Lungt i huset!
Ett lugn har sänkt sig över vår gata. I huset är det gemytlig stämning iallafall flera gånger om dagen. Efter fotbollsträningen som jag slet hund på ikväll kom jag på mig själv med att jag satt och längtade hem till mina underbara barn. Vänta nu, jo, faktiskt. Fast det kanske inte räknas jag vet ju att de lagt sig...
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Det är lite körigt just nu
Disktabletten låg kvar i diskmaskinen efter körningen. Jag tittar på disken och konstaterar att den ändå ser ganska ren ut. Min kommentar "jag orkar f-n inte diska en gång till".
Funderar sedan hmm, är det detta som man menar när man säger att det är höjden av lathet?
Ett I-landsproblem minsann.
En dag hemma med barnen. Vi har tittat på film, lagat mat, badat, varit i lekparken, byggt bilbana, ritat, fikat, bråkat, vikt tvätt och sedan så plockade jag då ur diskmaskinen. So far so good.
En liten Kalle - Oskar incident som krävde ett mor och son snack men annars ganska lugnt och behagligt. Oskar är fortfarande en gnällis speciellt på kvällstid. Skyller fortfarande på tänderna. (Även när jag sitter framför datorn och han har suttit i gåstolen i en halvtimme medan jag spelar Stand o food 3 på datorn). Vad gnällig du är, sluta nu...
Annars så har vi haft elfel i huset. Haft kylskåpet stått mitt på golvet i köket, som typ är på 9 kvm, i en vecka. Strömmen gick titt som tätt det ända som fungerade var spottarna och uttagen ovanför diskbänken därav kylskåpets placering.
Jo sen blev det ju också stopp i avloppet. Slamsug kom på besök med sina godluktande slangar och grejade. Killen som var här hade väl hållt på i källaren i cirka 5 minuter när han knackade på dörren. Ja, ni förstår det var något konstigt föremål i röret, kanske en gammal rensvajer det var svårt att se... Följde med ner med Oskar på höften. (Har förresten fått vätska i skuldran och ont i diverse snedbelastade kroppsdelar pga av kånkandet ja,ja...) Det var visst en gammal flexslang en sån där som man har elkablar i inuti väggen. Skyllde på min mosters förra man som är en legend här hemma när det gäller att göra snabba inovativa hemmafix. (Visade sig sedan vara min sambo som råkat glömma tre meter flexslang i avloppsröret). Vi drog ut slangen iallafall och han kunde återgå till jobbet...
Efter tre minuter knackar det på igen...
Jag tänker va f-n är det nu då. Älskar inte ni när yrkesmän öppnar ett samtal med orden. Jag har tyvärr dåliga nyheter är jag rädd? Hål i röret, bla, bla, bla... Ni kan förstå mina inre visioner... Någon som har bilat golv någon gång?
Så lägg därtill två trasiga gräsklippare och ett rum för lite (Oskar får sova hos mamma och pappa tills han blir femton). Och allt annat man måste göra när man bor i hus eller var som. Så kanske ni förstår att det bara finns en sak jag kan göra nu. Kavla upp ärmarna, spotta i händerna och dra upp täcket över huvudet fort som bara den och somna om... Blunda så j-la hårt för skiten så kanske den försvinner, det är helt klart värt ett försök.
Men annars har vi det ganska bra!
Puss o kram
Funderar sedan hmm, är det detta som man menar när man säger att det är höjden av lathet?
Ett I-landsproblem minsann.
En dag hemma med barnen. Vi har tittat på film, lagat mat, badat, varit i lekparken, byggt bilbana, ritat, fikat, bråkat, vikt tvätt och sedan så plockade jag då ur diskmaskinen. So far so good.
En liten Kalle - Oskar incident som krävde ett mor och son snack men annars ganska lugnt och behagligt. Oskar är fortfarande en gnällis speciellt på kvällstid. Skyller fortfarande på tänderna. (Även när jag sitter framför datorn och han har suttit i gåstolen i en halvtimme medan jag spelar Stand o food 3 på datorn). Vad gnällig du är, sluta nu...
Annars så har vi haft elfel i huset. Haft kylskåpet stått mitt på golvet i köket, som typ är på 9 kvm, i en vecka. Strömmen gick titt som tätt det ända som fungerade var spottarna och uttagen ovanför diskbänken därav kylskåpets placering.
Jo sen blev det ju också stopp i avloppet. Slamsug kom på besök med sina godluktande slangar och grejade. Killen som var här hade väl hållt på i källaren i cirka 5 minuter när han knackade på dörren. Ja, ni förstår det var något konstigt föremål i röret, kanske en gammal rensvajer det var svårt att se... Följde med ner med Oskar på höften. (Har förresten fått vätska i skuldran och ont i diverse snedbelastade kroppsdelar pga av kånkandet ja,ja...) Det var visst en gammal flexslang en sån där som man har elkablar i inuti väggen. Skyllde på min mosters förra man som är en legend här hemma när det gäller att göra snabba inovativa hemmafix. (Visade sig sedan vara min sambo som råkat glömma tre meter flexslang i avloppsröret). Vi drog ut slangen iallafall och han kunde återgå till jobbet...
Efter tre minuter knackar det på igen...
Jag tänker va f-n är det nu då. Älskar inte ni när yrkesmän öppnar ett samtal med orden. Jag har tyvärr dåliga nyheter är jag rädd? Hål i röret, bla, bla, bla... Ni kan förstå mina inre visioner... Någon som har bilat golv någon gång?
Så lägg därtill två trasiga gräsklippare och ett rum för lite (Oskar får sova hos mamma och pappa tills han blir femton). Och allt annat man måste göra när man bor i hus eller var som. Så kanske ni förstår att det bara finns en sak jag kan göra nu. Kavla upp ärmarna, spotta i händerna och dra upp täcket över huvudet fort som bara den och somna om... Blunda så j-la hårt för skiten så kanske den försvinner, det är helt klart värt ett försök.
Men annars har vi det ganska bra!
Puss o kram
