YEARBOOK
Grymt rolig sida kolla in www.yearbookyourself.com och gör dina egna bilder...
Haha de sista två som är från 80 och 90-talet skulle lika gärna kunna vara autentiska, det är ju inte för intet man kallades demonbarret.
På bild nummer två ser jag precis ut som min farmor gjorde när hon var ung. Hon hade exakt sådan frisyr.
På bild nummer fyra är jag nog lite lik min mamma.
Sista bilden är så jag 1992 den förtjänar större utrymme. Vad tänkte man på när man hade en sådan här frisyr igentligen? Bäst jag tuperar lite ifall en fågel vill flytta in. Det var jag som var inspirationen till filmen örnnästet.
Ge mig ett Ö, ÖSK är laget...
Riktigt rolig match idag på Berhn Arena. Det var faktiskt en av de bästa matcherna jag sett hittils i år. Två riktigt fina mål blev det också.
Heja Örebro, gamla fina Örebro, kex och skor finns inte kvar men fotbollen är underbar...
Puss och kram i huvudet på en gam!
Åh, vad irriterande...
Det är väll hormoner, PMS eller något... Vad är det som gör att man ibland bara känner sig obekväm i sin egen kropp? Att det kryper i kroppen och för minsta lilla felsägning som sambon gör får han sig en avsnäsning. Och han är inte sen att retas lite extra eftersom han märker att det tar skruv. Fy f-n jag hatar sådan här dagar. Det var likadant igår...
Då satt jag framför datorn och försökte koncentrera mig på att läsa om LCHF samtidigt som min älskade, kära, gulliga sambo står och sparkar en plastboll på mig, gång på gång på gång på gång... Får man inte bli lite tokig då till slut?
Män är från mars och kvinnor från venus kanske är det det här de menar. För jag tycker ju att han ska förstå när jag säger sluta (underförstått, det är irriterande jag försöker läsa, jag tycker inte det är roligt). Det han hör är tydligen något helt annat (fortsätt gärna 20 gånger till jag säger nej men jag tycker egentligen att det är skitkul).
Jag kanske är i klimakteriet? Det är nog i tidigaste laget för det men man vet alldrig. Troligen är jag i klimakteriet fast i en light version (för jag får ju inga svallningar eller något sådant och den här irritationen går ju över när min sambo går ut), liksom jag har alzheimers light och tourettz syndrom light.
Vem har sagt att det ska vara enkelt, kanske är det meningen att lite prövningar sänds ut i vår väg för att vi ska få kämpa lite för att behålla glöden och hålla kärleken vid liv och inte bara ta den förgiven.
Så med det sagt ska jag gå och dricka kaffe ta med honom en sväng till IKEA och kolla på kök för att ytterliggare utmana ödet. Överlever vi dagen som vi gjort så många gånger förr så kanske vi har en chans att fortsätta växa tillsammans. Men först ska jag gå och kasta en plastboll i huvudet på honom, hihi det är så himla roligt, helst en sådär tio gånger på raken också.
Pssst. Om du läser det här Mattias vill jag bara säga att du bara är irriterande ibland, några gånger per dag, däremellan är du världens underbaraste pappa och sambo.
Pussen och kramen när jag ska reda ut håret använder jag kamen.
(nä fy vad dålig den var)
Då satt jag framför datorn och försökte koncentrera mig på att läsa om LCHF samtidigt som min älskade, kära, gulliga sambo står och sparkar en plastboll på mig, gång på gång på gång på gång... Får man inte bli lite tokig då till slut?
Män är från mars och kvinnor från venus kanske är det det här de menar. För jag tycker ju att han ska förstå när jag säger sluta (underförstått, det är irriterande jag försöker läsa, jag tycker inte det är roligt). Det han hör är tydligen något helt annat (fortsätt gärna 20 gånger till jag säger nej men jag tycker egentligen att det är skitkul).
Jag kanske är i klimakteriet? Det är nog i tidigaste laget för det men man vet alldrig. Troligen är jag i klimakteriet fast i en light version (för jag får ju inga svallningar eller något sådant och den här irritationen går ju över när min sambo går ut), liksom jag har alzheimers light och tourettz syndrom light.
Vem har sagt att det ska vara enkelt, kanske är det meningen att lite prövningar sänds ut i vår väg för att vi ska få kämpa lite för att behålla glöden och hålla kärleken vid liv och inte bara ta den förgiven.
Så med det sagt ska jag gå och dricka kaffe ta med honom en sväng till IKEA och kolla på kök för att ytterliggare utmana ödet. Överlever vi dagen som vi gjort så många gånger förr så kanske vi har en chans att fortsätta växa tillsammans. Men först ska jag gå och kasta en plastboll i huvudet på honom, hihi det är så himla roligt, helst en sådär tio gånger på raken också.
Pssst. Om du läser det här Mattias vill jag bara säga att du bara är irriterande ibland, några gånger per dag, däremellan är du världens underbaraste pappa och sambo.
Pussen och kramen när jag ska reda ut håret använder jag kamen.
(nä fy vad dålig den var)
Mössa nummer två...
Den andra mössan som jag stickade blev så här...
Modell: Lisa Englund tillika ägare av mössan. Mössans färger är vit med turkosa och cerisa ränder.
Inte illa vaaaa, modellen är för övrigt min lillasyster, jättefin bild, det är kanske inte enbart mössans förtjänst...
Mössa nummer tre är under produktion cerise med rosa ränder till lillasyster nummer två. Lillebror nummer ett står på tur med önskemål om en mössa i blått och svart och sedan är det dags för lillebror nummer två som vill ha en vit eventuellt ränder i svart eller brunt... Såååå roligt vet jag inte om det är men det blir nice med julen i år bara mjuka paket haha...
Fåfänga med livet som insats...
Använder ni cykelhjälm? Varför inte? Fåfänga, någon annan orsak finns det inte...
Jag använder cykelhjälm ibland men idag tror jag det var sista gången. Men alltså har ni sett er själva i spegeln med en cykelhjälm på huvudet. Det var inte riktigt det jag gjorde, ni förstår jag har en kompis som opererade sitt knä idag och jag tyckte lite synd om henne så när jag satt på cykeln på väg hem från jobbet tog jag ett foto på mig själv iklädd hjälm...
Jag visste att det skulle muntra upp henne för resten av dagen...
Sen fick jag ju syn på kortet själv, det var väll inte min snyggaste poose, men va f-n man ser ju inte riktigt klok ut, för att använda min kära väns citat i retur sms:et "vilken j-la mupp". Jag skämdes fy vad jag skämdes, det ända jag tänkte när jag cyklade hem var bara jag inte möter någon jag känner, eller allra helst bara jag inte möter någon snygg kille som känner igen mig. Min egen övertalningsmelodi fungerar inte längre. Ja, att man kan få svåra hjärnskador om man cyklar omkull utan hjälm. Hmm, antingen det eller att använda hjälmen och se ut som man redan har fått det?
Jag jobbar inom kommunen och kommunens nya policy är att anställda ska bära hjälm. Vi fick hjälmar av jobbet. Men jag hade redan inhandlat en hjälm. Jag är ju för sjutton arbetsterapeut. Arbetsterapeuter har cykelhjälm, fjällräven ryggsäck och fotriktiga skor. Åh fy f-n det där skämtade jag om en gång på ett vikariat i lunchrummet. Inte så himla smart med tanke på att det bredvid mig sitter en arbetsterapeut enligt beskrivningen ovan... hehe!
Iallafall så körde jag med hjälm ett tag (2-3 dagar) det var lätt att motivera sig. På grund av att jag har läst neurologi så har jag viss kunskap om vad som kan hända om man skulle skada vissa hjärnfunktioner. Jag tänkte också vara den duktiga förebilden för min son som naturligtvis inte får sätta sig på en cykel utan hjälm, ja, jag är ju emot det där med dubbelmoral eller var det dom där 2-3 dagarna iallafall.
Ganska snart under en längre period "glömde" jag hjälmen på hatthyllan långt in bland lite tröjor och diverse bråte. Ögonen sökte sig till hatthyllan på mornarna men ville inte riktigt se. När Kalle frågade "mamma var är din hjälm"? ljög jag. Jag ljög för min 2,5 åriga son och sa att jag hade glömt hjälmen på jobbet.
Imorse orkade jag inte längre stå där och ljuga min son, som tittade rakt in i mina ögon med sina stora mörkbruna nästan brända pepparkaksögon, rätt upp i ansiktet. Utan ett ord tog jag ner hjälmen från hatthyllan dammade av den och förde den sakta upp över huvudet och tryckte ner den över det nytvättade håret, knäppte hjälmen under hakan och svalde hårt, så hårt att jag kände bandet pressas mot halsen så jag fick en liten kräkreflex. Men sådär, jag hade svalt ner fåfängan och fått på mig livräddaren.
"Tjena, tjena, hej, hej alla pappor som helt j-la plötsligt lämnar på dagis den här tiden just idag, jaha tjena, tjena inte visste jag att Erik hade en sådan... pappa. Hurtig står jag där med hjälmen på huvudet och parkerar cykeln utanför dagis. Va f-n att man inte äger en fjällräven ryggsäck också det hade varit kul.
Seriöst varför måste hjälmarna va så fruktansvärt fula? Det fulaste som finns det är när gamla gubbar går in och handlar och inte tar av sig hjälmen. Va tror dem att de ska ramla? Eller orsaken kanske är av mer praktisk karaktär till att de behåller hjälmen på som att den tar upp för mycket plats i korgen. LÄMNA DEN UTANFÖR DÅ! De ser så himla roliga ut... Har ni inte sett "Blomstertid" med Peter Magnusson så gör det på tal om ful i cykelhjälm (det finns dessutom en massa andra roliga orsaker till att se den, det är en serie kolla på tv4.se play om den finns kvar). Varför kan man inte göra coola hjälmar? Snowboardåkare är ju ganska coola i hjälm. Men det kanske skulle se konstigt ut speciellt på sommaren om man kom klädd som en snowboardåkare, "öh, bruden lite för sent att börja använda hjälm nu va".
Men idag då när jag fick se mig själv iklädd denna tingest, denna löjeväckande, ångestframkallande huvudbonad i mobilen förevigad på bild, så kunde jag inte känna något annat än att det var så himla skämmigt, jag tittade inte upp när jag cyklade, var det rött eller grönt? var det en tant eller farbror jag krockade med? spelar ingen roll jag hade hjälm...
Så där kan man ju inte hålla på... det är ju bara att skärpa sig jag tycket inte att andra är töntiga som har hjälm, inte mycket iallafall. Det är bara en sak att göra svälja fåfängan och... börja åka buss.
Puss och kram på cykeln finns en ram!
Psst! Hade ju varit kul om jag publicerat fotot eller hur, men idag bjussar jag bara min nyopererade vän på ett gott skratt ni andra kan gott få undra hur j-la ful man egentligen kan va i svart plast och frigolit. Kom just på att jag glömt hjälmen ute i trädgården måste kanske hämta den vi bor ju i stan och någon kan ta den... you wish!
