Att vara lite glömsk är helt normalt!
Efter att ha glömt ta på Kalle cykelhjälmen två mornar på raken (kan lägga till en tredje morgon dock kom jag ihåg hjälmen då, men hade glömt kvar den på dagis). Glömde bort vem som beställde vad på jobbet och bokat in ett inskolningssamtal på dagis på fredag morgon fast jag inte kan då för att jag ska på utbildning, så var det ganska skönt att gå in på gravid.se och läsa "Kanske börjar du nu bli lite glömsk".
Och haha gissa tre gånger det är HELT NORMALT. Så det positiva med en graviditet är att du aldrig behöver freaky ut, allt är normalt och allt går att skylla på det välsignade tillståndet (detta skrivet med en gnutta ironi).
Vad har annars hänt i mitt magiska liv? Vi har köpt garderober på IKEA tre stycken till hallen. Fyra timmar efter vi kommit hem från IKEA har man fått ett mail där IKEA glatt basunerar ut att det är garderobsdagar köp tre betala för två. Jag skrattar... vad kan jag annars göra?
Tvättar vagnsinredningen idag, kollar på bebis kort påminner mig om varför det är värt alla besvär. Varför det är ett kärt besvär.
Ska snart iväg på utbildning, jag har kollat i almanackan tjugotre gånger för att inte missa tiden. Ikväll blir det till att fylla garderoberna, vilket inte blir några som helst problem. Saknar redan mamma hon har bara varit borta ett par dagar så det är två veckor kvar tills de kommer hem. Det blir väldigt tomt i huset och även fast vi inte umgås dagligen så saknar jag att höra stegen ifrån köket och veta att hon går där och lagar mat och lagar mat och lagar lite mat. Saknar också höra Lars nysa. Det är kul, det hörs i hela huset ett unikt nysande och mamma blir arg varje gång och skäller på Lars efteråt troligen för hon blir rädd. Det är nästan som man hoppar i taket fast man befinner sig en våning ner. Hoppas iallafall de har det bra i spanien.
Förresten där kan jag lägga till en annan glömde sak. I söndags innan de åkte firade vi Lars och Lisas födelsedagar. Lisa fick ekonomiskt bidrag till Paris och ett kort där jag skrivit på franska (google).
Lars fick ett kort på grekiska, mamma såg frågande ut och frågade om det var spanska? Nej, det är grekiska ser du väll, ni vet de har så där konstiga bokstäver. Jaha, sa mamma men du vet att vi ska åka till spanien va?
Shit!
Puss o kram alla superdunderhärliga människor, jag behöver smittas ner av er så jag står ut de här sista veckorna av halsbränna, förstoppning, snarkningar, otymplighet, glömska mm mm mm....
Och haha gissa tre gånger det är HELT NORMALT. Så det positiva med en graviditet är att du aldrig behöver freaky ut, allt är normalt och allt går att skylla på det välsignade tillståndet (detta skrivet med en gnutta ironi).
Vad har annars hänt i mitt magiska liv? Vi har köpt garderober på IKEA tre stycken till hallen. Fyra timmar efter vi kommit hem från IKEA har man fått ett mail där IKEA glatt basunerar ut att det är garderobsdagar köp tre betala för två. Jag skrattar... vad kan jag annars göra?
Tvättar vagnsinredningen idag, kollar på bebis kort påminner mig om varför det är värt alla besvär. Varför det är ett kärt besvär.
Ska snart iväg på utbildning, jag har kollat i almanackan tjugotre gånger för att inte missa tiden. Ikväll blir det till att fylla garderoberna, vilket inte blir några som helst problem. Saknar redan mamma hon har bara varit borta ett par dagar så det är två veckor kvar tills de kommer hem. Det blir väldigt tomt i huset och även fast vi inte umgås dagligen så saknar jag att höra stegen ifrån köket och veta att hon går där och lagar mat och lagar mat och lagar lite mat. Saknar också höra Lars nysa. Det är kul, det hörs i hela huset ett unikt nysande och mamma blir arg varje gång och skäller på Lars efteråt troligen för hon blir rädd. Det är nästan som man hoppar i taket fast man befinner sig en våning ner. Hoppas iallafall de har det bra i spanien.
