Som man bäddar får man ligga
Idag blev det såsmåningom en tripp till Marieberg. Kalle ville inte göra NÅNTING ALLS... Men mamma ville! Mutade som vanligt min son för att få min vilja igenom. En metod som inte uppskattas av pedagogerna men som är otroligt effektiv för den hopplösa mamman i vardagsbruset. Lovade Kalle att vi skulle till leksaksaffären och kanske kunde man få någonting där om man var snäll... Som ni hör jag har nått en fulländning i mitt utövande av mutning, men så har jag också övat länge nu 3,5 år... Det var svårare när han var bäbis, försökte vifta med tutten framför och muta med extra god bröstmjölk men jag tror inte att det hade någon effekt.
Åkte till Marieberg starkt driven av ett par skor som jag sett på stan i fel storlek men som möjligtvis kunde befinna sig här och bara vänta på min uppenbarelse. Fixade min underbara klocka som jag hade sönder i helgen också. Ingick inte i garantin men hon fixa den ändå gratis... tur dag!
En trappa upp och in i skoaffär nummer ett, kände ingenting. Affär två inte nått. Närmade mig affär nummer tre och det känns som att värmen stiger någonting där inne talar till mig.
Slits mellan skoaffären och restaurangen mitt i emot dit Kalle gärna vill gå och äta kött och potatis. Det är inget man hör varje dag så jag blir verkligen kluven. Vad ska jag göra, barn ha mat, mamma handla skor? Ja, jo, jag är faktiskt lite blödig när det kommer till Kalle, och det är inte ofta han vill ha kött och potatis så det blir äta. Mannen i kassan frågar vad vi vill ha. Han bestämmer att vi ska ha buffé och att jag betalar för mig och bara dricka till lillkillen. De äter som myror säger han... Hallå, tur dag igen!
Sedan kan inte skorna vänta längre, är nu stolt ägare till ett par träskor i mjukt svart läder och rosa sidensnörning, känns så bra...
Leksaksaffären jo, då. Jag kör inte med tomma löften (inte så ofta i allafall). Det blev en space laser gun, med extra batterier för gud hjälpe att dem tar slut. Den har åtta olika ljudeffekter. Man kan även hålla inne knappen väldigt länge och höra samma ljud ringa i öronen i en hel evighet om man tycker det är bra... Så här två timmar senare är det bara att gilla läget... Som man bäddar får man ligga men jag är inte speciellt lättupprörd idag. Faktum är att jag har ett konstant leende i mitt ansikte för jag har köpt skor alldeles underbara skor...
Puss och kram nu ringer en telefonsäljare jippi ny mobil...
Åkte till Marieberg starkt driven av ett par skor som jag sett på stan i fel storlek men som möjligtvis kunde befinna sig här och bara vänta på min uppenbarelse. Fixade min underbara klocka som jag hade sönder i helgen också. Ingick inte i garantin men hon fixa den ändå gratis... tur dag!
En trappa upp och in i skoaffär nummer ett, kände ingenting. Affär två inte nått. Närmade mig affär nummer tre och det känns som att värmen stiger någonting där inne talar till mig.
Slits mellan skoaffären och restaurangen mitt i emot dit Kalle gärna vill gå och äta kött och potatis. Det är inget man hör varje dag så jag blir verkligen kluven. Vad ska jag göra, barn ha mat, mamma handla skor? Ja, jo, jag är faktiskt lite blödig när det kommer till Kalle, och det är inte ofta han vill ha kött och potatis så det blir äta. Mannen i kassan frågar vad vi vill ha. Han bestämmer att vi ska ha buffé och att jag betalar för mig och bara dricka till lillkillen. De äter som myror säger han... Hallå, tur dag igen!
Sedan kan inte skorna vänta längre, är nu stolt ägare till ett par träskor i mjukt svart läder och rosa sidensnörning, känns så bra...
Leksaksaffären jo, då. Jag kör inte med tomma löften (inte så ofta i allafall). Det blev en space laser gun, med extra batterier för gud hjälpe att dem tar slut. Den har åtta olika ljudeffekter. Man kan även hålla inne knappen väldigt länge och höra samma ljud ringa i öronen i en hel evighet om man tycker det är bra... Så här två timmar senare är det bara att gilla läget... Som man bäddar får man ligga men jag är inte speciellt lättupprörd idag. Faktum är att jag har ett konstant leende i mitt ansikte för jag har köpt skor alldeles underbara skor...
