The inskolning from hell
Allt var upplagt och klart, planerat in i minsta detalj. De två kommande veckorna skulle innebära en euforisk tid av ledighet och gemytlig samvaro med barnen. Den skulle framförallt innebära egen tid för mig, bara mig...
So far not so f......ing good... som man säger i England.
Ni som läste min tremeter långa status på facebook vet att jag söndagen innan förskolestart och dagisinskolningens första dag hade lagt ner mycket krut på att göra kommande vecka smidig. Jag gjorde för första gången i mitt liv en veckomeny och storhandlade. För att kunna storhandla fick jag rensa ur kylskåpet som var proppfullt med jag vet inte riktigt vad, men det hade ännu inte fått eget liv.
Alltså fyra kompostpåsar senare, var det storhandlat veckoplanerad meny satt med magnet på kylskåpet. (Jag hatar kylskåpsmangneter egentligen det är så jäkla fult men jag kan nu förstå charmen, sedan vi t. ex. lyckats komma till bvc i tid och hör och häpna på rätt dag. Alla varianter har gjorts. Fel dag, rätt tid, rätt tid, fel dag. Fel dag, fel tid och ja det summerar väl det hela. Men eftersom kallelsen suttit på kylskåpet och med neongul markeringspenna deklarerat dag och tid i ett par veckor så lyckades vi med bedriften att vara där precis när vi skulle).
När veckoplaneringen var klar och uppsatt, lagade jag köttgryta. Gick en trappa upp och lånade gjutjärnsgryta. Sen lades det fram kläder till barnen och till mig själv klockan ställdes på 06.30 och alla fick lägga sig i tid...
Ingen kunde somna...
08.15 Kalle lämnas på skolan. Sedan en liten morgonpromenad i solskenet.
09.00 Inskolning på dagis.
11.30 Går hem och lägger en mätt Oskar som är jättetrött och han sover sedan i tre timmar (det brukar han göra).
12.00 Mamma äter lunch och njuter av sin ensamhet och det enda ljud som hörs är tystnad.
12.30 Mamma lägger sig och tar upp en bok som ramlar ner på näsan inom några sekunder, sedan uppstår små avslappnande snusningar.
14.30 Oskar vaknar, äter mellis, mamma dricker kaffe, livet är toppen och jag längtar till nästa dag redan nu.
15.00 Hämtar Kalle på fritids.
Ni vet den där gamla LP skivan det är nu någon raspar spelarmen över hela skivan och stoppar den ljuva musiken abrupt. För som ni förstår, så är ju det här i Sofias värld och där överlever sällan drömmarnas utopier. Där är verkligheten en annan lite mer oförutsägbar och vem fan har sagt att det ska vara lätt??
Dag 1
08.00 i tid på skolgården Kalle och 200 barn till.
08.10 ingen förälder går man ska vara med första dagen i början, fast ingen har sagt det till mig.
08.15 skolklockan ringer in och 200 barn rusar mot dörrarna. Liksom Kalle...
08.17 Kalle är borta...
08.40 hittar Kalle på fel våning i fel förskoleklass, med ryggsäck, jacka och skor på tillsammans med det mest ledsnaste lilla ansikte jag någonsin har sett honom bära. Kommer in i mammas famn och gråter belgien blue krokodiltårar och allt har bara börjat helt fel.
08.50 Kalle är på rätt våning, och i rätt klassrum men på fel humör, det är inte alls kul att börja lekis. Det är läskigt och stort och mamma får inte gå, för då kommer tårarna igen. Så mamma stannar.
Mamma märker nu också att hon burit Oskar med ena armen upp och ner för trapporna i skolan, ut på skolgården, ut på gatan, upp igen och så om och om igen tills Kalle kom in i famnen och där hon sittandes på huk lyfte båda rakt upp som någon jäkla hulk bar dem i säkerhet. Mamma märker nu när hon släppt ner Kalle och han sitter tillsammans med de andra barnen att svetten rinner och att armarna är lite trötta.
09.00 Mamma ringer till dagis och säger att vi får skjuta på inskolningen av Oskar till imorgon för mamma måste stanna på skolan.
Efter lunchen händer det sig att Kalle vill vara kvar och leka, och då får jag gå hem. Oskar sover i vagnen, han har ätit ett halvt äpple som Kalle delat med honom. Glad att köttgrytan väntar där hemma och KAFFE...
Dag 2
Ställer klockan på 06.45 (en kvart till att sova måste gå bra).
08.15 ringer skolklockan in Kalle, Oskar och mamma går tillsammans upp för trapporna och hittar rätt skåp och rätt klassrum. Sen får jag gå.
