Oskar är en gnällspik och Kalle är rolig fast han vet inte om det själv.
Oskar är en gnällspik och Kalle är så rolig hela tiden, fast han vet inte själv om det. Och nåde dig om du skrattar då blir han förnärmad.
Men det är svårt att låta bli när han säger saker som...
När han lekte tiger: "Imorse bajsade jag ut den här bäbistigern".
När han ringde farmor: "Hej farmor, jag har goda nyheter, igår köpte vi nya leksaker".
Eller kommer ut ur sin rum med pyamas och pälsmössa, drakmaskering och en vante och tycker han är fin.
Oskar är snorig och gnällig det är inget som är roligt. Så fort jag sätter ner han börjar det minst sagt enerverande gnällandet. Ähähähäh, mamamamamamamam, ähähähähäh, mamamamamamammam...
En sak har varit rolig idag och det var när vi gungade i den knarrande röda gungan i trädgården. Han både skrattar och blundar och njuter så där kan vi slå ihjäl en kvart :). Undrade vad Kalle gjorde där inne under tiden. Om den andra badrumsspegeln är lös. Om hajarna badar i vattenfyllda plastbunkar på Kalles parkettgolv eller om han lägger pussel. Haha, pussel, jag är bra tokig jag...
Och som ni vet så, om gnällandet går mig på nerverna är det inget mot hur galen Kalle blir på gnället. Fast jag måste säga helt ärligt att det blivit mycket, mycket bättre. Kalle har lärt sig stänga dörren om sig och vi går nog iväg när vi känner att det är på gång. Vi är väl mycket vaksammare för att undvika kollision. Man lär sig ju efter hand hur man ska tackla olika saker som tur är.
Vissa saker lär man sig aldrig. Som att lägga sig i tid för att vara utvilad. Handla hem lunch så man slipper springa till affären och sen laga mat när barnen är griniga och vrålhungriga. Plocka undan efter sig direkt så man har det gjort sen etc...
Bah gnällspiken vägrar somna nu har det gått över till illvrål... PAUSAR innan det blir kaos...
Åh, så kommer en räddande ängel med två extra händer och vips försvinner hon in i Kalles rum och leker med Gormiti gubbarna. Den goda nyheten!
Stressen börjar sakta lägga sig och falsetten börjar sakta sänka sig ner mot ett grundare tonläge. En period som är lite lugnare infinner sig.
Undrar hur han (Kalle) tänker.
Nu orkar jag inte bråka så nu lyssnar jag och gör som de säger ett tag, sen provar jag igen att inte vilja borsta tänderna, kissa, ta på mig pyamasen eller vad det nu kan vara. Kanske vinner jag denna gång och slipper borsta tänderna i resten av mitt liv. Det skulle vara super... Jag får ju iallafall nya tänder sen och tandtrollen kan vara bra sällskap på natten eftersom jag är lite mörkrädd. Lite jobbigt med kiss i brallorna men jag har ju så himla mycket kläder så det är ju bara att ta på sig nya. Pappa tvättar ju... Ta på sig ren pyamas och bada och tvätta sig är överreklamerat. Fast det är ju jobbigt om det börjar klia, jag kanske kan "pätta" mig lite någon gång. Men lite sylt och ketchup runt munnen är ju inga fel då kan man ta sig en slick när man blir sugen...
Ja, jag undrar jag.
Nu när farmor är här och Oskar sover ska jag passa på att gå och handla om en kvart är det lunchdags...
Jag har börjat mitt nya sundare liv idag också. Vi får se hur många dagar det håller sig den här gången. Men jag är så trött på den här dallrande magen och badrumsvågen som vägrar att byta siffror. Jag tror den är trasig den har fastnat på de där numrena. Fast isåfall har den pratat ihop sig med tvättmaskinen som krymper kläderna dessutom. Oddsen för det är väl lika med noll.
Mot grönsaksdisken.
Puss och kram frukt är gott, frukt är gott, frukt är gott.... med grädde, glass, maräng och chokladsås.
Men det är svårt att låta bli när han säger saker som...
När han lekte tiger: "Imorse bajsade jag ut den här bäbistigern".
När han ringde farmor: "Hej farmor, jag har goda nyheter, igår köpte vi nya leksaker".
Eller kommer ut ur sin rum med pyamas och pälsmössa, drakmaskering och en vante och tycker han är fin.
Oskar är snorig och gnällig det är inget som är roligt. Så fort jag sätter ner han börjar det minst sagt enerverande gnällandet. Ähähähäh, mamamamamamamam, ähähähähäh, mamamamamamammam...
En sak har varit rolig idag och det var när vi gungade i den knarrande röda gungan i trädgården. Han både skrattar och blundar och njuter så där kan vi slå ihjäl en kvart :). Undrade vad Kalle gjorde där inne under tiden. Om den andra badrumsspegeln är lös. Om hajarna badar i vattenfyllda plastbunkar på Kalles parkettgolv eller om han lägger pussel. Haha, pussel, jag är bra tokig jag...
Och som ni vet så, om gnällandet går mig på nerverna är det inget mot hur galen Kalle blir på gnället. Fast jag måste säga helt ärligt att det blivit mycket, mycket bättre. Kalle har lärt sig stänga dörren om sig och vi går nog iväg när vi känner att det är på gång. Vi är väl mycket vaksammare för att undvika kollision. Man lär sig ju efter hand hur man ska tackla olika saker som tur är.