Jag använder cykelhjälm ibland men idag tror jag det var sista gången. Men alltså har ni sett er själva i spegeln med en cykelhjälm på huvudet. Det var inte riktigt det jag gjorde, ni förstår jag har en kompis som opererade sitt knä idag och jag tyckte lite synd om henne så när jag satt på cykeln på väg hem från jobbet tog jag ett foto på mig själv iklädd hjälm...
Jag visste att det skulle muntra upp henne för resten av dagen...
Sen fick jag ju syn på kortet själv, det var väll inte min snyggaste poose, men va f-n man ser ju inte riktigt klok ut, för att använda min kära väns citat i retur sms:et "vilken j-la mupp". Jag skämdes fy vad jag skämdes, det ända jag tänkte när jag cyklade hem var bara jag inte möter någon jag känner, eller allra helst bara jag inte möter någon snygg kille som känner igen mig. Min egen övertalningsmelodi fungerar inte längre. Ja, att man kan få svåra hjärnskador om man cyklar omkull utan hjälm. Hmm, antingen det eller att använda hjälmen och se ut som man redan har fått det?
Jag jobbar inom kommunen och kommunens nya policy är att anställda ska bära hjälm. Vi fick hjälmar av jobbet. Men jag hade redan inhandlat en hjälm. Jag är ju för sjutton arbetsterapeut. Arbetsterapeuter har cykelhjälm, fjällräven ryggsäck och fotriktiga skor. Åh fy f-n det där skämtade jag om en gång på ett vikariat i lunchrummet. Inte så himla smart med tanke på att det bredvid mig sitter en arbetsterapeut enligt beskrivningen ovan... hehe!
Iallafall så körde jag med hjälm ett tag (2-3 dagar) det var lätt att motivera sig. På grund av att jag har läst neurologi så har jag viss kunskap om vad som kan hända om man skulle skada vissa hjärnfunktioner. Jag tänkte också vara den duktiga förebilden för min son som naturligtvis inte får sätta sig på en cykel utan hjälm, ja, jag är ju emot det där med dubbelmoral eller var det dom där 2-3 dagarna iallafall.
Ganska snart under en längre period "glömde" jag hjälmen på hatthyllan långt in bland lite tröjor och diverse bråte. Ögonen sökte sig till hatthyllan på mornarna men ville inte riktigt se. När Kalle frågade "mamma var är din hjälm"? ljög jag. Jag ljög för min 2,5 åriga son och sa att jag hade glömt hjälmen på jobbet.
Imorse orkade jag inte längre stå där och ljuga min son, som tittade rakt in i mina ögon med sina stora mörkbruna nästan brända pepparkaksögon, rätt upp i ansiktet. Utan ett ord tog jag ner hjälmen från hatthyllan dammade av den och förde den sakta upp över huvudet och tryckte ner den över det nytvättade håret, knäppte hjälmen under hakan och svalde hårt, så hårt att jag kände bandet pressas mot halsen så jag fick en liten kräkreflex. Men sådär, jag hade svalt ner fåfängan och fått på mig livräddaren.
"Tjena, tjena, hej, hej alla pappor som helt j-la plötsligt lämnar på dagis den här tiden just idag, jaha tjena, tjena inte visste jag att Erik hade en sådan... pappa. Hurtig står jag där med hjälmen på huvudet och parkerar cykeln utanför dagis. Va f-n att man inte äger en fjällräven ryggsäck också det hade varit kul.
Seriöst varför måste hjälmarna va så fruktansvärt fula? Det fulaste som finns det är när gamla gubbar går in och handlar och inte tar av sig hjälmen. Va tror dem att de ska ramla? Eller orsaken kanske är av mer praktisk karaktär till att de behåller hjälmen på som att den tar upp för mycket plats i korgen. LÄMNA DEN UTANFÖR DÅ! De ser så himla roliga ut... Har ni inte sett "Blomstertid" med Peter Magnusson så gör det på tal om ful i cykelhjälm (det finns dessutom en massa andra roliga orsaker till att se den, det är en serie kolla på tv4.se play om den finns kvar). Varför kan man inte göra coola hjälmar? Snowboardåkare är ju ganska coola i hjälm. Men det kanske skulle se konstigt ut speciellt på sommaren om man kom klädd som en snowboardåkare, "öh, bruden lite för sent att börja använda hjälm nu va".
Men idag då när jag fick se mig själv iklädd denna tingest, denna löjeväckande, ångestframkallande huvudbonad i mobilen förevigad på bild, så kunde jag inte känna något annat än att det var så himla skämmigt, jag tittade inte upp när jag cyklade, var det rött eller grönt? var det en tant eller farbror jag krockade med? spelar ingen roll jag hade hjälm...
Så där kan man ju inte hålla på... det är ju bara att skärpa sig jag tycket inte att andra är töntiga som har hjälm, inte mycket iallafall. Det är bara en sak att göra svälja fåfängan och... börja åka buss.
Puss och kram på cykeln finns en ram!
Psst! Hade ju varit kul om jag publicerat fotot eller hur, men idag bjussar jag bara min nyopererade vän på ett gott skratt ni andra kan gott få undra hur j-la ful man egentligen kan va i svart plast och frigolit. Kom just på att jag glömt hjälmen ute i trädgården måste kanske hämta den vi bor ju i stan och någon kan ta den... you wish!
Armen är lös och så har han tappat ögat...
Jag vill ju inte framställa mig själv som en sådan här mamma som oroar sig för allting och förstorar upp saker. Ni vet typen som åker till vårdcentralen för en snorkråka i näsan eller ett skrubbsår på knät. Barn slår sig ju... och vissa mer än andra. Jag vill ju inte heller framstå som den där mamman som ringer till sjukvårdsupplysningen och frågar om råd vad man själv kan göra när armen är lös och så har han tappat ögat också...
Nu är det nästan så med Kalle att armen är lite lös och ögat, oj oj, eller ja alltså i förrgår så klämde han långfingret på dagis (förstås hemma har vi ju så bra koll, hehe återkommer om det). Hela fingertoppen är svullen och blå, nageln är svårt att se om den finns kvar. Sen fick han ett myggbett vid tinningen och svullnaden har idag sjunkit ner över ögat så imorse var det endast en liten springa. Giftiga rackare det där.
Kalle "den inbillade sjuke" tror inte att det går att använda armen på grund av det klämda fingret. Han går med armen i luften och blir helt hysterisk om man ens tittar på fingret.
Det är svårt att vara den balanserade mamman, jag menar det har hänt mig och jag vet flera som känt det så, att man ringt till sjukvårdsupplysning orolig för sitt barns tillstånd och blivit avfärdad som en hysterika mer eller mindre där man ber så hemskt mycket om ursäkt för att man tagit upp dyrbar vårdtid med ett sådant trivialt problem som att man är orolig för sitt barn som är sjukt.
En annan gång är man ifrågasatt för varför man inte hörde av sig tidigare. Då känner man sig ju verkligen som en bra mamma. Jag vet inte "better safe than sorry" kan jag ju tycka. Det är ju lätt att hamna i tankebanor som tänk om fingret är brutet, tänk om det är borelia och en halvsides ansiktsförlamning, tänk om? Har inte vården ett ansvar att ta mammors, och pappors såklart, oro på allvar jag menar det är ju ändå vi som känner våra barn bäst. Det finns så många exempel på när föräldrar blivit neglerade och inte tagna på allvar där det faktiskt har visat sig till slut när de fått gehör att de har haft all rätt till sin oro.
Att lita på sin instinkt är nog det bästa och att stå på sig om man vet att något inte är som det ska.
Vi är hemma idag, jag har återigen blivit rejält förkyld för sjuhundrafemtioelfte gången sen Kalle började på dagis och det börjar sätta sig på bihålorna. Det kanske är svininfluensan...
Just ja det där med att ha koll på barnen hehe... Igår var vi ju också hemma och jag stod och lagade lunch till oss hade tre "kittlar" igång och stenkoll trodde jag på Kalle. Han var ute på vår altan och jag slog ett "getöga" och ropade och frågade vad han gjorde med jämna mellanrum. Så blir det tyst ingen som svarar. Jag ropar lite högre, inget svar. Jag springer ut. Ingen där. Jag springer till staketet ut mot väggen (nej just ja det har inte kommit upp något nytt än det är ju bara över ett år sedan vi tog bort det när vi la in fjärrvärme, men det behövs ju ingen grind ut mot vägen när man har en 2,5 åring). Tittar ut på gatan ingen där. Så långt kan han inte ha hunnit. Han måste vara i trädgården, går runt tittar i vår lilla fågeldamm, ingen där heller. Kan han vara inne? Går in och nu skriker jag och rösten låter lätt desperat "KALLE", "KALLE" "ska du ha gottis"? (Nej det där med gottis säger jag inte det säger jag när jag ropar på katten men det hade kanske funkat). Iallafall så står jag och ropar i Kalles rum. Allt som allt kanske det hela utspelar sig under en tidsperiod på cirkus två-tre minuter (minutrar som känns som år). Då helt plötsligt! med lite gnissel glider garderobsdörren upp och ett krullhårigt huvud tittar ut och utbrister glatt och obekymrat "Mamma jag gömde mig".
Pussen och kramen i norrland lever samen...
Slutspelet har börjat...
Sitter med stora kaffekoppen hemma framför datorn medans Kalle ligger och kollar på "lillefot" och grabbarna. Hemma idag för han har klämt ett finger, vilket innebär att Kalle tror att hela armen i princip är obrukbar, tyckte det var lika bra vi skippade dagis. En tripp till apoteket för att köpa alsollösning och en tripp till ICA för att handla muta för att få rengöra fingret. Lätt... nej... helt omöjligt... nästan. Men nu ska jag luta mig tillbaka och låta fingrarna glida över tangentbordet och skriva en riktigt skön matchanalys.
Det börjar som det brukar höll jag på att säga, några sjuka och några till som inte kan av en eller annan anledning. Vi var fyra starka till en början i omklädningsrummet och hade taktiken klar för oss... Några till anslöt och till slut var vi tretton rätt skönt. Vid det här laget vet vi också att Lillån är ett lag med spelarbredd och vi har en spelidé som sjunkit in hos alla nu både gammal som ung. Så egentligen är det inte så betydelsefullt att vi får byta ut lite spelare i sista stund och sällan ställer samma lag på benen flera matcher i rad. Det är vår vardag och vi behärskar den.
Det visar vi inte minst mot Laxå ett lag som ligger topp tre och har division tre vittring. Ett lag som slog oss rätt enkelt i första matchen för säsongen på hemmaplan. Det som dom inte visste var att de skulle få möta ett helt annat lag idag (igår). Ett lag som tränat in en spelidé, ett lag som har en coach som disponerar spelarna han har tillgång till med känsla och kunskap om vad varje spelare kan prestera. En coach som inte är rädd för att gå in och ändra under matchen, tala spelare till rätta ute på planen, hjälper spelarna i rätt positioner.