08.45 installerar vi oss på dagis, nu ska här skolas in.
10.00 Oskar är så trött så dagisfröken tycker vi ska gå hem. Oskar somnar innan vi hinner ut genom grinden på dagis när vi kommer hem slänger jag mig på sängen och tänker att jag bara ska vila en liten stund. Tre timmar senare väcks jag av Oskars gny.
Dag 3
Ställer klockan på 06.40, snoozar två gånger, inser att det blir lite snoigt, vad ska ungarna ha på sig. Kalle har hostat och spytt slem i natt, status vara hemma.
07.30 ringer Mattias han får komma hem och vabba. Kalle har ont i halsen och är förkyld.
09-11.30 inskolningen på dagis går toppen. Oskar äter 10 slevar brunsås till lunch går hem mätt och nöjd och glad somnar gott.
Alla är hemma, det ska servas mackor till den sjuke, tvätten tvättas, Mattias har skurat golven så det luktar gott.
Så hittils har inget blivit som jag tänkt mig men det är mina vänner som jag sa till de andra föräldrarna, bara en ny dag i Sofias liv, bara en ny, helt vanlig dag.
Men imorgon då...
Puss och kram
So far not so f......ing good... som man säger i England.
Ni som läste min tremeter långa status på facebook vet att jag söndagen innan förskolestart och dagisinskolningens första dag hade lagt ner mycket krut på att göra kommande vecka smidig. Jag gjorde för första gången i mitt liv en veckomeny och storhandlade. För att kunna storhandla fick jag rensa ur kylskåpet som var proppfullt med jag vet inte riktigt vad, men det hade ännu inte fått eget liv.
Alltså fyra kompostpåsar senare, var det storhandlat veckoplanerad meny satt med magnet på kylskåpet. (Jag hatar kylskåpsmangneter egentligen det är så jäkla fult men jag kan nu förstå charmen, sedan vi t. ex. lyckats komma till bvc i tid och hör och häpna på rätt dag. Alla varianter har gjorts. Fel dag, rätt tid, rätt tid, fel dag. Fel dag, fel tid och ja det summerar väl det hela. Men eftersom kallelsen suttit på kylskåpet och med neongul markeringspenna deklarerat dag och tid i ett par veckor så lyckades vi med bedriften att vara där precis när vi skulle).
När veckoplaneringen var klar och uppsatt, lagade jag köttgryta. Gick en trappa upp och lånade gjutjärnsgryta. Sen lades det fram kläder till barnen och till mig själv klockan ställdes på 06.30 och alla fick lägga sig i tid...
Ingen kunde somna...
08.15 Kalle lämnas på skolan. Sedan en liten morgonpromenad i solskenet.
09.00 Inskolning på dagis.
11.30 Går hem och lägger en mätt Oskar som är jättetrött och han sover sedan i tre timmar (det brukar han göra).
12.00 Mamma äter lunch och njuter av sin ensamhet och det enda ljud som hörs är tystnad.
12.30 Mamma lägger sig och tar upp en bok som ramlar ner på näsan inom några sekunder, sedan uppstår små avslappnande snusningar.
14.30 Oskar vaknar, äter mellis, mamma dricker kaffe, livet är toppen och jag längtar till nästa dag redan nu.
15.00 Hämtar Kalle på fritids.
Ni vet den där gamla LP skivan det är nu någon raspar spelarmen över hela skivan och stoppar den ljuva musiken abrupt. För som ni förstår, så är ju det här i Sofias värld och där överlever sällan drömmarnas utopier. Där är verkligheten en annan lite mer oförutsägbar och vem fan har sagt att det ska vara lätt??
Dag 1
08.00 i tid på skolgården Kalle och 200 barn till.
08.10 ingen förälder går man ska vara med första dagen i början, fast ingen har sagt det till mig.
08.15 skolklockan ringer in och 200 barn rusar mot dörrarna. Liksom Kalle...
08.17 Kalle är borta...
08.40 hittar Kalle på fel våning i fel förskoleklass, med ryggsäck, jacka och skor på tillsammans med det mest ledsnaste lilla ansikte jag någonsin har sett honom bära. Kommer in i mammas famn och gråter belgien blue krokodiltårar och allt har bara börjat helt fel.
08.50 Kalle är på rätt våning, och i rätt klassrum men på fel humör, det är inte alls kul att börja lekis. Det är läskigt och stort och mamma får inte gå, för då kommer tårarna igen. Så mamma stannar.