Vissa saker lär man sig aldrig. Som att lägga sig i tid för att vara utvilad. Handla hem lunch så man slipper springa till affären och sen laga mat när barnen är griniga och vrålhungriga. Plocka undan efter sig direkt så man har det gjort sen etc...
Bah gnällspiken vägrar somna nu har det gått över till illvrål... PAUSAR innan det blir kaos...
Åh, så kommer en räddande ängel med två extra händer och vips försvinner hon in i Kalles rum och leker med Gormiti gubbarna. Den goda nyheten!
Stressen börjar sakta lägga sig och falsetten börjar sakta sänka sig ner mot ett grundare tonläge. En period som är lite lugnare infinner sig.
Undrar hur han (Kalle) tänker.
Nu orkar jag inte bråka så nu lyssnar jag och gör som de säger ett tag, sen provar jag igen att inte vilja borsta tänderna, kissa, ta på mig pyamasen eller vad det nu kan vara. Kanske vinner jag denna gång och slipper borsta tänderna i resten av mitt liv. Det skulle vara super... Jag får ju iallafall nya tänder sen och tandtrollen kan vara bra sällskap på natten eftersom jag är lite mörkrädd. Lite jobbigt med kiss i brallorna men jag har ju så himla mycket kläder så det är ju bara att ta på sig nya. Pappa tvättar ju... Ta på sig ren pyamas och bada och tvätta sig är överreklamerat. Fast det är ju jobbigt om det börjar klia, jag kanske kan "pätta" mig lite någon gång. Men lite sylt och ketchup runt munnen är ju inga fel då kan man ta sig en slick när man blir sugen...
Ja, jag undrar jag.
Nu när farmor är här och Oskar sover ska jag passa på att gå och handla om en kvart är det lunchdags...
Jag har börjat mitt nya sundare liv idag också. Vi får se hur många dagar det håller sig den här gången. Men jag är så trött på den här dallrande magen och badrumsvågen som vägrar att byta siffror. Jag tror den är trasig den har fastnat på de där numrena. Fast isåfall har den pratat ihop sig med tvättmaskinen som krymper kläderna dessutom. Oddsen för det är väl lika med noll.
Mot grönsaksdisken.
Puss och kram frukt är gott, frukt är gott, frukt är gott.... med grädde, glass, maräng och chokladsås.
Bara vara
På onsdag nästa vecka drar dagis igång igen. Femton timmar, sorgligt nog inte per dag, nej, det är per vecka...
Bättre än inget. Tre månader är till ända, känns skönt men visst det har ändå gått bra.
Sista veckan här som gått har Kalle haft en testperiod och kört hela sitt register. Igår kväll var jag så slut så tårarna brände innanför ögonlocken. På tv:n var det livet på BB och jag tänkte stackars idioter ni vet inte vad ni ger er in på.
Idag har livet varit lungt och skönt. Vi har hållt oss i hemmets lugna vrå och Kalle har knappt varit synlig. Han har pendlat mellan lek i sitt rum och bolibompa som stått på hela dagen. Oj, tänkte jag när jag tittade in i Kalles rum och han fortfarande satt och lekte med sina legogubbar helt stilla och koncentrerat på sin färgglada IKEA matta. Det här behövde han.
Jag flänger och far i jakt på stimulin och sysselsättningen för att stilla hans behov att jag glömmer bort att han ibland precis som alla andra bara behöver lite lugn och ro. När jag själv var liten älskade att leka för mig själv. Min fantasi var livlig och fylld av rikedomar och räckte för att sysselsätta mig själv i timtal. Äpplet faller inte så långt från trädet. Kalles fantasi är minst sagt rik den är färgsprakande och levande och han måste få tid att använda den.
Just nu sitter han i och för sig i TV koma framför bolibompa tror nästan att han var så avslappnad så det rann dregel ur ena mungipan. Dörren är stängd han vill vara ifred. Oskar kör racer i gåstolen och har i sin broders ovetskap plöjt runt i hans rum.
Snart har den här dagen gått. Igår sa jag till min mamma är det meningen att man ska bäva för hur man ska ta sig igenom nästa dag? Men idag är det en bra dag. Kalle liksom jag kanske är alldeles för slut för att bråka. Imorgon är det lördag veckan är genomlevd, jihooo. Och som sagt på ons börjar dagis, så det ska nog bli bra det här. Det är ju bra att man börjar längta lite efter att jobba också.
Oj lillebror slår sig själv med en maracas.
Puss o kram
Bättre än inget. Tre månader är till ända, känns skönt men visst det har ändå gått bra.
Sista veckan här som gått har Kalle haft en testperiod och kört hela sitt register. Igår kväll var jag så slut så tårarna brände innanför ögonlocken. På tv:n var det livet på BB och jag tänkte stackars idioter ni vet inte vad ni ger er in på.
Idag har livet varit lungt och skönt. Vi har hållt oss i hemmets lugna vrå och Kalle har knappt varit synlig. Han har pendlat mellan lek i sitt rum och bolibompa som stått på hela dagen. Oj, tänkte jag när jag tittade in i Kalles rum och han fortfarande satt och lekte med sina legogubbar helt stilla och koncentrerat på sin färgglada IKEA matta. Det här behövde han.