Puss och kram nu ringer en telefonsäljare jippi ny mobil...
En hedersam förlust
Jo, hedern finns i behåll. Även om straffmissen svider, tänk om jag bara hade...
Men vi hade behövt några mål till för att hålla jämna steg. Vi skapar chanser men vi sätter dom inte. Vi saknar bränslet som ett mål ger. För Söder var det det omvända.
3-0 lite väl stora siffror om än vinsten inte går att förklara bort. Svårt att säga vad vi gör fel den här matchen. Vi har ett väl samlat försvar vi gör det vi ska, vi jobbar på. Så det är väll målen som saknas då och som blir den felande länken.
Återigen är det en hörna som blir vårt gissel. Hur många hörnor har vi haft emot oss sen serien startade egentligen? På hörna kommer 1-0 och det efter att vi haft två klara målchanser, just då inte så rättvist. Men i andra tycker jag att Söder tar över mer och vi kommer till färre anfall.
Jag tycker ändå vi gör en bra match, Mia sliter och gnor som ensam anfallare. Kvisten på offensiv mittfältsplats gör troligen sin bästa match för säsongen är nere och vinner defensiva dueller och är farlig framåt.
Ett mål vi hade innan matchen var att inte släppa till så många hörnor, det blir ganska många. Men ibland är det den utvägen som finns och då får man ta den, så var det inget att snacka om. Backlinjen med Jeanette som kapten för dagen gjorde som vanligt ett bra jobb. Tråkigt att Elli som gör första matchen på vänsterbacken från start blev tvungen att utgå, hade annars var en given top of the line spelare för mig. Omkastningen gör sedan att vi får ta ner Paulina ett hack och lite synd för hennes bollhållande behövdes på mitten och bidrog till flera spelomställningar i första.
Summering en mycket bra första halvlek i en match som mot slutet fick lite dåligt med bränsletillförsel och till slut går vi lite på tomgång, det känns uppgivet sista minutrarna efter ett ballongskott från 40 meter som seglar in i mål och sätter spiken i kistan.
Top of the line:
1. Kvist (bra jobb hela matchen, har blivit en riktig bollhållare)
2. Mia (sliter och jagar och håller boll själv på topp)
3. Jeanette (har varit jämn och visat ett bra försvarsspel hela säsongen)
Och kom ihåg om man inte släpper in något mål och inte gör något då blir det oavgjort och ingen vinner...
Sen undrar jag vem som är Kvar?
Men vi hade behövt några mål till för att hålla jämna steg. Vi skapar chanser men vi sätter dom inte. Vi saknar bränslet som ett mål ger. För Söder var det det omvända.
3-0 lite väl stora siffror om än vinsten inte går att förklara bort. Svårt att säga vad vi gör fel den här matchen. Vi har ett väl samlat försvar vi gör det vi ska, vi jobbar på. Så det är väll målen som saknas då och som blir den felande länken.
Återigen är det en hörna som blir vårt gissel. Hur många hörnor har vi haft emot oss sen serien startade egentligen? På hörna kommer 1-0 och det efter att vi haft två klara målchanser, just då inte så rättvist. Men i andra tycker jag att Söder tar över mer och vi kommer till färre anfall.
Jag tycker ändå vi gör en bra match, Mia sliter och gnor som ensam anfallare. Kvisten på offensiv mittfältsplats gör troligen sin bästa match för säsongen är nere och vinner defensiva dueller och är farlig framåt.
Ett mål vi hade innan matchen var att inte släppa till så många hörnor, det blir ganska många. Men ibland är det den utvägen som finns och då får man ta den, så var det inget att snacka om. Backlinjen med Jeanette som kapten för dagen gjorde som vanligt ett bra jobb. Tråkigt att Elli som gör första matchen på vänsterbacken från start blev tvungen att utgå, hade annars var en given top of the line spelare för mig. Omkastningen gör sedan att vi får ta ner Paulina ett hack och lite synd för hennes bollhållande behövdes på mitten och bidrog till flera spelomställningar i första.
Summering en mycket bra första halvlek i en match som mot slutet fick lite dåligt med bränsletillförsel och till slut går vi lite på tomgång, det känns uppgivet sista minutrarna efter ett ballongskott från 40 meter som seglar in i mål och sätter spiken i kistan.