Att slå Laxå på bortaplan är en laginsats och vi visar vilja och kämpa när vi är tillbakapressade. När vi kommer rätt är vi riktigt bra och vi stör motståndarnas spel effektivt. Men jag är inte säker på att viljan och kämpandet hade räckt för en seger mot Laxå. Jag tror att det börjar osa coachseger... i varje fall skulle jag vilja säga att Leffe är med i matchen från kanten precis lika intensivt som vi spelare en strateg som styr sina pjäser med en knivskarp blick. Han behöver oss och vi behöver honom. Tillsammans är vi ett starkt team.
Vi gör tre mål, ett på frispark äntligen får jag till det... Sätre gör som vanligt mål kommer med sina finfina löpningar från kanten bara att lägga en djupledsboll, Sätre hamnar i en mot en läge där är hon starkast och prickar in bollen bakom målvakten. På vilja sätter sedan Kvist trean lite kamp i straffområdet och nick tror jag...
Sedan är det försvar som gäller, en sjubackslinje och upp med bollen djupt ner på motståndarens plan. Det var åtta långa minuter kvar efter jag frågat domarn om tiden. Men till slut ljöd slutsignalen och vi gick segrande av planen. Resan hem var inte alls jobbig.
Jag tycker att vår baklinje för dagen förtjänar lite extra beröm, ett tag kom bollen tillbaka hela tiden trots att de slagit upp den gång på gång. Då är det ok att lacka till så resten av laget vaknar och hjälper till. Hanna på ovan position och Josefin som blev inkallad i sista stund gör det jättebra. Josefin räddande ängel på en hörna från Laxå som dansade på mållinjen mot slutet av matchen. Linda var tryggheten själv, en diskutabel straff, med gröna ögon skulle det så klart inte varit någon. Var det inte vi som borde haft straff istället? Och någon sa om Camilla som spelade mittback för andra gången denna säsong, (snor citatet rakt av för det passar så bra) "she´s like dogshit, she´s everywhere".
Som vanligt en alldeles opartisk och ödmjuk analys...hehe...
Dagens höjdare: (förutom segern förstås) jag behövde inte laga kvällsmat när jag kom hem för jag svalde femton småflugor under matchen. Nisse och Arne klipporna kring laget.
Dagens magplask: Att vi inte kan vara farligare på hörnorna, frustrerande... och att vi förlorat en spelare till skadeträsket som försökt och gett allt trots smärta hela säsongen, lycka till med knäoperationen, vi saknade dig på planen men vi har inte räknat bort dig ännu, du är av segt virke...
Just nu känns steget till den absoluta toppen för stort om man kollar in tabelläget. Men ett slutspel är alltid ett slutspel där vad som helst hända, glöm inte det...
tjopp, tjipp och hej det är ganska gott med leverpastej!
2 - 3 Laxå - Lillån
Det börjar som det brukar höll jag på att säga, några sjuka och några till som inte kan av en eller annan anledning. Vi var fyra starka till en början i omklädningsrummet och hade taktiken klar för oss... Några till anslöt och till slut var vi tretton rätt skönt. Vid det här laget vet vi också att Lillån är ett lag med spelarbredd och vi har en spelidé som sjunkit in hos alla nu både gammal som ung. Så egentligen är det inte så betydelsefullt att vi får byta ut lite spelare i sista stund och sällan ställer samma lag på benen flera matcher i rad. Det är vår vardag och vi behärskar den.
Det visar vi inte minst mot Laxå ett lag som ligger topp tre och har division tre vittring. Ett lag som slog oss rätt enkelt i första matchen för säsongen på hemmaplan. Det som dom inte visste var att de skulle få möta ett helt annat lag idag (igår). Ett lag som tränat in en spelidé, ett lag som har en coach som disponerar spelarna han har tillgång till med känsla och kunskap om vad varje spelare kan prestera. En coach som inte är rädd för att gå in och ändra under matchen, tala spelare till rätta ute på planen, hjälper spelarna i rätt positioner.
Att slå Laxå på bortaplan är en laginsats och vi visar vilja och kämpa när vi är tillbakapressade. När vi kommer rätt är vi riktigt bra och vi stör motståndarnas spel effektivt. Men jag är inte säker på att viljan och kämpandet hade räckt för en seger mot Laxå. Jag tror att det börjar osa coachseger... i varje fall skulle jag vilja säga att Leffe är med i matchen från kanten precis lika intensivt som vi spelare en strateg som styr sina pjäser med en knivskarp blick. Han behöver oss och vi behöver honom. Tillsammans är vi ett starkt team.
Vi gör tre mål, ett på frispark äntligen får jag till det... Sätre gör som vanligt mål kommer med sina finfina löpningar från kanten bara att lägga en djupledsboll, Sätre hamnar i en mot en läge där är hon starkast och prickar in bollen bakom målvakten. På vilja sätter sedan Kvist trean lite kamp i straffområdet och nick tror jag...
Sedan är det försvar som gäller, en sjubackslinje och upp med bollen djupt ner på motståndarens plan. Det var åtta långa minuter kvar efter jag frågat domarn om tiden. Men till slut ljöd slutsignalen och vi gick segrande av planen. Resan hem var inte alls jobbig.
Jag tycker att vår baklinje för dagen förtjänar lite extra beröm, ett tag kom bollen tillbaka hela tiden trots att de slagit upp den gång på gång. Då är det ok att lacka till så resten av laget vaknar och hjälper till. Hanna på ovan position och Josefin som blev inkallad i sista stund gör det jättebra. Josefin räddande ängel på en hörna från Laxå som dansade på mållinjen mot slutet av matchen. Linda var tryggheten själv, en diskutabel straff, med gröna ögon skulle det så klart inte varit någon. Var det inte vi som borde haft straff istället? Och någon sa om Camilla som spelade mittback för andra gången denna säsong, (snor citatet rakt av för det passar så bra) "she´s like dogshit, she´s everywhere".
Som vanligt en alldeles opartisk och ödmjuk analys...hehe...
Dagens höjdare: (förutom segern förstås) jag behövde inte laga kvällsmat när jag kom hem för jag svalde femton småflugor under matchen. Nisse och Arne klipporna kring laget.
Dagens magplask: Att vi inte kan vara farligare på hörnorna, frustrerande... och att vi förlorat en spelare till skadeträsket som försökt och gett allt trots smärta hela säsongen, lycka till med knäoperationen, vi saknade dig på planen men vi har inte räknat bort dig ännu, du är av segt virke...
Just nu känns steget till den absoluta toppen för stort om man kollar in tabelläget. Men ett slutspel är alltid ett slutspel där vad som helst hända, glöm inte det...
tjopp, tjipp och hej det är ganska gott med leverpastej!
Längtar så evinnerligt efter soffan och en sunkig söndagsfilm...
Hela helgen har varit ett flängande. Känner mig inte direkt utvilad till måndagen,och om en halvtimme ska jag ut till mormor och plocka upp äpplen och klippa gräs, åhhh va tråkigt...
Det är inte så att jag har något emot att åka ut till barbamormor, det blir allt för sällan. Ytterliggare en sån där sak som man kan få lite på sitt samvete att det dröjer mellan gångerna.
I fredags var jag på kalas, har en lillebror som fyllde femton (mitt släktträd är lite... låt oss säga modernt kanske förklarar det någon annan gång). Åkte i princip direkt efter jobbet. På fredagar är man inte så pigg efter en arbetsvecka, det man längtar mest efter är soffan och en bra film att somna till. Men ett trevligt kalas med mycket god mat var det.
I lördags var det sen dags för altanfest hos Mattias syster med sambo med sju-kamp. Medans de andra gled runt och tyckte det var småtrevligt att kassta lite freesbe, kubb och boccia bland annat gav jag järnet. Koncentrationen var skyhög att vinna var prio ett, att ha trevligt var bara en bonus.
Jag har en liten tävlingsjävel i mig som vaknar till ur sin slummer så fort han hör ordet tävla. Det är lite pinsamt ibland som när jag glidtacklar Kalle på drygt 2,5 år för att hindra honom från att göra mål på mig om vi lirar lite boll ute i trädgården eller när han springer skrikande efter mig "min boll", "min boll" i tio minuter och jag svarar "ta den då", "ta den då", fintar, petar bollen på sidan och springer om... hehe...
Hur det gick i sjukampen? Laget jag var med i vann förstås...
Åh när vi ändå är inne på kategorin vinna så hoppas jag att min lilla "jävel" är riktigt på hugget imorgon när slutspelet drar igång.
Men ett flängande har det varit i helgen och hemma får alla måsten (eller det finns väl inte så många sådana egentligen men om jag säger borden då) vänta.
Nähä nu är det dags att åka ut till barbamormor och göra sin samhällsplikt som barnbarn. Men åh vad jag längtar tills ikväll då jag äntligen ska få lägga mig i soffan och somna in till någon sövande sunkig söndagsfilm.
Dagens höjdare: Vann över Kalle i memory (från fyra år) tio gånger
Dagens magplask: Han vill inte sluta gråta...
Det är inte så att jag har något emot att åka ut till barbamormor, det blir allt för sällan. Ytterliggare en sån där sak som man kan få lite på sitt samvete att det dröjer mellan gångerna.
I fredags var jag på kalas, har en lillebror som fyllde femton (mitt släktträd är lite... låt oss säga modernt kanske förklarar det någon annan gång). Åkte i princip direkt efter jobbet. På fredagar är man inte så pigg efter en arbetsvecka, det man längtar mest efter är soffan och en bra film att somna till. Men ett trevligt kalas med mycket god mat var det.
I lördags var det sen dags för altanfest hos Mattias syster med sambo med sju-kamp. Medans de andra gled runt och tyckte det var småtrevligt att kassta lite freesbe, kubb och boccia bland annat gav jag järnet. Koncentrationen var skyhög att vinna var prio ett, att ha trevligt var bara en bonus.
Jag har en liten tävlingsjävel i mig som vaknar till ur sin slummer så fort han hör ordet tävla. Det är lite pinsamt ibland som när jag glidtacklar Kalle på drygt 2,5 år för att hindra honom från att göra mål på mig om vi lirar lite boll ute i trädgården eller när han springer skrikande efter mig "min boll", "min boll" i tio minuter och jag svarar "ta den då", "ta den då", fintar, petar bollen på sidan och springer om... hehe...
Hur det gick i sjukampen? Laget jag var med i vann förstås...
Åh när vi ändå är inne på kategorin vinna så hoppas jag att min lilla "jävel" är riktigt på hugget imorgon när slutspelet drar igång.
Men ett flängande har det varit i helgen och hemma får alla måsten (eller det finns väl inte så många sådana egentligen men om jag säger borden då) vänta.
Nähä nu är det dags att åka ut till barbamormor och göra sin samhällsplikt som barnbarn. Men åh vad jag längtar tills ikväll då jag äntligen ska få lägga mig i soffan och somna in till någon sövande sunkig söndagsfilm.
Dagens höjdare: Vann över Kalle i memory (från fyra år) tio gånger
Dagens magplask: Han vill inte sluta gråta...
Till alla vackra underbara människor därute.
Är ni nöjda med er själva? Jag har jättesvårt att vara nöjd med mig själv ibland. Visst finns det stunder då man kan tycka att man är rätt okej och gjort något bra men för det mesta tycker jag att vi slår bort det.