Jag flänger och far i jakt på stimulin och sysselsättningen för att stilla hans behov att jag glömmer bort att han ibland precis som alla andra bara behöver lite lugn och ro. När jag själv var liten älskade att leka för mig själv. Min fantasi var livlig och fylld av rikedomar och räckte för att sysselsätta mig själv i timtal. Äpplet faller inte så långt från trädet. Kalles fantasi är minst sagt rik den är färgsprakande och levande och han måste få tid att använda den.
Just nu sitter han i och för sig i TV koma framför bolibompa tror nästan att han var så avslappnad så det rann dregel ur ena mungipan. Dörren är stängd han vill vara ifred. Oskar kör racer i gåstolen och har i sin broders ovetskap plöjt runt i hans rum.
Snart har den här dagen gått. Igår sa jag till min mamma är det meningen att man ska bäva för hur man ska ta sig igenom nästa dag? Men idag är det en bra dag. Kalle liksom jag kanske är alldeles för slut för att bråka. Imorgon är det lördag veckan är genomlevd, jihooo. Och som sagt på ons börjar dagis, så det ska nog bli bra det här. Det är ju bra att man börjar längta lite efter att jobba också.
Oj lillebror slår sig själv med en maracas.
Puss o kram
Tänk att min lilla fina Kalle har varit kvar på dagis hela sommaren!
Shit vad verkligheten slår till hårt ibland en örfil rätt i nyllet. Mattias var tillbaka på jobbet och jag strandad med två små illbattingar som ville sätta sin mamma på prov redan första dagen.
Morgonen var lugn och skön i och för sig det var väl runt lunch helvetet brakade löst. Bör väl tillägga att vi sedan några dagar tillbaka lever med en obstinat, tjurig tonåring med känslosvallet därtill, iklädd Kalles skepnad. Var vår lilla Kalle emellanåt tar vägen vet jag inte men jag vill ha han tillbaks genast...
Pannkakor önskades till lunch. Att sedan gå och hälsa på på dagis var uteslutet, det var totalvägran och jag tänkte faktiskt inte bråka om den saken, det valet var Kalles. Efter att Kalle slukat eller som han själv säger "sugit upp" två pannkakor kom han på att han VILLE till dagis och hälsa på. Jag förklarar att det kan vi visst göra men nu äter de och sen har de vila men efter det kan vi gå. Mamma ska bara... ni vet steka klart pannkakorna, mata Oskar, byta blöja, ta fram regnkläderna för att matcha det ljuvliga vädret utanför de grå väggarna. Det är konstigt när det regnar och är mulet att allt plötsligt blir grått och trist.
Iallafall så steker jag på samtidigt som jag matar Oskar som mellan varje tugga och förresten sedan klockan elva gnällt och gnölat missnöjd över vad livet denna dag har att erbjuda (detta är klockan tolv). Bara en timma tänker ni, för det gjorde jag när jag skrev det. Var det bara en timme? Det kändes ju som en halv dag minst när jag stod där mitt i det... Kalle kommer ut i köket han har tagit på sig sitt regnställ fast mamma ska bara först. (Åh jag glömde tala om att jag dragit fram hela garderoben med vinter/höst kläder för en urrensning precis före pannkaksstekningen. Mitt smartaste drag? Öh, nej, faktum är att det var en av de mest korkade ideérna på länge). Nåväl, tillbaka till Kalle i regnställ i ett 28,5 gradigt kök.
"Mamma ska vi gå nu då"?
"suck"
"dubbelsuck"
Efter regnställ på och av, skrik, gap, rumsarrest och dåligt samvete och förlåt för att jag skrek på dig, beger vi oss till dagis för att hälsa på.
Vet ni att jag har världens mysigaste 4,5 åring. Fröknarna blir superglada när de ser honom och vill krama lilla söta Kalle. Han leker och skrattar med kompisarna som säger "titta Kalle P är här" "äntligen har Kalle P börjat igen"!!! Han berättar att han haft det så bra i sommar, så roligt och vad var det han sa duktigt?!
Så det är HÄR han har gömt sig, här han har varit hela sommaren (lite orättvist men lite då och då iallafall).
Men kära ni. Ni kommer inte tro att det här är sant. Tror ni inte på f-n att jag ändå när jag äntligen hittat han tar med mig fel unge hem. Den där surmulna, Oskarshatande tonåringen tar jag med igen istället. Hur kunde jag ta så fel det är ju skillnad som natt och dag?
Lilla älskade Kalle så jobbigt DU måste ha det under de här perioderna. Jag är med dig alla dagar intill tidens ände jag älskar dig gränslöst och det tror jag du vet och det är just därför du agerar ut alla dina sidor hemma för du vet att även om jag gör så här och beter mig som en halvgalning så älskar mamma och pappa mig precis lika mycket ändå. Precis lika mycket. Ja, så är det...
Kalle svor precis sitt första svärord. "SABLAR". Vem säger sablar nu för tiden, kan någon berätta det för mig?
Puss och kram ska sticka iväg och spela match nu och rensa huvudet och INTE tänka på barn på ett par timmar. Jag menar imorgon är det ju påt igen. :) Kärlek till alla!!!!
Morgonen var lugn och skön i och för sig det var väl runt lunch helvetet brakade löst. Bör väl tillägga att vi sedan några dagar tillbaka lever med en obstinat, tjurig tonåring med känslosvallet därtill, iklädd Kalles skepnad. Var vår lilla Kalle emellanåt tar vägen vet jag inte men jag vill ha han tillbaks genast...
