Stabil seger i cupen för Lillån
Garphyttan som är nykomlingar i damernas div. 4 i år gjorde sitt bästa för att ge Lillån en match. De var ganska tuffa i sitt spel, stack upp någon gång då och då, men hotade aldrig på riktigt allvar. Startade med att lägga bonusstraffen ett distinkt skott som satt där den skulle.
Men redan efter åtta minuter var det dags Lillån kunde relativt enkelt genom Frida Nilsson kvittera och efter 22 minuter var det dags för ytterliggare ett mål från ingen mindre än mig själv. Inte heller det så ansträngande en bredsida i öppet mål. I 77:e matchminuten vad det dags för Fridas andra mål för dagen en riktig rökare i krysset hade ju varit snyggt men det går lika bra med en strumprullare mellan benen. Det fjärde och sista målet i matchen kom på hörna slagen från höger. Paulina kom i en perfekt timad löpning och kunde sätta dit bollen i nätet bakom målvakten med en tjusig nick.
Lillån förde spelet, tappade lite tempo och aggressivitet stundtals men gjorde det som krävdes för en seger. Vi fortsätter att trilla boll och spela oss upp genom spelytorna. Backlinjen tillsammans med Malin i mål gjorde ytterliggare en stabil insats och ett mycket bra jobb och spelade runt bollen lungt och tryggt för att sedan hitta fria spelare högre upp i planen.
På söndag är det seriepremiär nedräkningen har börjat, inget lag går säkert, som musiken på Kilsbergsvallen dånade innan matchen
IT´S THE FINAL COUNTDOWN...
Hopplösa mamman...
Har ni någonsin känt att ni kommer till korta i ert mammauppdrag? Förutsatt att ni är mammor då... Det är väll inte någon som svara nej på den frågan och är det det, då mina damer och herrar har ni just bevittnat en mytoman...
Idag hade jag väll en liten sådan känsla. Kalle och jag som hade turen att ha vädermakterna med oss på vår lediga dag tog sikte mot lekparken med den något redan sedan tidigare sandslitna hinken och spaden. Solen sken och Kalle lekte mamma solade med ena ögat öppet... Ni förstår Kalle är stor kille nu och har inte blöja längre, men dagarna som förflutit då nummer två har ingått i det som dimper ner i Nicke nyfiken pottan är till antalet bara fem och då har vi alltid befunnit oss hemma. Nu var vi i parken och Kalle kommer fram till mig och berättar om den lilla incidenten som skett i hans kallingar.
Påhittig som jag är (då jag inte förutsatte redan innan att något sådant här kunde hända och tagit med mig extra byxor och våtservetter) hittar jag en plastpåse under vagnen som vi turligt tog istället för cykeln, hade i och för sig då haft en bit intorkat papper under sadeln att använda men nu var så inte fallet, hittade iallafall en plastpåse. Kalle undrar lite smått panikslagen var vi ska gå för han är kissnödig också. Var fan går vi? Första gången för mig, hur gör jag, ett stort jävla träd, dit går vi, sen då. Var fan är kissa med din pojke manualen steg ett, två och tre när man behöver den. Tar iallfall påsen först och liksom plockar bort kottarna med den, lyckas sedan inte helt klanderfritt att hjälpa Kalle kissa bakom trädet. Va fan hoppas ingen såg. Får man kissa i lekparken?
Det blir en tur hem, när vi är på väg från parken är det naturligtvis en unge som ska klättra i trädet och står precis där Kalle har pinkat... Ökar på stegen hemmåt...
Duschar av Kalle och lägger i en tvätt. Tycker ändå jag är ganska galant som mamma...
Vi går tillbaka till parken i ny mundering, jag har även tonat håret för att minska igenkänningsfaktorn. Vi leker en stund och livet är härligt solen skiner och vad gör alla? De tar upp små matsäckar, det är termosar med rykande kaffe till mammorna och det är nybakade (jag lovar precis innan de gick till parken) bullar och det är små burkar med skuren färsk frukt, en mamma ger sitt barn Loka, va fan jag brukar alltid köpa festis, det är klart man ska få dåligt samvete för att man ger sitt barn socker nu också... Dra åt helvete, jävla hellyllemorsa...
