isofiasvarld

Allt eftersom dagarna med tryckande hetta går hittar jag mer och mer sätt att aklimatisera mig till värmen. Jag vaggar inte fram längre, jag hasar för man blir minst varm av det. Jag har köpt en cerise sarong med skölppaddor på (för er som är födda senare än 1980 så är det ett tunt stycke tyg som man knyter runt kroppen). Sist jag hade en sarong var nog i bulgarien 1991, den stora skillnaden då mot nu var:
1. Det var inne med sarong.
2. Jag var lika tjock som en basturökt ölkorv, så jag såg inte ut som regalskeppet vasa som skrider fram.

Hasandet sker med en viss bredbenhet, detta för att undvika skavsår, blåsor och dyl. mellan låren som helt plötsligt bestämt sig för att inte längre leva åtskillda utan som ett (det kunde de för fan ha tänkt på lite tidigare, eller?). Spektaklet ser inte alls roligt ut, mer en smula sorgligt...

Väl framme vid poolen (efter sisådär 3-4 timmar) baxar jag in solstolen i skuggan under trippla parasoll, smörjer in mig med solskyddsfaktor 53 när alla förberedelser är jag så svettig så jag måste bada.

Det är då den pedagogiska pappan kliver in på scenen. Den pedagogiska pappan är 1,90 lång vältränad har sportiga solglasögon, sportiga badshorts och välklippt frisyr, precis 3 mm skäggstub och markerad haka. Han har en sportig liten vätränad fru och tre perfekta döttrar i åldrarna 9, 11 och 13,5. Det är den perfekta familjen, på ytan kan ingenting bli mer rekordeligt. Jag får en sur uppstötning och kräks lite grann och det är inte på grund av graviditeten denna gång.

Hans barn leker inte i vattnet de tränas i dykning och de får en tumme upp om det är ganska bra och två tummar upp om det jätte bra. De är på olika nivåer i dykandet och det är nästan som den männskliga evulotionen uppradad på poolkanten där den första och minsta sitter på huk som en liten boll med hakan intryckt mot bröstkorgen. Nummer två har rätat lite mer på benen men har fortfarande väldigt framåtböjd överkropp medan trean står med lätt böjda ben och överkropp. 

In med hakan tänk att du pressar fast en hundralapp med hakan mot bröstkorgen...  men den äldsta ska tänka tennisboll så hon får lite mer längd på dyket. Hon får bara en tumme upp efter dyket. Det var nog tennisbollen jag tyckte det såg mer ut som en flörtkula. Så där håller det på med hans eviga tjatande i 30-40 dyk. Imorgon ska de dyka 50 deklarerar pedagogiska pappan.

Pappan tycker sedan att det är färdigdykt. Den minsta tjejen busar till det lite och hoppar i poolen lite galet bara så där med benen först fast pappa har sagt till att det är dax att gå upp. Han tittar strängt och manar på flickan att gå upp. Tjejen hoppar i igen.

När hon kommit upp säger pappan med mycket lugn röst "nu är jag besviken på dig, jag har sagt till dig två gånger", sen lägger han till med huvudet på sned "hur känns det nu"?

På kvällen testar jag med Kalle. "Kalle gå och lägg dig nu", han är som vanligt i TV-koma och rör inte min. Jag upprepar lungt och fint uppmaningen. Sen säger jag "Kalle nu har jag sagt till dig två gånger", lägger huvudet på sned och tillägger "hur känns det nu". Kalle tittar lite förstrött upp från soffan och vaknar för någon sekund ur TV-koman. "Jättebra", varpå han försvinner in i TV:ns värld igen...

När lugnet lagt sig och alla sover gott i sina sängar smyger jag ner till poolen igen. Jag går fram till poolkanten och sätter mig på huk som en homo apriorius, så gott det nu går, fäller fram överkroppen, så gott det nu går, tänker 100-lapp men kommer på att den nog är bättre att tänka 1000-lapp, sträcker fram armarna precis så som PP har sagt att man ska göra. Välter sen över kanten ner i vattnet.

Nöjd som en katt i mars hasar jag mig sedan bredbent iklädd ett cerist segel tillbaka upp på hotellrummet med en aningens röd bröstkorg, fy fan hörni jag kan dyka!

Puss och kram dax att hoppa i plurret och blöta ner burret!