Top of the line:
1. Kvist (bra jobb hela matchen, har blivit en riktig bollhållare)
2. Mia (sliter och jagar och håller boll själv på topp)
3. Jeanette (har varit jämn och visat ett bra försvarsspel hela säsongen)
Och kom ihåg om man inte släpper in något mål och inte gör något då blir det oavgjort och ingen vinner...
Sen undrar jag vem som är Kvar?
Vart tog min gåva vägen...
Varför finns det inga snygga skor? Jag vill ha skor, svarta skor, med låg klack, normala, inga konstigheter. Som man kan ha till både klänning, kjol och byxor. Låter inte som något övermäktigt krav men tydligen.
Skor brukade vara min passion, mitt överflöd, fanns det inget annat att ha på sig så hade jag allafall ett par snygga skor på fötterna.
Jag har alltid tyckt att det varit förskräckligt med välklädda människor som sedan har ett par skitiga, fula skor på sig. Jag ändrar mig de är då inte välklädda. Skorna tillhör helheten...
Skor talar till mig, liksom hundar talar med den där mannen på TV och hästar med mannen i boken. De liksom signalerar att oss vill du ha vi är precis vad du söker. Har jag, frågar jag mig själv hjälp, förlorat min förmåga. Är det där felet ligger. Har gåvan lämnat mig talar skorna inte längre till mig? Då är jag inte längre mer än en vanlig människa. Där min superunika talang tidigare gjorde mig speciell finns nu bara ett vakum. Ett vakum av ändlösa rader med intetsägande tigande skor.
Jag känner mig tom, min enda talang mitt kall är över. Jag vet inte vad jag ska göra. Visst nu är det sommar och det funkar till viss del att gå barfota men sen...
När jag rannsakar mig själv så förstår jag att detta inte skett över en natt, det har skett gradvis. Jag har ignorerat mitt kall och endast köpt skor sporadiskt för behovets skull och inte för det rena skära nöjets skull och där mina vänner har vi problemet. Jag har inte lyssnat på rösterna jag har stängt av. Jag har ju för fan köpt gummistövlar. Kanske stod där ett par söta alldeles onödiga dyra vackra skor och ropade på mig straxt bredvid, men jag ville inte lyssna, ville inte höra, vad den hade att säga. "Välj mig, ta mig, bär mig".
Jag vet inte om detta någonsin går att reparera men jag ska sannerligen försöka. Vägen tillbaka är att köpa skor, köpa skor och återigen köpa skor. Lyssna efter de spröda tonerna från ett par ballerina som inte vill något hellre än att följa med mig hem, bli påsatta och sedan trampade på... (hm)
Jag kan bara hoppas att detta kan öppna mina öron igen och ge mig tillbaka gåvan som jag en gång blivit tilldelad. Snälla tala till mig igen och jag ska lyssna! Vid min skogud JAG SKA LYSSNA.... vänta jag tror jag hör, jag kommer, det återvänder till mig...
Ciao, nu drar jag till Marieberg!
Puss och kram inga skor på dina fötter är som träd utan rötter!
(wow, det är så vackert, så poetiskt, jag tror det rann en tår nerför min kind, shit!)
Inte lätt att vinna när motståndarna spelar bättre...
så var det match igen...
Laxå stod för motståndet och sedan tidigare visste vi att vi haft lite svårt mot dem. Men vi visste också att vi kunde vinna. Jag tror inte vi ställde in några skor på planen nej, det tillhörde en spelare till varenda ett utav paren. Men enligt min analys så tror jag att för många av oss inte sprang i dem tillräckligt. Vi satte press det gjorde vi och Laxå spelade sig faktiskt imponerande ur den pressen utan att bli stressade gång på gång. Men när vi hade bollen saknade vi spelalternativ. Vi vann bollen vi tog det lugnt men sen falerade passen. Jag tror inte bara bollhållaren är att döma även om det förstås ligger mycket i att vi måste sätta dem enkla passningarna på rättvänd spelare som vi tjatat så mycket om. Men jag tror också att rörligheten utan boll måste bli bättre.
