isofiasvarld

Idag var det dags för träningsturnering där motståndet var inga mindre än blågult och Hovsta...

Ja, nu var det inte Lotta Schelin och gänget, utan dövlandslanget men ändå...
Lillån segrade med 3-0. Efter en lite trevande start började vi hitta rätt i positionerna och vi lyckades riktigt bra med att stänga dem med boxen. Det var inte helt lätt att få ihop lag till eftermiddagens drabbning då flera flitiga flickor skrev högskoleprovet. Som vanligt var det tjejer från LEA-laget (flicklaget) som ställde upp. Idag var det Anna och Elin och de var fantastiskt duktiga. Det var ganska lågt tempo i matchen, emellanåt visade vi upp riktiga fina spelkombinationer. I andra halvlek tyckte jag styrspelet började fungera bättre och vi fick ytor och kunde anfalla mera. Blågult kändes aldrig riktigt hotande, en komfortabel seger måste jag säga. Vi hade lite liknande spelidé men det som avgjorde tror jag var lite snabbare omställning och passningsspel från vår sida.

Andra matchen mot Hovsta blev ytterliggare en seger denna gång med 4-2. De hade lite högre press, vilket gjorde att vi fick lite snabbare spel. De stack upp på några hörnor och hade förutom målen ett par vassa målchanser, men jag tycker att vi kontrollerade matchen och var det bättre laget. Ett rättvist resultat. För att vara första matcherna för i år och med lite nya spelare tycker jag det var en bra insats av samtliga, bra inställning.

Så här glad blir man när man vinner!!!

Dagens höjdare: Jag måste säga Pernillas mål när hon gör en "drabakomhälenfint", backen är uppe på läktaren (fast det fanns ingen läktare men ändå) och sen sätter dit den iskallt, riktigt snyggt.
Dagens magplask: När Kvist kommer i 180 knyck och blir fälld, då blir det ett rejält magplask.

Dagens tränarduo Nilz och Goran, taktiken var klockren för dagen sparka, spring...

och så naturligtvis laget för dagen....

(Lagfotot: stående, Goran, Elin, Hanna, jag, Sätre,
sittande, Pernilla, Anna, Kvist (som har upptäckt en spindel som kryper på Tess ben, hon funderar på om hon ska ta med den hem, den är väldigt söt nämligen), Sara och liggande Tess.

Jag har ingen aning om hur det gick mellan Hovsta och Blågult, tyckte nog Hovsta var lite vassare. Kul var det att spela iallafall. Jag kommer inte ihåg vilka som gjorde mål heller. Men jag var där tror jag, eller?

Nu blir det filmtajm och soffläge.

Kram och kyss imorn blir det nya hyss!!!

Det finns en liten kille som inte fördömer, klankar ner på mig kommenterar mitt utseende eller mitt sätt att vara. Det finns en kille, en enda i hela världen som är helt perfekt.

Idag fick jag sånt himla sug efter att träffa den här killen den kändes som det var länge sen vi hade tid tillsammans bara vi två. Så jag tog ut lite semester halva dagen.
Vi gjorde inget särkilt bara hängde liksom.
Vi åkte och käkade lunch, jag hade valt ut din favorit restaurang. (De serverade hamburgare).
Efter det gick vi in och lånade några filmer, även här fick du välja du var dagens prins.
Så åkte vi hem och myste och kollade in kung fu panda, den var faktiskt riktigt bra.
Efter det gjorde vi en hinderbana i ditt rum och vi klättrade runt där ett tag.

Det är så skönt att "hänga" med dig man kan liksom vara sig själv. I bilen på väg hem tittade du på mig med dina underbara bruna ögon och sa... Mamma jag har fisit. Okej svarade jag. Ett tag senare var det ombytta roller. Kalle jag har fisit, sa jag. Okej, sa Kalle och fortsatte titta ut genom rutan. Med vem kan vara så till den milda grad sig själv? Jag vet ingen annan än dig!

Tack för idag min finaste lilla älskling, du är det bästa som någonsin har hänt mig!

Kram och puss en hästart kallas russ.

Ska åka iväg och lira lite innebandy snart. Jag har ont i foten. Men det är värre med fotboll för det gör ont när jag sparkar på bollen springa går rätt bra. Igår när vi tränade fotboll hade vi personliga samtal med tränaren, vilket gick ut på att han skulle tala om vad vi skulle jobba på och lite hur mycket vi tänkt att satsa.

Vilken skräll det blev när tränaren tyckte att jag borde jobba på konditionen...
Jag har en rubrik som heter träning kolla alla inlägg som finns där så förstår ni att det finns en del att jobba på där...hm.

Satsa, hur ska jag satsa jag är för fan trettiofem år jag kan inte satsa eller kan jag? Allt talar emot det, när man skriver på facebook att man har varit och tränat fotboll får man kommentarer från gamla lagkompisar som lagt av "hur orkar du"? Svaret är för att jag tränar, tränade jag inget så skulle jag inte orka, man får ju energi av att träna. Sen är ju träningsformen individuell.