Förresten där kan jag lägga till en annan glömde sak. I söndags innan de åkte firade vi Lars och Lisas födelsedagar. Lisa fick ekonomiskt bidrag till Paris och ett kort där jag skrivit på franska (google).
Lars fick ett kort på grekiska, mamma såg frågande ut och frågade om det var spanska? Nej, det är grekiska ser du väll, ni vet de har så där konstiga bokstäver. Jaha, sa mamma men du vet att vi ska åka till spanien va?
Shit!
Puss o kram alla superdunderhärliga människor, jag behöver smittas ner av er så jag står ut de här sista veckorna av halsbränna, förstoppning, snarkningar, otymplighet, glömska mm mm mm....
Jag måste säga...
Idag ska vi åka och fira bebis nummer två som kommit ut här i höst. Kalle sitter och håller i paketet som bäbisen ska få. Trots att jag säger att det är en timme kvar tills vi ska åka och att han kan ställa från sig paketet under tiden och sen ta det när vi ska åka, vägrar han släppa det. Han har nog suttit med det i handen på en stol i en kvart nu.
I eftermiddag ska vi fira Lisa och Lars som fyllt och fyller. Lär bli en del kaffe med andra ord och mitt förråd av Gaviscon som är ständigt sinande behöver fyllas på så en tripp förbi mitt andra hem apoteket lär det bli först.
Shoppade två meter garderob på IKEA igår som ska få husera i hallen innehållandes diverse, tja ytterkläder är väll det mest förekommande i en hall. Ska bli grymt skönt att få undan lite sånt. Kvällen spenderades som så kvällsmat hos svärmor och svärfar (jag och Kalle, Mattias var ute och förlustade sig). Sedan hyrde vi film och köpte godis och satt uppkrupna i soffan och mös hemmavid.
Jag kan inte låta bli att skriva någonting om allt skit som händer i den här stan. Jag var aldrig rädd när jag var yngre och gick hem från krogen på natten, kanske för att man inte utvecklat konsekvenstänkandet till dess fullo förrns man är runt 26 år, men säkert också för att det inte hände lika mycket skit. Eller läste jag bara inte tidningarna och kollade på nyheterna då? Säkert är att det som händer nu skrämmer skiten ur alla. Vad är det som gör att vissa sjuka män tror att det är ok för dem att ge sig på kvinnor och förstöra dem för livet? Vad är det för sjukt som händer? När den ena dåren var väck från gatorna åtminstone tillfälligt för tillbaka lär han ju komma med tanke på den svenska lagstiftningen och dess strafftider. Lär väll bli rättspsyk för den delen. Så dyker det upp den ena dåren efter den andra. Idag är jag bokstavligen skraj när jag ska hem på natten från krogen (om inte alkoholhalten har tagit mig tillbaka till 20-årsåldern något som händer ibland). Nej, faktum är att jag tar taxi eller cyklar som en skållad råtta genom stan och jag känner mig inte säker förrns ytterdörren går i lås bakom mig. Jag är livrädd att något ska hända mina systrar, jag är inte trygg förrns Mattias är hemma innanför dörren heller för den delen när han är ute. När tidningen kommer på morgonen är frågan inte längre om det har hänt något, frågan är vad eller vart? Det är hemskt att tänka på alla drabbade, ingen går säkert ålder, tid på dygnet, inget är säkert. GÅ INTE SJÄLV PÅ NATTEN, TIDIG MORGON NÄR GATORNA LIGGER ÖDE, GÅ INTE DÄR DET FINNS BUSKAGE ELLER ÄR UNDANSKYMT. Jag är trött på att behöva va rädd men det hjälps inte jag är det ändå!
Till mina systrar vill jag säga: ring mig om ni inte har sällskap hem eller kan få skjuts av våra föräldrar. Säg till innan så får ni pengar till taxi, chansa inte och gå hem i mörkret själv, ring då så hämtar jag DIG! För ingenting något så hemskt får någonsin hända er. Var försiktiga...
