Jag kommer vinna och det kommer vara värt varenda dag av plåga...
Vem kunde tro att man skulle börja må illa igen i vecka 32? Smygande har det kommit illamåendet för att nu vara ganska intensivt. Gårdagen var hemsk fick åka hem från Marieberg dit vi hade åkt för att handla present till pappa som fyllde förra helgen. Dagen verkar inte bjuda på någre mildare omständigheter heller så det verkar vara att gilla läget. Dryga sju veckor till av illmående, är det det som väntar nu? Jag antar jag ska vara glad att jag inte mått illa hela tiden emellan den första perioden av kaskadkräkningar och nu.... hmm
Sovit en helt hyfsad natt åtminstone, medan jag knapprar på datorn har Kalle och Bompa smurfdisco i Kalles rum. Jag funderar på om jag ska göra en upprepning av morgondagens mysfrukost med varm härlig nykokt choklad, jo, så får det nog bli.
Mattias är och handlar frukost, lunch och middag. Så är det när man bor nära affären aldrig finns det något hemma, eller det fattas åtminstone alltid saker. Tänkte kanske börja baka lite, Kalle fyller ju i slutet på månaden. Får väll se hur det går eller om det blir sängen/soffan större delen av dagen. Solen skiner ute det är lockande för själen och sinnet men för kroppen inte alls...
Mitt upp i alla graviditetsbesvär slog mig plötsligt en sak som jag glömt att framhålla nämligen det faktum att det är ett besvär väl värt det... Jo, men så är det ju om det visar sig att allt går bra och man får ett friskt barn och allt sådant så innebär ju detta ett nytt mirakel. En ny kärlek. Hoppas att kärleken i mitt bröst räcker till, men det ska det nog göra. För Kalle har jag ju så det svämmar över. En ny liten person i vår familj... det är svårt att se för sig hur det ska bli. Men att jag vill ha dig här på utsidan råder det inga tvivel om. Hålla dig, vyssa dig, pussa dig, trösta dig, älska dig mitt lilla, lilla barn, längtar tills du är här.
Så ja, det är väl värt det. Så bring it on, kom igen era sju veckor av illamående, foglossning, ryggont, snarkningar, halsbränna och allt vad det nu är, jag tar er an en efter en för i slutänden så försvinner ni och då har jag vunnit, jag ska besegra er alla och mitt/vårt pris för det är ovärderligt underbart och det finns inga tvivel inom mig, helt klart värt det!
Puss och kram
Sovit en helt hyfsad natt åtminstone, medan jag knapprar på datorn har Kalle och Bompa smurfdisco i Kalles rum. Jag funderar på om jag ska göra en upprepning av morgondagens mysfrukost med varm härlig nykokt choklad, jo, så får det nog bli.
Mattias är och handlar frukost, lunch och middag. Så är det när man bor nära affären aldrig finns det något hemma, eller det fattas åtminstone alltid saker. Tänkte kanske börja baka lite, Kalle fyller ju i slutet på månaden. Får väll se hur det går eller om det blir sängen/soffan större delen av dagen. Solen skiner ute det är lockande för själen och sinnet men för kroppen inte alls...
Mitt upp i alla graviditetsbesvär slog mig plötsligt en sak som jag glömt att framhålla nämligen det faktum att det är ett besvär väl värt det... Jo, men så är det ju om det visar sig att allt går bra och man får ett friskt barn och allt sådant så innebär ju detta ett nytt mirakel. En ny kärlek. Hoppas att kärleken i mitt bröst räcker till, men det ska det nog göra. För Kalle har jag ju så det svämmar över. En ny liten person i vår familj... det är svårt att se för sig hur det ska bli. Men att jag vill ha dig här på utsidan råder det inga tvivel om. Hålla dig, vyssa dig, pussa dig, trösta dig, älska dig mitt lilla, lilla barn, längtar tills du är här.
Så ja, det är väl värt det. Så bring it on, kom igen era sju veckor av illamående, foglossning, ryggont, snarkningar, halsbränna och allt vad det nu är, jag tar er an en efter en för i slutänden så försvinner ni och då har jag vunnit, jag ska besegra er alla och mitt/vårt pris för det är ovärderligt underbart och det finns inga tvivel inom mig, helt klart värt det!
Puss och kram
Kommentarer
Trackback