Det är mellis...
Ropar diskret "KAAAAAAALLE", kom för fan vi måste gå till ICA, du måste tydligen äta något. Vi går till ICA, köper pucko, riskakor, en sandwich, nöt & russinblandning och en piggelin.
Väl tillbaka i parken sätter vi oss till bords i solen med vår matsäck. Kalle äter och jag äter, jag tittar runt med högburet huvud, sedan fnyser jag lite åt en familj som inte har någon matsäck med sig... vad tänkte dom igentligen? Sen kommer det en familj och äter glass, Kalle tittar på mig och jag bara ler packar upp glassen och tittar på familjen som satt sig bredvid och ger dem, trodde ni att ni skulle kunna komma och läska oss och kännar er viktiga bara för att ni hade glass med er, blicken. Ha, den hade jag tänkt på!
Så när allt kommer omkring så är jag kanske inte så hopplös som mamma kanske inte den som planerar allt in i minsta detalj, men den som fixar till det efter bästa förmåga. Fixar så hennes barn mår bra, får leka, har rena torra kläder, inte behöver gå hungrig och inte behöver läskas av andra barn som äter glass. Allt gjort av kärlek, kärlek av den allra bästaste sorten, en mors kärlek!
Puss och kram alla underbara ibland hopplösa mammor, du är inte ensam!
Ett tuffare Lillån...
Jag tror att samtliga Lillåspelare hade roligt på planen i långa stunder. Det var många fina spelkombinationer i anfallet framförallt där nyförvärvet Frida för i år verkligen har hittat sin position. Hon funkar bra både som target player och som utmanare i löpdueller med motståndarna.
Det fanns en hel del bra rull i backlinjen också stundtals. Vi spelade oss ur flera situationer, kanske framförallt i första halvlek. I början på andra halvlek fick vi känna oss lite pressade, vi hade svårt att ta oss från vår planhalva under en period och får vara glada över att GSBK inte förvaltade sina chanser bättre än vad de gjorde. Istället blev det inspark på inspark. Spännande hur lojala spelarna är i Lillån innan matchen bestämde vi hur vi skulle göra vid insparkarna. Olivia skulle slå från sin kant på offensiva mittfältaren. Vi blev sönderlästa mina damer och kanske en variation inte skulle ha gjort så mycket. Trots Leffes många bra direktiv så tror jag säkert att han välkomnar egen kreativitet och egna lösningar. Allt kan inte lösas från kanten. Vi måste bli bättre på att tänka på planen och hjälpa varandra till lösningar när något inte längre funkar.
Iallafall så kom vi ur pressen och insparkandet och lyfte åter och var det dominerade laget på planen. Tre målskytt för dagen var Frida som efter att ha haft lite missade chanser förra matchen nu på allvar hittat målet.
Positivt från matchen är att vi tar för oss mer, vi har alltid haft en tuffing i Lillån, det fick GSBK beklagligt smaka på, men nu är det fler som kliver på.
Nu väntar träningsläger och lite teambuilding, två matcher varav en mot Rytterne som ligger i div. 3 i västmanlandsserien. Av erfarenhet vet jag att den serien oftast är lite bättre än våran så det blir väll en mycket bra värdemätare inför seriestart. GSBK, spelar i fyran och kommer troligen att gå bra där men som värdemätare inför hur vi kommer att tackla, och tacklas i division tre är det svårt att bedöma hur mycket en 3-1 seger säger.
En av de viktigaste kuggarna i årets serie kommer iallafall helt klart vara Malin i målet. Malin har visat sig vara en extremt duktig målvakt och hennes otroliga benparader kommer vara avgörande många matcher tror jag. I söndagens match visade hon prov på just detta och höll oss kvar i en ledning i matchen, trots att vi spelmässigt var snäppet bättre.
Det blir spännande, nu är det inte långt kvar. Ser fram emot seriestarten... tror mycket väll att vi kan vara en uppstickare om vi bara kommer in rätt. Det känns som att inställningen och viljan verkligen finns i laget och som ni säkert hört tidigare så slår motivation klass...
Bollen är rund!