Mamma märker nu också att hon burit Oskar med ena armen upp och ner för trapporna i skolan, ut på skolgården, ut på gatan, upp igen och så om och om igen tills Kalle kom in i famnen och där hon sittandes på huk lyfte båda rakt upp som någon jäkla hulk bar dem i säkerhet. Mamma märker nu när hon släppt ner Kalle och han sitter tillsammans med de andra barnen att svetten rinner och att armarna är lite trötta.
09.00 Mamma ringer till dagis och säger att vi får skjuta på inskolningen av Oskar till imorgon för mamma måste stanna på skolan.
Efter lunchen händer det sig att Kalle vill vara kvar och leka, och då får jag gå hem. Oskar sover i vagnen, han har ätit ett halvt äpple som Kalle delat med honom. Glad att köttgrytan väntar där hemma och KAFFE...
Dag 2
Ställer klockan på 06.45 (en kvart till att sova måste gå bra).
08.15 ringer skolklockan in Kalle, Oskar och mamma går tillsammans upp för trapporna och hittar rätt skåp och rätt klassrum. Sen får jag gå.
08.45 installerar vi oss på dagis, nu ska här skolas in.
10.00 Oskar är så trött så dagisfröken tycker vi ska gå hem. Oskar somnar innan vi hinner ut genom grinden på dagis när vi kommer hem slänger jag mig på sängen och tänker att jag bara ska vila en liten stund. Tre timmar senare väcks jag av Oskars gny.
Dag 3
Ställer klockan på 06.40, snoozar två gånger, inser att det blir lite snoigt, vad ska ungarna ha på sig. Kalle har hostat och spytt slem i natt, status vara hemma.
07.30 ringer Mattias han får komma hem och vabba. Kalle har ont i halsen och är förkyld.
09-11.30 inskolningen på dagis går toppen. Oskar äter 10 slevar brunsås till lunch går hem mätt och nöjd och glad somnar gott.
Alla är hemma, det ska servas mackor till den sjuke, tvätten tvättas, Mattias har skurat golven så det luktar gott.
Så hittils har inget blivit som jag tänkt mig men det är mina vänner som jag sa till de andra föräldrarna, bara en ny dag i Sofias liv, bara en ny, helt vanlig dag.
Men imorgon då...
Puss och kram
Aldrig förr har det känts så bra att få träsmak i arslet!
Får ju lov att säga att att omställningen att börja jobba inte riktigt har satt sig ännu. Jag är skittrött fortfarande och det är lördagkväll.
Oj förlåt ordpolisen, man får inte säga skit, eller siit. Man får inte svära alls det är lite jobbigt eftersom jag tror jag har Tourettes light...
Om Kalle säger mamma en gång till idag tror jag att han får vara med i Guiness rekordbok, jag är faktiskt helt säker på det. Jag är också säker på att jag kommer skrika JAAAAAAAA, VAAAAAD ÄÄÄÄÄÄÄÄÄR DEEEET!!!!
Fan sov någon gång så man får lite lugn och ro och kväll. Klockan är 20.40 nu. Det är jag/vi och barnen dygnet runt känns det som. Idag har vi ändå varit iväg några timmar och ätit på Sjökrogen. Underbart gott och ljuvligt. Mattias pratade om Kalle och Oskar nästan hela tiden något jag registrerade. Fast jag vet att han njöt av att kunna sitta ner på arslet i tre timmar och bara äta utan att få nackspärr eller träningsvärk i låren av att resa sig och sätta sig 132 gånger. Aldrig förr har det känts så bra att få träsmak i arslet!
Som man bäddar får man ligga antar jag.
Är lite orolig för Sally vår katt hon är gammal och går runt och spyr. Idag spydde hon i sängen, så den är urbäddad det var precis innan vi skulle iväg idag. Nu är klockan 20.44 jag orkar inte bädda i nu. Sen blir det ännu jobbigare. Jag tror jag sover i soffan. Eller låtsas att jag somnar i soffan tills "nån" annan bäddar. Måste ringa veterinären, hoppas det inte är nått tok, gamla goa Sallan.
Imorgon kan jag väl bara få göra ingenting tack, det vore underbart.
Jag köpte en ny bok idag... en till... kanske hinner jag läsa den någon gång.
Kört LCHF i två veckor på måndag tappat 2,5 kg hoppas det håller i sig. Fast jag hade tufft att träna första veckan jag blev helt slut. I torsdags spelade jag match det gick jättebra men då hade jag ätit tårta på onsdagen för det var våran tio-årsdag och ja, då fick man väl ändå äta tårta. Så om jag bara äter lite tårta innan jag ska träna ska nog den här dieten gå bra. På tisdag är det match igen. Så det blir kondisbesök på måndag då.