Pannkakor önskades till lunch. Att sedan gå och hälsa på på dagis var uteslutet, det var totalvägran och jag tänkte faktiskt inte bråka om den saken, det valet var Kalles. Efter att Kalle slukat eller som han själv säger "sugit upp" två pannkakor kom han på att han VILLE till dagis och hälsa på. Jag förklarar att det kan vi visst göra men nu äter de och sen har de vila men efter det kan vi gå. Mamma ska bara... ni vet steka klart pannkakorna, mata Oskar, byta blöja, ta fram regnkläderna för att matcha det ljuvliga vädret utanför de grå väggarna. Det är konstigt när det regnar och är mulet att allt plötsligt blir grått och trist.
Iallafall så steker jag på samtidigt som jag matar Oskar som mellan varje tugga och förresten sedan klockan elva gnällt och gnölat missnöjd över vad livet denna dag har att erbjuda (detta är klockan tolv). Bara en timma tänker ni, för det gjorde jag när jag skrev det. Var det bara en timme? Det kändes ju som en halv dag minst när jag stod där mitt i det... Kalle kommer ut i köket han har tagit på sig sitt regnställ fast mamma ska bara först. (Åh jag glömde tala om att jag dragit fram hela garderoben med vinter/höst kläder för en urrensning precis före pannkaksstekningen. Mitt smartaste drag? Öh, nej, faktum är att det var en av de mest korkade ideérna på länge). Nåväl, tillbaka till Kalle i regnställ i ett 28,5 gradigt kök.
"Mamma ska vi gå nu då"?
"suck"
"dubbelsuck"
Efter regnställ på och av, skrik, gap, rumsarrest och dåligt samvete och förlåt för att jag skrek på dig, beger vi oss till dagis för att hälsa på.
Vet ni att jag har världens mysigaste 4,5 åring. Fröknarna blir superglada när de ser honom och vill krama lilla söta Kalle. Han leker och skrattar med kompisarna som säger "titta Kalle P är här" "äntligen har Kalle P börjat igen"!!! Han berättar att han haft det så bra i sommar, så roligt och vad var det han sa duktigt?!
Så det är HÄR han har gömt sig, här han har varit hela sommaren (lite orättvist men lite då och då iallafall).
Men kära ni. Ni kommer inte tro att det här är sant. Tror ni inte på f-n att jag ändå när jag äntligen hittat han tar med mig fel unge hem. Den där surmulna, Oskarshatande tonåringen tar jag med igen istället. Hur kunde jag ta så fel det är ju skillnad som natt och dag?
Lilla älskade Kalle så jobbigt DU måste ha det under de här perioderna. Jag är med dig alla dagar intill tidens ände jag älskar dig gränslöst och det tror jag du vet och det är just därför du agerar ut alla dina sidor hemma för du vet att även om jag gör så här och beter mig som en halvgalning så älskar mamma och pappa mig precis lika mycket ändå. Precis lika mycket. Ja, så är det...
Kalle svor precis sitt första svärord. "SABLAR". Vem säger sablar nu för tiden, kan någon berätta det för mig?
Puss och kram ska sticka iväg och spela match nu och rensa huvudet och INTE tänka på barn på ett par timmar. Jag menar imorgon är det ju påt igen. :) Kärlek till alla!!!!
Och så plötsligt var det dax igen...
Sommaren låg alldeles nyss framför oss med sina gröna prakt och löften om sol, värme och glass. Något har hänt med vinden den ljumma sommarbrisen har byts ut mot en vind som andas höst som minner om röda och oranga löv på marken inom en ganska snar framtid.
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
Vardag, att vara lite udda och kinkigt
Tandkräm
Blöjor
Toapapper
våtservetter
katrinplommonpuré
och ett tiopack Gorbys. Lägg därtill en falukorvsring och ett paket snabbmakaroner så har du vardag så det bara sjunger om det.
I affären handlar verkligen alla slags människor. Från den väderbitna alkolisten med platt bak efter allt bänksittande till den glömtborstahåretochtapåsigstrumpor trötta tvåbarnsmamman. En man som stod och plockade godis stod med mobilen tryckt till örat och pratade högt och vitt och brett om livet, mediciner och annat privat. Under tiden jag stod och väntade vid paketutlämningen stod han och sågade en "lite udda" man som gick och hälsade på alla i affären. Högt förklarade han för kompisen att en helt sjuk människa hälsade på honom som inte borde vara utsläppt. När han gick förbi igen och hälsade glatt och oförtretligt blev han nästintill arg. Va f-n är det för sjukt i att hälsa på folk. Visst han kanske inte har alla hästarna inne i stallet eller är den vassaste kniven i lådan men sjukt vet jag inte. Det finns värre folk som inte borde vara utsläppta om man säger så.
Fast det är många som är rädda för det lite udda och "konstiga". Precis som att de tror att det kan smitta av sig.
Igår blev vi kungligt roade när vi var i lekparken i sedvanlig ordning. Vi är numera väldigt kända i parken och jag tror att de allra flesta vet vem Kalle är... Undrar varför?
