isofiasvarld

En bilresa till öland kan verka skrämmande lång för de flesta när man har två barn. Speciellt om det ena barnet är allergisk mot det andra barnets ljud. Vilket är fallet i vår familj vad det verkar. Så när morfar som erbjudit sig att köra ner husvagnen till Öland åt oss (eftersom vi saknar körkort, för så tung vagn alltså, och inte heller har någon dragkrok) dessutom erbjöd sig att ta med sig Kalle blev vi minst sagt lyckliga. Det var svårt att inte verka för angelägen.

Räknade timmar och minuter tills morfar skulle komma och hämta Kalle. Önskar jag kunde säga det var Kalle som gjorde det men det var jag som frågade. Kommer han snart, när ska DE åka...

Så bilfärden till Öland påminde om svunna dagar. Den tiden då man hade ett barn när allt var mycket annorlundare. Vi stannade en gång (nej förresten ett snabb stopp och tanka också) för att äta lunch. Det ända som drog ut på tiden var att Mattias väntade på att det skulle bli ledigt på toan där skötrummet var. Måttligt irriterad stod han och gestikulerade till mig vilken j-la idiot vad håller de på med där inne... Jag försökte å min sida att gestikulera ordet nyckel, ibland behöver man en nyckel till skötrummet... Tog ett tag innan han fatta vad jag menade. Det visade sig dessutom att jag hade rätt. Undra hur länga han hade väntat innan han sparkat in dörren?

Hemresan tog  l i t e  längre tid... Vi stannade tre gånger. Innan Ölandsbron pekade jag på en stackars familj som stannat och stod och försökte torka spyor och vädra ur bilen. Oj, säger jag om någon spyr i våran bil har vi inte ens nått vatten eller papper att torka upp det med...

Men det går bra att torka spyor med underlakan också. En mil efter Ölandsbron var det stopp nummer ett. Kalle klagade som vanligt på att det var varmt i bilen, tror fan det med trasig AC. Jo, visst nämnde jag inte det vi åker 40 mil med två ungar varav den ena är allergisk mot den andres ljud i en bil utan air condition. Galet, idiotiskt, korkat jag vet... Det är varmt, jag fryser, fortsätter Kalle gnällandes om och om igen. Det är för varmt det är för kallt hur ska du ha det finns det inget mer du kan gnälla om, säger hans lyhörda irriterade föräldrar som tar för givet att det är det "vanliga" klaget. Inte visste vi att han blev åksjuk av att sitta med dvd:n tre centimeter framför näsan och att han kallsvettades och alldeles strax skulle spy...

Stopp två var på samma restaurang som på nervägen. Oskar satt i tv koma med huvudet vridet ett helt varv för att kunna se golfsändningen. Inte helt lätt att mata honom. Fick trevande försöka träffa munnen. Något kanske han fick i sig men golfen skulle han se. En blivande golfare, hu hu hu, kommenterade åtminstone tre herrar i övre medelåldern. Ja, det hann sitta tre par och påbörja och avsluta sin lunch vid bordet bredvid innan vi blev klara.

Lunchen förflöt utan att några störra incidenterskedde, det ända var väl att jag lärde Kalle sten, sax och påse och våra gester blev så yviga till slut så vi slog ner en drickesflaska i golvet som gick i x antal bitar. Oskar satt och klämde i barnstolen, golfen var slut på TV så jag tittade menande på Mattias och sa. Jag går och lånar en nyckel och byter på Oskar. Vilket jag gjorde. Bara det att jag fick fel nyckel den passade inte i låset. Men på brickan stod det skötrum, men det var helt omöjligt att denna nyckel kunde passa. Gick tillbaka till kassan och sa att den inte passa.

Nämen, va säger du, säger den blåkepsade sommarpraktikanten och följer med mig till dörren öppnar den och går in till en annan dörr innanför sätter i nyckeln i låset och låser upp. Försökte du låsa upp den där, säger han och pekar flinande på den första olåsta dörren. Hmm, jaa säger jag med ett fånigt smil på läpparna, så tokigt...

Stopp tre, allergiskt utrbrott i baksätet. Det gurglas och jollras för mycket i framsätet. Mamma och pappa får psykbryt. Stanna är det ända alternativet. Stressäter en gigantisk kanelbulle, en center och en plopp. Tänker att vi kanske får stanna en fjärde gång så jag får spy men det är bara önsketänkande det som åker ner stannar i magen, den är elastisk och kan töja ut sig. Förresten så är den mer som en liten mjuk säck just för tillfället där man kan lägga massa godsaker. Det finns mycket plats ca 4 kilo.

Nä men jag tycker det gick bra, jättebra faktiskt. En kompis frågade om vi skulle följa med till Harge och bada igår. Nä fy f-n det är ju halvvägs till Öland svarade jag.

