simultanförmåga
Lite inre stress som infinner sig efter snart en veckas småbarnssjuka i stugan. Oskar har haft 3-dagarsfeber eller Exanthema subitum som det också heter på latin. I tisdags insjukna han och först idag skulle jag säga att han är helt bra. Under tre dygn hade han feber, efter det rödflammig på hela kroppen det började runt halsen och neråt. Sen hela magen och ryggen. Stackars liten jättegnällig och skrikig var han efter febern i tre dagar. Skönt att det är över nu iallafall. Inatt ammade han 6 gånger, sömnen har INTE varit direkt optimal under denna vecka. Oskar har ätit hela nätterna redan innan höll han på att trappa upp. Ska det inte vara tvärtom? Ok nu när han var sjuk men... Pust!!!
Klockan två, halv fem, sex för att sedan vakna för dagen sju är inget ovanligt scenario. Jag är överlycklig att Mattias också har semester nu för jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat annars. Jag har haft god hjälp av farmor, min dunderhonung, under förra veckan. Jag funderar på att fråga om hon vill flytta in hos oss. Men jag är rädd att hon säger nej.
Snart är det dags för husvagnssemester, det kommer bli precis så gemytligt och roligt och rosenskimmrande som jag föreställer mig det i min fantasi. Vi kommer vara så lyckliga, barnen kommer vara glada och skratta hela tiden. Vi kommer skutta fram längs strandkanten i likadana träningsoveraller, inmundigandes varsin magnum mandel och allt kommer vara sååå toppen.
Det kommer inte regna någonting, ungarna kommer inte bränna sig och skrika helt röda på kvällen. Det kommer inte vara för varmt i husvagnen när man ska sova. Det kommer heller inte att vara några myggor eller flugor i husvagnen som surrar i örat precis när man håller på att slumra till. Oskar kommer inte vakna hela nätterna och amma på mina bröst som vid det här laget ligger någonstans nere vid fotknölarna. Kalle och hans kompis kommer aldrig i sin dar bli osams om någon legogubbe eller vem som ska stoppa femman i skräpmaskinen först. Barnen kommer inte vara vakna till klockan elva så föräldrarna får en kvarts lugn och ro med kvällsdisken innan de själva ramlar utmattade i säng för att kvart över tolv amma första gången. Kalle kommer inte bli allergisk som han blev förra gången vi var på öland och de kommer inte ha slut på allergimedicinen på apoteket i Borgholm. Nej precis det kommer vara såå jäkla bra...
Idag frågade Kalle på eget bevåg om inte han kunde få hålla i Oskar. Stod mållös en liten stund funderade över vad han hade sagt. Plockade upp hakan från golvet och satte Oskar i Kalles knä. Även denna gång var vi ute och käkade. Kanske är ett tecken på att vi ska gå ut mer för att få syskonkärleken att blomstra. När Oskar satt i knät på Kalle. Säger Kalle, men vem har vi här en gullig liten Oskar, åh vad söt han är och gull i gull i gull osv...
Undrens tid är inte förbi. Mållösa föräldrar satt återigen och gapade. Det tar sig sa Kajsa Warg och kastade en sten över ån.
För att inte somna klockan tre idag tänkte jag det är bäst jag håller igång. Så jag drog till affären köpte lite smör, jäst och mjöl åkte hem och bakade bullar. Medan jag bakade bullarna tänkte jag bäst att baka något mer när ändå sakerna är framme och bulldegen ska ju ändå jäsa. Chokladrutor är bra att ha med till stranden det får det bli. Kalle "hjälpte" till fast han bakade en egen kaka. Så här gällde det att hålla reda på tre olika bunkar och vad som skulle i var. Kalle hade te och mannagryn i sin kaka det ville inte jag ha i min.
Kommer samtidigt på att jag nog behöver få fram lite kvällsmat också och tänker att det hinner jag när degen jäser och den andra kakan står i ugnen. Nog gör jag det. Fixar en bulgursallad med kassler lite snabbt. Dukar fram till Kalle så han får sin mat före jag blandar i massa farliga grönsaker. Ja, han kanske inte har så fel det har ju ryktats om att det finns ehec eller vad det heter i grönsaker. Oskar ska sedan ha gröt så jag sätter på lite vatten och blandar i lite pulver av sorten äppelgröt. Lämnar sedan med varma händer över Oskar till sin pappa som sysselsätter sig med att klippa häcken. Om ni undrar varför i hundran inte han hjälper till.
Fortsätter sedan med bakningen blandar glasyr till kakan, knådar degen, river vit choklad emellan, springer upp och lånar bullformar (alltid saknas det nått, hittar jättefina från Lagerhaus). Får ut första bullplåten, Oskar som sovit en liten lur vaknar, tar upp honom ammar, lägger, in nästa bullplåt...
Så min inre stress är faktiskt nästan borta nu en dag till av semester så ska den nog vara väck. Tänk om jag därtill fick sova lite mer på nätterna och hittade en bikini som satt som en smäck och trollade bort de tre degklumparna som veckar sig under de tre meter långa brösten.
Varför sover du inte nu kan man undra klockan är tio i tio. Jag måste vänta tills Kalle har somnat i min säng så jag kan bära över honom till sin säng så att jag kan sova. Som man bäddar får man ligga sa räven och sprang efter vatten in i kammarn och spikade fast den lilla tån...
Puss och kram
jag inget rim kan hitta på
men titta här blev det ett ändå!
Klockan två, halv fem, sex för att sedan vakna för dagen sju är inget ovanligt scenario. Jag är överlycklig att Mattias också har semester nu för jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat annars. Jag har haft god hjälp av farmor, min dunderhonung, under förra veckan. Jag funderar på att fråga om hon vill flytta in hos oss. Men jag är rädd att hon säger nej.
