isofiasvarld

Och hur summerar man den här veckan då? Har väll försökt att inte känna mig stressad, hur man nu försöker med det. Man känner ju vad man känner på något vis. Jag försöker kombinera mitt liv så gott som det går. Det känns just nu bara som att det är lite för många bitar i pusslet någon bit måste bort. Det värsta är att jag vet inte vilken bit jag ska ta bort eftersom alla bitar egentligen passar in. Det ända jag vet är att det finns bitar som jag inte kan ta bort, och att det finns några bitar som jag inte vill ta bort.

Veckan har väll annars varit helt okej, jag har varit sjukt trött när helgen har kommit två veckor på raken nu. Det är det här mörka höstrusket tror jag. Känner sig inte alla lite mer eller mindre vissna när det är mökt och regnigt hela tiden? Å andra sidan när solen skiner så är luften helt fantastisk på hösten det är lättare att andas på något sätt.

På jobbet rullar allt på, jag vet vad jag ska göra om man säger så jag behöver inte vara sysslolös. Vi går in i sista fasen nu och det känns både gott och lite skrämmande, jag både längtar och fasar för att det ska ta slut. Det är väll så med projektarbete, man strävar ju hela tiden efter att nå målet, det är ju det man vill. Fasan är väll tomheten som kommer när sista punkten är satt...

Jag har tränat fotboll och spelat innebandy och gjort Åstrands konditionstest. (En fantastisk man denne Åstrand som jag hade förmånen att lyssna på här för någon månad sedan i Solna, det handlade om ett aktivt åldrande.)  Konditionstestet gick väll sådär. Genomsnittlig - det är ju inte direkt vad man vill vara. Starkt hjärta men för mycket vikt som drog ner betyget. Fy, det har inte samma effekt som förr. Då knöt man näven i fickan, nu går jag hem och äter lite glass. Det blir så motsägelsefullt jag är sådan jävla tävlingsmänniska jag vill ligga högt vara bra för min egen skull. Att vara genomsnittlig det är inte kul ändå orkar jag inte riktigt ta tag i det. Jag hinner inte göra det på det sättet som det krävs, jag hinner inte och det är väl en av frustrationerna och en utav pusselbitarna som inte får plats alla gånger och när jag ger den plats får jag putta ut något annat. Hur ska jag kunna ligga på den nivå som jag helst skulle vilja och samtidigt hinna med allt annat hur gör man, ge mig gärna tips för jag är rådlös.

I fredags hade vi biljetter till hockeyn ÖIK-Västerås, örebro vann och det hade varit kul att gå, men jag valde att ge bort min biljett och stanna hemma med Kalle och Idol på TV och ladda inför lördagens 90 års fest.
Tess och hennes syster och Mattias hade alla fyllt 30 och bjöd till fest med grillad mat och dryck. Ja alltså, drycken var inte grillad men det fattar ni nog. En trevlig kväll, kul att göra någonting roligt tillsammans med min älskade sambo det var inte igår. Vi hade Kalle hos farmor så vi kunde även unna oss sovmorgon och det var j-ligt skönt vill jag lova.

Så har min lilla goa syster Lisa fyllt 18 år,
det är inte klokt vad åren går.
Tvungen att slänga in ett litet rim där.
För jag bestämmer ju själv vad jag skriver här.
Efter en kväll på krogen fick hon V.I.P
själv är man när det gäller den eran R.I.P
Det låter som jag har en ålderskris
och jag kan inte längre ringa bris.
Det är inte så farligt som det låter,
jag sitter inte alls det här och gråter.

Nä, det är väll ingen idé att gå i lera och sörja.

Kram och puss funderar på en gördel för att hålla in min stuss.

(Det hjälper dock inte på konditionstestet).