Så nära, så nära, så nära...

Jag hade nog tänkt mig den här eftermiddagen lite annorlunda än vad den blev. Jag hade inte tänkt ligga hemma med foten i högläge och sura med en tom, tom känsla av grusade förhoppningar inombords. För just nu är det deppigt. Vi får inte komma till start med det lag som är tänkt som så många gånger förut. Vi har ju en viss vana av det kan man ju lugnt säga men idag av alla dagar när det gällde så mycket blev det för många ändringar och vi blir för sårbara, det är inte lätt att spela en match där det gäller att vinna eller försvinna... Vi har ju spelat med kniven på strupen varenda match sedan vi insåg att vi faktiskt hade kapacitet och möjligheten att gå upp i trean. "Känn ingen press" var en mening som florerade under samlingen inför matchen.

För även om jag tycker att vi gjort en bra säsong och ett kanonbra slutspel så räckte det inte hela vägen och känslan av att ha missat tåget så precis på håret är så frustrerande och jobbig. Och tåget som vi kämpade för att hinna med verkade vara fullt av utmaningar och roligheter, förväntningarna på att få kliva på har varit stora och växt sig starkare och starkare under hela hösten i takt med att vi tagit seger efter seger. Vi har stått pall varenda match och turen har också varit på vår sida. Så idag när tåget gick och vi stod kvar och blickade bort i fjärran och konstaterade faktum så kändes det jävligt snöpligt. Så nära, så nära, så nära, så nära men ändå så långt ifrån...

Jag hade nog tänkt mig den här eftermiddagen lite annorlunda än vad den blev. Jag hade tänkt mig en eftermiddag där de tårar som flödade var av glädje, förlösande glädjetårar över all press som varit på oss under slutspelet. Jag hade tänkt mig ett hurra för segern som skulle hörts ända till Laxå så att de på så vis hade fått reda på att spelet var förlorat för deras del... men så blev det inte.

Vi förlorade med 1-0 på hemmaplan mot Kif duff eller vad de heter det är en realitet denna eftermiddag.

Inte idag och inte nästa vecka men kanske senare kan vi fortsätta att bygga på vår spelidé med alla våra fantastiska fotbollstjejer och nästa år kommer vi inte längre kunna smyga för Lillån kommer vara ett lag att räkna med i toppen. För nästa år är väl målet att gå upp i trean va?

Till alla tjejer som gör Lillån till ett sådant roligt lag att spela i "gaska upp er" vi tar nya tag det gör vi ju alltid eller hur?

Ett stort grattis till Laxå som vi höll på att sno platsen från :-) och grattis till Sköllersta som vann serien.

Ps. Om poängen hade nollats inför slutspelet hade vi vunnit, men om finns ju inte så...Ds.

Fia


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0