En kvinna i äldre medelåldern, svårt att säga ålder men hon hade de grå tinningarnas charm iallafall, skulle parkera bilen en blå medelstor bil efter trottoarkanten intill lekplatsen. När hon startade bilen hade hon hela tiden en växel i så bilen hoppade till och hon fick ett så kallat kärringstopp. Sen backade hon med full gas och nästan full koppling så det skrek i hela bilen. Motorn vrålade medan hon i snigelfart backade bakåt en meter åt fel håll. Hjärnsläpp hon fattade inte vilket håll ratten skulle åt så hon kom intill kanten. Stängde av bilen gick ut och tittade. Hoppade in och gjorde om hela proceduren igen. Säkert tio gånger...
Vi började kolla om dolda kameran låg i buskarna och filmade.
Det sjuka var att det var inte en bil i närheten varken framför eller bakom. Jag förstår ärligt talat inte vad hon höll på med. Jag sa till Mattias att om hon hoppar in i bilen igen får jag psykbryt. Det fick jag inte men in hoppar hon igen. Denna gång för att köra ett varv runt kvarteret för att kunna köra intill trottoarkanten för att parkera.
När hon inte ens lyckades med detta utan började med sin backningsprocedur igen var hela parken stilla och tittade förundrat på spektaklet. Efter många om och men blev hon klar. Varvid hon höjer armarna i luften i en segergest. Jag önskar att hela parken hade applåderat.
En mamma i parken sa till mig. Hon borde nog låta bilen stå. Ja, eller köra oftare, svarade jag. För vi vet inte vad som döljer sig bakom människors beteenden, varför och hur det kommer sig att vissa gör som de gör och är som de är. Men vi är snabba på att döma det som faller "utanför ramen". Jag är det iallafall ofta i ärlighetens namn.
Det var iallafall roligt och hade fått många träffar på youtube om man hade filmat iallafall. För det gäller ju också att se humorn i det hela annars blir allt så mörkt och jobbigt.
En liten kille här hemma hade precis islossning (varit förstoppad ett par dagar efter att börjat med fast föda). Jag har ammat för sista gången i mitt liv. Det är skönt men det är samtidigt lite vemodigt att veta att jag aldrig igen kommer ha en liten go mysig ljuvligt doftande bebis vid min barm. Nej, nu har den bara mist sin charm. (Barmen alltså).
Detta innebär alltså att jag måste gå och byta en bajsblöja. Lägg därtill en liten tand som är på G så förstår ni att det är lite kinkigt. Kalle och Mattias är på lek och bus. Härligt då somnar de båda ovaggade ikväll. Själv ska jag faktiskt spela match med Hovsta i Mullhyttan av alla ställen...
Puss och kram lägg till i ditt minne att ha ett öppet sinne!
Blöjor
Toapapper
våtservetter
katrinplommonpuré
och ett tiopack Gorbys. Lägg därtill en falukorvsring och ett paket snabbmakaroner så har du vardag så det bara sjunger om det.
I affären handlar verkligen alla slags människor. Från den väderbitna alkolisten med platt bak efter allt bänksittande till den glömtborstahåretochtapåsigstrumpor trötta tvåbarnsmamman. En man som stod och plockade godis stod med mobilen tryckt till örat och pratade högt och vitt och brett om livet, mediciner och annat privat. Under tiden jag stod och väntade vid paketutlämningen stod han och sågade en "lite udda" man som gick och hälsade på alla i affären. Högt förklarade han för kompisen att en helt sjuk människa hälsade på honom som inte borde vara utsläppt. När han gick förbi igen och hälsade glatt och oförtretligt blev han nästintill arg. Va f-n är det för sjukt i att hälsa på folk. Visst han kanske inte har alla hästarna inne i stallet eller är den vassaste kniven i lådan men sjukt vet jag inte. Det finns värre folk som inte borde vara utsläppta om man säger så.
Fast det är många som är rädda för det lite udda och "konstiga". Precis som att de tror att det kan smitta av sig.
Igår blev vi kungligt roade när vi var i lekparken i sedvanlig ordning. Vi är numera väldigt kända i parken och jag tror att de allra flesta vet vem Kalle är... Undrar varför?
En kvinna i äldre medelåldern, svårt att säga ålder men hon hade de grå tinningarnas charm iallafall, skulle parkera bilen en blå medelstor bil efter trottoarkanten intill lekplatsen. När hon startade bilen hade hon hela tiden en växel i så bilen hoppade till och hon fick ett så kallat kärringstopp. Sen backade hon med full gas och nästan full koppling så det skrek i hela bilen. Motorn vrålade medan hon i snigelfart backade bakåt en meter åt fel håll. Hjärnsläpp hon fattade inte vilket håll ratten skulle åt så hon kom intill kanten. Stängde av bilen gick ut och tittade. Hoppade in och gjorde om hela proceduren igen. Säkert tio gånger...
Vi började kolla om dolda kameran låg i buskarna och filmade.
Det sjuka var att det var inte en bil i närheten varken framför eller bakom. Jag förstår ärligt talat inte vad hon höll på med. Jag sa till Mattias att om hon hoppar in i bilen igen får jag psykbryt. Det fick jag inte men in hoppar hon igen. Denna gång för att köra ett varv runt kvarteret för att kunna köra intill trottoarkanten för att parkera.
När hon inte ens lyckades med detta utan började med sin backningsprocedur igen var hela parken stilla och tittade förundrat på spektaklet. Efter många om och men blev hon klar. Varvid hon höjer armarna i luften i en segergest. Jag önskar att hela parken hade applåderat.