Puss och kram
I eftermiddag ska vi fira Lisa och Lars som fyllt och fyller. Lär bli en del kaffe med andra ord och mitt förråd av Gaviscon som är ständigt sinande behöver fyllas på så en tripp förbi mitt andra hem apoteket lär det bli först.
Shoppade två meter garderob på IKEA igår som ska få husera i hallen innehållandes diverse, tja ytterkläder är väll det mest förekommande i en hall. Ska bli grymt skönt att få undan lite sånt. Kvällen spenderades som så kvällsmat hos svärmor och svärfar (jag och Kalle, Mattias var ute och förlustade sig). Sedan hyrde vi film och köpte godis och satt uppkrupna i soffan och mös hemmavid.
Jag kan inte låta bli att skriva någonting om allt skit som händer i den här stan. Jag var aldrig rädd när jag var yngre och gick hem från krogen på natten, kanske för att man inte utvecklat konsekvenstänkandet till dess fullo förrns man är runt 26 år, men säkert också för att det inte hände lika mycket skit. Eller läste jag bara inte tidningarna och kollade på nyheterna då? Säkert är att det som händer nu skrämmer skiten ur alla. Vad är det som gör att vissa sjuka män tror att det är ok för dem att ge sig på kvinnor och förstöra dem för livet? Vad är det för sjukt som händer? När den ena dåren var väck från gatorna åtminstone tillfälligt för tillbaka lär han ju komma med tanke på den svenska lagstiftningen och dess strafftider. Lär väll bli rättspsyk för den delen. Så dyker det upp den ena dåren efter den andra. Idag är jag bokstavligen skraj när jag ska hem på natten från krogen (om inte alkoholhalten har tagit mig tillbaka till 20-årsåldern något som händer ibland). Nej, faktum är att jag tar taxi eller cyklar som en skållad råtta genom stan och jag känner mig inte säker förrns ytterdörren går i lås bakom mig. Jag är livrädd att något ska hända mina systrar, jag är inte trygg förrns Mattias är hemma innanför dörren heller för den delen när han är ute. När tidningen kommer på morgonen är frågan inte längre om det har hänt något, frågan är vad eller vart? Det är hemskt att tänka på alla drabbade, ingen går säkert ålder, tid på dygnet, inget är säkert. GÅ INTE SJÄLV PÅ NATTEN, TIDIG MORGON NÄR GATORNA LIGGER ÖDE, GÅ INTE DÄR DET FINNS BUSKAGE ELLER ÄR UNDANSKYMT. Jag är trött på att behöva va rädd men det hjälps inte jag är det ändå!
Till mina systrar vill jag säga: ring mig om ni inte har sällskap hem eller kan få skjuts av våra föräldrar. Säg till innan så får ni pengar till taxi, chansa inte och gå hem i mörkret själv, ring då så hämtar jag DIG! För ingenting något så hemskt får någonsin hända er. Var försiktiga...
Puss och kram
Äppelmos med en liten skvätt av get
Är det någonting som jag är noga med så är det mina äpplen. När jag köper äpplen gröna, inte den högblanka sorten utan den andra lite mattare sorten, så är jag extremt uppmärksam på att det inte får finnas en endaste liten flåda på äpplet. Det ska vara helt perfekt annars får det vara. Detta gör att jag förmodligen tar på nästan alla äpplena i lådan under min selektion något som säkert stör andra. Jag är alltså helt för noggrannt besprutade äpplen. Eklogiska och obesprutade är ingenting för mig. Ju mer gift som hjälpsamt håller äpplet fritt från diverse defekter desto bättre.
Jag gillar inte alls när äpplet är stött, nej, som sagt de ska vara helt perfekta. Igår köpte jag äpplen på Lidl hittade min fina mattgröna sort och lyckades bland agnarna sålla ut vetet. Tre fläckfria uppenbarelser slutade upp i påsen. Jag gick egentligen in för att handla toapapper och mjölk, vilket jag faktiskt kom ihåg helt otroligt för min äpplekoncentration kunde ju annars orsaka att det andra föll i glömska.
Ni vet ju hur det är man går in i affären för att köpa ett par liter mjölk när man kommer ut ur affären upptäcker man hur j-la dyr mjölken har blivit. 238 kr hur är det möjligt?