Ett gott skratt förlänger livet!
Så här kommer bilderna, jag har bestämt mig för att bjuda på mig själv, varsågoda...
Är det inte lite Felix Herngren look alike?
Den här bilden är så jävla grotesk, men samtidigt så otroligt underhållande....
Ja, vad säger man... skönheten sitter på insidan va!
Puss och kram
Sista natten med gänget...
Håller på med sommarplanerna för fullt. Jo, det är faktiskt sant. Det brukar inte ligga för mig att vara ute i god tid men så är det iallafall. I juli bär det iväg till Österrike och i Augusti blir det Rhodos. Känns som man har lite att längta till med andra ord och det kan inte komma fort nog. Men först nästa helg ska jag åka på mitt livs sista träningsläger. Det är förmodligen något som jag sagt tidigare men den här gången menar jag det, sista gången.
Efter den här säsongen lägger jag av. Har haft en motig försäsong. Den började ganska bra och inspirerande med de så kallade hell weaks, vad som hände sedan vet jag inte riktigt. Jag började känna mig helt slut efter träningarna och återhämtningen tog längre tid. (Jo jag vet åldern som gör sig påmind någon gång måste det ju hända).
Det var ingen spännande känsla, jag antar att jag inte var speciellt bra på att tackla den förändringen hos mig själv. Så tankarna den här senaste månaden har rört sig kring om det är värt det. Ska jag fortsätta? Jag funderade på att göra ett uppehåll. Motivationsfaktorn var iskall. Efter ett par förkylningar en magsjuka och en muskelbristning i låret blev det således ett naturligt uppehåll från fotbollen (en vanlig förekommande vår/vinter för en småbarnsförälder med andra ord). Då var min förhoppning att motivationen sakta men säkert skulle komma krypande tillbaka.
Det är svårt att förstå hur någonting som jag alltid älskat att göra, något som varit en så stor del i mitt liv sedan jag var sex år plötsligt inte skapade de känslor som det tidigare gjort.
Iallafall så var jag nere och tränade i tisdags och torsdags det var dessutom lite roligt. Den första instinktiva känslan som infann sig hos mig var ett jävlar anamma, jag skulle minsann visa alla att jag var en kraft att räkna med. Sen blev jag lite trött och tänkte att det är ju bra om det finns alternativ... hehe
Det kanske inte är så farligt med förändringar om man tacklar dem på rätt sätt?
"Livet är ingen rak och lättsam korridor längs vilken vi färdas fritt och obehindrat, utan istället en labyrint av passager, genom vilka vi måste söka vår väg, vilse och förvirrade, då och då fångade i en återvändsgränd.
Men alltid, om vi har tron, ska en dörr öppnas för oss, kanske inte den vi själva kommit tanken på att välja, utan en som till slut kommer vara bra för oss".
A.J Cronin
Men summa summarum jag har kommit fram till att det är ganska kul med fotboll och på något vis känns det inspirerande att fortsätta, jag känner liksom en gryende känsla som jag om än lite distanserat ändå känner igen som något hoppfullt. Så jag antar att den här säsongen ändå kommer att bli någon form av sista natten med gänget. Och jag hoppas verkligen att det blir en sjuhelvetes jävla natt, en av de bästa jag någonsin haft...
Puss och kram, hmm bara puss och kram
Det blir definitivt en kopp kaffe iallafall...
Onsdag=ledig dag, kolla på film, gå i pyamas, fundera på att sätta på en kopp kaffe, titta ut, konstatera att sätta på en kopp kaffe är en bra idé. Titta ut igen, konstatera att det ser lite kallt ut och att det troligtvis är bäst att hålla sig inne på tal om inne, kom just på att jag glömt Sally ute (katten alltså bäst att vara tydlig om någon skulle få för sig att det var ett barn och ringa socialen, tror inte det finns en kattsocial, borde kanske finnas, ändå många som är dumma mot sina djur) går och släpper in henne nu...
Stod och väntade vid dörren, hon kollar alltid så menande på mig när jag släpper in henne efter att ha glömt henne. Är ju ingen fara hon har päls och fryser inte och borde kunna klara sig ute en halvtimme utan att förebrå mig för vanvård tycker jag...