En mamma i parken sa till mig. Hon borde nog låta bilen stå. Ja, eller köra oftare, svarade jag. För vi vet inte vad som döljer sig bakom människors beteenden, varför och hur det kommer sig att vissa gör som de gör och är som de är. Men vi är snabba på att döma det som faller "utanför ramen". Jag är det iallafall ofta i ärlighetens namn.
Det var iallafall roligt och hade fått många träffar på youtube om man hade filmat iallafall. För det gäller ju också att se humorn i det hela annars blir allt så mörkt och jobbigt.
En liten kille här hemma hade precis islossning (varit förstoppad ett par dagar efter att börjat med fast föda). Jag har ammat för sista gången i mitt liv. Det är skönt men det är samtidigt lite vemodigt att veta att jag aldrig igen kommer ha en liten go mysig ljuvligt doftande bebis vid min barm. Nej, nu har den bara mist sin charm. (Barmen alltså).
Detta innebär alltså att jag måste gå och byta en bajsblöja. Lägg därtill en liten tand som är på G så förstår ni att det är lite kinkigt. Kalle och Mattias är på lek och bus. Härligt då somnar de båda ovaggade ikväll. Själv ska jag faktiskt spela match med Hovsta i Mullhyttan av alla ställen...
Puss och kram lägg till i ditt minne att ha ett öppet sinne!
Nio år
Igår firade vi nio år tillsammans, jag och Mattias. Dagen började med att en ovetandes Mattias "hittade" ett brev när jag bad honom "hämta nagelklipparen" åt mig. Brevet började... Om du fått det här brevet innebär det att du stått ut med mig i nio år... En packlista fanns också i brevet och som vanligt "listade" han direkt ut vad dagens skulle innehålla. Jag är så jävla förutsägbar och tråkig tydligen...
Men jag valde saker med tanke på vad han faktiskt gillar och med tanke på rådande budget så blev det inget hyrplan till Birmingham och VIP biljetter till Aston Villas premiärmatch i premier league med vidare transport till Eiffeltornet och middag i paris.
Men nästan kvart i tio hoppade vi upp på apostlahästarna och cyklade till relaxen, vilket alltså var första gissningen och den korrekta. Åhh! Där trodde jag vi skulle relaxa men, karln blir som en pojke och springer runt (med mig i släptåg) och åker varenda rutshkana (hur stavar man det ordet egentligen?). För varje gång jag kommer dit blir jag harigare och harigare. Jag hatar att få vatten i näsan och saknar förmåga att kunna hålla luften utan att hålla för näsan. därför börjar jag redan efter halva kanan att hålla för näsan vilket gör att jag inte har någon övrig kontroll och snurrar och far runt innan jag med ett jätteplask landar i vattnet. Hängde på och åkte allt gjorde jag men när det kom till att hoppa från tian sa jag ifrån. Jag törs knappt hoppa från kanten för tusan.
Lite avslappning blev det dock. De har fått två nya massagestolar, som stolta men ibland lite slitna tvåbarnsföräldrar tänkte vi att det blir skönt. Önskar i efterhand att rummet var ljudisolerat och omdöpt till tortyrkammaren. Tio kronor för fem minuter i tortyrstolen. Skevare än innan linkade vi ut ur rummet och beställde en stor öl.
Match blev det på O´learys de vägrade dock att visa Aston Villa på ens en tv. Alla ville se Liverpool, hm undra varför?
Kvällen avslutades med en otrolig god middag på Kungsgatan 1 på stallbacken. Vilket jag varmt kan rekommendera minus den otroligt jobbiga restauranggästen som hade den dåliga smaken att sätta sig vid bordet bredvid med sitt följe. Tvångsmässigt var han tvungen att säga något roligt så fort han öppnade munnen. Skämten blev skämda i takt med drycken som rann ner i deras strupar och det kvinnliga sällskapet som gapskrattade varje gång han öppnade munnen vilket var hela tiden ville jag bara tejpa igen med silvertejp och sätta på en båt till Tanzania eller kanske skicka upp i rymden för det vore inte kul för tanzanierna. Nu vet jag ju inte om det finns liv i rymden så vart hon ska skickas får väl tänkas på. Gissa vem som flera timmar tidigare hade gissat att vi skulle hit och äta! Kul kille!
Stackars servitören var måttligt road och tvingades (eftersom de beställt vinpaketet) att lyssna på hans härmningar av vinresencenten på tv4, den samma som Robert Gustavsson lyckats göra en komisk klassiker av i parlamentet, varje gång. När han sa med en smak av smörslungad bla bla bla för femtonde gången var pinsamheten ett faktum för alla andra utom han och den gapskrattande kvinnan.
Väl hemma igen kl. 21.15 hälsades vi av våra superbarnvakter med ett tjena festprissar. Eftersom barnen sussade sött passade vi på efter att barnvakterna gått...
Med att lägga oss och sätta på, alltså lägga oss i soffan och sätta på tv:n och låta tv:ns rogivande ljud vagga oss in i slummern både mätt och nöjd och glad.
Mattias tack för igår och alla andra dagar jag älskar dig!
Puss och kram en mysig dag efter våra behag.
Men jag valde saker med tanke på vad han faktiskt gillar och med tanke på rådande budget så blev det inget hyrplan till Birmingham och VIP biljetter till Aston Villas premiärmatch i premier league med vidare transport till Eiffeltornet och middag i paris.
