Fotbollsgalan 2009 den riktiga
Medans jag sitter här och äter en falu rågrut med sardiner i tomatsås på, funderar jag på vad sjutton jag ska skriva. Det har varit lite tomt på den kreativa fronten ett tag nu känns det som. Kanske är det för att jag har varit så kreativ på jobbet den senaste tiden? Eller så är det för att jag söp bort alla hjärnceller i fredags!
Det senare skulle jag tro...
I fredags hölls fotbollsgalan 2009 (inte den där töntiga som de visar på TV, nej den riktiga) och som på alla andra stora galor var det mycket press där (ja, jag vet iallafall att det finns en bänkpress i källaren i lokalen). Efter att folket hade kommit in och visat upp sig i sina H & M, Gina trikå, Lindex och spandex designade galakläder var det dags att mingla. I dom glassiga halvliters engångsplastmuggarna spudlade den ekologiska äppelcidern och i tre urläckra IKEA skålar dignade 3,90 kr/hg godiset. Efter minglet var det självklart bankett och en buffé utan dess like stod uppdukad och retade aptiten hos det vackra galafolket. Det har sällan skådats en sådan explosion av smaker och färger, den exotiska maten kom från ett fjärran land och jag tror det kallades tacos.
Kändisar här och kändisar där precis som det ska vara, Camilla mittfältaren som var en av favoriterna till det prestigefyllda priset årets vad var där liksom den gamla legenden Mia Nilsson som efter en sprakande karriär fått lägga skorna på hyllan. Linda Almestrand mittbacksgiganten var där, Anna Book, Steve Tyler och den där männsikan som är på varenda löpsedel nu Anna Anka som någon så roligt kom på att när hennes son får barn blir hon Farmor Anka. Lilli och Sussie tittade in och de hade som vanligt med sig något gammalt skadeskjutet djur, eller förresten det var nog Roland Nilsson. Till allas stora förvåning kom även en gammal 80-tals ikon förbi Monchichi, det var inte igår, men så var det ju inte vilken gala som helst heller.
Arrangörerna hade gjort sitt yttersta för att förgylla kvällen efter den eminenta banketten, intog det vackra och nu mätta folket den stora salen där prisutdelningen skulle äga rum. Som vanligt och som sig bör bjöds det även på en kavalkad av avancerad underhållning av Rang. Det var dans och det var sång och det var komik på hög nivå. Det var en kväll där många oanade talanger avslöjades och många anade talanger prisades. Guld- och diamantbollen släng er i väggen. Här var det strumpor, ett paraply och chansen till miljoner som delades ut till de som gjort fantastiska insatser under årets säsong.
Vem som fick priset "Årets vad"? Det blev inte Camilla, trots förhandstipsen hon fick nöja sig med ett litet mindre prestigefyllt pris framröstad av laget till årets spelare, men sörj inte Camilla chansen finns kvar nästa år, träna lite mer på tåhävningar bara.
Årets vad 2009 går till... Maria Nilsson, vilken skräll det var. Sen fortsatte det bara pris efter pris kammade hon hem. "Årets slinga", "Årets slyna", "Årets tummen mitt i dörren" och slutligen nästan "Årets mål".
Själv vann jag priset som Årets bästa spelare i hela världen genom hela världshistorien, och det var inte alls jag själv som hittade på det priset för att inte jag vann något annat pris och inte fick någon pokal.
Så tack till arrangörerna som lyckades i sitt försök att göra kvällen precis så rolig och speciell och fantastisk som vi hade förväntat oss, och kvällen slutade ju inte där...
Fotbollsåret 2009:s höjdare: Vi var bästa laget i slutspelet och gjorde en jävligt bra säsong och hade en grymt kul fotbollsgala.
Fotbollsåret 2009:s magplask: Jag fick inte en enda jävla pokal...men jag är inte BITTER...
Ps. Det här visste vi inte innan galan om Leffe. Förutom att han är en bra fotbollstränare, klär han sig ibland i kvinnokläder och jobbar som hårfrisörska på fritiden, skriver djupa låttexter, och sjunger lite halvtaskigt, dessutom är han allergisk mot lime.
kram och puss man kan ta bort smink med en bomullstuss
Det senare skulle jag tro...