Det ska hända saker på planen när vi vinner bollen, spelare ska ta löpningar hit och dit högt och lågt det ska eka av kommandon på planen som "kommer kort", "finns kant", "går i djup" eller va fan som helst. Någonting som talar om vart vi är eller är på väg. Det ska liksom explodera av händelser när vi kontrollerar bollen. För finns ingen kant eller möter kort eller sticker på djupet så blir vi liksom av med bollen...
Läxan till nästa match då? Enklare spel som Paulina sa i omklädningsrummet efter matchen "back to basic". Eller som hon också frågade var det så jävla bra egentligen? Nja, vi kan ju defenitivt bättre. Jag själv hade ingen bra dag. Det fanns bra saker och som helhet var det inte uselt från vår sida men det var nog inte heller så jäkla bra. Som referatet på hemsidan löd så hittade Fanny och Frida varandra några gånger och då gick det snabbt. Men vi måste vara fler som vill vara med och är hungriga i spelet.
Om vi ska spela oss upp spelyta för spelyta så måste någon spelare i varje led vara delaktig i uppspelet. Vad hände tex. med oss defensiva mittfältare som skulle möta för att vara spelbar för ytterback??? Det uppspelet har jag inte sett sedan träningsmatchen mot Rytterne.
Vi har inlett bra och en förlust är inget att hänga läpp för. Man vill alltid vinna så är det ju. Men det är inte så lätt att vinna när motståndarna spelar bättre, så enkelt är det...
Jag tror på oss och vårt lag, vi kommer igen. Vi gav aldrig upp efter att ha legat under med 2-0 kvitterar vi och känner ändå lite vittring på ett oavgjort resultat. För fan jag tänkte nog till och med vi hinner göra två bara vi får chansen...
Vi har haft en riktigt tuff öppning och matchen mot Laxå visade att det inte finns något lag i serien som inte kommer att bjuda på tufft motstånd. Vi har krigat som sören mot de tippade topplagen, kanske slappnade av lite när vi bjöds motstånd av samma kaliber?
På söndag är det ÖSK, ytterliggare en riktigt tuff uppgift. ÖSK har gått som tåget men det passar väll oss tjejer? Vi gillar att slå ur underläge när oddsen inte är på vår sida. När förhandssnacket från andra håll inte består av mer än en lite fnysning... ha Lillån...
Så återigen står vi starka på Lillåvallen på söndag och krigar, ingen viker ner sig, inte en jävel över bron.
Top of the line från Laxåmatchen:
1. Kvist (Gör en jättebra första halvlek framförallt, är farlig för Laxå hela matchen)
2. Fanny (Ny i laget, första matchen visar att hon kan hålla i boll och försöker hitta passningar)
3. Annika (Igen, en riktig kämpe tills sista droppen)
Laxå stod för motståndet och sedan tidigare visste vi att vi haft lite svårt mot dem. Men vi visste också att vi kunde vinna. Jag tror inte vi ställde in några skor på planen nej, det tillhörde en spelare till varenda ett utav paren. Men enligt min analys så tror jag att för många av oss inte sprang i dem tillräckligt. Vi satte press det gjorde vi och Laxå spelade sig faktiskt imponerande ur den pressen utan att bli stressade gång på gång. Men när vi hade bollen saknade vi spelalternativ. Vi vann bollen vi tog det lugnt men sen falerade passen. Jag tror inte bara bollhållaren är att döma även om det förstås ligger mycket i att vi måste sätta dem enkla passningarna på rättvänd spelare som vi tjatat så mycket om. Men jag tror också att rörligheten utan boll måste bli bättre.
Det ska hända saker på planen när vi vinner bollen, spelare ska ta löpningar hit och dit högt och lågt det ska eka av kommandon på planen som "kommer kort", "finns kant", "går i djup" eller va fan som helst. Någonting som talar om vart vi är eller är på väg. Det ska liksom explodera av händelser när vi kontrollerar bollen. För finns ingen kant eller möter kort eller sticker på djupet så blir vi liksom av med bollen...
Läxan till nästa match då? Enklare spel som Paulina sa i omklädningsrummet efter matchen "back to basic". Eller som hon också frågade var det så jävla bra egentligen? Nja, vi kan ju defenitivt bättre. Jag själv hade ingen bra dag. Det fanns bra saker och som helhet var det inte uselt från vår sida men det var nog inte heller så jäkla bra. Som referatet på hemsidan löd så hittade Fanny och Frida varandra några gånger och då gick det snabbt. Men vi måste vara fler som vill vara med och är hungriga i spelet.
