tack", du är fin idag du med, till exempel. (Där tycker jag att en liten lögn är helt okej om det skulle krävas i stunden).

En kvinna som jag träffade via jobbet härom veckan talade om för mig att hon tyckte att jag var upplyftande, hon kunde inte riktigt förklara men hon sa "jag känner mig glad och upplyft, jag tycker att du passar väldigt bra för ditt jobb". Hon sa också att hon trodde att om man hade något bra att säga om någon så skulle man säga det för då blir livskvaliteten bättre.

Det är klart att min dag blev mycket bättre efter det besöket. Cykelfärden (jag cyklar typ halva min arbetstid på grund av att kommunen är sådana bra logistikplanerare, effektivt eller hur) tillbaka till kontoret på dryga milen (då förstår ni) genomfördes med ett stort leende på läpparna hela vägen. (Tänk vad fånig jag måste sett ut). Jag liksom hon blev ju upplyft, så lätt som jag kände mig där på cykeln, nästan svävande på grund av vad en person sa till mig, har jag sällan känt mig.

Och när någon säger något nedlåtande eller ger oss negativ kritik så blir vi så himla nedtryckta. Jag kommer inte ihåg riktigt nu men jag vet att om någon säger något negativt så behöver man höra något positivt många, många fler gånger innan det balanserar upp känslan.

Det jag ville säga var att jag har funderat på det där med vad vi säger och inte säger till andra. Jag kan ofta tänka att någon har snygga skor, snygg frisyr eller tänka fasen vad bra hon/han gjorde det där eller vad det nu kan vara men oftast stannar det i tanken. Jag har börjat bli bättre på det att tala om det som jag tror är upplyftande för en annan människa. För det känns så himla bra när leendet sprider sig över ansiktet hos den andra personen.

Visst, man kanske får till svar äh den här gamla trasan eller äh det var väl ingenting. Men jag slår vad om att när personen går därifrån så är det lite mer rakryggad, lite gladare och lite nöjdare med livet just för stunden.

Så jag vill bara säga till alla vackra underbara människor därute ni som jag känner, ni som är mina vänner. Jag tycker om er ni gör mig glad, ni är fina i håret och har fina klänningar (byxor), ni är jättebra på era jobb och toppen föräldrar till era barn, älskliga syskon, superduktiga fotbollsspelare, toppen ledare, bästa jobbarkompisarna man kan ha...

(Vänta bara tills jag blir på dåligt humör någon dag då är inte alla så j-la underbara men det är en helt annan historia...)

Dagens höjdare: Lars (min mammas sambo) har sovit med smink och har svart nagellack.
Dagens magplask: luktar lite illa, måste gå och duscha...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0