Fick en superfin blomsterbukett av käresten som överraskade med att ha ordnat barnvakt och biobesök på tioårsdagen. Själv hade jag ju då köpt tårta, hjärtformade chokladpraliner, hjärtformade sourcreme snacks och fyra trisslotter. Superromantiskt, nä kanske inte men alldeles lagom i en tight budget och en tight tidsplan. Extravaganzerna tar vi sen när vi orkar. Jag valde faktiskt bio för jag kände att sitta i ett mörkt rum tillbakalutad utan att behöva prata med någon, fy fan va skönt. Jag blev erbjuden middag men jag valde mörkret och Christian Bale...
Tårtan firade vi med tillsammans med barnen det var jättemysigt tills Kalle fick ett smärre utbrott när han inte fick sova med en skruvmejsel, "får jag inte ens ha den alla dagar tills julafton" skrek han sen stormade han in och kom ut igen med en av sina små gympadojor i näven, skrek "jag, är arg". Samtidigt ser jag skon slungas ur den lilla näven och segla sig fram till bordet och landa i tårtan.
Fördrömade unge, in i snickarboa med dig och där kan du sitte...
Men eftersom han inte får sova med några verktyg vare sig skruvmejslar eller knivar så blir det väl inte så många gubbar snidade där i rummet.
Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på en gammal klassiker Point break, vi får se hur länge jag lyckas hålla mig vaken. Kan hända jag inte behöver resa mig någon mer gång idag. Det beror ju på ifall "nån" bäddar.
Puss och kram
Oj förlåt ordpolisen, man får inte säga skit, eller siit. Man får inte svära alls det är lite jobbigt eftersom jag tror jag har Tourettes light...
Om Kalle säger mamma en gång till idag tror jag att han får vara med i Guiness rekordbok, jag är faktiskt helt säker på det. Jag är också säker på att jag kommer skrika JAAAAAAAA, VAAAAAD ÄÄÄÄÄÄÄÄÄR DEEEET!!!!
Fan sov någon gång så man får lite lugn och ro och kväll. Klockan är 20.40 nu. Det är jag/vi och barnen dygnet runt känns det som. Idag har vi ändå varit iväg några timmar och ätit på Sjökrogen. Underbart gott och ljuvligt. Mattias pratade om Kalle och Oskar nästan hela tiden något jag registrerade. Fast jag vet att han njöt av att kunna sitta ner på arslet i tre timmar och bara äta utan att få nackspärr eller träningsvärk i låren av att resa sig och sätta sig 132 gånger. Aldrig förr har det känts så bra att få träsmak i arslet!
Som man bäddar får man ligga antar jag.
Är lite orolig för Sally vår katt hon är gammal och går runt och spyr. Idag spydde hon i sängen, så den är urbäddad det var precis innan vi skulle iväg idag. Nu är klockan 20.44 jag orkar inte bädda i nu. Sen blir det ännu jobbigare. Jag tror jag sover i soffan. Eller låtsas att jag somnar i soffan tills "nån" annan bäddar. Måste ringa veterinären, hoppas det inte är nått tok, gamla goa Sallan.
Imorgon kan jag väl bara få göra ingenting tack, det vore underbart.
Jag köpte en ny bok idag... en till... kanske hinner jag läsa den någon gång.
Kört LCHF i två veckor på måndag tappat 2,5 kg hoppas det håller i sig. Fast jag hade tufft att träna första veckan jag blev helt slut. I torsdags spelade jag match det gick jättebra men då hade jag ätit tårta på onsdagen för det var våran tio-årsdag och ja, då fick man väl ändå äta tårta. Så om jag bara äter lite tårta innan jag ska träna ska nog den här dieten gå bra. På tisdag är det match igen. Så det blir kondisbesök på måndag då.
Fick en superfin blomsterbukett av käresten som överraskade med att ha ordnat barnvakt och biobesök på tioårsdagen. Själv hade jag ju då köpt tårta, hjärtformade chokladpraliner, hjärtformade sourcreme snacks och fyra trisslotter. Superromantiskt, nä kanske inte men alldeles lagom i en tight budget och en tight tidsplan. Extravaganzerna tar vi sen när vi orkar. Jag valde faktiskt bio för jag kände att sitta i ett mörkt rum tillbakalutad utan att behöva prata med någon, fy fan va skönt. Jag blev erbjuden middag men jag valde mörkret och Christian Bale...
