Lucia
Oj, vad länge sedan jag var här och uppdatera, men skitsamma tänkte berätta lite om lussefirandet på dagis.
Den sötaste pepparkaksgubbe man någonsin kan tänka sig tågade in tillsammans med resten av luciorna, tomtarna i ounison bedårande sång. Vissa klämmer i från tårna och gör rörelser som visar en inlevelse som hör hemma på dramaten andra typ min underbara son gömmer sig bakom fröken och är mer upptagen av en snorkråka som bråkar lite i näsan.
Ser hur snorkråkan kommer ut och förvirring uppstår när där inte finns något papper, påhittiga sonen min böjer sig ner och torkar av sig snorkråkan på golvet. Så va den borta...
Förstår inte hur men lyckas precis som på dagiskortet finna sig inklämd och nästan osynlig bakom andra barn. De andra barnen är också bedårande men man är ju liksom där för att man vill se på se eget änglalika barn.
En skymt får vi allt när de tågar ut efter att alla sånger är sjungda och nåja nästan alla verser är lästa. Släntrar ut tre meter efter alla andra lite disträ och orsakar lite fnitter från föräldraskaran som står och trängs och svettas i det pyttelilla lekrummet som förvandlats till aula.
Själv har jag lyckats komma ner i sittande ställning på golvet, frågar om någon har numret till bärgningsbil men sen kommer jag på att jag är arbetsterapeut så jag kan ringa några kollegor och be dom komma med en personlyft.
Luciorna, tomtarna och pepparkaksgubbarna kommer in igen och radar upp sig för fotografering och allmän beskådning. Den här gången står Kalle längst fram och ståtar, eller vänta vad gör han? Står och tokriver sig på benet, det kliar så in i...
Efter en stund säger en liten lucia varför står vi bara här? Ja, det kan man undra varpå rummet plötsligt utrymms. Hittar min son i rummet intill där han går omkring med byxorna i knävecken och säger att det kliar på benet. "Precis som sin mamma", säger någon klämcheck j-la pappa, alltså va f-n? Lika bra att låtsas inte höra. Följer efter min nästan byxlöse son genom hoparna av föräldrar och barn i jakt på någon salva. Eller någonting som får det sluta klia och får honom att dra upp byxorna för guds skull....
Hunnit med lite äkta pepparkaksbak också.
Sally är mycket glad och tacksam över att hon fått en ny säng ;-)
Hoppas ni hade en lika underbar lucia som jag, puss och kram...
Den sötaste pepparkaksgubbe man någonsin kan tänka sig tågade in tillsammans med resten av luciorna, tomtarna i ounison bedårande sång. Vissa klämmer i från tårna och gör rörelser som visar en inlevelse som hör hemma på dramaten andra typ min underbara son gömmer sig bakom fröken och är mer upptagen av en snorkråka som bråkar lite i näsan.
Ser hur snorkråkan kommer ut och förvirring uppstår när där inte finns något papper, påhittiga sonen min böjer sig ner och torkar av sig snorkråkan på golvet. Så va den borta...
Förstår inte hur men lyckas precis som på dagiskortet finna sig inklämd och nästan osynlig bakom andra barn. De andra barnen är också bedårande men man är ju liksom där för att man vill se på se eget änglalika barn.
En skymt får vi allt när de tågar ut efter att alla sånger är sjungda och nåja nästan alla verser är lästa. Släntrar ut tre meter efter alla andra lite disträ och orsakar lite fnitter från föräldraskaran som står och trängs och svettas i det pyttelilla lekrummet som förvandlats till aula.
Själv har jag lyckats komma ner i sittande ställning på golvet, frågar om någon har numret till bärgningsbil men sen kommer jag på att jag är arbetsterapeut så jag kan ringa några kollegor och be dom komma med en personlyft.
Luciorna, tomtarna och pepparkaksgubbarna kommer in igen och radar upp sig för fotografering och allmän beskådning. Den här gången står Kalle längst fram och ståtar, eller vänta vad gör han? Står och tokriver sig på benet, det kliar så in i...
Efter en stund säger en liten lucia varför står vi bara här? Ja, det kan man undra varpå rummet plötsligt utrymms. Hittar min son i rummet intill där han går omkring med byxorna i knävecken och säger att det kliar på benet. "Precis som sin mamma", säger någon klämcheck j-la pappa, alltså va f-n? Lika bra att låtsas inte höra. Följer efter min nästan byxlöse son genom hoparna av föräldrar och barn i jakt på någon salva. Eller någonting som får det sluta klia och får honom att dra upp byxorna för guds skull....
Hunnit med lite äkta pepparkaksbak också. Sally är mycket glad och tacksam över att hon fått en ny säng ;-)
Hoppas ni hade en lika underbar lucia som jag, puss och kram...
Kommentarer
Trackback