Jag menar när någon säger "vad fin du är i den där klänningen" så blir den naturliga reaktionen "äh den här gamla trasan" Det är en del av det svenska arvet det förstår ja. Vi vill inte skryta eller skrävla. Men tänk om man kunde börja ta åt sig istället och säga "tack", du är fin idag du med, till exempel. (Där tycker jag att en liten lögn är helt okej om det skulle krävas i stunden).
En kvinna som jag träffade via jobbet härom veckan talade om för mig att hon tyckte att jag var upplyftande, hon kunde inte riktigt förklara men hon sa "jag känner mig glad och upplyft, jag tycker att du passar väldigt bra för ditt jobb". Hon sa också att hon trodde att om man hade något bra att säga om någon så skulle man säga det för då blir livskvaliteten bättre.
Det är klart att min dag blev mycket bättre efter det besöket. Cykelfärden (jag cyklar typ halva min arbetstid på grund av att kommunen är sådana bra logistikplanerare, effektivt eller hur) tillbaka till kontoret på dryga milen (då förstår ni) genomfördes med ett stort leende på läpparna hela vägen. (Tänk vad fånig jag måste sett ut). Jag liksom hon blev ju upplyft, så lätt som jag kände mig där på cykeln, nästan svävande på grund av vad en person sa till mig, har jag sällan känt mig.
Och när någon säger något nedlåtande eller ger oss negativ kritik så blir vi så himla nedtryckta. Jag kommer inte ihåg riktigt nu men jag vet att om någon säger något negativt så behöver man höra något positivt många, många fler gånger innan det balanserar upp känslan.
Det jag ville säga var att jag har funderat på det där med vad vi säger och inte säger till andra. Jag kan ofta tänka att någon har snygga skor, snygg frisyr eller tänka fasen vad bra hon/han gjorde det där eller vad det nu kan vara men oftast stannar det i tanken. Jag har börjat bli bättre på det att tala om det som jag tror är upplyftande för en annan människa. För det känns så himla bra när leendet sprider sig över ansiktet hos den andra personen.
Visst, man kanske får till svar äh den här gamla trasan eller äh det var väl ingenting. Men jag slår vad om att när personen går därifrån så är det lite mer rakryggad, lite gladare och lite nöjdare med livet just för stunden.
Så jag vill bara säga till alla vackra underbara människor därute ni som jag känner, ni som är mina vänner. Jag tycker om er ni gör mig glad, ni är fina i håret och har fina klänningar (byxor), ni är jättebra på era jobb och toppen föräldrar till era barn, älskliga syskon, superduktiga fotbollsspelare, toppen ledare, bästa jobbarkompisarna man kan ha...
(Vänta bara tills jag blir på dåligt humör någon dag då är inte alla så j-la underbara men det är en helt annan historia...)
Dagens höjdare: Lars (min mammas sambo) har sovit med smink och har svart nagellack.
Dagens magplask: luktar lite illa, måste gå och duscha...
Jag menar när någon säger "vad fin du är i den där klänningen" så blir den naturliga reaktionen "äh den här gamla trasan" Det är en del av det svenska arvet det förstår ja. Vi vill inte skryta eller skrävla. Men tänk om man kunde börja ta åt sig istället och säga "tack", du är fin idag du med, till exempel. (Där tycker jag att en liten lögn är helt okej om det skulle krävas i stunden).
En kvinna som jag träffade via jobbet härom veckan talade om för mig att hon tyckte att jag var upplyftande, hon kunde inte riktigt förklara men hon sa "jag känner mig glad och upplyft, jag tycker att du passar väldigt bra för ditt jobb". Hon sa också att hon trodde att om man hade något bra att säga om någon så skulle man säga det för då blir livskvaliteten bättre.
Det är klart att min dag blev mycket bättre efter det besöket. Cykelfärden (jag cyklar typ halva min arbetstid på grund av att kommunen är sådana bra logistikplanerare, effektivt eller hur) tillbaka till kontoret på dryga milen (då förstår ni) genomfördes med ett stort leende på läpparna hela vägen. (Tänk vad fånig jag måste sett ut). Jag liksom hon blev ju upplyft, så lätt som jag kände mig där på cykeln, nästan svävande på grund av vad en person sa till mig, har jag sällan känt mig.
Och när någon säger något nedlåtande eller ger oss negativ kritik så blir vi så himla nedtryckta. Jag kommer inte ihåg riktigt nu men jag vet att om någon säger något negativt så behöver man höra något positivt många, många fler gånger innan det balanserar upp känslan.
Det jag ville säga var att jag har funderat på det där med vad vi säger och inte säger till andra. Jag kan ofta tänka att någon har snygga skor, snygg frisyr eller tänka fasen vad bra hon/han gjorde det där eller vad det nu kan vara men oftast stannar det i tanken. Jag har börjat bli bättre på det att tala om det som jag tror är upplyftande för en annan människa. För det känns så himla bra när leendet sprider sig över ansiktet hos den andra personen.
Visst, man kanske får till svar äh den här gamla trasan eller äh det var väl ingenting. Men jag slår vad om att när personen går därifrån så är det lite mer rakryggad, lite gladare och lite nöjdare med livet just för stunden.
Så jag vill bara säga till alla vackra underbara människor därute ni som jag känner, ni som är mina vänner. Jag tycker om er ni gör mig glad, ni är fina i håret och har fina klänningar (byxor), ni är jättebra på era jobb och toppen föräldrar till era barn, älskliga syskon, superduktiga fotbollsspelare, toppen ledare, bästa jobbarkompisarna man kan ha...
(Vänta bara tills jag blir på dåligt humör någon dag då är inte alla så j-la underbara men det är en helt annan historia...)
Dagens höjdare: Lars (min mammas sambo) har sovit med smink och har svart nagellack.
Dagens magplask: luktar lite illa, måste gå och duscha...
Torsdagsträning
Tränade idag fortfarande ganska tung i benen. Träningen var helt ok ganska kul, rätt lugn. Mycket avslut det är ju alltid roligt. Visade upp en bländade teknik när vi körde ringen... eller inte.
På måndag börjar slutspelet, det är ett ganska tufft schema som vi har framför oss. Undrar hur det ska gå utan försäsongsträning i kroppen?
På måndag börjar slutspelet, det är ett ganska tufft schema som vi har framför oss. Undrar hur det ska gå utan försäsongsträning i kroppen?
Behöver vila denna sargade kropp...
Det ända som flyter ikväll är badvattnet. Träningen idag hamnar nog på tio i topp i flopp för min del.
Så går jag in lite auktoritärt så där på träningen och säger till tjejerna att de måste gå in med kropp "ni kan inte stå en halvmeter ifrån det går inte att ta bollen då". Hoppsan hejsan fasen tjejer inte visste jag att ni lyssnade på mig då får man ju börja tänka sig för vad man säger...(även småsten kan flytta berg om viljan finnes det blev jag varse).
Sen ska vår eminente tränare demonstrera närkampsspel och vem är bra att använda då att visa på?
Som sagt det ända som flyter ikväll är vattnet som rinner ner i badkaret där denna stackars gamla sargade kropp ska få vila och läka.
Dagens höjdare: när träningen var slut!
Dagens magplask: oj, det var så mycket.
Men för att göra mig själv på lite godare humör och kanske någon annan så snor jag denna bild från min syster Lisas blogg det är även hon som är fotografen. Min lilla goding med sin favorit Bompa. Bompa är med i vått och torrt. Han börjar bli lite sunkig men jag vågar inte riktigt stoppa honom i tvättmaskinen han är sådär ingosad nu som bara en bolibompa drake kan bli. Kan ni förstå hur man kan bli arg på denna varelse här nedan? Jag kan knappt tro det själv. Men det är klart han sover nu...
Idag när jag skulle lämna dagis efter att ha sagt hejdå och pussat och kramat kom Kalle springande efter mig med händerna uppsträckta "mamma" Jag vände i dörren och lyfte upp honom. Han la sina knubbiga små gosearmar runt min hals och gav mig en puss, sen sa han hejdå. Det blev en bra dag, tänk vad viktigt det är med en bra start på dagen. Skit i gröten en puss och en kram och ett leende från denna lilla krabat makes my day...
Så kan det vara en dag i Sofias värld som en gott och blandat påse det mesta är väldigt gott men sen finns det några få bitar som smakar lite mindre gott. Det kan man väll leva med?
Så går jag in lite auktoritärt så där på träningen och säger till tjejerna att de måste gå in med kropp "ni kan inte stå en halvmeter ifrån det går inte att ta bollen då". Hoppsan hejsan fasen tjejer inte visste jag att ni lyssnade på mig då får man ju börja tänka sig för vad man säger...(även småsten kan flytta berg om viljan finnes det blev jag varse).
Sen ska vår eminente tränare demonstrera närkampsspel och vem är bra att använda då att visa på?
Som sagt det ända som flyter ikväll är vattnet som rinner ner i badkaret där denna stackars gamla sargade kropp ska få vila och läka.
Dagens höjdare: när träningen var slut!
Dagens magplask: oj, det var så mycket.
Men för att göra mig själv på lite godare humör och kanske någon annan så snor jag denna bild från min syster Lisas blogg det är även hon som är fotografen. Min lilla goding med sin favorit Bompa. Bompa är med i vått och torrt. Han börjar bli lite sunkig men jag vågar inte riktigt stoppa honom i tvättmaskinen han är sådär ingosad nu som bara en bolibompa drake kan bli. Kan ni förstå hur man kan bli arg på denna varelse här nedan? Jag kan knappt tro det själv. Men det är klart han sover nu...
Idag när jag skulle lämna dagis efter att ha sagt hejdå och pussat och kramat kom Kalle springande efter mig med händerna uppsträckta "mamma" Jag vände i dörren och lyfte upp honom. Han la sina knubbiga små gosearmar runt min hals och gav mig en puss, sen sa han hejdå. Det blev en bra dag, tänk vad viktigt det är med en bra start på dagen. Skit i gröten en puss och en kram och ett leende från denna lilla krabat makes my day...
Så kan det vara en dag i Sofias värld som en gott och blandat påse det mesta är väldigt gott men sen finns det några få bitar som smakar lite mindre gott. Det kan man väll leva med?
Segerns sötma fick en besk eftersmak
GSBK - Lillån 3 - 1
Efter två inledande segrar sedan matcherna åter dragit igång efter uppehållet blev det stopp. Besvikelsen, på domaren, på fult spel, på ledaren i motståndarlaget som uppträdde pinsamt dåligt, är stor efter matchen. Men den största besvikelsen för mig ligger ändå i det egna spelet det vi själva kan påverka. Första halvlek är okej, den är tämligen jämn och vi hade faktiskt haft chansen att punktera matchen första tio minutrarna med lite tur. Men det är ingen sådan match där vi har tur. Straff eller inte? På bollen tycker Maria, på spelaren tycker domaren med lite "tur" hade domaren kanske också tyckt att det var spel på bollen. Men återigen det är ingen match där vi har tur det är en match där bollen går stolpe ut. Men om motståndaren vinner med 3 mål mot 1 så inser jag till slut att de förmodligen var det bättre laget just idag. De klarade uppgiften bättre än oss även om det tar emot att säga det.