Men nästan kvart i tio hoppade vi upp på apostlahästarna och cyklade till relaxen, vilket alltså var första gissningen och den korrekta. Åhh! Där trodde jag vi skulle relaxa men, karln blir som en pojke och springer runt (med mig i släptåg) och åker varenda rutshkana (hur stavar man det ordet egentligen?). För varje gång jag kommer dit blir jag harigare och harigare. Jag hatar att få vatten i näsan och saknar förmåga att kunna hålla luften utan att hålla för näsan. därför börjar jag redan efter halva kanan att hålla för näsan vilket gör att jag inte har någon övrig kontroll och snurrar och far runt innan jag med ett jätteplask landar i vattnet. Hängde på och åkte allt gjorde jag men när det kom till att hoppa från tian sa jag ifrån. Jag törs knappt hoppa från kanten för tusan.
Lite avslappning blev det dock. De har fått två nya massagestolar, som stolta men ibland lite slitna tvåbarnsföräldrar tänkte vi att det blir skönt. Önskar i efterhand att rummet var ljudisolerat och omdöpt till tortyrkammaren. Tio kronor för fem minuter i tortyrstolen. Skevare än innan linkade vi ut ur rummet och beställde en stor öl.
Match blev det på O´learys de vägrade dock att visa Aston Villa på ens en tv. Alla ville se Liverpool, hm undra varför?
Kvällen avslutades med en otrolig god middag på Kungsgatan 1 på stallbacken. Vilket jag varmt kan rekommendera minus den otroligt jobbiga restauranggästen som hade den dåliga smaken att sätta sig vid bordet bredvid med sitt följe. Tvångsmässigt var han tvungen att säga något roligt så fort han öppnade munnen. Skämten blev skämda i takt med drycken som rann ner i deras strupar och det kvinnliga sällskapet som gapskrattade varje gång han öppnade munnen vilket var hela tiden ville jag bara tejpa igen med silvertejp och sätta på en båt till Tanzania eller kanske skicka upp i rymden för det vore inte kul för tanzanierna. Nu vet jag ju inte om det finns liv i rymden så vart hon ska skickas får väl tänkas på. Gissa vem som flera timmar tidigare hade gissat att vi skulle hit och äta! Kul kille!
Stackars servitören var måttligt road och tvingades (eftersom de beställt vinpaketet) att lyssna på hans härmningar av vinresencenten på tv4, den samma som Robert Gustavsson lyckats göra en komisk klassiker av i parlamentet, varje gång. När han sa med en smak av smörslungad bla bla bla för femtonde gången var pinsamheten ett faktum för alla andra utom han och den gapskrattande kvinnan.
Väl hemma igen kl. 21.15 hälsades vi av våra superbarnvakter med ett tjena festprissar. Eftersom barnen sussade sött passade vi på efter att barnvakterna gått...
Med att lägga oss och sätta på, alltså lägga oss i soffan och sätta på tv:n och låta tv:ns rogivande ljud vagga oss in i slummern både mätt och nöjd och glad.
Mattias tack för igår och alla andra dagar jag älskar dig!
Puss och kram en mysig dag efter våra behag.
Varför städar jag man blir ju bara frustrerad
Semesterdagarna har gått, Mattias alltså själv är jag ju mammaledig. Köket som nästan är färdigt skulle bli helt klart. Detta var något som vi skulle ta tag i den allra första lediga veckan tillsammans.
I trädgården skulle följande behöva åtgärdas:
Måla alt. olja pergola, byta tak. Skulle ev. lägga trätrall eller bastmattor eller något.
Ny uteplats bredvid trappan, gräva, hälla i grus, sand, lägga plattor, fixa schyssta möbler.
Röja buskar, rensa rabatter, fixa gräskanterna, ta bort ogräs mellan plattorna.
Laga gräsklipparen, och laga gräsklipparen (den som vi lånade när våran gick sönder... gick sönder)
Olja in staketet etc...
Nästa vecka är det vår sista lediga vecka tillsammans. Jag tittar på min lista och ser ifall det är någonting jag kan bocka av. Jag konstaterar att ingenting revolutionerande har hänt. Jag undrar också, vad f-n vi har gjort?
Men så ett litet ljus i mörkret, halva staketet är inoljat, jag får väl sätta en halv bock där.
Köket är fortfarande nästan färdigt...
(Mattias i atmosphere på Lisse)
Man kan säga att det är lite uppförsbacke,
sen går det bara utför... hmm
Men idag tog jag mig i kragen och fick åtminstone lite städning gjort. Men ju mer jag städade insåg jag hur mycket mer jag hade att städa. Och ju mer jag insåg detta dessto mindre lust fick jag. När man dessutom tio minuter efter att ha plockat undan femton grejer på ett ställe hittar femton nya grejer på ett annat ställe som man sjutton minuter före detta hade rensat då är det inte ens kul. Varför städar jag det är ju bara frustrerande.
Jag inser dessutom att det är lite som att släppa en fis på lek och buslandet. Bara de närmaste ser att du gjort något litet extra, medans kaoset fortsätter för alla andra.
Men imorgon är en annan dag då ska jag vädra lakan, torka ur skåpen, rensa i källaren, damma bokhyllan, städa altanen, damsuga under soffan, tvätta bilen eller något annat som inte heller blivit gjort den här sommaren.
Som en kompis undrade på fb finns det trädgårdsintresse att köpa på postorder?