Om vi ska spela oss upp spelyta för spelyta så måste någon spelare i varje led vara delaktig i uppspelet. Vad hände tex. med oss defensiva mittfältare som skulle möta för att vara spelbar för ytterback??? Det uppspelet har jag inte sett sedan träningsmatchen mot Rytterne.
Vi har inlett bra och en förlust är inget att hänga läpp för. Man vill alltid vinna så är det ju. Men det är inte så lätt att vinna när motståndarna spelar bättre, så enkelt är det...
Jag tror på oss och vårt lag, vi kommer igen. Vi gav aldrig upp efter att ha legat under med 2-0 kvitterar vi och känner ändå lite vittring på ett oavgjort resultat. För fan jag tänkte nog till och med vi hinner göra två bara vi får chansen...
Vi har haft en riktigt tuff öppning och matchen mot Laxå visade att det inte finns något lag i serien som inte kommer att bjuda på tufft motstånd. Vi har krigat som sören mot de tippade topplagen, kanske slappnade av lite när vi bjöds motstånd av samma kaliber?
På söndag är det ÖSK, ytterliggare en riktigt tuff uppgift. ÖSK har gått som tåget men det passar väll oss tjejer? Vi gillar att slå ur underläge när oddsen inte är på vår sida. När förhandssnacket från andra håll inte består av mer än en lite fnysning... ha Lillån...
Så återigen står vi starka på Lillåvallen på söndag och krigar, ingen viker ner sig, inte en jävel över bron.
Top of the line från Laxåmatchen:
1. Kvist (Gör en jättebra första halvlek framförallt, är farlig för Laxå hela matchen)
2. Fanny (Ny i laget, första matchen visar att hon kan hålla i boll och försöker hitta passningar)
3. Annika (Igen, en riktig kämpe tills sista droppen)
Första segern kom på Skölv...
Lite pirrig var den allt, återkomsten till Skölvboslätt. En arena med många ljusa minnen. Faktum är att mycket få matcher jag spelat där har gått förlorade. Och så blev även fallet denna söndagseftermiddag. Ett varmt välkomnande väntade när Mia och jag klev innanför grindarna på Skölv. "Är det PRO som är på besök"? Jo, visst det är PRO... Det är kul att spela fotboll, det var kul när jag var 12, det var kul när jag var 20 det är kul nu när jag är 36, så är det med det! Iallafall vi får tacka för sporren...
Planen var lite regnigt mjuk och gräset lite välväxt men en bra plan. Vi hade pratat innan om att vi måste börja spela vårt spel inte bara fokusera på motståndarna. Som förra matchen mot Rynninge där vi helt klart underpresterade, stressade med bollen, slog bort den i lägen där vi inte var pressade, där vi inte har självförtroendet att spela som vi kan, där vi har för mycket respekt för motståndaren.
Jag kan inte säga att allt var som bortblåst den här matchen men en vindpust kom det och den blåste definitivt i rätt riktning. Vi tog det lugnare med bollen höll i, skapade i och med det stundtals fina spelsekvenser.
Första halvlek har vi det mesta spelet. När vi tilldöms hörna vet vi att det blir livsfarligt. Bollen slås in med känsla och precision av Paulina och Mia "skalman" Nilsson gör ett nick mål. Det är kanske inte den hårdaste nicken timad i pannan som jag sett. Men 1-0 kändes jäkligt skönt och välförtjänt i det läget.
Andra halvlek blir lite ojämnare från vår sida medan Glanshammar kommer mer och mer. Glanshammar utan avbytare visade inga tecken på trötthet och skapade lite tryck på oss. Malin i mål avvärjer några skott. Backlinjen avvärjer anfallen med hårt jobb, vinner löpdueller och man mot man kamper. De släpper inte en jävel över bron. Sista kvarten är vi trötta, vi kämpar. Sen kommer några hörnor för Glanshammar som är riktigt farliga där vår Målvakt Malin visar pondus och boxar bort bollen flera gånger. Vändningen och lugnet kommer först några minuter från slutet då Kvist kan sätta tvåan bakom Gifs målvakt. Riktigt skönt och vi kan slappna av och spela av de sista minutrarna lugnt och fint.
Så lämnar jag Skölv med en seger till i ryggen, jag måste säga att jag gillar det där stället...
