Åter i bruk
Jag är åter i bruk. Jobbandes något så alldeles förskräckligt. Var tog sommaren vägen. Har jag haft semester? Öhhh, ja men den tog slut alldeles för fort.
Nja, jag måste säga att jag har startat ganska lungt, men det börjar redan komma in tider hit och tider dit som man ska göra än det ena än det andra, (det kallas jobba kanske...).
Jag har funderat på det där med möten, min chef som jag såklart tycker jättemycket om (man vet aldrig vem som kan läsa ens blogg den är ju trots allt tillgänglig för allmänheten, men jag gör verkligen det alltså gillar min chef) iallafall så har hon en kalender fullklottrad med möten och är ibland omöjlig att få tid med. Vi pratade om det där en dag på jobbet och vi kom fram till, mina jobbarkompisar och jag, att vi inte har den blekaste aning om vad hon gör igentligen. Det kan vara så att hon går långa skogspromenader, åker och simmar några längder på Hagabadet, extraknäcker på ett bygge, vad vet jag.
Jag tycker ärligt talat att kommunen som jag jobbar för skulle starta ett nytt projekt (Kanske jag kan göra det när jag har jobbat klart med det projektet som jag håller på med nu) som utreder hur många av alla möten som bedrivs i de olika verksamheterna som verkligen leder till någon framgångsfaktor (för alla verkar ha hur mycket möten som helst hela tiden).
Jag tyckte verkligen att det var kanon i början när det blev ett möte inbokat, det fick mig att känna mig skitviktig (lite som en chef för det är ju det chefer gör), nu för tiden får de mig att känna mig skitnödig...
Det är så många möten som är rena dyngan och när man går in har man ingen aning om vad man ska prata om det är bara att sitta och nicka och le och säga, vad tycker du om frågan? Det finns bra möten också, men de är mer sällsynta.
Sen har jag kommit på att man verkar lite viktigare om man tittar i almenackan bläddrar fram och tillbaka tuggar lite på pennan, tittar upp och säger nej jag kan verkligen inte den veckan och inte nästa heller. Skitbra man slipper gå på sunkiga möten och man får tid att ägna sig åt att jobba.
Nä nu måste jag gå är lite sen jag ska ha ett möte med min mamma i tvättstugan vi ska prata om varför det går åt så mycket av hennes tvättmedel och så lite av mitt varje vecka. Sen ska vi se om vi kan komma till rätta med att hennes kläder ibland inkränktar på våran halva av tvättlinan. Under övrigt tror jag att jag ska ta upp hennes nya inrättning i tvättstugan nämligen massproduktion av cementlöv.
Roligast på jobbet idag var youtubeklippet, när en man i klänning springer på en treadmill (sök på det). Jag har sett det så många gånger men vissa klipp tål att tittas på.
Nja, jag måste säga att jag har startat ganska lungt, men det börjar redan komma in tider hit och tider dit som man ska göra än det ena än det andra, (det kallas jobba kanske...).
Jag har funderat på det där med möten, min chef som jag såklart tycker jättemycket om (man vet aldrig vem som kan läsa ens blogg den är ju trots allt tillgänglig för allmänheten, men jag gör verkligen det alltså gillar min chef) iallafall så har hon en kalender fullklottrad med möten och är ibland omöjlig att få tid med. Vi pratade om det där en dag på jobbet och vi kom fram till, mina jobbarkompisar och jag, att vi inte har den blekaste aning om vad hon gör igentligen. Det kan vara så att hon går långa skogspromenader, åker och simmar några längder på Hagabadet, extraknäcker på ett bygge, vad vet jag.
Jag tycker ärligt talat att kommunen som jag jobbar för skulle starta ett nytt projekt (Kanske jag kan göra det när jag har jobbat klart med det projektet som jag håller på med nu) som utreder hur många av alla möten som bedrivs i de olika verksamheterna som verkligen leder till någon framgångsfaktor (för alla verkar ha hur mycket möten som helst hela tiden).
Jag tyckte verkligen att det var kanon i början när det blev ett möte inbokat, det fick mig att känna mig skitviktig (lite som en chef för det är ju det chefer gör), nu för tiden får de mig att känna mig skitnödig...
Det är så många möten som är rena dyngan och när man går in har man ingen aning om vad man ska prata om det är bara att sitta och nicka och le och säga, vad tycker du om frågan? Det finns bra möten också, men de är mer sällsynta.
Sen har jag kommit på att man verkar lite viktigare om man tittar i almenackan bläddrar fram och tillbaka tuggar lite på pennan, tittar upp och säger nej jag kan verkligen inte den veckan och inte nästa heller. Skitbra man slipper gå på sunkiga möten och man får tid att ägna sig åt att jobba.
Nä nu måste jag gå är lite sen jag ska ha ett möte med min mamma i tvättstugan vi ska prata om varför det går åt så mycket av hennes tvättmedel och så lite av mitt varje vecka. Sen ska vi se om vi kan komma till rätta med att hennes kläder ibland inkränktar på våran halva av tvättlinan. Under övrigt tror jag att jag ska ta upp hennes nya inrättning i tvättstugan nämligen massproduktion av cementlöv.
Roligast på jobbet idag var youtubeklippet, när en man i klänning springer på en treadmill (sök på det). Jag har sett det så många gånger men vissa klipp tål att tittas på.
Kommentarer
Trackback