I fredags hölls fotbollsgalan 2009 (inte den där töntiga som de visar på TV, nej den riktiga) och som på alla andra stora galor var det mycket press där (ja, jag vet iallafall att det finns en bänkpress i källaren i lokalen). Efter att folket hade kommit in och visat upp sig i sina H & M, Gina trikå, Lindex och spandex designade galakläder var det dags att mingla. I dom glassiga halvliters engångsplastmuggarna spudlade den ekologiska äppelcidern och i tre urläckra IKEA skålar dignade 3,90 kr/hg godiset. Efter minglet var det självklart bankett och en buffé utan dess like stod uppdukad och retade aptiten hos det vackra galafolket. Det har sällan skådats en sådan explosion av smaker och färger, den exotiska maten kom från ett fjärran land och jag tror det kallades tacos.
Kändisar här och kändisar där precis som det ska vara, Camilla mittfältaren som var en av favoriterna till det prestigefyllda priset årets vad var där liksom den gamla legenden Mia Nilsson som efter en sprakande karriär fått lägga skorna på hyllan. Linda Almestrand mittbacksgiganten var där, Anna Book, Steve Tyler och den där männsikan som är på varenda löpsedel nu Anna Anka som någon så roligt kom på att när hennes son får barn blir hon Farmor Anka. Lilli och Sussie tittade in och de hade som vanligt med sig något gammalt skadeskjutet djur, eller förresten det var nog Roland Nilsson. Till allas stora förvåning kom även en gammal 80-tals ikon förbi Monchichi, det var inte igår, men så var det ju inte vilken gala som helst heller.
Arrangörerna hade gjort sitt yttersta för att förgylla kvällen efter den eminenta banketten, intog det vackra och nu mätta folket den stora salen där prisutdelningen skulle äga rum. Som vanligt och som sig bör bjöds det även på en kavalkad av avancerad underhållning av Rang. Det var dans och det var sång och det var komik på hög nivå. Det var en kväll där många oanade talanger avslöjades och många anade talanger prisades. Guld- och diamantbollen släng er i väggen. Här var det strumpor, ett paraply och chansen till miljoner som delades ut till de som gjort fantastiska insatser under årets säsong.
Vem som fick priset "Årets vad"? Det blev inte Camilla, trots förhandstipsen hon fick nöja sig med ett litet mindre prestigefyllt pris framröstad av laget till årets spelare, men sörj inte Camilla chansen finns kvar nästa år, träna lite mer på tåhävningar bara.
Årets vad 2009 går till... Maria Nilsson, vilken skräll det var. Sen fortsatte det bara pris efter pris kammade hon hem. "Årets slinga", "Årets slyna", "Årets tummen mitt i dörren" och slutligen nästan "Årets mål".
Själv vann jag priset som Årets bästa spelare i hela världen genom hela världshistorien, och det var inte alls jag själv som hittade på det priset för att inte jag vann något annat pris och inte fick någon pokal.
Så tack till arrangörerna som lyckades i sitt försök att göra kvällen precis så rolig och speciell och fantastisk som vi hade förväntat oss, och kvällen slutade ju inte där...
Fotbollsåret 2009:s höjdare: Vi var bästa laget i slutspelet och gjorde en jävligt bra säsong och hade en grymt kul fotbollsgala.
Fotbollsåret 2009:s magplask: Jag fick inte en enda jävla pokal...men jag är inte BITTER...
Ps. Det här visste vi inte innan galan om Leffe. Förutom att han är en bra fotbollstränare, klär han sig ibland i kvinnokläder och jobbar som hårfrisörska på fritiden, skriver djupa låttexter, och sjunger lite halvtaskigt, dessutom är han allergisk mot lime.
kram och puss man kan ta bort smink med en bomullstuss
Kommentarer
Postat av: Lisa
hahaha... alltså dina rim...
Trackback