Idag skulle jag kanske ta tag i något av nedanstående:
Renovera köket
Måla om i sovrummet
Rensa i rabatterna från gammla övervintrade växter
Tvätta och olja in soldäcket
Rengöra altanen och utemöblerna
Rensa i källaren, skruva isär babysängen (stått i 1,5 år endast)
Kasta massa skit
Beställa fönsterputsning
... och sen det vanliga...
varje dag är det detsamma putsa, tvätta, städa, damma... (eller någon gång ibland vore ju bra iallafall). Kanske men jag säger bara kanske kan jag damsuga idag... hmm tål att tänkas på...
Var på möte igår, en kille från stadstrafiken var där och berättade om de nya busslinjerna. Är nu totalt insatt, visste inte hur länge man kunde diskutera att buss 1 går från a-b och buss 2 går från c-d, uppenbarligen väldigt länge. Blir otroligt frustrerad när folk frågar frågor trots att det är helt ointressant och otroligt självklara svar som de vet men ändå känner sig obligerade att fråga bara för frågandets skull. Är rädda för att verka ointresserade annars och de hade ju bjudit dit honom så... själv gäspade jag när de frågade är det någon som har några frågor. Inte synligt förstås nej, inombords jag är ingen hedning, jag är sofistikerad och socialt skolad. Men tycker det är bättre att inte ställa frågor om man inte har några... Skaka på huvudet och le och liksom indikera att det här var en så tydlig och klar presentation så inga frågor krävs... ibland lägga till, intressant... Alla tänker inte lika...
Tror definitivt att jag går och sätter på den där kaffekoppen nu man måste ju börja någonstans. Är det inte också ganska fantastikst hur man kan skriva ett ganska långt inlägg om just ingenting...
Puss och kram jag spelade fotboll igår och fick inte ont i mitt lår!
Status: skitrolig!
Jag kom iallafall hem med flera påsar idag. Det var länge sedan jag kände att jag hittade något kul. Men det kanske beror på att jag själv inte känt mig speciellt rolig på sista tiden. Men av att döma på shoppandet idag så är min status just nu skitrolig...
Hittade en jättesnygg klocka som jag är mycket nöjd med. Jag har inte haft klocka på flera år och hade lite problem att knäppa klockan. "Var det länge sen du hade klocka sa du"? undrade tjejen i butiken. "Jo"... Ganska stor silverfärgad klocka. Har den på höger hand trots mammas protester. Måste ha den där för att matcha calvin Klein ringarna på höger ringfinger, trots att det är lättare att se vad tiden är om man har klockan på vänster arm enligt mamma. Tycker det går bra med höger...
Köpte ett armband silver och läder, har fått pippi på det tycker det är skitsnyggt. En randig tunika blev det (har försökt att undvika randigt men det är svårt eftersom de bara har randiga plagg i butikerna och på vero moda kastar de randiga tunikor på en när man går där inne så...). Hittade två linnen där också i ljusblått, ett oversize lite längre och ett tight att ha under. På H&M blev det en svart t-shirt med volanger på och en svart klänning med små vita prickar, jättesöt. Kanske kan lägga in lite bilder sen men just nu strejkar våran sunkiga kamera.
Ja, det var väll det hele... lite mycket godis också att lägga i påskäggen ett till Kalle och ett till Mattias.
Har inte glömt att jag har skickat efter kjol, bikini, klänning, kavaj och en topp från hennes också och en poncho och ett par jeans från LaRedute... hoppsan.... jag säger som klacken i hipp hipp "SLUT PÅ KONTOT, SLUT PÅ KONTOT".
Firar påsk en trappa upp i kväll, mamsen lagar mat. Imorgon ute i Älgesta, papsen lagar mat. På söndag hos svärföräldrarna, Anitisen lagar mat... Passar ju alldeles utmärkt med tanke på ovanstående...
Kanske Mattias kan jobba lite övertid, jag ska fråga jag har ju inte ens börjat handla vårskor ännu...
Puss och kram och glad påsk med massor av sill, kanske blir det lite jansson och ägg därtill!!
Åh mina rim, de är poesi, de är helt underbara...