Tårtan firade vi med tillsammans med barnen det var jättemysigt tills Kalle fick ett smärre utbrott när han inte fick sova med en skruvmejsel, "får jag inte ens ha den alla dagar tills julafton" skrek han sen stormade han in och kom ut igen med en av sina små gympadojor i näven, skrek "jag, är arg". Samtidigt ser jag skon slungas ur den lilla näven och segla sig fram till bordet och landa i tårtan.
Fördrömade unge, in i snickarboa med dig och där kan du sitte...
Men eftersom han inte får sova med några verktyg vare sig skruvmejslar eller knivar så blir det väl inte så många gubbar snidade där i rummet.
Nu ska jag lägga mig i soffan och kolla på en gammal klassiker Point break, vi får se hur länge jag lyckas hålla mig vaken. Kan hända jag inte behöver resa mig någon mer gång idag. Det beror ju på ifall "nån" bäddar.
Puss och kram
Grattis kommunen och lycka till nu tar vi semester!
Efter en vecka på jobbet var det skönt med helg. Jag är så himla trött verkar som kulmen kom idag, så nu vänder det va?. Min kollega sa när jag gick idag, vi ses imorgon om du kommer ihåg att komma hit...
På måndag börjar Mattias jobba också, Kalle börjar förskolan och Oskar skolas in på dagis. Det ska bli grymt skönt att komma in i rutinerna ändå. Jag lämnar med varm hand över Oskar och Kalle till den kommunala barnomsorgen och hoppas att de kan få lite fason på dem.
För Kalle han har knäck i öronen han hör nästan ingenting, det är sant. Det vill säga om du inte säger spela på datorn eller leka med en kompis. Det är jättekonstigt det är i princip endast de här stavelserna han hör. Fika och film funkar också. Men stavelser som äta mat, borsta tänderna, gå och kissa, duscha, gå och lägga sig, är helt ohörbara. Möjligen om man upprepar dem cirka tjugo gånger och höjer tonläget något för varje gång för att tillslut falla in i falsett att det går fram någon signal.
Men se, det är inte det ända som är drabbat honom, nej, nej.
Är det till exempel middagsdax och för långt till köket, säg en sådär fem till tio meter, ja, då kan minnet börjat krångla också. Ja, det kan bli så tillkrånglat att han istället för att gå till köket kan hamna i sovrummet eller i sitt rum eller på studsmattan ja, var som helst förutom i köket. Det är mycket oroande. Vi visste sedan tidigare att lokalsinnet är ovanligt, hm ska man säga finurligt eftersom det 95% av gångerna leder honom att gå i direkt motsatt riktning mot dit han ska men någonting säger mig att detta inte handlar om lokalsinne utan är mer minnesrelaterat.
Efter en sommar med detta finner jag att jag att falsettläget är mer eller mindre konstant åtminstone kommer det mycket snabbare och ibland direkt. Kanske är det lika bra eftersom det verkar vara det ända sättet man kan få någonting framfört på.
Tillägger här också att om det fanns ett VM i tjat så har vi the fuckin champion in da house... Är det något han kan så är det att tjata hål i huvudet på en... Men snälla mamma bara en till... Efter 357 gånger och på vippen till (eller kanske har man ett) nervsammanbrott så blir det ofta, ok en gång till men sen är det raka vägen i säng. Kalle ett poäng, mamma NOLL.
Den lilla då? Jo, Oskar har lärt sig slåss, efter att blivit klappad i huvudet ala Benny Hill stil 17 gånger om dagen i ett år och 7 månader så har han väl fått nog. Och får han inte som han vill dunkar han huvudet frustrerat i närmaste föremål, kakelvägg, parkettgolv eller asfalt spelar ingen roll. Benen brukar då också sluta fungera och han måste bli buren för att kunna förflytta sig.
Ja, det var väl allt för den här gången tror jag...
Så grattis varsågod och stort lycka till den kommunala barnomsorgen för nu tar vi semester mellan 08.00-16.30 och går till jobbet.
mina älskade och troligen högst normala barn som jag älskar så innerligt och otroligt mycket men som jag ibland blir helt galen på!
Puss och kram
På måndag börjar Mattias jobba också, Kalle börjar förskolan och Oskar skolas in på dagis. Det ska bli grymt skönt att komma in i rutinerna ändå. Jag lämnar med varm hand över Oskar och Kalle till den kommunala barnomsorgen och hoppas att de kan få lite fason på dem.
För Kalle han har knäck i öronen han hör nästan ingenting, det är sant. Det vill säga om du inte säger spela på datorn eller leka med en kompis. Det är jättekonstigt det är i princip endast de här stavelserna han hör. Fika och film funkar också. Men stavelser som äta mat, borsta tänderna, gå och kissa, duscha, gå och lägga sig, är helt ohörbara. Möjligen om man upprepar dem cirka tjugo gånger och höjer tonläget något för varje gång för att tillslut falla in i falsett att det går fram någon signal.