Puss och kram jag har sprungit i spåret
och har nu ont i låret (=sant)

Hur gick det att bo i husvagn, med nya mjukisar och foppa passar jag väl in?
Vad sker på campingens toaletter och vad är det Mattias har på näsan egentligen? Svar på det får ni i nästa inlägg

Tänkte skriva om våra fadäser på semestern, men jag är inte på humör att skriva om något sånt trivialt inte nu när det händer så otäcka saker i världen.

Kanske berättar jag om vår knäppa familj imorgon eller en annan dag det lovar jag, men för idag får det räcka.

Puss och kram

Efter ett halvår av, tja inte sömnlösa nätter men, mer eller mindre sömnfattiga nätter är jag nu ganska säker på att det finns en kille på if som typ hatar mig. Varför jag nämner det i samma sammanhang som sömnen eller bristen på sömn är för att det är det enda jag har att skylla på.

Fick tre försäkringsbrev igår från if som jag öppnade i tron om att nu precis innan semestern kommer bilförsäkring, villaförsäkring etc. Men det var olycksfallsförsäkringar, vilket jag absolut inte tecknat och premien för oss alla tre uppgick upp emot 1000/mån som dras från mitt konto varje månad. What!!!

Ringde upprörd över att if bara helt utan min/vår vetskap skickat ut personförsäkringar. Killen, en mycket lugn trevlig troligen ganska ung sommarjobbande sådan, svarade lungt och beskedligt att här måste det uppstått ett fel. Vi har haft dem ett år upplyser han mig om. Men vi har ju andra personförsäkringar det vet jag. Menar du att vi betalat 1000 kr i månaden för en försäkring som jag inte ens tecknat. Jag tar bort dem på en gång säger killen så där nu var det klart. Jag förklarar att vi för en mycket lägre premie redan har personförsäkringar som täcker in allt det där och lite till så det är inte så att jag inte försäkrar mina barn... Ja, men nu är det ju så att du på denna betalar knappt 1000 på ett år...

Tystnad i luren läser papprena en gång till... Ett litet frö börjar gro... Hm när vi åkte utomlands förra året gick inte jag på den där säljarens skrämselsnack och spelade upp scenarior i huvudet hur vi alla skulle sluta i koma om jag inte tecknade den här urbilliga försäkringen som kostade endast runt 30 kronor per månad och person.

Detta säger jag förstås inget om. Jag har ju hävdat i en kvart nu att jag aldrig minsann tecknat något sånt här och vad håller if på med bara skickar ut försäkringar som jag betalar på ETT ÅR, det är ju horibelt tusen kronor i månaden.  Jag har ju dessutom dragit hela jag är mammaledig köret och att vi inte kan betala femton personförsäkringar det skulle dessutom göra mig ännu mer hypokondrisk.

Nu tänker jag om han plockar bort dem och de kostar så här lite kommer det ju hända något...

Är det en årskostnad är det ju inte så mycket att prata om kan du öppna upp dem igen, frågar jag lite käckt?

Tja, ja det går säkert jag ska ordna det. Sucken hörs, sväljningarna av orden, vilken jubelidiot, dumma j-la blondin anas. Det som kommer ut ur luren till mig på andra sidan är. Då var det ordnat, tack så mycket ha en bra dag. Jag mumlar något om sömnlösa nätter, småbarnsmamma, inte kan läsa, analfabet, bor på ett gruppboende, förlåt.

Frukosten har avnjutits på sedvanligtvis. Kalle häller i för mycket yoghurt och för mycket sylt äter bara upp sylten på toppen utav yoghurten. Rostar en macka ger en liten bit på hörnet till Oskar, då måste Kalle ha en ny, som han inte heller äter. Ger Oskar ett rån, ett sånt som man inte ska ge för det fastnar i gomen och försvinner inte på ett par dar, för att behålla "det mer ordnade kaoset" vid bordet. Ändå utslipper ett litet da, da ur Oskars mun och Kalle vrålar tyyyyyst!!! Ger Oskar mera rån, som han sen kräks upp varav Kalle springer kväljandes till toan för att hämta papper. Tack säger jag. Jag kräktes i toan för det var så äckligt säger Kalle.

Stackars Oskar som upplevts som gnällig och grinig och allmänt jobbig de senaste dagarna har bevisligen dragits med öroninflammation. Ja det är inte lätt att vara liten heller...

Snart är det husvagnssemester en vecka, Pohlman visar mest regn, med inslag av åska. Måste rädda Kalle nu som är livrädd för Oskar som härskar i gåstolen.

Puss o kram
hur kan det vara att en är för få
men det är för mycket med två?

