isofiasvarld

Igår var det premiär på vattengymnastik efter veckor, nja kanske till och med månader av inaktivitet. Härligt tempererat vatten 34 grader och med tanke på att det var babysim brevid så var det säkert 36. En alldeles speciell kategori av männsikor blir instruktörer de är glada och entusiastiska i övermått, deras sprudlande energi känns på flera mils avstånd. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag känner mig så obekväm på sådana här gruppträningar.

Visst är jag van att träna i grupp jag menar jag har ju spelat fotboll i bokstavligen hela mitt 36-åriga liv men de glada tillropen i fotboll från coachen lyder mer, "passa då för i h-vete, spring, spring, men möt bollen", jag vet inte men på något sätt känner jag det lite mera trivsamt på fotbollsplanen.

Iallafall så är vi alla som ligger där som små sillar i vattnet och sprattlar samtliga alldeles fantastiska, ser hon inte att tanten i badmössan slackar och att den enda manliga deltagaren i sedvanligt för hans ålder tighta speedos längst bak fuskhåller i avgränsaren till simbanan. Själv har jag fullt sjå att hålla mig på plats hur står man upprätt i poolen iklädd en flytdevis som fästs i midjan vilket för mig innebär var? Jag har ingen midja bara en stor kulle som buktar ut. Jag har fäst den under tuttarna och över magen, när jag står i vattnet trycker den upp tuttarna till under hakan och de sura uppstötningarna är ett faktum. Vid vissa övningar kräks jag lite i munnen, men för övrigt går det bra.

Mja, det var ju det där att jag far omkring jag fattar inte hur badmössetanten kan stå så stilla antingen är hon extremt lång och bottnar vilket jag betvivlar, för det är sällan tanter är över två meter långa, eller så har hon fäst ett ankare runt fotleden och förankrat sig i den uppvärmda varma poolens botten.

Håll er på plats ropar den glada instruktören med leendet så brett att huvudet nästan delas i två delar. Ja, men det är ju j-ligt lätt för henne att säga som står på LAND. Dessutom har hon ju inte en flyttunna utväxt på magen.

Men det är skönt på ett sätt ändå, jag känner mig relativt viktlös och inte lika osmidig som på torra land och det känns ingenting i ryggen. Dessutom är det ingen som ser att jag sprattlar helt i otakt, sprattlar med vänster när det höger och tvärtom. Ingen kan se vad jag gör under ytan och jag behöver inte skämmas för att jag har absolut noll koordination för jag kan låtsas att jag gör precis rätt. Och instruktören säger att vi är helt underbara och fantastiska återigen.

Nästa ord som kommer ut ur den bredleendes mun är "FLYTKORVARNA". Detta gör mig allvarligt orolig, jag börjar se mig omkring efter flytkorvar, det är ju trots allt babysim bredvid... Men efter en stund kan jag pusta ut när jag ser att det inte är någonting annat än avlånga rundlar av frigolit som ligger på poolkanten som har fått detta underbara namn. Så då hämtar jag en flytkorv och fortsätter hänge mig själv åt vattengymnastikens underbara eller kanske underliga konst.


Puss och kram flyttunnan...