Men se, det är inte det ända som är drabbat honom, nej, nej.
Är det till exempel middagsdax och för långt till köket, säg en sådär fem till tio meter, ja, då kan minnet börjat krångla också. Ja, det kan bli så tillkrånglat att han istället för att gå till köket kan hamna i sovrummet eller i sitt rum eller på studsmattan ja, var som helst förutom i köket. Det är mycket oroande. Vi visste sedan tidigare att lokalsinnet är ovanligt, hm ska man säga finurligt eftersom det 95% av gångerna leder honom att gå i direkt motsatt riktning mot dit han ska men någonting säger mig att detta inte handlar om lokalsinne utan är mer minnesrelaterat.
Efter en sommar med detta finner jag att jag att falsettläget är mer eller mindre konstant åtminstone kommer det mycket snabbare och ibland direkt. Kanske är det lika bra eftersom det verkar vara det ända sättet man kan få någonting framfört på.
Tillägger här också att om det fanns ett VM i tjat så har vi the fuckin champion in da house... Är det något han kan så är det att tjata hål i huvudet på en... Men snälla mamma bara en till... Efter 357 gånger och på vippen till (eller kanske har man ett) nervsammanbrott så blir det ofta, ok en gång till men sen är det raka vägen i säng. Kalle ett poäng, mamma NOLL.
Den lilla då? Jo, Oskar har lärt sig slåss, efter att blivit klappad i huvudet ala Benny Hill stil 17 gånger om dagen i ett år och 7 månader så har han väl fått nog. Och får han inte som han vill dunkar han huvudet frustrerat i närmaste föremål, kakelvägg, parkettgolv eller asfalt spelar ingen roll. Benen brukar då också sluta fungera och han måste bli buren för att kunna förflytta sig.
Ja, det var väl allt för den här gången tror jag...
Så grattis varsågod och stort lycka till den kommunala barnomsorgen för nu tar vi semester mellan 08.00-16.30 och går till jobbet.
mina älskade och troligen högst normala barn som jag älskar så innerligt och otroligt mycket men som jag ibland blir helt galen på!
Puss och kram
Se här vad man kan hitta ett par knappar, 100 dragmer och lite upplöst chokladpapper
När jag satte mig framför datorn idag visste jag inte riktigt vad jag skulle skriva om. Men se här vad man kan hitta. Vårat lilla skrivbord var helt belamrat av helt sjukt mycket grejer och ja, det får helt enkelt bli ett inlägg om det.
Och hur hamnar ens hälften av alla grejerna på skrivbordet?
Bortse då från mixen av alla öppnade och oöppnade kuvert, betalda räkningar (ej insatta i pärmar och förhoppningsvis är de ju betalda, jag har ju inte direkt satt en liten datumstämpel uppe i högra hörnet på dem), reklam och bankpapper och den lilla dosan som man använder för att betala räkningnarna med och några pennor som endå får anses som föremål som hör hemma på ett skrivbord.
Kanske ligger där i röran någonstans också kallelesen till måndagens föräldramöte som kom i början på sommaren? Men ett litet föräldramöte kan man väl glömma, Oskars första, det blir ju fler...
Stackars barn de kommer stå där och frysa när dagis och fritids är stängt lite då och då och komma en timma för tidigt eller sent när klockorna ska ställas om för vinter- eller sommartid. Jo, de får nog räkna med det. Men så får de också himla mycket kärlek som kompensation...
Men vad gör tex två knappar där på skrivbordet? En svart och en brun den svarta med en liten trasslig tråd hängande genom hålen. Eller Oskars tandborste, en Bilar dvd, ett paket plåster, ett träningskort, medlemskort från IKEA och någon hotelkedja där jag bott en gång, Star Wars bildlexikon, ett inramat foto på mina småsyskon när de var fyra och fem år, en skiftnyckel i plast, en kamoflage färgad walkie talkie, en sparbössa, ett glas med vatten, ett tomt glas, en sten, tre legobitar, en tapetserarkniv, två 20- och 50 cents mynt, 100 dragmer, en penny och femtio öre, ett överfallslarm, två bröllopsinbjudningar varav ett redan gått av stapeln, ett tillgodokvitto på Din Sko, tre teckningar, en tub hydrokortisonsalva 1% och en 1,5 liters petflaska innehållande ca tre dl vatten och fem godispapper som varit omslutna kring de underbart goda chokladbitarna Geisha lite lätt upplösta vid det här laget.