Topp of the Line:
1. Paulina
2. Malin
3. Jeanette, Annika och Sophia
Vi har inlett trean riktigt bra. Vi är obesegrade efter de tre första inledande matcherna. När jag tittade på vår inledning inför seriestart så kändes den svårast möjliga. Nu kanske vi kan börja tro på oss själva, vi behöver inte be om ursäkt för att vi tar plats och tar poäng för vi har förtjänat varenda ett av dem. Nu taggar vi inför onsdagen för då ska det bli åka av för Laxå. Vi ska visa att gräset är grönare i Lillån och leva upp till vår lilla sång...
Planen var lite regnigt mjuk och gräset lite välväxt men en bra plan. Vi hade pratat innan om att vi måste börja spela vårt spel inte bara fokusera på motståndarna. Som förra matchen mot Rynninge där vi helt klart underpresterade, stressade med bollen, slog bort den i lägen där vi inte var pressade, där vi inte har självförtroendet att spela som vi kan, där vi har för mycket respekt för motståndaren.
Jag kan inte säga att allt var som bortblåst den här matchen men en vindpust kom det och den blåste definitivt i rätt riktning. Vi tog det lugnare med bollen höll i, skapade i och med det stundtals fina spelsekvenser.
Första halvlek har vi det mesta spelet. När vi tilldöms hörna vet vi att det blir livsfarligt. Bollen slås in med känsla och precision av Paulina och Mia "skalman" Nilsson gör ett nick mål. Det är kanske inte den hårdaste nicken timad i pannan som jag sett. Men 1-0 kändes jäkligt skönt och välförtjänt i det läget.
Andra halvlek blir lite ojämnare från vår sida medan Glanshammar kommer mer och mer. Glanshammar utan avbytare visade inga tecken på trötthet och skapade lite tryck på oss. Malin i mål avvärjer några skott. Backlinjen avvärjer anfallen med hårt jobb, vinner löpdueller och man mot man kamper. De släpper inte en jävel över bron. Sista kvarten är vi trötta, vi kämpar. Sen kommer några hörnor för Glanshammar som är riktigt farliga där vår Målvakt Malin visar pondus och boxar bort bollen flera gånger. Vändningen och lugnet kommer först några minuter från slutet då Kvist kan sätta tvåan bakom Gifs målvakt. Riktigt skönt och vi kan slappna av och spela av de sista minutrarna lugnt och fint.
Så lämnar jag Skölv med en seger till i ryggen, jag måste säga att jag gillar det där stället...
Topp of the Line:
1. Paulina
2. Malin
3. Jeanette, Annika och Sophia
Vi har inlett trean riktigt bra. Vi är obesegrade efter de tre första inledande matcherna. När jag tittade på vår inledning inför seriestart så kändes den svårast möjliga. Nu kanske vi kan börja tro på oss själva, vi behöver inte be om ursäkt för att vi tar plats och tar poäng för vi har förtjänat varenda ett av dem. Nu taggar vi inför onsdagen för då ska det bli åka av för Laxå. Vi ska visa att gräset är grönare i Lillån och leva upp till vår lilla sång...
Hopplösa mamman briljerar
Jodå, nog briljerar jag allt med mina muskulösa välformade (läs feta gäddhängs) armar. Satt vid datorn och knapprade lite då min söta och alldeles underbara son kom fram och sa.
- Mamma spänn musklerna, förväntansfull står han sedan kvar och tittar storögt på armen på det stället där en liten kula förväntas höjas upp i samband med att armen böjs.
Ingenting händer men kommentaren som följer vittnar om något annat, jag tittar på armen igen men ser inget.
- Wow, vilka stora, kläm, uppmanar Kalle (vi pratar fortfarande om armmusklerna för att prata klartext här).
Jag klämmer...
- Försiktigt inte så hårt, säger Kalle precis som att det skulle kunna smälla likt en ballong.
Funderar på fler sätt som jag kan briljera inför Kalle på. Jag har redan spelat fotboll med honom utomhus idag och fått han och börja grina för att jag tog bollen från honom. Jag vet inte om det räknas.
Han hittade även en klubba i mitt nattduksbord, där blev det ombytta roller jag blev impad. Hur hade jag kunnat missa den?
Låter nu som att jag har ett förråd av godsaker i nattduksbordet, så är faktiskt inte fallet. Kanske dock skulle ompröva den tesen och börja med det det verkar praktiskt.
