Dax för lite vårstädning både här och där!!!
Har köpt nya skor bara det gör det värt att gå in och skriva lite. Hade glömt bort hur glad man blir av att köpa skor. Skulle jag önska mig en walk in closet så skulle det vara en fylld med skor. Har varit jättesugen på att köpa ett par skor med höga klackar och det skulle inte göra något om de bara stod där i garderoben och såg fina ut för faktum är att jag inte kan komma på ett enda tillfälle när jag skulle använda dem...
Tog på mig stövlarna med typ fem centimeters klack när jag gick upp på stan med barnvagnen här i veckan för jag ville känna mig lite fin. Efter halva vägen kände jag mig lite yr och varje steg jag tog kändes i tänderna. Det är sant... Nästa tur upp på stan befann sig mina gamla slitna löparskor på fötterna. Snygga nej men ingen tandvärk eller yrsel så det är ju ett plus...
Nä, fy vad man changserar (har ingen aning om jag har stavat det ordet rätt det känns som det är helt galet stavat så förmodligen är det fel) när man får barn. Eller fy vad JAG changserar, (så fel stavat) ska jag väl säga.
Idag när jag låg och ammade Oskar orkade inte sitta. Kände jag en lätt svettdoft stiga upp från armhålan. Stackars barn...
Har jag borstat håret idag? Neej, det har jag inte. Men omgivningen får vara glad jag har borstat tänderna. Jag har skärpt mig lite grann iallafall. Jag har säkert sminkat mig fyra gånger sedan Oskar kom till världen. Duschar emellanåt, har inhandlat en ny deo och i lördagskväll roade jag mig med fotvård när de små barnen hade somnat in.
Upptäckte när jag var hemma hos en kompis att jag hade ett gigantiskt hål i strumpan och att hela den förhårdnade hälen stack fram, dessutom var hälen smutsig för jag hade ju gått på golvet hemma så uppryckningen kommer inte en dag för sent som ni hör...
Nu lovar jag attt inte låta förfallet sjunka djupare. Som sagt fotvård i lördags och nya strumpor har inhandlats. Hemmets vårrengöring har sakta men säkert också påbörjats. Idag har jag skurat en tredjedel av badrummet. Badrumsskåpet är nära inpå kliniskt rent. Hittade en hel del skönhetsprodukter som inte sett solljuset sens ja förra våren... Dammade av dem och lovade att de inte skulle behöva damma igen... igen...
Har även inhandlat ögonbrynsfärg, sprayblond (till utväxten) och rakblad. Dax att skövla skogshelvetet. Nu när man inte behöver långkalsonger eller sadelskydd längre kan jag ju börja använda rakhyveln igen.
Inatt sov lillprinsen mellan 22.30-06.30, vi går mot ljusare tider mina vänner. Trötta tvåbarnsmamman piggnar till och kommer på fötter igen...
Planerar en tjejfest i glamourens tecken där ingen klänning är för fin, inga klackar är för höga, inget löshår är för långt eller för fluffigt, inga lösögonfransar för tjocka och ingen ögonskugga för färgglad eller för glittrig. Bubblet ska flöda och musiken pumpa (det vill säga tills reklampausen, ni har väl sett Oves 40-års fest, spotify say no more).
Förvandlingen har börjat snart är jag som en nykläckt vacker fjäril som flyger omkring lätt som en hind över ängen... hahaha... Det blir nog bra med den saken jag ska börja med att ta en dusch, raka benen och prova min nya deo...
Kanske slutar Mattias då att sjunga "where you from, your sexy thing" när jag kommer intraskandes med amningsbehån på halvfall, ena luckan upp och andra ner. Lite bröstmjölk som har läckt och lämnat en liten fläck. Aningen för små trosor och ibland, någon gång ibland kan det även hänga en liten barnspya i en hårtest!
Puss och kram i år blev det inget med tjejerna i sälen
istället blev jag hemma och filade hälen...
Tog på mig stövlarna med typ fem centimeters klack när jag gick upp på stan med barnvagnen här i veckan för jag ville känna mig lite fin. Efter halva vägen kände jag mig lite yr och varje steg jag tog kändes i tänderna. Det är sant... Nästa tur upp på stan befann sig mina gamla slitna löparskor på fötterna. Snygga nej men ingen tandvärk eller yrsel så det är ju ett plus...