Det finns bara en sak att göra, gå vidare, och lämna matchen där långt borta i glömskans land (för det finns bara en sak som är värre än att förlora och det är att åka långt bort i helsefyr och förlora det är så j-la långt hem efteråt).
Kan man ändå hitta någon höjdare en sådan här dag? Tja ytterliggare en lobb från Mia, inte en sådan höjdare som i fredags, men det speglar väl liksom lagets prestation för kvällen.
Dagens magplask eller ska jag säga bakslag? Någon åker hem med Mias byxor och dessutom har hon inga trosor med sig... Kommentaren i bilen hem jag vill inte upprepa, det var inte rumsrent men något som har med snigel att göra. (Jag vill bara poängtera att hon hade byxor på sig hon åkte inte hem naken även om det hade varit lite roligare kanske inte för Leffe som körde men för oss andra).
... och naturligtvis förlusten, S K I T, S K I T, S K I T!!!!
Så nu när jag fått detta ur systemet så ska jag även glömma matchen och gå vidare, raka vägen till sängen och drömmarnas land. Vi ses imorgon vi som är hela!
God natt om man köper en tv ska den helst vara platt.
Jag kanske glömde ettårsdagen men nu har jag ätit fet fisk...
Vi firade visst 7 år igår. Hur ska man kunna beskriva på ett bra sätt vilken betydelse en person har i ens liv? Jag tänkte så här jag ritar ett litet hjärta och sen ett till och ett till... tills där är sju hjärtan ungifär som ett träd med årsringar.
Det får symbolisera hur min kärlek till dig har växt sig större och större med tiden.
En gammal låt som vid direktöversättning lyder något så här, när du tror jag älskar dig så mycket som jag bara kan ska jag älska dig lite till, det får symbolisera framtiden.
Vi kompletterar varandra bra och tänk vad kul vi har som idag vid matbordet bara...
Jag åt rökt makrill och säger "fet fisk är bra för minnet" och du säger "vad va det du sa förut"... hahaha så himla roligt hahaha, du låtsades liksom om att du hade glömt va jag sa bara precis innan så kul alltså. Och sen då, då sa du "vill du ha en japp"? och ja ba "japp" hajar ni japp. Det är ju så man kan dö så där roligt har vi det liksom hela tiden...
Hehe skämt å sido, jag ville bara att du ska veta att du betyder mycket för mig (humorbefriad eller inte). Du står på min sida vid min sida helt enkelt. Jag känner mig trygg med dig du är den bästa pappan jag vet (till Kalle som dock är gratis på blocket idag men ändå).
Nu skulle jag kunna dra en massa klyscher från Backstreet boys låtar du skulle bli mäkta imponerad över mina känslosvallande ordval och inte ha en susning om att det var snott.
Men jag skiter i det jag säger det bara helt enkelt,
JAG ÄLSKAR DIG!
En underbar morgon... (för en som är morgontrött händer det ju inte så ofta)
Och så finns det mornar som är värda varje uns av vakenhet. I min värld var i morse en sådan morgon. (Min morgon började dock aningen senare än mina två killars morgon). Kroppen är stel efter gårdagen men leendet är mjukt. En dinosaurie hoppar omkring i sängen som sekunden senare förvandlas till ett lejon eller nej nu är det en apa.
Tid och rum glöms bort för ett tag vi leker min älskling och jag. Skrattet är smittsamt så oerhört befriande inga tunga bekymmer vilar på dessa mjuka små axlar.
Var det senast igår som jag var mer eller mindre galen på honom?...
Tänk vilken förmåga de har vilka känslor de lockar fram hos oss, känslorna bottnar i en gränslös kärlek som blir starkare och starkare med tiden. Individen växer och blir en egen liten person, vem har han fått det där ifrån, frågar man sig det kan inte vara mig om det inte är något bra vill säga.
Du är så glad och väldigt givmild, du delar med dig (senast i morse ville du ge bort en gigantisk snorkråka till mig det var snällt). Du är ganska otålig och väldigt envis det är det vi inte vet var det kommer ifrån...
Du är kärleksfull och go (mamma), olydig och döv (pappa)... Du blir arg när du inte får som du vill, du blir glad när du får lördagsgodis (definitivt pappa). Du är en alldeles vanlig 2 snart 3-åring, alltså alldeles unik och speciell.
När du är vaken är du livlig ibland blir man alldeles matt, när du sover är det skönt men jag kan längta tills du vaknar. Jag tycker det är jobbigt när du kommer tidigt på natten och sover i vår säng, men om du inte kommit framåt morgonkvisten saknar jag dig och när jag hör dina sömndruckna steg ler jag och bereder plats.
Du luktar gott och du är underbar att krama, du är en pain in the ass vissa mornar, men inte idag. Idag är en underbar morgon.
Du är vår ögonsten vår guldklimp vårt allt. Vi älskar dig för den du är och det vill jag tala om för dig varje dag, jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
Och vilken kväll det blev...
0 - 8 Hovsta - Lillån
Ibland när man kliver in i ett omklädningsrum (tro mig jag har gjort det många gånger) så infinner sig en speciell känsla, det finns en slags vittring i luften om att ikväll kan inget gå fel. Det känns när man drar på sig matchstället, det känns när man knyter fotbollsskorna och rättar till plösen. Uppvärmningen är inte tung den genomsyras av glädje, ingen nervositet ett lugn det känns att det är något på gång.
Åtta mål talar sitt tydliga språk det här var kvällen då Hovstaspöket en gång för alla åkte i graven. En svit på tre förluster i tidigare möten bröts och det med råge. Det var ett lag på banan och det var Lillån, som trots namnet spelade stor fotboll. En fotboll som vittnade om spelglädje och laganda, en fotboll som var anfallsglad och där bollen i vissa sekvenser gick som på snöre. Visst var motståndet i tamaste laget, men diciplinerat körde vi på. Jag tycker också att vi gör de mål som vi tidigare gått bet på. Kvist sätter två frilägen som hon själv skapar genom sin snabbhet. Hon visar sedan riktig kyla när hon rundar målvakten och lägger in bollen. Efter första målet går det sen lätt att göra det en gång till runda målvakten lägg in bollen i mål lungt och fint. Tremålsskytten Sätre gör en jättebra match och är som vanligt väldigt stark både i offensiven och defensiven ett utav målen kommer på hörna äntligen kommer vi rätt med löpningarna. Överhuvudtaget handlar matchen mycket om anfallsspel och det känns som vi tar kliv framåt hela tiden hela laget bidrar till att anfallet fungerar så bra.
Själv fick jag näta två gånger, skott utifrån, inte mycket att säga om mer än att skott lönar sig (sköt ju några gånger). Och sen har vi ju självklart dagens höjdare behövs väl inte beskrivas så mycket mer än så Mia... Och jag tror att hon även får stå för dagens magplask det såg länge ut att bli jag själv på grund utav en glömd sportbh men sör du...
Mia ska SMS:a Kim innan matchen och be honom ta med en (sportbh alltså) för han ska komma att titta. Jag sneglade upp mot läktaren där Kim satt under matchen men någon top var inte med. Nu gjorde det inget för det fungerade lika bra med spets... Efter matchen kollar jag mobilen. Jag har fått SMS från Mia "Ta med en sport bh till Fia. En svart från Lopex". SAY NO MORE...
Ikväll var det våran kväll just nu känns det ganska bra när jag sitter här och skriver för visst är det så att den här goa känslan den dröjer sig kvar den ger mer, den vill man känna mer utav och jag är säker på att så kommer det att bli kanske redan på måndag det tror jag...
Ikväll är våran kväll!
I dag är dagen då Lillån måste ta sig samman och visa upp sitt rätta jag mot derbymotståndaren Hovsta. Ikväll kommer vi att spela ut vårt register, vi kommer att uppträda med ett samarbete som bygger på en genuin och härlig lagkänsla. Mot detta kommer motståndarna inte ha en chans.
Det är dags för varje spelare att kliva fram och ta sitt ansvar och göra sitt bästa den här matchen liksom vid vilken annan match som helst.
Att Lillån är ett lag med hjärta har vi förstått vid det här laget. Vi har spelare som är mellan 12 och 47 år på banan alla är välkomna (både halta och lytta haha). Spelare som provat lyckan någon annanstans återvänder. Vi har något unikt på gång tjejer och idag ska vi visa resten av världen att vi spelar med hjärta och för varandra. Det handlar mycket om inställning och vi har lite att bevisa mot just Hovsta men vi har en sak till som talar starkt till vår fördel vi har viljan vi viker aldrig ner oss...
INTE EN JÄVEL ÖVER BRON... Nu kör vi tjejer ikväll är våran kväll....
Det är dags för varje spelare att kliva fram och ta sitt ansvar och göra sitt bästa den här matchen liksom vid vilken annan match som helst.
Att Lillån är ett lag med hjärta har vi förstått vid det här laget. Vi har spelare som är mellan 12 och 47 år på banan alla är välkomna (både halta och lytta haha). Spelare som provat lyckan någon annanstans återvänder. Vi har något unikt på gång tjejer och idag ska vi visa resten av världen att vi spelar med hjärta och för varandra. Det handlar mycket om inställning och vi har lite att bevisa mot just Hovsta men vi har en sak till som talar starkt till vår fördel vi har viljan vi viker aldrig ner oss...
INTE EN JÄVEL ÖVER BRON... Nu kör vi tjejer ikväll är våran kväll....
TACK FÖR EN FIN DESIGN AV MIN BLOGG LISA!
Bad min lillasyster att göra något fint med min sida. Jag sa att du vet ju att jag gillar fotbollar och garn... haha
Testade nyss en rekomendation för att få bort min hosta som hängt i i tre veckor nu, mörk choklad...
Ska visst vara effektivare än hostmedicinerna som finns receptfritt på apoteket och det är ju inte svårt... jag har testat nämligen, hade molipect och noskapin och bromhexin hemma i husapoteket. Hjälper inte ett skit.
Husapoteket ja, det har väll aldrig varit så välfyllt och det beror på att det här året går till världshistorien i att vara sjuk för min del. I höstas började Kalle på dagis, det i kombination med att jag var stressad och fick symtom som huvudvärk, axel och nackvärk, minnesproblem, magkatarr med mera (som om det inte räckte) fick jag 40-dagars influensan som läkaren kallade det för. Efter det har den ena förkylningen avlöst den andra. Nu i sommar peppar, peppar ta i trä har jag varit frisk. Stressnivån har sjunkit men det är en lång process som kräver eftertanke hela tiden. Det går j-ligt fort att hamna där men det tar lång tid att ta sig ur så se upp du som springer fram i livet.
Jag började förresten ana ett samband med att ha barn på dagis när det gäller förkylningarna. Det räcker nämligen med att jag ser en snorkråka i en unges näsa så blir jag förkyld. Jag tror f-n det räcker med att jag ser en snorkråka i en unges näsa på bild för att bli sjuk. Det är ju lite svårt att undvika det sen man fick barn själv.