- Vad är det bästa med mamma?, frågar jag Kalle, helt enkelt för att jag faktiskt inte kan hitta på någon mer sak som jag kan briljera med.
- Men, du är ju min mamma, min bästaste mamma i hela världen blir svaret.
Och med det skrivet så kan det nog inte bli så mycket bättre så jag lutar mig tillbaka och känner mig bäst för en stund och önkskar er en underbar dag alla dunderstarka morsor med klena vackra formade gäddhängsarmar.
Puss och kram skönheten ligger i betraktarens ögon!
- Mamma spänn musklerna, förväntansfull står han sedan kvar och tittar storögt på armen på det stället där en liten kula förväntas höjas upp i samband med att armen böjs.
Ingenting händer men kommentaren som följer vittnar om något annat, jag tittar på armen igen men ser inget.
- Wow, vilka stora, kläm, uppmanar Kalle (vi pratar fortfarande om armmusklerna för att prata klartext här).
Jag klämmer...
- Försiktigt inte så hårt, säger Kalle precis som att det skulle kunna smälla likt en ballong.
Funderar på fler sätt som jag kan briljera inför Kalle på. Jag har redan spelat fotboll med honom utomhus idag och fått han och börja grina för att jag tog bollen från honom. Jag vet inte om det räknas.
Han hittade även en klubba i mitt nattduksbord, där blev det ombytta roller jag blev impad. Hur hade jag kunnat missa den?
Låter nu som att jag har ett förråd av godsaker i nattduksbordet, så är faktiskt inte fallet. Kanske dock skulle ompröva den tesen och börja med det det verkar praktiskt.
- Vad är det bästa med mamma?, frågar jag Kalle, helt enkelt för att jag faktiskt inte kan hitta på någon mer sak som jag kan briljera med.
- Men, du är ju min mamma, min bästaste mamma i hela världen blir svaret.
Och med det skrivet så kan det nog inte bli så mycket bättre så jag lutar mig tillbaka och känner mig bäst för en stund och önkskar er en underbar dag alla dunderstarka morsor med klena vackra formade gäddhängsarmar.
Puss och kram skönheten ligger i betraktarens ögon!
Första poängen bärgad i premiären!
Frövi med målsättningen att vinna serien stod för motståndet i premiären när division tre drog igång. Första tjugo minuterna såg de ut som vinnare. Men som bekant så går fotboll ut på att göra mål och där gick Frövi nästan bet.
Frövipressen var total under första delen av första halvlek, men matchbilden förändrades efter ett taktiskt byte från Lillån där meningen var att släppa kanterna. Mia kom in med uppgift att hjälpa till att vinna boll i mitten av planen. Ett lyckat byte då Lillån vann mer boll och via Frida Nilsson kunde sätta årets första division tre mål.
Ett något oväntat scenario för Frövi som i och med målet kom av sig något i sin attack fotboll. Sista delen av andra halvlek skapade Lillån ytterliggare en vass målchans där Mia nickskarvade bollen fram till Frida som gick på skott, målvakten räddade. Via Paulina på mitten iscensattes några fina uppspel på Kvist som hade övertaget i löpduellen över sin tjej på kanten. Frövi stängde dock effektivt kanten och gjorde det trångt för oss att komma in med bollen mitt i planen till fria spelare utanför straffområdet.
I halvtidsvilan hade vi ledningen med 1-0 och vi gick in i andra halvlek för att kriga för poängena. Andra halvlek handlade mycket om att försvara ledningen, inga försvarare drog iväg på några utflykter. Frövi fortsatte sin attackfotboll och hade bollövertaget, skapade ett par halvchanser men egentligen sattes inte Malin i målet på några större prov de flesta kunde hon plocka ner ganska lätt. Många av chanserna avvärjdes redan tidigare av backlinjen som inte gavs mycket tid till uppspel utan tvingades till rensningar. Med sin press skapade Frövi många hörnor.
Och det var precis så som Frövi till slut fick hål på ett kämpande Lillån som stod i vägen och lyckats värja sig undan det mesta fram tills 83:e minuten då en hörna som letade sig in i målområdet och valsade runt ett slag till slut kunde slås in i Lillåns mål och kvitteringen var ett faktum.
