Minisemester och tvättmani

Här rullar dagarna snabbt på. Trots att jag har min intensiva nedräkning till dagisstart. Jo, 84 dagar är det kvar nu till 1 september då Kalle återigen får börja sina femton timmar. Hade funderingar ett tag på att börja jobba tidigare. Hade ju bestämt att vara hemma längre denna gång men det är verkligen intensivt så vissa dagar önskar jag inget hellre än att inte vara mammaledig sådana dagar är jag nog ingen bra mamma. Då kanske jag som Kalle ibland brukar säga borde få sparken...

En minisemester (om man någonsin kan kalla, en resa hemifrån med två barn 5 månader och 4,5 år semester) till Liseberg avverkades i veckan. Bodde över en natt på Lisebergsbyn i en stuga. Mysigt kan tyckas, tja det vet jag inte. Efter att ha varit 6 timmar på Liseberg och tryckt hamburgare, korv, sockervadd och glass, samt ovanpå det åkt massa karusell så är väl mysigt inte ordet man söker. Trötta, lätt illamående som grundstatus på samtliga ger en mer fientlig stämning i stugvärmen. Jag sov i dubbelsängen själv. Oskar i sin vagninsats eftersom barnsängen lös med sin frånvaro. Kalle och Mattias sov i nederslafen i våningssängen. Tuffingen vågade inte sova i överslafen när det kom till kritan. Mattias alltså...

Kalle sa till ett par damer medans hans stod lutad över dem på en parkbänk att han inte mådde så bra och att han kunde kräkas. Jag satt på andra sidan och ammade och höll andan att han faktiskt inte skulle kräkas på dem. Jag trodde det ett tag. Han fick ett bryt på Liseberg, proppade då i honom en sockervadd så blev det snart bättre...

Hemma har det varit några dagar eller vad säger jag ett par veckor av stridigheter. Det är som att prata med en vägg ibland. Eller jag tror faktiskt att det är mer givande att prata med väggen. Den är liksom lite vänligare tillbaka. Den skriker inte åt mig...

Positiv förstärkning, positiv förstärkning...

Är så positiv och stärkande att jag spyr... Hjälper? Kanske ändå...

Lillebror får inte synas eller låta så länge det är så går det bra. Tur han är så snäll och go och glad för tillfället. Men han kommer ju också kräva mer och mer uppmärksamhet. Alla vill ha uppmärksamhet. Hela familjen är under mitt skinn för tillfället till och med katten går mig på nerverna. Jag vill bara vara ifred lite, lite, lite granna. Är det för mycket begärt?

Men så ringde farmor, guld värda farmor, och frågade om de kunde få ta med sig Kalle till Eskilstuna djurpark? JAAA, JAAA, och åter JAAA. Då kan ju han sova över här först... Gulle er...

Har ni sett solsidan? När Fredde har grillmani? Mattias har en likadan mani fast inte med grillen. Nej tvätten. Han tvättar, hela tiden. Så fort jag slänger något i tvätttunnan står han där. Han har dykt upp från ingenstans på en hundradels sekund. Man ser sig omkring och undrar var tusan han kom ifrån. Lite halvcreepy... Häromdagen gick han runt och letade tvätt för att få ihop en. Frågade mig om jag hade något att tvätta. Öh nej, allt är rent. Men trosorna då?

Hallå, sluta tvätta... Fast jag tror inte han kan han är fast och behöver hjälp. Jag kanske hjälper han sen. Just nu är det ganska skönt att det finns rena kläder och lakan hela tiden. Men trosorna jag har på mig kan han väll liksom vänta med... Men aha det kanske är som med hönan Agda? Fundera på den...

Har tagit massa nya bilder i mobilen och i kameran. Tänker alltid att jag ska lägga upp dem men nu som vanligt har Oskar vaknat, det var en kvart sen typ men jag har ignorerat det. Men med tanke på att Kalle inte tål Oskarljud så är det för husfridens skull bäst att jag sliter mig härifrån nu. Vill ju inte förstöra resten av dagen. Ska det behöva vara så? När går det över? Varför kan han inte bara tycka det är kul med syskon? Ändå säger han att han vill ha en bebis till!!! Det kan han fetglömma, never in my footstep!!!


Puss och kram köpt plättar på ica
så vi kan ut i solen och fika.                  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0