Lite inre stress som infinner sig efter snart en veckas småbarnssjuka i stugan. Oskar har haft 3-dagarsfeber eller Exanthema subitum som det också heter på latin. I tisdags insjukna han och först idag skulle jag säga att han är helt bra. Under tre dygn hade han feber, efter det rödflammig på hela kroppen det började runt halsen och neråt. Sen hela magen och ryggen. Stackars liten jättegnällig och skrikig var han efter febern i tre dagar. Skönt att det är över nu iallafall. Inatt ammade han 6 gånger, sömnen har INTE varit direkt optimal under denna vecka. Oskar har ätit hela nätterna redan innan höll han på att trappa upp. Ska det inte vara tvärtom? Ok nu när han var sjuk men... Pust!!!

Klockan två, halv fem, sex för att sedan vakna för dagen sju är inget ovanligt scenario. Jag är överlycklig att Mattias också har semester nu för jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat annars. Jag har haft god hjälp av farmor, min dunderhonung, under förra veckan. Jag funderar på att fråga om hon vill flytta in hos oss. Men jag är rädd att hon säger nej.

Snart är det dags för husvagnssemester, det kommer bli precis så gemytligt och roligt och rosenskimmrande som jag föreställer mig det i min fantasi. Vi kommer vara så lyckliga, barnen kommer vara glada och skratta hela tiden. Vi kommer skutta fram längs strandkanten i likadana träningsoveraller, inmundigandes varsin magnum mandel och allt kommer vara sååå toppen.

Det kommer inte regna någonting, ungarna kommer inte bränna sig och skrika helt röda på kvällen. Det kommer inte vara för varmt i husvagnen när man ska sova. Det kommer heller inte att vara några myggor eller flugor i husvagnen som surrar i örat precis när man håller på att slumra till. Oskar kommer inte vakna hela nätterna och amma på mina bröst som vid det här laget ligger någonstans nere vid fotknölarna. Kalle och hans kompis kommer aldrig i sin dar bli osams om någon legogubbe eller vem som ska stoppa femman i skräpmaskinen först. Barnen kommer inte vara vakna till klockan elva så föräldrarna får en kvarts lugn och ro med kvällsdisken innan de själva ramlar utmattade i säng för att kvart över tolv amma första gången. Kalle kommer inte bli allergisk som han blev förra gången vi var på öland och de kommer inte ha slut på allergimedicinen på apoteket i Borgholm. Nej precis det kommer vara såå jäkla bra...

Idag frågade Kalle på eget bevåg om inte han kunde få hålla i Oskar. Stod mållös en liten stund funderade över vad han hade sagt. Plockade upp hakan från golvet och satte Oskar i Kalles knä. Även denna gång var vi ute och käkade. Kanske är ett tecken på att vi ska gå ut mer för att få syskonkärleken att blomstra. När Oskar satt i knät på Kalle. Säger Kalle, men vem har vi här en gullig liten Oskar, åh vad söt han är och gull i gull i gull osv...

Undrens tid är inte förbi. Mållösa föräldrar satt återigen och gapade. Det tar sig sa Kajsa Warg och kastade en sten över ån.

För att inte somna klockan tre idag tänkte jag det är bäst jag håller igång. Så jag drog till affären köpte lite smör, jäst och mjöl åkte hem och bakade bullar. Medan jag bakade bullarna tänkte jag bäst att baka något mer när ändå sakerna är framme och bulldegen ska ju ändå jäsa. Chokladrutor är bra att ha med till stranden det får det bli. Kalle "hjälpte" till fast han bakade en egen kaka. Så här gällde det att hålla reda på tre olika bunkar och vad som skulle i var. Kalle hade te och mannagryn i sin kaka det ville inte jag ha i min.

Kommer samtidigt på att jag nog behöver få fram lite kvällsmat också och tänker att det hinner jag när degen jäser och den andra kakan står i ugnen. Nog gör jag det. Fixar en bulgursallad med kassler lite snabbt. Dukar fram till Kalle så han får sin mat före jag blandar i massa farliga grönsaker. Ja, han kanske inte har så fel det har ju ryktats om att det finns ehec eller vad det heter i grönsaker. Oskar ska sedan ha gröt så jag sätter på lite vatten och blandar i lite pulver av sorten äppelgröt. Lämnar sedan med varma händer över Oskar till sin pappa som sysselsätter sig med att klippa häcken. Om ni undrar varför i hundran inte han hjälper till.

Fortsätter sedan med bakningen blandar glasyr till kakan, knådar degen, river vit choklad emellan, springer upp och lånar bullformar (alltid saknas det nått, hittar jättefina från Lagerhaus). Får ut första bullplåten, Oskar som sovit en liten lur vaknar, tar upp honom ammar, lägger, in nästa bullplåt...