Med lite tur kunde lyckan ha vänt när Kvist skapade sig ett friläge i 87:e matchminuten men 1-1 stod sig till slutsignalen. Vad kan man säga 1-1 kändes förstås surt när vi hade ledningen fram till det bara var 7 minuter kvar på matchen. Jag håller med Leffe, som gratulerades till poängen efter matchen av Fröviledarna, om att det var fräckt. Nej, jag skulle nog istället vilja gratulera Frövi till poängen som till slut gjorde mål och fick med sig en poäng i premiären.
Den här matchen handlade inte för vår del om något skönspel på långa vägar. Vi var inställda på kamp och hade en defensiv inställning. Vårt syfte i den här matchen var inte att hålla i taktpinnen och föra matchen. Det var att hamna rätt i positionerna komma in i tempot och aggressiviteten. Där har vi en bit kvar. Men om vi redan i dag kan gäcka motsåndare som har siktet inne på serievinsten och "stjäla poäng" på bortaplan så tror jag så småningom att motståndarna får se UPP! För tjejer som kan göra mål om de så bara får en enda chans det har vi...
Seriepremiär och poäng vi är nöjda helt klart, en poäng som kan bli viktig vad det lider.
Topp of the line:
1. Sophia Haponski
2. Annika Elfström
3. Frida Nilsson
Frövipressen var total under första delen av första halvlek, men matchbilden förändrades efter ett taktiskt byte från Lillån där meningen var att släppa kanterna. Mia kom in med uppgift att hjälpa till att vinna boll i mitten av planen. Ett lyckat byte då Lillån vann mer boll och via Frida Nilsson kunde sätta årets första division tre mål.
Ett något oväntat scenario för Frövi som i och med målet kom av sig något i sin attack fotboll. Sista delen av andra halvlek skapade Lillån ytterliggare en vass målchans där Mia nickskarvade bollen fram till Frida som gick på skott, målvakten räddade. Via Paulina på mitten iscensattes några fina uppspel på Kvist som hade övertaget i löpduellen över sin tjej på kanten. Frövi stängde dock effektivt kanten och gjorde det trångt för oss att komma in med bollen mitt i planen till fria spelare utanför straffområdet.
I halvtidsvilan hade vi ledningen med 1-0 och vi gick in i andra halvlek för att kriga för poängena. Andra halvlek handlade mycket om att försvara ledningen, inga försvarare drog iväg på några utflykter. Frövi fortsatte sin attackfotboll och hade bollövertaget, skapade ett par halvchanser men egentligen sattes inte Malin i målet på några större prov de flesta kunde hon plocka ner ganska lätt. Många av chanserna avvärjdes redan tidigare av backlinjen som inte gavs mycket tid till uppspel utan tvingades till rensningar. Med sin press skapade Frövi många hörnor.
Och det var precis så som Frövi till slut fick hål på ett kämpande Lillån som stod i vägen och lyckats värja sig undan det mesta fram tills 83:e minuten då en hörna som letade sig in i målområdet och valsade runt ett slag till slut kunde slås in i Lillåns mål och kvitteringen var ett faktum.
Med lite tur kunde lyckan ha vänt när Kvist skapade sig ett friläge i 87:e matchminuten men 1-1 stod sig till slutsignalen. Vad kan man säga 1-1 kändes förstås surt när vi hade ledningen fram till det bara var 7 minuter kvar på matchen. Jag håller med Leffe, som gratulerades till poängen efter matchen av Fröviledarna, om att det var fräckt. Nej, jag skulle nog istället vilja gratulera Frövi till poängen som till slut gjorde mål och fick med sig en poäng i premiären.
Den här matchen handlade inte för vår del om något skönspel på långa vägar. Vi var inställda på kamp och hade en defensiv inställning. Vårt syfte i den här matchen var inte att hålla i taktpinnen och föra matchen. Det var att hamna rätt i positionerna komma in i tempot och aggressiviteten. Där har vi en bit kvar. Men om vi redan i dag kan gäcka motsåndare som har siktet inne på serievinsten och "stjäla poäng" på bortaplan så tror jag så småningom att motståndarna får se UPP! För tjejer som kan göra mål om de så bara får en enda chans det har vi...
Seriepremiär och poäng vi är nöjda helt klart, en poäng som kan bli viktig vad det lider.
Topp of the line:
1. Sophia Haponski
2. Annika Elfström
3. Frida Nilsson