Ja, inte saknas det saker att skriva om, det är bara att öppna ögonen.
Nu har jag jobbat i fyra dagar, helt sjukt att det redan är fredag imorgon. Jag har bantat i fyra dagar, för jag fick börja om igen efter förra gångens fyra dagar. Jag är inne på min fjärde bantningsmedtod. Tre dagar har det regnat på mig (störtskur, hällregn, syndaflod) när jag åkt hem från jobbet. Det har börjat droppa precis när jag stuckit ut näsan och sedan när jag hoppat upp på cykeln och tänkt jag hinner hem har det regnat loss.
Idag sken solen när jag kom hem. Slutade lite tidigare och ilade hem och in och tog på mig linne och en liten kjol, grabbade tag i korsordet och ställde fram solstolen och la mig. Då kommer årets största moln och skymmer solen, så jag börjar frysa i det lilla linnet och den lilla kjolen. Går in sätter på en kopp kaffe, slår mig ner vid det som vi här hemma kallar skrivbord eller vet du inte vart du ska lägga det, lägg det här...
Ha re!!!
Vinnare i tävlingen!
Jag säger grattis till vinnarna av skötbäddsväskorna JuJuBe:
Anna Iversen i Sigtuna och Anette Wallin i Klagshamn.
Hoppas ni kommer trivas med den!
//Sofia
Jag ska vara mammaledig och alla vet vad du gör för de har läst det på facebook
Nu ska jag vara mammaledig i ordets rätta bemärkelse. Jag ska vara ledig från att vara mamma. En sista avstickare innan jobbet börjar igen på måndag. Jag och hälften av ett helt underbart tjejgäng ska nämligen åka på vår numera årliga sommarresa. En tradition som bildades förra året. Men flera år tillbaka har vi åkt på en vinterresa samma tid, samma plats. Jag tror vi är lite kända där nu, eller var det ökända? Jag vet inte riktigt!
Vi säger alltid att vi inte ska prata barn, för alla är ju precis som jag där för att undfly det dagliga livet och tillföra lite flärd och tjejigt egentidslyx för att balansera upp energinivåerna i den ibland lite gråare vardagen, det brukar gå sådär till att börja med. Bilfärden brukar bestå i att prata av sig om allt som har hänt/händer, alla har ju sitt. Men det är väl det som är grejen vi får utlopp för det som är jobbigt och stöd och pepp att gå vidare och vi delar med oss av det roliga och glädjande i våra liv. Det är väl det vänner är till för!
Resan ger så mycket energi, även om man är trött och lite bakis efteråt så kan man leva på minnena långt efter och plötsligt i kopieringsrummet på jobbet minnas nått kul och brista ut i ett stort leende alldeles för sig själv. Jag känner mig mycket lyckligt lottad över att få vara en del av detta underbara spektakel. Våra tripper är som ett färgprakande fyrverkeri och snart ska vi tända stubinen.
Jag läste på Facebook, såklart det är ju där man får reda på allt om alla nu för tiden, ett inlägg av en mamma som kommenterade sin något förfallna mammalook. Mysbralla, oduschad och lite småfet. Jo, jag känner igen mig.
Jag funderar starkt på att ta en dusch, just nu känns det som det var flera dar sen. Jag luktar t om lite svett. Jag behöver raka benen igen, typ varje dag, jag fattar inte hur snabbt något kan växa. Det är ju så jag kan tro att någon häller på gödning och växtnäring på benen (och lite andra ställen) när jag sover.
Det är ju faktist något som är positivt med hösten då har man långbyxor och det syns inte om man slarvar och på vintern slipper man ha långkalsonger. På våren är det som skogsskövlingen i regnskogarna inne i vårt badrum håret bara yr omkring, hehe.
På tal om facebook haha, jag träffade några kompisar för ett tag sedan som jag inte träffar så ofta men det visade sig att jag redan visste allt de hade haft för sig för det hade jag redan läst på fejjan.
-Vi var på Öland förra veckan.
-Ja, jag så det på fb.
-Vi fick punktering.
-Ja, jag såg det, och så fick ni hjälp av en lastbilschafför från Polen och sen grillade ni på fredagskvällen, jag tror det var kyckling, det såg ut som det på bilden. Dan därpå hade ni sol och alla badade utom du, för du tyckte det var lite för kallt i vattnet. Salladerna såg goda ut, men jag såg inte riktigt vad det var för dressing.
OKEJ!
Såg någon som hade lagt ut en bild på sin lunch häromdagen med en belåten beskrivning och jag vet jag tänkte ska de äta det där, fan va äckligt!