Nä, fy vad man changserar (har ingen aning om jag har stavat det ordet rätt det känns som det är helt galet stavat så förmodligen är det fel) när man får barn. Eller fy vad JAG changserar, (så fel stavat) ska jag väl säga.
Idag när jag låg och ammade Oskar orkade inte sitta. Kände jag en lätt svettdoft stiga upp från armhålan. Stackars barn...
Har jag borstat håret idag? Neej, det har jag inte. Men omgivningen får vara glad jag har borstat tänderna. Jag har skärpt mig lite grann iallafall. Jag har säkert sminkat mig fyra gånger sedan Oskar kom till världen. Duschar emellanåt, har inhandlat en ny deo och i lördagskväll roade jag mig med fotvård när de små barnen hade somnat in.
Upptäckte när jag var hemma hos en kompis att jag hade ett gigantiskt hål i strumpan och att hela den förhårdnade hälen stack fram, dessutom var hälen smutsig för jag hade ju gått på golvet hemma så uppryckningen kommer inte en dag för sent som ni hör...
Nu lovar jag attt inte låta förfallet sjunka djupare. Som sagt fotvård i lördags och nya strumpor har inhandlats. Hemmets vårrengöring har sakta men säkert också påbörjats. Idag har jag skurat en tredjedel av badrummet. Badrumsskåpet är nära inpå kliniskt rent. Hittade en hel del skönhetsprodukter som inte sett solljuset sens ja förra våren... Dammade av dem och lovade att de inte skulle behöva damma igen... igen...
Har även inhandlat ögonbrynsfärg, sprayblond (till utväxten) och rakblad. Dax att skövla skogshelvetet. Nu när man inte behöver långkalsonger eller sadelskydd längre kan jag ju börja använda rakhyveln igen.
Inatt sov lillprinsen mellan 22.30-06.30, vi går mot ljusare tider mina vänner. Trötta tvåbarnsmamman piggnar till och kommer på fötter igen...
Planerar en tjejfest i glamourens tecken där ingen klänning är för fin, inga klackar är för höga, inget löshår är för långt eller för fluffigt, inga lösögonfransar för tjocka och ingen ögonskugga för färgglad eller för glittrig. Bubblet ska flöda och musiken pumpa (det vill säga tills reklampausen, ni har väl sett Oves 40-års fest, spotify say no more).
Förvandlingen har börjat snart är jag som en nykläckt vacker fjäril som flyger omkring lätt som en hind över ängen... hahaha... Det blir nog bra med den saken jag ska börja med att ta en dusch, raka benen och prova min nya deo...
Kanske slutar Mattias då att sjunga "where you from, your sexy thing" när jag kommer intraskandes med amningsbehån på halvfall, ena luckan upp och andra ner. Lite bröstmjölk som har läckt och lämnat en liten fläck. Aningen för små trosor och ibland, någon gång ibland kan det även hänga en liten barnspya i en hårtest!
Puss och kram i år blev det inget med tjejerna i sälen
istället blev jag hemma och filade hälen...
Trötta mamman del 3
<3 Nu är det tre veckor sedan Oskar fick akupunktur mot koliken, det tog tre dagar sedan var han skrikfri, lugn och harmonisk. Det har hållt i sig i början vågade vi knappt hoppas. Det känns som ren magi, men det är säkert ren logik, bara att jag inte vet hur det funkar. När första skrikkvällen kom var det helt hemskt. Han skrek i två timmar och jag fick panik. Sov sedan i nio timmar av ren utmattning.Vanmakten var total. Hur jag än bar mig åt kunde jag inte trösta mitt barn eller lindra hans magont. Tårarna bröt ut, jag tyckte så synd om honom. För jag hörde ju hur fruktansvärt ont det måste göra. Att inte kunna hjälpa sitt barn det är nog den värsta känslan man kan känna. Nästa kväll var likadan. Fick tips om att vyssa i vagnen och sätta på damsugaren det hjälpte till slut.
Började med minifomdroppar först och tyckte att det kanske tog lite udd av koliken. Jag vet inte om han behöver dem men jag vågar heller inte sluta så vi får droppa vidare ett tag till.
