isofiasvarld

Idag ska vi åka och fira bebis nummer två som kommit ut här i höst. Kalle sitter och håller i paketet som bäbisen ska få. Trots att jag säger att det är en timme kvar tills vi ska åka och att han kan ställa från sig paketet under tiden och sen ta det när vi ska åka, vägrar han släppa det. Han har nog suttit med det i handen på en stol i en kvart nu.

I eftermiddag ska vi fira Lisa och Lars som fyllt och fyller. Lär bli en del kaffe med andra ord och mitt förråd av Gaviscon som är ständigt sinande behöver fyllas på så en tripp förbi mitt andra hem apoteket lär det bli först.

Shoppade två meter garderob på IKEA igår som ska få husera i hallen innehållandes diverse, tja ytterkläder är väll det mest förekommande i en hall. Ska bli grymt skönt att få undan lite sånt. Kvällen spenderades som så kvällsmat hos svärmor och svärfar (jag och Kalle, Mattias var ute och förlustade sig). Sedan hyrde vi film och köpte godis och satt uppkrupna i soffan och mös hemmavid.

Jag kan inte låta bli att skriva någonting om allt skit som händer i den här stan. Jag var aldrig rädd när jag var yngre och gick hem från krogen på natten, kanske för att man inte utvecklat konsekvenstänkandet till dess fullo förrns man är runt 26 år, men säkert också för att det inte hände lika mycket skit. Eller läste jag bara inte tidningarna och kollade på nyheterna då? Säkert är att det som händer nu skrämmer skiten ur alla. Vad är det som gör att vissa sjuka män tror att det är ok för dem att ge sig på kvinnor och förstöra dem för livet? Vad är det för sjukt som händer? När den ena dåren var väck från gatorna åtminstone tillfälligt för tillbaka lär han ju komma med tanke på den svenska lagstiftningen och dess strafftider. Lär väll bli rättspsyk för den delen. Så dyker det upp den ena dåren efter den andra. Idag är jag bokstavligen skraj när jag ska hem på natten från krogen (om inte alkoholhalten har tagit mig tillbaka till 20-årsåldern något som händer ibland). Nej, faktum är att jag tar taxi eller cyklar som en skållad råtta genom stan och jag känner mig inte säker förrns ytterdörren går i lås bakom mig. Jag är livrädd att något ska hända mina systrar, jag är inte trygg förrns Mattias är hemma innanför dörren heller för den delen när han är ute. När tidningen kommer på morgonen är frågan inte längre om det har hänt något, frågan är vad eller vart? Det är hemskt att tänka på alla drabbade, ingen går säkert ålder, tid på dygnet, inget är säkert. GÅ INTE SJÄLV PÅ NATTEN, TIDIG MORGON NÄR GATORNA LIGGER ÖDE, GÅ INTE DÄR DET FINNS BUSKAGE ELLER ÄR UNDANSKYMT. Jag är trött på att behöva va rädd men det hjälps inte jag är det ändå!

Till mina systrar vill jag säga: ring mig om ni inte har sällskap hem eller kan få skjuts av våra föräldrar. Säg till innan  så får ni pengar till taxi, chansa inte och gå hem i mörkret själv, ring då så hämtar jag DIG! För ingenting något så hemskt får någonsin hända er. Var försiktiga...

Puss och kram