Snart är det dags för husvagnssemester, det kommer bli precis så gemytligt och roligt och rosenskimmrande som jag föreställer mig det i min fantasi. Vi kommer vara så lyckliga, barnen kommer vara glada och skratta hela tiden. Vi kommer skutta fram längs strandkanten i likadana träningsoveraller, inmundigandes varsin magnum mandel och allt kommer vara sååå toppen.
Det kommer inte regna någonting, ungarna kommer inte bränna sig och skrika helt röda på kvällen. Det kommer inte vara för varmt i husvagnen när man ska sova. Det kommer heller inte att vara några myggor eller flugor i husvagnen som surrar i örat precis när man håller på att slumra till. Oskar kommer inte vakna hela nätterna och amma på mina bröst som vid det här laget ligger någonstans nere vid fotknölarna. Kalle och hans kompis kommer aldrig i sin dar bli osams om någon legogubbe eller vem som ska stoppa femman i skräpmaskinen först. Barnen kommer inte vara vakna till klockan elva så föräldrarna får en kvarts lugn och ro med kvällsdisken innan de själva ramlar utmattade i säng för att kvart över tolv amma första gången. Kalle kommer inte bli allergisk som han blev förra gången vi var på öland och de kommer inte ha slut på allergimedicinen på apoteket i Borgholm. Nej precis det kommer vara såå jäkla bra...
Idag frågade Kalle på eget bevåg om inte han kunde få hålla i Oskar. Stod mållös en liten stund funderade över vad han hade sagt. Plockade upp hakan från golvet och satte Oskar i Kalles knä. Även denna gång var vi ute och käkade. Kanske är ett tecken på att vi ska gå ut mer för att få syskonkärleken att blomstra. När Oskar satt i knät på Kalle. Säger Kalle, men vem har vi här en gullig liten Oskar, åh vad söt han är och gull i gull i gull osv...
Undrens tid är inte förbi. Mållösa föräldrar satt återigen och gapade. Det tar sig sa Kajsa Warg och kastade en sten över ån.
För att inte somna klockan tre idag tänkte jag det är bäst jag håller igång. Så jag drog till affären köpte lite smör, jäst och mjöl åkte hem och bakade bullar. Medan jag bakade bullarna tänkte jag bäst att baka något mer när ändå sakerna är framme och bulldegen ska ju ändå jäsa. Chokladrutor är bra att ha med till stranden det får det bli. Kalle "hjälpte" till fast han bakade en egen kaka. Så här gällde det att hålla reda på tre olika bunkar och vad som skulle i var. Kalle hade te och mannagryn i sin kaka det ville inte jag ha i min.
Kommer samtidigt på att jag nog behöver få fram lite kvällsmat också och tänker att det hinner jag när degen jäser och den andra kakan står i ugnen. Nog gör jag det. Fixar en bulgursallad med kassler lite snabbt. Dukar fram till Kalle så han får sin mat före jag blandar i massa farliga grönsaker. Ja, han kanske inte har så fel det har ju ryktats om att det finns ehec eller vad det heter i grönsaker. Oskar ska sedan ha gröt så jag sätter på lite vatten och blandar i lite pulver av sorten äppelgröt. Lämnar sedan med varma händer över Oskar till sin pappa som sysselsätter sig med att klippa häcken. Om ni undrar varför i hundran inte han hjälper till.
Fortsätter sedan med bakningen blandar glasyr till kakan, knådar degen, river vit choklad emellan, springer upp och lånar bullformar (alltid saknas det nått, hittar jättefina från Lagerhaus). Får ut första bullplåten, Oskar som sovit en liten lur vaknar, tar upp honom ammar, lägger, in nästa bullplåt...
Så min inre stress är faktiskt nästan borta nu en dag till av semester så ska den nog vara väck. Tänk om jag därtill fick sova lite mer på nätterna och hittade en bikini som satt som en smäck och trollade bort de tre degklumparna som veckar sig under de tre meter långa brösten.
Varför sover du inte nu kan man undra klockan är tio i tio. Jag måste vänta tills Kalle har somnat i min säng så jag kan bära över honom till sin säng så att jag kan sova. Som man bäddar får man ligga sa räven och sprang efter vatten in i kammarn och spikade fast den lilla tån...
Puss och kram
jag inget rim kan hitta på
men titta här blev det ett ändå!
Kommentarer
Postat av: Annsofie
Hahahaha! Vad bra du är på ordspråk!! ;) Oliver ville inte ens titta på Noah när vi kom hem från BB. Vi hämtade honom på dagis och alla flockades runt Noah UTOM Oliver som satte sig så långt bort som möjligt. Han undrade länge när vi skulle "stoppa tillbaka" honom i magen...
Postat av: Big sis
Allt från lämna tillbaka honom till doktorn, stoppa tillbaka honom i magen, ge bort honom... Hur är det nu då? Vi umgås mycket med två andra familjer som har bebisar och Kalle ser hur de gör (de avgudar sina småsyskon) det verkar ha en bra effekt. Tror inte han vet vad han ska ha han till liksom. Då är det bra att se vad man kan göra. Krama, gulla, leka etc.
Postat av: Annsofie
Det är först de senaste åren som Oliver har "upptäckt" att man faktiskt kan leka med lillebror och även kramas och pussas. Han visste inte heller riktigt hur han skulle förhålla sig till den lilla krabaten som bara åt och skrek... så han höll sig "ur vägen" och tyckte mest han var ivägen. Vi hade ju ändå storebror Calle som gullade och tog hand om Noah hela tiden men det påverkade inte Oliver alls! Ibland pussade han honom men det var bara för han sett andra göra det inte för att han själv ville!
Trackback