Första veckorna var han glupsk och amningssugen hela tiden... Sov inte många timmar per natt utan att vakna och vilja äta.
Kände mig urlakad hela tiden. Kunde till slut även känna mig ångestfylld inför att han skulle vakna eller till och med att jag skulle behöva lyfta upp och hålla min egen bebis. Men att det bara var jag hela tiden första fem veckorna att ingen annan dög, det var jobbigt...
Tredje dagen med kolik ringde jag en vän som ger akupunkturbehandlingar. Jag frågade om han kunde hjälpa oss och det kunde han. Fick tid två dagar senare. Och alltså tre dygn efter det var Oskar som en ny kille. Från att ha varit missnöjd och orolig blev han lugn och harmonisk förutom smärtfri förstås. Jag kunde lämna ifrån mig honom andra kunde plötsligt hålla i honom. Helt plötsligt dög pappa hur bra som helst. Helt underbart för jag började känna mig bra låst. Och skönt för Mattias också som nog kände sig ratad av sin egen son.
Kvällarna sover han mest nu mera två månader gammal idag. Vaknar nog snart och vill äta, brukar då vara på strålande humör och jollra sitt allra sötaste joller och le med sin tandlösa goa pussiga mun. Somnar om vid tio, elvatiden igen och har nu tre nätter (fre, sön och igår) sovit ända till halv sex på morgonen. Jag hoppas verkligen att det här är slutet på alla nattamatningar. Det är en grym skillnad att få sova så här speciellt med en fyraåring i familjen, då det är svårt att hitta återhämtningstider.
Var på Massage igår och försökte få bort lite spänningar som samlats på, det var skönt att komma iväg och ta hand om sig lite. Vet inte direkt om jag känner någon jätteskillnad idag dock. En jobbig graviditet och två månader av sömnlöshet sätter sina spår men det verkar ända som om jag snart ska kunna lägga det bakom mig. Fortfarande trött men känner ändå att krafterna sakta återvänder. Men småbarnsföräldrar är väl sällan pigga va?
Mina tankar går till alla föräldrar med barn som har kolik och så klart bebisarna, jag hoppas att ni också kan få hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, det är oerhört påfrestande för kropp och själ och då var det här säkert lindrigt mot vad många verkar få uppleva.
Nu vill jag gärna lyfta upp och gosa med min bebis och snufsa ner näsan i hans goa nacke. Ända problemet är att han inte gillar så mycket att bli buren vi kallar honom ostbågen. Han trivs bäst om han får sitt/ligga på låren ansikte mot ansikte eller ligga på soffan och jollra. Han har mycket att berätta och han gillar att le...
Nu drog det till i vårtorna det gör ju det när man tänker på den lilla (bröstvårtorna alltså). Dax att vakna och äta så vi inte behöver göra det i natt...
Puss och kram kämpa på det kommer gå
Så här somnar jag nu om man lägger ner mig i sängen eller på soffan med nappen och snuttefilten den vill jag ha över huvudet det är sååå gosigt. Älsklingen!
Började med minifomdroppar först och tyckte att det kanske tog lite udd av koliken. Jag vet inte om han behöver dem men jag vågar heller inte sluta så vi får droppa vidare ett tag till.
Första veckorna var han glupsk och amningssugen hela tiden... Sov inte många timmar per natt utan att vakna och vilja äta.
Kände mig urlakad hela tiden. Kunde till slut även känna mig ångestfylld inför att han skulle vakna eller till och med att jag skulle behöva lyfta upp och hålla min egen bebis. Men att det bara var jag hela tiden första fem veckorna att ingen annan dög, det var jobbigt...
Tredje dagen med kolik ringde jag en vän som ger akupunkturbehandlingar. Jag frågade om han kunde hjälpa oss och det kunde han. Fick tid två dagar senare. Och alltså tre dygn efter det var Oskar som en ny kille. Från att ha varit missnöjd och orolig blev han lugn och harmonisk förutom smärtfri förstås. Jag kunde lämna ifrån mig honom andra kunde plötsligt hålla i honom. Helt plötsligt dög pappa hur bra som helst. Helt underbart för jag började känna mig bra låst. Och skönt för Mattias också som nog kände sig ratad av sin egen son.