Jag försöker iallafall att ta hand om mig lite bättre. Till exempel så har jag sen i våras börjat med avslappning och när man fuskar och inte gör det på ett tag märker jag skillnad. Jag kör Klas Uneståhl, cd finns på apoteket min nya favoritaffär. Kan rekomendera det varmt. Det behöver inte vara just den typen av avslappning det gäller att hitta något som man själv gillar och som passar en. Men ju mer man övar dessto fortare slappnar man av och känslan hänger i längre.
Jag hör ju på många av mina vänner att de har det tufft. Vi ska jobba 100%. Vi ska vara perfekta föräldrar. Vi ska ta hand om hus och hem, vi ska hinna vårda våra relationer med den vi lever ihop med och med vänner, vi ska träna och allt vad det kan vara. Ständigt har många av oss dåligt samvete för att vi borde eller att vi inte tycker att vi räcker till...
Men allvarligt talat det finns så mycket som vi inte måste. Jag har slutat städa till exempel (rekomenderas dock inte om du är astmatiker, har ihållande hosta eller är perfektionist). Bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete är ett motto jag lever efter. Se förresten till att resten av familjen är inne på samma linje, jag misstänker att jag är ensam om denna filosofi i min familj.
Gör saker när andan faller på det är ett annat motto. Vid det här laget börjar ni förstå att min sambo drar ett tungt lass, eller jag tror han har gett upp hoppet om att jag någonsin ska bli den där husliga typen som har ordning och reda på tillvaron (men jag bidrar ju med så mycket annat... återkommer med några goda exempel när jag kommer på något)...
Nej men man kan väll iallafall ifrågasätta alla måsten och borden... måste vi ha dåliga samveten vi gör ju så gott vi kan!
Till alla mänskliga människor därute, ta hand om er, tänd ett ljus, läs en bok, städa en annan dag...
Tror förresten hostan vart lite bättre, tror ni det funkar med ljus choklad? förmodligen inte för det är ju gott! Det vore ju som att man kunde banta genom att äta pizza det funkar inte jag har testat i sommar hehe...
Dagens höjdare: Min goding Kalle när jag hämtade honom på dagis fick så mycket goskramar, kände mig väldigt älskad och efterlängtad och det mina vänner är en härlig känsla.
Dagens magplask: HOST HOST HOST
God natt och puss och kram igår såg jag en lättklädd dam...
Två mål
Jaha då var det dags igen igår var det spel utan mål....
Vad som fanns övrigt på träningsprogrammet var vi inte så intresserade av, med riktigt många på träningen övertalade vi ledarstaben att vi skulle köra match på helplan MED MÅL. Så blev det.... Leffe var inte där...
Bra spelsekvenser sämre tempo om jag ska sammanfatta. Tycker att vi börjar få till rörelse utan boll, märks mycket i den första övningen (som är så toktråkig).
Jo just ja nötte lite hörnor jag, Sätre och Camilla. Gick väll ok. Det är inte så lätt att tajma en del blev bra och en del blev mindre bra kan vi väll säga. Nog bra om det är två som går på nick jag tror vi kom på lite hur vi ska gå iallafall. Det blir väll upp till bevis nästa match om vi får några hörnor.
Dagens höjdare: Att jag tog mig till träningen
Dagens magplask: Mias knäskada
Vad som fanns övrigt på träningsprogrammet var vi inte så intresserade av, med riktigt många på träningen övertalade vi ledarstaben att vi skulle köra match på helplan MED MÅL. Så blev det.... Leffe var inte där...
Bra spelsekvenser sämre tempo om jag ska sammanfatta. Tycker att vi börjar få till rörelse utan boll, märks mycket i den första övningen (som är så toktråkig).
Jo just ja nötte lite hörnor jag, Sätre och Camilla. Gick väll ok. Det är inte så lätt att tajma en del blev bra och en del blev mindre bra kan vi väll säga. Nog bra om det är två som går på nick jag tror vi kom på lite hur vi ska gå iallafall. Det blir väll upp till bevis nästa match om vi får några hörnor.
Dagens höjdare: Att jag tog mig till träningen
Dagens magplask: Mias knäskada
Jag ville bara säga...
...att det gick bra i morse jag var mitt allra lugnaste. Visst blev det en kirunadusch (tvätta sig under armarna och rolla deo) och en tofs, men det blev även frukost och tidningsbläddrande. Det blev inget stressande gick upp en kvart tidigare än vanligt efter en timme var vi redo för dagis. Vi fick till och med oss extra kalsonger som var slut, men jag glömde gummistövlarna (de gamla var urvuxna). En av två det är inte illa...
Snart bär det av till banken, vi ska lägga om något lån som går ut på huset och Mattias ska pensionspara. Jag funderar på något sparande till Kalle. Sen ska vi kolla om vi eventuellt ska låna lite till renovering av köket. Jag är såååå sugen på att sätta igång.
Snart bär det av till banken, vi ska lägga om något lån som går ut på huset och Mattias ska pensionspara. Jag funderar på något sparande till Kalle. Sen ska vi kolla om vi eventuellt ska låna lite till renovering av köket. Jag är såååå sugen på att sätta igång.
Morgonstress sätter rutinändrar press...
Ett annat inslag i livet är stressiga mornar. Min filosofi har alltid varit skit i att äta frukost, duscha på kvällen, sätt upp håret i en tofs, sminka dig på helgerna när du är ledig. På det viset har jag sparat in en halvtimme varje morgon som jag kunnat lagt på att sova. För morgontrött det är jag fy f-n vad jag är morgontrött...
Att vara morgontrött och samtidigt kvällspigg, ja, ni hör ju själva det är ingen bra melodi. Men det var då... and this is now...
Sover som en kruka vissa nätter på grund av att min älskade son kommer insmygandes på natten och kryper ner i sängen mitt emellan oss. Det går trots allt bättre och bättre för man har vant sig vid att alla ligger huller om buller med armar och ben överallt. Oppsan en liten fot i pannan! det är vardagsmat numera. Sen mornarna ja, öhh, pust, stön, jag är trött. Går upp och tror att min filosofi med att ha minimalt med tid ska hålla, den teorin bygger jag upp medans jag snoosar på väckarklockan (9 minuter till jag behöver ju bara ta på mig lite snabbt, göra välling och... det hinner jag). Sen blir det stressigt som tusan, jag är skittrött Kalle märker min irritation och tycker det är extra roligt att protestera. Vill inte klä sig, vill inte kissa, vill inte, vill inte...
Idag var jag helt uppstressad och helt färdig när jag halvsprang in på jobbet. Nä, måste göra någonting åt detta. Kan man ta bort snooz funktionen på väckarklockan? Fick ett råd från min kära sambo att gå upp lite tidigare så jag kan ta det lungt och göra mig klar först, äta lite frukost, vänta lite nu hinner normala människor äta frukost? Började räkna på hur mycket tidigare det kan handla om. Måste kanske söka ett kvällsjobb nu. Det kanske förresten är många äldre som vill ha lite sällskap på kvällen. Jag ska ge det en chans, släpa mig upp i gryningen, äta lite gröt, bläddra lite förstrött i tidningen och vad det nu är man gör. Från och med imorgon bitti lovar jag att gå upp tidigare för att undvika att borsta tänderna på mig och Kalle samtidigt som jag klär på honom kläder och sätter upp en tofs.
Det j-kliga är att jag kan inte lägga mig tidigare heller för nu för tiden är jag inte bara morgontrött nej, jag har blivit kvällstrött OCKSÅ så jag lägger mig redan tidigt! Är inte livet lite väl ironiskt ibland?
Om partyklänningar och nattmaror, längtan till vintern och landet...
Här är de senaste fynden från ASOS.com
"Rosa" klänning Rainbeux
Svart klänning Killah
Blommig blus med ena sidan axellös chili pepper of london
Nu är bara frågan när jag ska använda dessa fina utstyrslar? Det blir väl i sälen i vinter om ingen fest dyker upp innan...
Måste nu hitta ett par svarta ankel boots och ett par svarta höga stövlar inför hösten och vintern det är en stor anledning till att faktiskt längta efter vintern jag älskar stövlar... (Förresten så har jag 53 par skor och då tror Mattias att jag några i källaren också men det tror inte jag).
Har kommit på att det är bra att näthandla för då kommer man inte bara hem med kläder till Kalle.
Lätt att det blir så!Riktigt trött idag, både efter matchen igår och natten. Två tjejer hade catfight utanför vårat sovrumsfönster mot gatan som vi hade öppet för att det var så himla varmt. Då kändes det att vi bodde i stan. De höll på hur länge som helst, och skrek diverse trevligheter till varandra. Hela tiden tänkte jag nu slutar de väl snart för jag orkade inte gå upp. Idag när jag säger till Mattias, "vilka j-la puckon som höll på utanför i natt, jag höll på att bli galen" så svarar han, " vilka puckon vaddå"? Idioten (och det menar jag med så mycket kärlek som jag kan uppbåda) har sovit sig igenom allting och här har jag trott att han också har legat och våndats under natten och undrat när de där hormonstinna markattorna ska ta och dra hem och lägga sig. Nej då utvilad och pigg som en nyponros sitter han där mitt emot med ett flin "vaddå kunde du inte sova, jag hörde ingenting". Skit! Nej, men det var väl jättekul att han kunde sova...
Haha kom att tänka på en incident från ungdomens dagar när man var ute och rände på nätterna. Det var när jag fortfarande bodde hemma och vi bodde i brickebacken. Mamma vaknade alltid när jag kom hem, så hon hade alltid koll. Nästan... den här gången klev hon upp klockan 03-04 och ringde hem till min kompis (på den tiden fanns inte mobiltelefonen, eller den kanske fanns men det var väll inte fickmodell på dem exakt och de kallades för yuppienallar iallafall så hade bara gubbar med fina bilar sådana). Min kompis berättade att de hade skjutsat hem mig för ett par timmar sedan och släppt av mig på parkeringen. Mamma går ut och letar. Sen går hon in i mitt rum bara för att kolla men hon vet ju att hon alltid vaknar så där kan jag inte vara. Men jo, där ligger jag som en liten ängel och sussar... Kanske ett tecken på att hon började släppa taget jag var ju ändå 27... Nej, jag bara skoja 17-18 skulle jag tro.
För er under 25 vill jag bara förtydliga. Det fanns en tid för faktiskt inte alltför länge sedan då man inte hade mobiltelefoner. Det var ett hårt liv men vi klarade det, nej, sverige var inget u-land då.
Dagens höjdare: en riktigt givande dag på jobbet får det faktiskt bli.
Dagens magplask: snarare nattens maror, på en söndag...
Shit måste ut och flytta bilen åhhh va jobbigt! Datumparkering, ytterliggare ett aber med att bo inne i stan. Annars är det bra men nu har jag längtat ut på landet två gånger den här veckan, till tystnade och parkera vart du vill utan att låsa bilen för hit kommer ingen iallafall landet. Puss och kram en levande lam...
Men vad blev det igentligen?