Jag kände mig ändå stolt som bara adderade tre perfekta äpplen den här gången. La upp varorna på disken och betalade. Gick runt och hämtade upp varorna. Skit två äpplen hade åkt ur påsen. Var där inte ett litet stöt märke. Åhhh!
Framme vid bilen balanserandes äppelpåsen en toalettbal och två liter mjölk av märket?, hittade ingen arla mjölk hoppas att denna är pastöriserad och allt sådant där inte vet jag vad det är för mjölk, tryckte jag fast toalettbalen med knät mot bilen för att sträcka mig efter nyckeln och låsa upp bilen då...
Äppelpåsen som i slowmotion faller mot marken... "m-i-n-a ä-p-p-l-e-n"... Tiden står stilla jag slänger de andra grejerna åt sidan och slänger mig ner, vänta nu gravid i sjunde månaden med foglossning och rygg som en åttiotvååring, låt oss bara säga att jag tar mig ner på alla fyra. Hur är jag säker på att ni med ovan beskrivning själva kan framkalla en finfin ograciös bild på näthinnorna.
Äpplena är borta, jag tar mig upp på ungefär samma smidiga sätt. Jag går runt bilen och där ligger de, hela vägen under bilen har de rullat ända bort till andra sidan, alldeles brunstötta och smutsiga av asfaltsgrusets obarmhärtiga svärta.
Jag mår inte så bra just nu är lite ledsen som ni kanske förstår och om ni ursäktar ska jag gå och äta lite äpplemos med någonting till som förmodligen är handmjölkat och kommer från en GET!
Bjuder som avslutning på dagens Kalle citat (efter en rap av rang). "Så får man inte göra på dagis, man får bara ARPA hemma". Vad han nu fått det ifrån som om jag...
Puss och kram alla som kurar i sina hus glöm inte att mysa till det och tända några ljus...
Jag gillar inte alls när äpplet är stött, nej, som sagt de ska vara helt perfekta. Igår köpte jag äpplen på Lidl hittade min fina mattgröna sort och lyckades bland agnarna sålla ut vetet. Tre fläckfria uppenbarelser slutade upp i påsen. Jag gick egentligen in för att handla toapapper och mjölk, vilket jag faktiskt kom ihåg helt otroligt för min äpplekoncentration kunde ju annars orsaka att det andra föll i glömska.
Ni vet ju hur det är man går in i affären för att köpa ett par liter mjölk när man kommer ut ur affären upptäcker man hur j-la dyr mjölken har blivit. 238 kr hur är det möjligt?
Jag kände mig ändå stolt som bara adderade tre perfekta äpplen den här gången. La upp varorna på disken och betalade. Gick runt och hämtade upp varorna. Skit två äpplen hade åkt ur påsen. Var där inte ett litet stöt märke. Åhhh!
Framme vid bilen balanserandes äppelpåsen en toalettbal och två liter mjölk av märket?, hittade ingen arla mjölk hoppas att denna är pastöriserad och allt sådant där inte vet jag vad det är för mjölk, tryckte jag fast toalettbalen med knät mot bilen för att sträcka mig efter nyckeln och låsa upp bilen då...
Äppelpåsen som i slowmotion faller mot marken... "m-i-n-a ä-p-p-l-e-n"... Tiden står stilla jag slänger de andra grejerna åt sidan och slänger mig ner, vänta nu gravid i sjunde månaden med foglossning och rygg som en åttiotvååring, låt oss bara säga att jag tar mig ner på alla fyra. Hur är jag säker på att ni med ovan beskrivning själva kan framkalla en finfin ograciös bild på näthinnorna.
Äpplena är borta, jag tar mig upp på ungefär samma smidiga sätt. Jag går runt bilen och där ligger de, hela vägen under bilen har de rullat ända bort till andra sidan, alldeles brunstötta och smutsiga av asfaltsgrusets obarmhärtiga svärta.
Jag mår inte så bra just nu är lite ledsen som ni kanske förstår och om ni ursäktar ska jag gå och äta lite äpplemos med någonting till som förmodligen är handmjölkat och kommer från en GET!