Kvällarna sover han mest nu mera två månader gammal idag. Vaknar nog snart och vill äta, brukar då vara på strålande humör och jollra sitt allra sötaste joller och le med sin tandlösa goa pussiga mun. Somnar om vid tio, elvatiden igen och har nu tre nätter (fre, sön och igår) sovit ända till halv sex på morgonen. Jag hoppas verkligen att det här är slutet på alla nattamatningar. Det är en grym skillnad att få sova så här speciellt med en fyraåring i familjen, då det är svårt att hitta återhämtningstider.
Var på Massage igår och försökte få bort lite spänningar som samlats på, det var skönt att komma iväg och ta hand om sig lite. Vet inte direkt om jag känner någon jätteskillnad idag dock. En jobbig graviditet och två månader av sömnlöshet sätter sina spår men det verkar ända som om jag snart ska kunna lägga det bakom mig. Fortfarande trött men känner ändå att krafterna sakta återvänder. Men småbarnsföräldrar är väl sällan pigga va?
Mina tankar går till alla föräldrar med barn som har kolik och så klart bebisarna, jag hoppas att ni också kan få hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, det är oerhört påfrestande för kropp och själ och då var det här säkert lindrigt mot vad många verkar få uppleva.
Nu vill jag gärna lyfta upp och gosa med min bebis och snufsa ner näsan i hans goa nacke. Ända problemet är att han inte gillar så mycket att bli buren vi kallar honom ostbågen. Han trivs bäst om han får sitt/ligga på låren ansikte mot ansikte eller ligga på soffan och jollra. Han har mycket att berätta och han gillar att le...
Nu drog det till i vårtorna det gör ju det när man tänker på den lilla (bröstvårtorna alltså). Dax att vakna och äta så vi inte behöver göra det i natt...
Puss och kram kämpa på det kommer gå
Så här somnar jag nu om man lägger ner mig i sängen eller på soffan med nappen och snuttefilten den vill jag ha över huvudet det är sååå gosigt. Älsklingen!
Trötta mamman del 2
Jag skulle absolut inte kalla mig för en "lattemorsa". För det första är jag mer för cappuchino och för det andra att sitta på ett café helt avslappnad och dricka latte blir bättre om man tar latte minus morsa.
Var på det första besöket på öppna förskolan idag med TVÅ barn. Det gick faktiskt bra, inga missödén. Hade bara lite lätt panik i början när jag började se mig omkring och såg små barn en tvärhand höga både högt och lågt. Liggande, krypande, ålande, vaggande, springande... Svettiga mammor, orakade pappor, mammor med panik i blicken, duktiga mammor, tjatiga mammor... Så här var det ju, livet för fyra år sedan. Tänk det hade jag alldeles glömt bort.
Men mitt liv nu består väll inte av småbarn, bajsblöjor, socker och saltfria kex, diskussioner om blöjeksem och vilken haklapp som är bäst. Eller vänta nu jo, någon gång under förra året bestämde vi oss tydligen för att den här gemytliga friden vi hade var lika bra att bryta för att skaffa någonting mycket bättre nämligen kaos...
Vi tyckte tydligen att nu när Kalle var så självständig och vi själva faktiskt skapat oss en vardag där vi gjorde i princip vad vi ville inte skulle finnas kvar. Jag minns att jag sa till Mattias någon gång under graviditeten "är vi helt dumma i huvudet som börjar om från början igen"? Svaret på frågan förmodligen!
Vänta Oskar gnyr jag ska bara slänga en filt över huvudet på honom och trycka in en napp...
Skojlandet istället för Ritz i lördags, ånnaboda istället för tv och chips på söndagen, öppna förskolan och hundra barn istället för jobb idag. När man smakar på det kanske inte så tokigt ändå, nej, faktiskt känns det riktigt bra. Till och med kanske meningsfullt men så långt ska jag väll inte dra det.
Fortfarande är det mest jobbigt och när barnen är vakna längtar man tills det är kväll och de ska sova men HEY, det är bara min framtid de närmaste fyra åren sedan är Oskar också mer självständig...