3 - 0 Lillån - Yxhult (det är vad vi själva tror efter matchen)
2 - 0 Lillån - Yxhult (resultat från öLFF)
Då var andra matchen efter uppehållet avklarad. Det var 3 säkra poäng för Lillån som trots massivt spelövertag och en kavalkad av målchanser bara vinner med 3-0 eller var det 2? Lillån tar ledningen i första halvlek efter ett mönsteranfall, där vår vänsterback Elli gör en offensivraid på kanten och frispelar Kvist i straffområdet som bara har att sätta till foten. Lillån bjöd på många fina spelkombinationer och kommer till många fina målchanser. Men... vi är alldeles för okyliga i hett läge och bränner chans på chans.
Det är i princip ett lag på banan vilket resultatet borde visat betydligt tydligare än det gör. I andra halvlek sätter Sätre tvåan och Mia trean undrar om den inte gick mellan benen på målvakten, ja se där då blev det 3-0 då, var väll det vi trodde, prov på lite kyla iallafall från två rutinerade tjejer.
Vi spelar matchen en riktigt het sommardag och gör det riktigt bra, visar prov på fin fotboll. Tycker att vi ska vara väldigt nöjda med passningsspelet och trepoängaren, sen får vi fundera över varför vi inte kan behålla lugnet även i det sista momentet när bollen ska nätas, för fram dit gör vi det så bra.
Bra inställning idag alla nästa match är det derby och då hoppas jag att alla och då menar jag alla gör allt för att plocka fram det där lilla extra.
Dagens höjdare: Jag tycker återigen att Calle gör en jättebra match som balansspelare denna gång största delen av matchen. Hon sopar bakom de för dagen två offensiva mittfältarna ruggigt effektivt och resolut.
Dagens magplask: Jag har lovat att gå på extra träning på onsdag för att öva på vad en lagkapten förslagsvis säger efter matchen när man har vunnit "ett fyrfaldigt leve för segern vi leve", tack Nisse för hjälpen så det blev hurrat och för att du ställer upp som extratränare på onsdag.
2 - 0 Lillån - Yxhult (resultat från öLFF)
Då var andra matchen efter uppehållet avklarad. Det var 3 säkra poäng för Lillån som trots massivt spelövertag och en kavalkad av målchanser bara vinner med 3-0 eller var det 2? Lillån tar ledningen i första halvlek efter ett mönsteranfall, där vår vänsterback Elli gör en offensivraid på kanten och frispelar Kvist i straffområdet som bara har att sätta till foten. Lillån bjöd på många fina spelkombinationer och kommer till många fina målchanser. Men... vi är alldeles för okyliga i hett läge och bränner chans på chans.
Det är i princip ett lag på banan vilket resultatet borde visat betydligt tydligare än det gör. I andra halvlek sätter Sätre tvåan och Mia trean undrar om den inte gick mellan benen på målvakten, ja se där då blev det 3-0 då, var väll det vi trodde, prov på lite kyla iallafall från två rutinerade tjejer.
Vi spelar matchen en riktigt het sommardag och gör det riktigt bra, visar prov på fin fotboll. Tycker att vi ska vara väldigt nöjda med passningsspelet och trepoängaren, sen får vi fundera över varför vi inte kan behålla lugnet även i det sista momentet när bollen ska nätas, för fram dit gör vi det så bra.
Bra inställning idag alla nästa match är det derby och då hoppas jag att alla och då menar jag alla gör allt för att plocka fram det där lilla extra.
Dagens höjdare: Jag tycker återigen att Calle gör en jättebra match som balansspelare denna gång största delen av matchen. Hon sopar bakom de för dagen två offensiva mittfältarna ruggigt effektivt och resolut.
Dagens magplask: Jag har lovat att gå på extra träning på onsdag för att öva på vad en lagkapten förslagsvis säger efter matchen när man har vunnit "ett fyrfaldigt leve för segern vi leve", tack Nisse för hjälpen så det blev hurrat och för att du ställer upp som extratränare på onsdag.
Bad, getingstick och grillat en typisk sommardag i min värld
Igår var det en typisk sommardag i min värld. Packa fikakorgen på morgonen för att bege sig till stranden. Det är ju konstigt att ingenting ligger där det låg förra gången. Letade efter min bikini, letade efter Kalles morgonrock, letade efter gula täcket och säkert fler saker. Men till slut kom vi iväg efter att ha väntat en kvart i bilen på Lisa (lillasyster) och hennes kompis. Vi åkte till leken och la oss ganska nära vattnet så det skulle bli lättare att hålla koll på Kalle när han likt en fisk plaskade i vattnet eller... När vi kom hem frågade mormor Kalle, "har du badat"? Varvid Kalle svara, "det var lite kallt"! Visserligen men ett dopp blev det för mig iallafall.
Kalle somnade i bilen och jag la över honom i sängen när vi kom hem (det är toppen att sova middag klockan fem). Satt ute på altanen och stickade (mössan till Lisa är snart klar) när jag hörde Kalle börja skrika. En geting hade lyckats stuckit honom. Innan man sen vet var... försök fråga en två och ett halvt åring var han blivit stucken, "där" pekade Kalle "där" och pekade på sängen. Jo det var ju där han blev stucken... Efter ett tag såg vi iallafall ett tjockt litet lillfinger (tänkte nu kankske den där för breda vanten som jag sticka kan passa iallafall, men slog bort tanken och hoppades på att svullnaden skulle lägga sig innan det blir så kallt så det blir vantdags). Som vanligt ropade jag på Mamma som bor i samma hus en trappa upp. Husrådet löd att blöta en sockerbit och trycka mot sticket, gick sådär. Sen låg Kalle på soffan på altanen och pratade med sin allra ynkligaste röst, " vill inte ha plåster, ja måste inte ha plåster, vad är det för dumhiter sticka mig, då får vi ringa polisen, (under tiden matar jag en liggande Kalle med söta björnar) jag måste ha godis, det måste man. Ja det är väl klart man måste när man är 2,5 och fått getingstick nog fasen gav det bättre lindrande effekt än sockerbiten.
Jag gick även in och läste på www.sjukvardsradgivningen.se en mycket bra länk att komma ihåg där det går att söka på diverse sjukdomstillstånd, det är bra att kolla där innan man åker till vårdcentralen för då kan man sen även hjälpa till att ställa sin diagnos det brukar vara bra för annars är det oftast lite för svårt för dem att veta vad man drabbats av.
Sen blev det så klart grillat ingen varm sommardag är komplett utan grillning. Till och med kubbet åkte fram, Mattias och jag krossade mamma och Carina.
Min mamma är så gullig (eller var hon onykter...). Vi kom och prata om fotboll och att jag hade match imorgon (idag) och Carina frågar var jag spelar, mest innermittfält, svarar jag. Hon blir lite impad och säger "åh du orkar springa så mycket". Då flikar mamma in och jag vet inte varför för det var kanske 10 år sen hon såg en fotbollsmatch vilket i och för sig förklarar kommentaren "jaa, hon är jätteduktig på att springa, hon springer jättesnabbt". Carina, jag och Mattias vi skrattade i en kvart så vi grät och mamma förstod inte alls vad som var så roligt.
Ja idag är det match och jag lovar att springa mitt fortaste, (Carina var sugen på att komma och kolla på hur snabb jag är), Lite annat lag än sist så vi får se vilken laguppställning det blir. Kanske Leffe vår tränare hade pratat med mamma sist innan matchen då han fick idén att sätta mig på topp istället för Kvist? Match mot Yxhult och en trepoängare är högst önskvärd. Magkänslan säger mig att det kommer en seger idag. Revangesuget efter sköllerstamatchen sitter i och laget ser starkt ut. Men först ska jag gå in på sjukvårdsrådgivningen och kolla upp min hosta som hängt i i två veckors tid.
Frukost dax i min värld ha de så bra i din puss och kram...
Kalle somnade i bilen och jag la över honom i sängen när vi kom hem (det är toppen att sova middag klockan fem). Satt ute på altanen och stickade (mössan till Lisa är snart klar) när jag hörde Kalle börja skrika. En geting hade lyckats stuckit honom. Innan man sen vet var... försök fråga en två och ett halvt åring var han blivit stucken, "där" pekade Kalle "där" och pekade på sängen. Jo det var ju där han blev stucken... Efter ett tag såg vi iallafall ett tjockt litet lillfinger (tänkte nu kankske den där för breda vanten som jag sticka kan passa iallafall, men slog bort tanken och hoppades på att svullnaden skulle lägga sig innan det blir så kallt så det blir vantdags). Som vanligt ropade jag på Mamma som bor i samma hus en trappa upp. Husrådet löd att blöta en sockerbit och trycka mot sticket, gick sådär. Sen låg Kalle på soffan på altanen och pratade med sin allra ynkligaste röst, " vill inte ha plåster, ja måste inte ha plåster, vad är det för dumhiter sticka mig, då får vi ringa polisen, (under tiden matar jag en liggande Kalle med söta björnar) jag måste ha godis, det måste man. Ja det är väl klart man måste när man är 2,5 och fått getingstick nog fasen gav det bättre lindrande effekt än sockerbiten.
Jag gick även in och läste på www.sjukvardsradgivningen.se en mycket bra länk att komma ihåg där det går att söka på diverse sjukdomstillstånd, det är bra att kolla där innan man åker till vårdcentralen för då kan man sen även hjälpa till att ställa sin diagnos det brukar vara bra för annars är det oftast lite för svårt för dem att veta vad man drabbats av.
Sen blev det så klart grillat ingen varm sommardag är komplett utan grillning. Till och med kubbet åkte fram, Mattias och jag krossade mamma och Carina.
Min mamma är så gullig (eller var hon onykter...). Vi kom och prata om fotboll och att jag hade match imorgon (idag) och Carina frågar var jag spelar, mest innermittfält, svarar jag. Hon blir lite impad och säger "åh du orkar springa så mycket". Då flikar mamma in och jag vet inte varför för det var kanske 10 år sen hon såg en fotbollsmatch vilket i och för sig förklarar kommentaren "jaa, hon är jätteduktig på att springa, hon springer jättesnabbt". Carina, jag och Mattias vi skrattade i en kvart så vi grät och mamma förstod inte alls vad som var så roligt.
Ja idag är det match och jag lovar att springa mitt fortaste, (Carina var sugen på att komma och kolla på hur snabb jag är), Lite annat lag än sist så vi får se vilken laguppställning det blir. Kanske Leffe vår tränare hade pratat med mamma sist innan matchen då han fick idén att sätta mig på topp istället för Kvist? Match mot Yxhult och en trepoängare är högst önskvärd. Magkänslan säger mig att det kommer en seger idag. Revangesuget efter sköllerstamatchen sitter i och laget ser starkt ut. Men först ska jag gå in på sjukvårdsrådgivningen och kolla upp min hosta som hängt i i två veckors tid.
Frukost dax i min värld ha de så bra i din puss och kram...
Stolpe ut för Lillån i gårdagens möte...