Svaret är nej vilket är lite underligt med tanke på att det mesta finns att köpa på postorder, gardiner, kläder, hängmattor, trädgårdstomtar, löpare, diskmaskiner, en ny fru.
Men när det kommer till detta med trädgårdsintresse verkar det helt hopplöst att finna. Jag tycker det borde ingå i dealen när man köper ett hus. För gudarna vet att det skulle behövas tillsammans med lite renovering-, inrednings- och städintresse.
Erbjudandet skulle vara något i stil med 30-tals putsvilla centralt väster, 900 kvm tomt säljes med städ-, inrednings- och trädgårdschip.
I baschippet ingår intresse för sedvanlig rengöring, inredning i ek och varma färger, samt mönstrade gardiner och relativt mycket pynt. I trädgården är mattan välklippt och en och annan trädgårdstomte går att finna.
Sedan finns det bas + då man drar ner lite på färgerna och pyntet och trädgårdstomtarna går bort.
Så finns ju även delux varianten. Då är allt vitt, minimalistiskt med vitt pynt placeras ut. Barnen har vita kläder och de spiller aldrig och säger aldrig emot. De är praktiskt taget som robottar som gör precis som du vill och du kan även trycka på still så fryses dem och rör sig inte igen förns du trycker på play. I trädgården sitter blommorna med precision på samma millimeters avstånd. Alla blommor är vita. Med deluxen varianten följer vita fingrar till din trädgård.
Vem vet i framtiden kan det mycket väl bli så eller så finns chipet på Haléns postorder bara att beställa. Fast suck och stön till det hade jag väl inte lön. Blev väl något reachip så hela huset blev fyllt med furumöbler och dalahästar och lönnar i hela trädgården.
Puss och kram bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
I trädgården skulle följande behöva åtgärdas:
Måla alt. olja pergola, byta tak. Skulle ev. lägga trätrall eller bastmattor eller något.
Ny uteplats bredvid trappan, gräva, hälla i grus, sand, lägga plattor, fixa schyssta möbler.
Röja buskar, rensa rabatter, fixa gräskanterna, ta bort ogräs mellan plattorna.
Laga gräsklipparen, och laga gräsklipparen (den som vi lånade när våran gick sönder... gick sönder)
Olja in staketet etc...
Nästa vecka är det vår sista lediga vecka tillsammans. Jag tittar på min lista och ser ifall det är någonting jag kan bocka av. Jag konstaterar att ingenting revolutionerande har hänt. Jag undrar också, vad f-n vi har gjort?
Men så ett litet ljus i mörkret, halva staketet är inoljat, jag får väl sätta en halv bock där.
Köket är fortfarande nästan färdigt...
(Mattias i atmosphere på Lisse)
Man kan säga att det är lite uppförsbacke,
sen går det bara utför... hmm
Men idag tog jag mig i kragen och fick åtminstone lite städning gjort. Men ju mer jag städade insåg jag hur mycket mer jag hade att städa. Och ju mer jag insåg detta dessto mindre lust fick jag. När man dessutom tio minuter efter att ha plockat undan femton grejer på ett ställe hittar femton nya grejer på ett annat ställe som man sjutton minuter före detta hade rensat då är det inte ens kul. Varför städar jag det är ju bara frustrerande.
Jag inser dessutom att det är lite som att släppa en fis på lek och buslandet. Bara de närmaste ser att du gjort något litet extra, medans kaoset fortsätter för alla andra.
Men imorgon är en annan dag då ska jag vädra lakan, torka ur skåpen, rensa i källaren, damma bokhyllan, städa altanen, damsuga under soffan, tvätta bilen eller något annat som inte heller blivit gjort den här sommaren.
Som en kompis undrade på fb finns det trädgårdsintresse att köpa på postorder?
Svaret är nej vilket är lite underligt med tanke på att det mesta finns att köpa på postorder, gardiner, kläder, hängmattor, trädgårdstomtar, löpare, diskmaskiner, en ny fru.
Men när det kommer till detta med trädgårdsintresse verkar det helt hopplöst att finna. Jag tycker det borde ingå i dealen när man köper ett hus. För gudarna vet att det skulle behövas tillsammans med lite renovering-, inrednings- och städintresse.
Erbjudandet skulle vara något i stil med 30-tals putsvilla centralt väster, 900 kvm tomt säljes med städ-, inrednings- och trädgårdschip.
I baschippet ingår intresse för sedvanlig rengöring, inredning i ek och varma färger, samt mönstrade gardiner och relativt mycket pynt. I trädgården är mattan välklippt och en och annan trädgårdstomte går att finna.
Sedan finns det bas + då man drar ner lite på färgerna och pyntet och trädgårdstomtarna går bort.
Så finns ju även delux varianten. Då är allt vitt, minimalistiskt med vitt pynt placeras ut. Barnen har vita kläder och de spiller aldrig och säger aldrig emot. De är praktiskt taget som robottar som gör precis som du vill och du kan även trycka på still så fryses dem och rör sig inte igen förns du trycker på play. I trädgården sitter blommorna med precision på samma millimeters avstånd. Alla blommor är vita. Med deluxen varianten följer vita fingrar till din trädgård.
Vem vet i framtiden kan det mycket väl bli så eller så finns chipet på Haléns postorder bara att beställa. Fast suck och stön till det hade jag väl inte lön. Blev väl något reachip så hela huset blev fyllt med furumöbler och dalahästar och lönnar i hela trädgården.
Puss och kram bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