Så min inre stress är faktiskt nästan borta nu en dag till av semester så ska den nog vara väck. Tänk om jag därtill fick sova lite mer på nätterna och hittade en bikini som satt som en smäck och trollade bort de tre degklumparna som veckar sig under de tre meter långa brösten.

Varför sover du inte nu kan man undra klockan är tio i tio. Jag måste vänta tills Kalle har somnat i min säng så jag kan bära över honom till sin säng så att jag kan sova. Som man bäddar får man ligga sa räven och sprang efter vatten in i kammarn och spikade fast den lilla tån...

Puss och kram
jag inget rim kan hitta på
men titta här blev det ett ändå!

Vi har lov hela sommaren, vi har lov hela sommaren, vi har lov hela lååånga sommaren. En lite visa i dur som jag med full glöd och entusiasm sjöng vid varje skolavslutning på lågstadiet. Nu ekar sången återigen i min hjärna fast konstigt nog går den mer i moll. V i  h a r  l o v  H E L A  l å n g a  s o m m a r e n...

Nä, det är faktiskt inte så illa, faktum är att det går riktigt bra och nu har nedräkningen börjat på min ensamma hemma mamma period. På fredag går nämligen Mattias på semester i sex veckor. JIPPI!!!!

Hittills har vi faktiskt haft en skön sommar och dagarna tillsammans har varit mest roliga och sköna. Visst, absolut, är det jobbigt. Jag menar jag sover fortfarande inga hela nätter ibland när jag har tur får jag sova ända tills 04.30 efter det är det 06.00 och sen för att vakna för dagen 07.00. I morse när jag vaknade och hade ammat fyra gånger känner jag efter nere vid knävecken om det var bröstet jag låg på men det var bara kudden som halkat ner...

Så föga utsövd men på nått sätt införstådd och accepterande med att trött är ett allmäntillstånd för hemmavarande mammor med småbarn så har jag aktiverat mig och mina barn var dag. Vi har mest hängt i lekparkerna med fullastade fikakorgar. Tror Kalle ätit pannkakor åtta dagar i veckan. Kan man inte få skörbjugg av för ensidig kost? Det är/har varit så värdefullt att ha dessa parkträffar då Kalle fått träffa bästa kompisarna från dagis och jag bästa mammorna från dagis förstås...

Så är ju farmor förstås en klippa som hittar på bus med Kalle under sommaren för att ge mig lite avlastning emellanåt och det sitter ju förstås inte i vägen. Kan ge mig tid att leka och fokusera på Oskar också som mest annars får hänga med. Jag förstår verkligen nu att det spelar roll i vilken ordning man kommer i syskonskaran.

Tror Kalle iallafall haft en ganska upplevelserik sommar. Det behövs ju verkligen inte så mycket egentligen det är de små sakerna de uppskattar. Som när vi hittade en myra i pergolan eller när vi plockade blåbär (läs smultron) i rabatten som vi sedan åt med socker och mjölk. En liten grön prutkudde har också varit ett positivt inslag i våran sommarledighet. 

När man frågar Kalle om han haft kul (något som jag förresten slutat med nu) säger han dröjande. Jaaa, fast inte sååå kul. Sen drar han upp någon liten, liten, liten pyttedetalj som hände under två minuter under de fem timmarna vi varit borta. Hallå, helheten, i det stora hela... döh!

Det här med att det gäller att fokusera på det positiva... (det budskapet har jag tydligen falerat å det grövsta)

Ett genombrott skedde häromdagen och här under är beviset... En stund som värmde en kärleksfull moders hjärta. Men säg den lycka som varar länge... sen dess har det varit samma visa igen. (hm jag undrar om jag sänder ut dåliga vibbar om det där med att fokusera på positiva saker, har min ironiska läggning projicerats (eller vad det heter på honom?)

Jag pratar om syskonkärlek. Jag är ganska säker på att Kalle tycker mycket om sin lillebror. Men han tycker bara inte om när han hörs eller syns...

Tack för den här lugna stunden vid datorn. Barnvakten tv:n har hand om Kalle och Oskar sussar sött i sin säng efter att ha hoppat sig trött i hoppgungan.

Idag blir det fika på svampen med farmor, hon ger mig dunderhonung, hoppas Kalle kommer uppskatta utflykten. För så är det ju allt jag gör just nu eller nästan allt iallafall gör jag för mina barn. En fin vänlig vän till mig sa att allt du gör för dina barn nu alla upplevelser du ger dem kommer göra dem till bättre vuxna. Åh, det hoppas jag, då skulle min lycka vara gjord för evigt.

Trötta mamman säger peace out!


Här skrattade de iallafall och busade och kramades en lång stund vid Sjökrogen i Katrinelund och det var underbart.

Puss och kram mina söta små barn
det ända som rimmar på detta är garn