Sköllersta - Lillån 2 - 0
Sköllerstas nummer 18 blev matchavgörande. Ett bittert nederlag för Lillån som arbetade sig in i matchen och efter 22,5 min höll jämna steg med Sköllersta resten av matchen. Totalt sett kanske Lillån till och med hade de bättre chanserna. Särskilt i vissa delar av andra halvlek som var riktigt bra då Lillån satte Sköllersta under rejält tryck.
Sköllersta var effektivare, Lillån hade fler av de kvalificerade chanserna.
Hörnstatistiken lär ha slutat i Lillåns favör och trots flera fina hörnor hittade ingen in i nätet.
Ribba, stolpe ut, och missat friläge blev istället resultatet. Trots förlusten en väl genomförd match av samtliga.
Coachens kommentar i gästboken är ju bara att instämma med. "Väl genomförd match igår. Vi hade inte behövt tur för att lugga sköllersta på poäng. Vi hade behövt lite mindre otur!"
Dagens höjdare: Pernillas dragning som ställde henne helt fri med öppet mål, dessvärre blev det en höjdare i ribban. Kul att Kvist är tillbaka målen lär komma. I backlinjen kämpade alla och slet men ett extra plus till Calle som gör det bra trots ovan position. Kul att ha med Elin en ung Lillå talang som gör A-lagsdebut och gör det jätte bra.
Dagens magplask: Förlusten smakar surt förstås, något som nästkommande motståndare kommer att få känna på då ett revangesuget Lillån kommer att ställa upp sig på hemmaplanen på söndag för att möta Yxhult.
så tills dess...
Idag såg jag ån...
Hur ofta tittar vi igentligen på det som finns runt omkring oss. Hur ofta uppskattar vi träden och blommorna solstrålarna, jag bara skämta regndropparna (de jävlarna), människor vi möter? Ner med huvudet och kör, upp på cykeln och till jobbet. På väg dit är jag glad om jag ser något över huvud taget, ett tag i vintras när det var lite mycket kom jag på mig själv att tänka på cykeln trampades som en galning, lämnade jag Kalle på dagis? Det hade jag förstås men hallå stanna upp. Det är mitt råd till dig idag du som stressar för att hinna med jobb, ungar, fritid. Du som kämpar för att pengarna ska räcka till än det ena än det andra. Stopp, stanna, se dig omkring. Idag såg jag ån (den är j-ligt brun och så...) jag såg träden som hängde ner över ån och jag minns att jag undrade när jag senast stannat upp och tittat och sett det jag tittat på. Hur många gånger per dag händer det att du svarar på något du inte har hört? Mig händer det dagligen att folk inte hör mig alltså. Jag pratar lite tyst, eller så är det väl min släkt och mina vänner som är halvdöva allihop.
På tal om det måste jag dela med mig av en incident när jag var och handlade idag. Vi får se om jag klarar av att återge den. Före mig i kön står en femtioårig man från något land och hasplar ur sig något som låter ungifär som "erabula", varvid kassörskan säger "ursäkta" mannen säger "vaer haur ni erabula". Det är då jag förstår att han är skåning. Efter att ha upprepat ytterliggare en gång och enligt honom talat högt och tydligt "ERABULAAA" säger tjejen i kassan " de står där under aftonbladet". Ounderrr aoftounbulaet?" mannen går frågande dit och kollar då fattar jag och utbrister stolt eftersom jag knäckt koden "rakblad, han säger rakblad". Jaha oj, de hänger där säger tjejen lite förlägen. "tau our vauxprråpparrnau, foårstour dou int svenskau" säger mannen skitsurt. Damen bakom mig skruvar på sig och tycker det är väll inte så konstigt att hon inte förstår, det är många som inte förstår danska. Äh, jo!
Jag tänker när jag går därifrån efter att ha blinkat till tjejen i kassan och lett och sagt "trevlig kille det där" att han måste tro att alla i sin omgivning är halvt hörselskadade. Vad jobbigt det måste va och tro hela tiden att ingen hör. Borde han inte reflektera över att det har med han att göra (självinsikt vad är det)? Jag tror samtliga i köns första gissning på vad mannen ville ha var dagbladet och svenska dagbladet stod mycket riktigt under aftonbladet. Rakbladet, dagbladet är det så noga igentligen?
Vore det inte för att jag vet att det finns trevliga skåningar som hankar sig fram på förståelig svenska :0) skulle jag säga ge tillbaka skåne till Danmark. Vilken j-la gubbe gå en kurs i social kompetens bli lite trevlig för tusan.
Iallafall så såg jag ån idag och det var fint och det kändes gott och det gav energi. Så glöm inte att stanna upp för en liten liten stund det är du värd.
Inga mål, inga mål, mål, mål
Det vart en helt ok träning rätt kul faktiskt. Men när tränaren börjar med att säga att vi ska spela fem mot fem utan riktning (först undra jag förstås vad f-n han pratade om men när jag förstod att han menade utan mål) packade jag nästan ihop och åkte hem igen. Jag förstår inte varför det är så mycket jobbigar än när man har två mål. Alltså när man har en riktning, när man har ett syfte med passningarna, med brytningarna att göra mål att försvara mål det är mitt syfte med att spela fotboll.
Ja, ja jag vet man lär sig och röra sig och bla bla bla. Det är iallafall en mentalt jobbig övning för mig. Trots det var det ganska ok idag och vi hade ganska bra rörelse och passningsspel i vårt lag. Kanske inte var så dumt ändå.
Sen blev det kul. AVSLUT på mål massa roliga övningar med mål!
1. Inkasst - två tillslag i mål (helst vill säga) men vi hade två riktigt bra målvakter idag Sally och Daniella.
2. Inkasst - nick
3. kasst från vänster - volley
4. kasst från höger - volley
Många höjdare idag förstås tror Calle var bäst med en riktig satelit.
Många sorkdödare eller strumprullare också.
Nu är det match på torsdag mot Sköllersta i dam div. 4 återkommer med matchreferat, kommer säkert vara helt opartisk jag lovar.
Åter i bruk
Jag är åter i bruk. Jobbandes något så alldeles förskräckligt. Var tog sommaren vägen. Har jag haft semester? Öhhh, ja men den tog slut alldeles för fort.
Nja, jag måste säga att jag har startat ganska lungt, men det börjar redan komma in tider hit och tider dit som man ska göra än det ena än det andra, (det kallas jobba kanske...).
Jag har funderat på det där med möten, min chef som jag såklart tycker jättemycket om (man vet aldrig vem som kan läsa ens blogg den är ju trots allt tillgänglig för allmänheten, men jag gör verkligen det alltså gillar min chef) iallafall så har hon en kalender fullklottrad med möten och är ibland omöjlig att få tid med. Vi pratade om det där en dag på jobbet och vi kom fram till, mina jobbarkompisar och jag, att vi inte har den blekaste aning om vad hon gör igentligen. Det kan vara så att hon går långa skogspromenader, åker och simmar några längder på Hagabadet, extraknäcker på ett bygge, vad vet jag.
Jag tycker ärligt talat att kommunen som jag jobbar för skulle starta ett nytt projekt (Kanske jag kan göra det när jag har jobbat klart med det projektet som jag håller på med nu) som utreder hur många av alla möten som bedrivs i de olika verksamheterna som verkligen leder till någon framgångsfaktor (för alla verkar ha hur mycket möten som helst hela tiden).
Jag tyckte verkligen att det var kanon i början när det blev ett möte inbokat, det fick mig att känna mig skitviktig (lite som en chef för det är ju det chefer gör), nu för tiden får de mig att känna mig skitnödig...
Det är så många möten som är rena dyngan och när man går in har man ingen aning om vad man ska prata om det är bara att sitta och nicka och le och säga, vad tycker du om frågan? Det finns bra möten också, men de är mer sällsynta.
Sen har jag kommit på att man verkar lite viktigare om man tittar i almenackan bläddrar fram och tillbaka tuggar lite på pennan, tittar upp och säger nej jag kan verkligen inte den veckan och inte nästa heller. Skitbra man slipper gå på sunkiga möten och man får tid att ägna sig åt att jobba.
Nä nu måste jag gå är lite sen jag ska ha ett möte med min mamma i tvättstugan vi ska prata om varför det går åt så mycket av hennes tvättmedel och så lite av mitt varje vecka. Sen ska vi se om vi kan komma till rätta med att hennes kläder ibland inkränktar på våran halva av tvättlinan. Under övrigt tror jag att jag ska ta upp hennes nya inrättning i tvättstugan nämligen massproduktion av cementlöv.
Roligast på jobbet idag var youtubeklippet, när en man i klänning springer på en treadmill (sök på det). Jag har sett det så många gånger men vissa klipp tål att tittas på.
Nja, jag måste säga att jag har startat ganska lungt, men det börjar redan komma in tider hit och tider dit som man ska göra än det ena än det andra, (det kallas jobba kanske...).
Jag har funderat på det där med möten, min chef som jag såklart tycker jättemycket om (man vet aldrig vem som kan läsa ens blogg den är ju trots allt tillgänglig för allmänheten, men jag gör verkligen det alltså gillar min chef) iallafall så har hon en kalender fullklottrad med möten och är ibland omöjlig att få tid med. Vi pratade om det där en dag på jobbet och vi kom fram till, mina jobbarkompisar och jag, att vi inte har den blekaste aning om vad hon gör igentligen. Det kan vara så att hon går långa skogspromenader, åker och simmar några längder på Hagabadet, extraknäcker på ett bygge, vad vet jag.
Jag tycker ärligt talat att kommunen som jag jobbar för skulle starta ett nytt projekt (Kanske jag kan göra det när jag har jobbat klart med det projektet som jag håller på med nu) som utreder hur många av alla möten som bedrivs i de olika verksamheterna som verkligen leder till någon framgångsfaktor (för alla verkar ha hur mycket möten som helst hela tiden).
Jag tyckte verkligen att det var kanon i början när det blev ett möte inbokat, det fick mig att känna mig skitviktig (lite som en chef för det är ju det chefer gör), nu för tiden får de mig att känna mig skitnödig...
Det är så många möten som är rena dyngan och när man går in har man ingen aning om vad man ska prata om det är bara att sitta och nicka och le och säga, vad tycker du om frågan? Det finns bra möten också, men de är mer sällsynta.
Sen har jag kommit på att man verkar lite viktigare om man tittar i almenackan bläddrar fram och tillbaka tuggar lite på pennan, tittar upp och säger nej jag kan verkligen inte den veckan och inte nästa heller. Skitbra man slipper gå på sunkiga möten och man får tid att ägna sig åt att jobba.
Nä nu måste jag gå är lite sen jag ska ha ett möte med min mamma i tvättstugan vi ska prata om varför det går åt så mycket av hennes tvättmedel och så lite av mitt varje vecka. Sen ska vi se om vi kan komma till rätta med att hennes kläder ibland inkränktar på våran halva av tvättlinan. Under övrigt tror jag att jag ska ta upp hennes nya inrättning i tvättstugan nämligen massproduktion av cementlöv.
Roligast på jobbet idag var youtubeklippet, när en man i klänning springer på en treadmill (sök på det). Jag har sett det så många gånger men vissa klipp tål att tittas på.
Öhhh
Jag är såååå sugen på att träna, yeah right!!!