Tror jag kanske har fått svamp på ena bröstvårtan också inte så att det växer en stor röd/vit flugsvamp där eller så men det kliar lite och jag har googlat att det kan vara svamp. Om man sedan läser vidare så mynnar det snart ut i att man nästan kan stryka med om man inte får bukt med det som alla besvär jag googlar fram diagnos, symtom och behandling på. Iallfall ska man lufta brösten efter som svamp trivs där det är sött och fuktigt och varmt. Ja varmt blir det ju och söta är de ju också... eller vänta det kanske var bröstmjölken som var söt. Luftade brösten var vad jag gjorde iallafall och jag stod och böt blöja på Oskar med bröna i vädret när jag plötsligt ut genom fönstret (som skötbordet står framför) ser grannarna komma hem. Eftersom inga blad har växt på syrenen ännu är det ganska glest och liksom fritt fram och se in. Funderade på om jag skulle vinka lite glatt och låtsas som ingenting... Stod blickstilla och bad en stilla bön att de inte skulle vända på huvudena och titta in, pust jag klarade mig.
Dagens läxa. Ok, lufta gärna brösten men inte vid skötbordet.
Puss och kram måste gå som ni vet så är de två
Var på det första besöket på öppna förskolan idag med TVÅ barn. Det gick faktiskt bra, inga missödén. Hade bara lite lätt panik i början när jag började se mig omkring och såg små barn en tvärhand höga både högt och lågt. Liggande, krypande, ålande, vaggande, springande... Svettiga mammor, orakade pappor, mammor med panik i blicken, duktiga mammor, tjatiga mammor... Så här var det ju, livet för fyra år sedan. Tänk det hade jag alldeles glömt bort.
Men mitt liv nu består väll inte av småbarn, bajsblöjor, socker och saltfria kex, diskussioner om blöjeksem och vilken haklapp som är bäst. Eller vänta nu jo, någon gång under förra året bestämde vi oss tydligen för att den här gemytliga friden vi hade var lika bra att bryta för att skaffa någonting mycket bättre nämligen kaos...
Vi tyckte tydligen att nu när Kalle var så självständig och vi själva faktiskt skapat oss en vardag där vi gjorde i princip vad vi ville inte skulle finnas kvar. Jag minns att jag sa till Mattias någon gång under graviditeten "är vi helt dumma i huvudet som börjar om från början igen"? Svaret på frågan förmodligen!
Vänta Oskar gnyr jag ska bara slänga en filt över huvudet på honom och trycka in en napp...
Skojlandet istället för Ritz i lördags, ånnaboda istället för tv och chips på söndagen, öppna förskolan och hundra barn istället för jobb idag. När man smakar på det kanske inte så tokigt ändå, nej, faktiskt känns det riktigt bra. Till och med kanske meningsfullt men så långt ska jag väll inte dra det.
Fortfarande är det mest jobbigt och när barnen är vakna längtar man tills det är kväll och de ska sova men HEY, det är bara min framtid de närmaste fyra åren sedan är Oskar också mer självständig...
Tror jag kanske har fått svamp på ena bröstvårtan också inte så att det växer en stor röd/vit flugsvamp där eller så men det kliar lite och jag har googlat att det kan vara svamp. Om man sedan läser vidare så mynnar det snart ut i att man nästan kan stryka med om man inte får bukt med det som alla besvär jag googlar fram diagnos, symtom och behandling på. Iallfall ska man lufta brösten efter som svamp trivs där det är sött och fuktigt och varmt. Ja varmt blir det ju och söta är de ju också... eller vänta det kanske var bröstmjölken som var söt. Luftade brösten var vad jag gjorde iallafall och jag stod och böt blöja på Oskar med bröna i vädret när jag plötsligt ut genom fönstret (som skötbordet står framför) ser grannarna komma hem. Eftersom inga blad har växt på syrenen ännu är det ganska glest och liksom fritt fram och se in. Funderade på om jag skulle vinka lite glatt och låtsas som ingenting... Stod blickstilla och bad en stilla bön att de inte skulle vända på huvudena och titta in, pust jag klarade mig.
Dagens läxa. Ok, lufta gärna brösten men inte vid skötbordet.
Puss och kram måste gå som ni vet så är de två