Bjuder som avslutning på dagens Kalle citat (efter en rap av rang). "Så får man inte göra på dagis, man får bara ARPA hemma". Vad han nu fått det ifrån som om jag...
Puss och kram alla som kurar i sina hus glöm inte att mysa till det och tända några ljus...
Kanske blir jag gift trots allt, fast nej...
I min värld händer väll inte så värst mycket just nu. Det råder tumult i magen vid vissa tider. Min "stora" son ger mig kraft och energi. Vilken underbar ålder han befinner sig i just nu. I söndags låg vi och kollade på ensam mamma söker, jag hoppas slippa bli en aspirant även om lite mer emotionellt stöd vore välkommet emellanåt. Fast det är klart svårt att vara någon som känner sig som ett premenstruellt vrak till lags.
Iallafall så pussades de på programmet, de gör ju det helt legitimt mammorna. Helt plötsligt bara för det är TV och en tävling i att finna kärleken är det okej att hångla på ett antal snubbar samtidigt. Eller ja, inte i grupp, det kan gå tio minuter emellan. Kalle berättade för mig att man kan göra så om man ska gifta sig. Varpå jag frågade honom om han skulle gifta sig med någon när han blev stor. Jag ska gifta mig med dig när jag blir stor mamma, och så vänder sitt lilla huvud mot mitt och pussar mig på kinden.
Sedan fortsätter vi att titta sida vid sida, jag funderar på om jag ska berätta att det är olagligt och sanningen att säga lite läskigt. Men varför redan slå hål på bubblan att mamma är den bästa och ända stora kärleken tids nog (inom en mycket snar framtid) faller de pusselbitarna på plats ändå.
Ikväll är det säsongsstart på desperate housewife och cougartown, som sagt händer inte så mycket just nu. Sanningen att säga är jag lite uttråkad och jag har precis kommit på att jag inte kan sitta och vänta på den 28 december eller att något kul ska hända jag måste agera. Så imorong tänker jag gå och se Örebro spöa VIK hockey och på torsdag är det dax att guppa omkring med lite flytkorvar igen. På lördag hör och häpna ska jag faktiskt på fotbollsgala (lillån dams fotbollsavslutning) så ser det genast lite ljusare ut mellan alla sura uppstötningar, sömnapnéer och diverse andra graviditetsbesvär.
I skrivande stund sitter jag i telefonkö till försäkringskassan jag började på plats 152 i kön nu är det bara 56 före. Innan man kommer till själva kön är det VM i knappval, tryck 1 om du vill.... bah
Puss o kram men svara då!
Flytkorvar
Igår var det premiär på vattengymnastik efter veckor, nja kanske till och med månader av inaktivitet. Härligt tempererat vatten 34 grader och med tanke på att det var babysim brevid så var det säkert 36. En alldeles speciell kategori av männsikor blir instruktörer de är glada och entusiastiska i övermått, deras sprudlande energi känns på flera mils avstånd. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag känner mig så obekväm på sådana här gruppträningar.
Visst är jag van att träna i grupp jag menar jag har ju spelat fotboll i bokstavligen hela mitt 36-åriga liv men de glada tillropen i fotboll från coachen lyder mer, "passa då för i h-vete, spring, spring, men möt bollen", jag vet inte men på något sätt känner jag det lite mera trivsamt på fotbollsplanen.
Iallafall så är vi alla som ligger där som små sillar i vattnet och sprattlar samtliga alldeles fantastiska, ser hon inte att tanten i badmössan slackar och att den enda manliga deltagaren i sedvanligt för hans ålder tighta speedos längst bak fuskhåller i avgränsaren till simbanan. Själv har jag fullt sjå att hålla mig på plats hur står man upprätt i poolen iklädd en flytdevis som fästs i midjan vilket för mig innebär var? Jag har ingen midja bara en stor kulle som buktar ut. Jag har fäst den under tuttarna och över magen, när jag står i vattnet trycker den upp tuttarna till under hakan och de sura uppstötningarna är ett faktum. Vid vissa övningar kräks jag lite i munnen, men för övrigt går det bra.
Mja, det var ju det där att jag far omkring jag fattar inte hur badmössetanten kan stå så stilla antingen är hon extremt lång och bottnar vilket jag betvivlar, för det är sällan tanter är över två meter långa, eller så har hon fäst ett ankare runt fotleden och förankrat sig i den uppvärmda varma poolens botten.