För det mesta är fotboll roligt, igår var det tråkigt, ont i foten, dåligt tempo (för lite folk), obefintligt passningsspel. Vi kör lite hörnvarianter med skott och en annan spelövning de är i och för sig roliga. Golvet i hallen är så jäkla halt så man kan inte ta ut löpsteget alls man springer och spänner sig som en skitnödig älg... Vilket är tråkigt för oss kanske roligt om man tittar på.

Jag ska köra på nu inomhus sen får jag se... jag är definitivt inte intresserad av att göra något halvdant, jag vill inte träna en gång i veckan och sedan sitta på bänken, bestämmer jag mig väl för att vara med så kör jag så det ryker och ryker det inte kör jag ändå. Om jag känner att det inte blir helhjärtat att jag inte kan vara med så mycket som krävs så lägger jag av.

Förresten sa Leffe (vår tränare) att han hade funderat på mig som ytterback, när man blir äldre kanske man får flytta ner ett hack. Beslutet om att fortsätta eller sluta blev genast mycket lättare eller...
Först tänkte jag aldrig, sen tänkte jag, kanske det!  Att spela innermitt är rätt kämpigt och slitigt för kroppen.

Sen tyckte han att jag skulle stoppa åldrandet, men det kanske blir svårt? Ja, kanske det... Jag kommer ju inte fylla trettiofyra nästa gång det är en sak som är säker...
I nästa andetag säger han ja, vi klarade ju oss utan dig halva säsongen så...

Hur tolkar man allt detta är jag på väg att bli en belastning?

Jag är lite orättvis vissa saker har tagits ur sitt sammanhang, men det är ju konstigt vad man väljer att lyssna på. Men om folk hela tiden håller på och säger att man är för gammal för att spela fotboll så tror man ju till slut på dem att det är någon jäkla tabu. Det kanske är det som är det största hindret. Det och att man får andra prioriteringar i livet fotbollen kommer längre ner på viktigt listan.

Jag kommer aldrig stå och studsa och hoppa i grupp till musik med kordinationsövningar som kräver MVG i akrobatik och timing. Jag kan för fan knappt hoppa jämfota och klappa händerna samtidigt. Vad ska jag göra om jag inte längre spelar fotboll?

Måste dra nu men kram och puss någon dag ska jag åka lila buss.

Jag hade nog tänkt mig den här eftermiddagen lite annorlunda än vad den blev. Jag hade inte tänkt ligga hemma med foten i högläge och sura med en tom, tom känsla av grusade förhoppningar inombords. För just nu är det deppigt. Vi får inte komma till start med det lag som är tänkt som så många gånger förut. Vi har ju en viss vana av det kan man ju lugnt säga men idag av alla dagar när det gällde så mycket blev det för många ändringar och vi blir för sårbara, det är inte lätt att spela en match där det gäller att vinna eller försvinna... Vi har ju spelat med kniven på strupen varenda match sedan vi insåg att vi faktiskt hade kapacitet och möjligheten att gå upp i trean. "Känn ingen press" var en mening som florerade under samlingen inför matchen.

För även om jag tycker att vi gjort en bra säsong och ett kanonbra slutspel så räckte det inte hela vägen och känslan av att ha missat tåget så precis på håret är så frustrerande och jobbig. Och tåget som vi kämpade för att hinna med verkade vara fullt av utmaningar och roligheter, förväntningarna på att få kliva på har varit stora och växt sig starkare och starkare under hela hösten i takt med att vi tagit seger efter seger. Vi har stått pall varenda match och turen har också varit på vår sida. Så idag när tåget gick och vi stod kvar och blickade bort i fjärran och konstaterade faktum så kändes det jävligt snöpligt. Så nära, så nära, så nära, så nära men ändå så långt ifrån...

Jag hade nog tänkt mig den här eftermiddagen lite annorlunda än vad den blev. Jag hade tänkt mig en eftermiddag där de tårar som flödade var av glädje, förlösande glädjetårar över all press som varit på oss under slutspelet. Jag hade tänkt mig ett hurra för segern som skulle hörts ända till Laxå så att de på så vis hade fått reda på att spelet var förlorat för deras del... men så blev det inte.

Vi förlorade med 1-0 på hemmaplan mot Kif duff eller vad de heter det är en realitet denna eftermiddag.

Inte idag och inte nästa vecka men kanske senare kan vi fortsätta att bygga på vår spelidé med alla våra fantastiska fotbollstjejer och nästa år kommer vi inte längre kunna smyga för Lillån kommer vara ett lag att räkna med i toppen. För nästa år är väl målet att gå upp i trean va?

Till alla tjejer som gör Lillån till ett sådant roligt lag att spela i "gaska upp er" vi tar nya tag det gör vi ju alltid eller hur?

Ett stort grattis till Laxå som vi höll på att sno platsen från :-) och grattis till Sköllersta som vann serien.

Ps. Om poängen hade nollats inför slutspelet hade vi vunnit, men om finns ju inte så...Ds.

Fia