Inte lätt...
Då har jag stött på patrull igen, kört på för fulla muggar, kört på högtryck, kört så det ryker... sen vart det motorstopp...
In på verkstan, fundera vad det är för fel, laga, fixa, ändra... backa lite grann...
Solklart vad jag menar, nej kanske inte det men fina metaforer hehe. Det har som vanligt med att göra att livet som heltidsarbetande, fotbollsspelande, småbarnsmorsa inte alltid går ihop sig. Speciellt inte när man har kraven på sig själv att alltid prestera och vara bra. Är det något mellanbarnssyndrom eller?
Det är som sagt bara att ta ett kliv tillbaka acceptera att man inte kan vara med på allt, missade andra fotbollsträningen i rad idag, hade ingen barnvakt, i torsdags var det jobbet.
Men idag kan jag ärligt säga att jag är uppriktigt glad att jag missade träningen. Har just haft en jättemysig kväll framför bolibompa med min älskade lilla krulltott till son. Som, jag bara vill nämna så här i förbigående, ser ut som Seinfeld för tillfället efter min framfart i lockarna med saxen.
Fröknarna på dagis rekommenderade frisören på krämaren om man har småbarn, vad handlar det om?
Tog mig i kragen och gick in till chefen också och klämde lite ursäktande fram att jag nog inte kommer hinna klart med rapporten på utsatt tid. Efter ett litet tag la jag korten på borden, jag hinner inte klart, det finns inte en chans. Hon la på en vecka till utan att blinka med löfte om mer tid om det inte skulle räcka. Trycket över bröstkorgen lättade lite... jag tyckte dock att det strålade ut lite i höger armen, men höger det kan ju inte vara så farligt, hehe...
Va fan är man så mesig för? Jag skulle ha gått in till min chef för flera veckor sen och sagt att det här går inte det är för lite tid jag behöver mer. Men in i det sista gnetar och stretar jag för att jag kanske kan hinna. Man lär så länge man lever, det är så sant som det är sagt. Dagens läxa jo, man vet inte förrns man har frågat och jag börjar erfara att människor har en tendens till att förvåna en och då menar jag i en positivriktning. För om man pratar med folk och säger som det är istället för att buteljera upp saker och ting så är där alltid någon som har något klokt eller tröstande att säga. Någon som av egen erfarenhet kan bistå med lite klokhet och snälla ord. Det ytterst sällan man blir dömd. Nej. den hårdaste och jävligaste dömaren utav alla det är du, du själv.
För att citera en jamaican vars intressen var reaggea och barnbarnen (han var med på bolibompa, bra TV det där) "Ta inte livet så allvarligt", och det fick mig att tänka ta inte dig själv så jäkla allvarligt heller.
Jag har läst att det där suddas ut med ålderdomen, och med den kommer ju förhoppningsvis klokheten. Inse att man inte är en central punkt på jordklotet herregud i det stora hela är man inte ens en myrlort på jorden. Om man tänker på i tid hur länge människan funnits på jorden jämfört med annat liv, så räcker det inte ens till en halvlång brakskit efter en tacomiddag. Nej, så chill out, baby, dont worry about a thing cause every litle thing is gonna be alrigt, YEAH!!!!
Imorgon kan jag träna och jag ska faktiskt börja acceptera inför mig själv att jag gör så gott jag kan och är med när jag kan och att det faktiskt är gott nog, för sannolikt så är jag även där min egen värsta domare.
Puss och kram denna kalla kväll i månens sken, men nu måste jag gå och raka mina ben!