Det är nästan så ibland. Jag ska inte säga så mycket jag är ganska ivrig facebookare själv. En sån där irriterande jävel som lägger ut bilder på barnen hela tiden. Precis som att alla vill se mina fantastiskt fina underbara barn på bild hela tiden, när de äter, sover går, står, skiter... Ja, det är klart de vill.
På bild är faktiskt mina barn fantastiska och underbara, tysta och lugna också...
Om det är någon som undrar så spetsar jag inte alls till saker, överdriver eller skojar om något här i min blogg, allt är precis som det beskrivs in i minsta detalj.
På lördag kväll när jag varit borta en hel dag från mina barn kommer jag sakna dem men bara en liten stund, innan roséglaset fylls på och skrattena ekar mellan husen och försvinner bort över vattnet och ebbar ut, om och om igen...
Fy fan va kul det ska bli!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad sa ni? En bild på mina barn! Ja, men visst håll till godo här är Oskar!
Till nästa gång ha de så bra!
Vi säger alltid att vi inte ska prata barn, för alla är ju precis som jag där för att undfly det dagliga livet och tillföra lite flärd och tjejigt egentidslyx för att balansera upp energinivåerna i den ibland lite gråare vardagen, det brukar gå sådär till att börja med. Bilfärden brukar bestå i att prata av sig om allt som har hänt/händer, alla har ju sitt. Men det är väl det som är grejen vi får utlopp för det som är jobbigt och stöd och pepp att gå vidare och vi delar med oss av det roliga och glädjande i våra liv. Det är väl det vänner är till för!
Resan ger så mycket energi, även om man är trött och lite bakis efteråt så kan man leva på minnena långt efter och plötsligt i kopieringsrummet på jobbet minnas nått kul och brista ut i ett stort leende alldeles för sig själv. Jag känner mig mycket lyckligt lottad över att få vara en del av detta underbara spektakel. Våra tripper är som ett färgprakande fyrverkeri och snart ska vi tända stubinen.
Jag läste på Facebook, såklart det är ju där man får reda på allt om alla nu för tiden, ett inlägg av en mamma som kommenterade sin något förfallna mammalook. Mysbralla, oduschad och lite småfet. Jo, jag känner igen mig.
Jag funderar starkt på att ta en dusch, just nu känns det som det var flera dar sen. Jag luktar t om lite svett. Jag behöver raka benen igen, typ varje dag, jag fattar inte hur snabbt något kan växa. Det är ju så jag kan tro att någon häller på gödning och växtnäring på benen (och lite andra ställen) när jag sover.
Det är ju faktist något som är positivt med hösten då har man långbyxor och det syns inte om man slarvar och på vintern slipper man ha långkalsonger. På våren är det som skogsskövlingen i regnskogarna inne i vårt badrum håret bara yr omkring, hehe.
På tal om facebook haha, jag träffade några kompisar för ett tag sedan som jag inte träffar så ofta men det visade sig att jag redan visste allt de hade haft för sig för det hade jag redan läst på fejjan.
-Vi var på Öland förra veckan.
-Ja, jag så det på fb.
-Vi fick punktering.
-Ja, jag såg det, och så fick ni hjälp av en lastbilschafför från Polen och sen grillade ni på fredagskvällen, jag tror det var kyckling, det såg ut som det på bilden. Dan därpå hade ni sol och alla badade utom du, för du tyckte det var lite för kallt i vattnet. Salladerna såg goda ut, men jag såg inte riktigt vad det var för dressing.
OKEJ!
Såg någon som hade lagt ut en bild på sin lunch häromdagen med en belåten beskrivning och jag vet jag tänkte ska de äta det där, fan va äckligt!
Det är nästan så ibland. Jag ska inte säga så mycket jag är ganska ivrig facebookare själv. En sån där irriterande jävel som lägger ut bilder på barnen hela tiden. Precis som att alla vill se mina fantastiskt fina underbara barn på bild hela tiden, när de äter, sover går, står, skiter... Ja, det är klart de vill.
På bild är faktiskt mina barn fantastiska och underbara, tysta och lugna också...
Om det är någon som undrar så spetsar jag inte alls till saker, överdriver eller skojar om något här i min blogg, allt är precis som det beskrivs in i minsta detalj.
På lördag kväll när jag varit borta en hel dag från mina barn kommer jag sakna dem men bara en liten stund, innan roséglaset fylls på och skrattena ekar mellan husen och försvinner bort över vattnet och ebbar ut, om och om igen...
Fy fan va kul det ska bli!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad sa ni? En bild på mina barn! Ja, men visst håll till godo här är Oskar!
Till nästa gång ha de så bra!