Håll er på plats ropar den glada instruktören med leendet så brett att huvudet nästan delas i två delar. Ja, men det är ju j-ligt lätt för henne att säga som står på LAND. Dessutom har hon ju inte en flyttunna utväxt på magen.
Men det är skönt på ett sätt ändå, jag känner mig relativt viktlös och inte lika osmidig som på torra land och det känns ingenting i ryggen. Dessutom är det ingen som ser att jag sprattlar helt i otakt, sprattlar med vänster när det höger och tvärtom. Ingen kan se vad jag gör under ytan och jag behöver inte skämmas för att jag har absolut noll koordination för jag kan låtsas att jag gör precis rätt. Och instruktören säger att vi är helt underbara och fantastiska återigen.
Nästa ord som kommer ut ur den bredleendes mun är "FLYTKORVARNA". Detta gör mig allvarligt orolig, jag börjar se mig omkring efter flytkorvar, det är ju trots allt babysim bredvid... Men efter en stund kan jag pusta ut när jag ser att det inte är någonting annat än avlånga rundlar av frigolit som ligger på poolkanten som har fått detta underbara namn. Så då hämtar jag en flytkorv och fortsätter hänge mig själv åt vattengymnastikens underbara eller kanske underliga konst.
Puss och kram flyttunnan...
Visst är jag van att träna i grupp jag menar jag har ju spelat fotboll i bokstavligen hela mitt 36-åriga liv men de glada tillropen i fotboll från coachen lyder mer, "passa då för i h-vete, spring, spring, men möt bollen", jag vet inte men på något sätt känner jag det lite mera trivsamt på fotbollsplanen.
Iallafall så är vi alla som ligger där som små sillar i vattnet och sprattlar samtliga alldeles fantastiska, ser hon inte att tanten i badmössan slackar och att den enda manliga deltagaren i sedvanligt för hans ålder tighta speedos längst bak fuskhåller i avgränsaren till simbanan. Själv har jag fullt sjå att hålla mig på plats hur står man upprätt i poolen iklädd en flytdevis som fästs i midjan vilket för mig innebär var? Jag har ingen midja bara en stor kulle som buktar ut. Jag har fäst den under tuttarna och över magen, när jag står i vattnet trycker den upp tuttarna till under hakan och de sura uppstötningarna är ett faktum. Vid vissa övningar kräks jag lite i munnen, men för övrigt går det bra.
Mja, det var ju det där att jag far omkring jag fattar inte hur badmössetanten kan stå så stilla antingen är hon extremt lång och bottnar vilket jag betvivlar, för det är sällan tanter är över två meter långa, eller så har hon fäst ett ankare runt fotleden och förankrat sig i den uppvärmda varma poolens botten.
Håll er på plats ropar den glada instruktören med leendet så brett att huvudet nästan delas i två delar. Ja, men det är ju j-ligt lätt för henne att säga som står på LAND. Dessutom har hon ju inte en flyttunna utväxt på magen.
Men det är skönt på ett sätt ändå, jag känner mig relativt viktlös och inte lika osmidig som på torra land och det känns ingenting i ryggen. Dessutom är det ingen som ser att jag sprattlar helt i otakt, sprattlar med vänster när det höger och tvärtom. Ingen kan se vad jag gör under ytan och jag behöver inte skämmas för att jag har absolut noll koordination för jag kan låtsas att jag gör precis rätt. Och instruktören säger att vi är helt underbara och fantastiska återigen.
Nästa ord som kommer ut ur den bredleendes mun är "FLYTKORVARNA". Detta gör mig allvarligt orolig, jag börjar se mig omkring efter flytkorvar, det är ju trots allt babysim bredvid... Men efter en stund kan jag pusta ut när jag ser att det inte är någonting annat än avlånga rundlar av frigolit som ligger på poolkanten som har fått detta underbara namn. Så då hämtar jag en flytkorv och fortsätter hänge mig själv åt vattengymnastikens underbara eller kanske underliga konst.
Puss och kram flyttunnan...
