Nio år

Igår firade vi nio år tillsammans, jag och Mattias. Dagen började med att en ovetandes Mattias "hittade" ett brev när jag bad honom "hämta nagelklipparen" åt mig. Brevet började... Om du fått det här brevet innebär det att du stått ut med mig i nio år... En packlista fanns också i brevet och som vanligt "listade" han direkt ut vad dagens skulle innehålla. Jag är så jävla förutsägbar och tråkig tydligen...



Men jag valde saker med tanke på vad han faktiskt gillar och med tanke på rådande budget så blev det inget hyrplan till Birmingham och VIP biljetter till Aston Villas premiärmatch i premier league med vidare transport till Eiffeltornet och middag i paris.


Men nästan kvart i tio hoppade vi upp på apostlahästarna och cyklade till relaxen, vilket alltså var första gissningen och den korrekta. Åhh! Där trodde jag vi skulle relaxa men, karln blir som en pojke och springer runt (med mig i släptåg) och åker varenda rutshkana (hur stavar man det ordet egentligen?). För varje gång jag kommer dit blir jag harigare och harigare. Jag hatar att få vatten i näsan och saknar förmåga att kunna hålla luften utan att hålla för näsan. därför börjar jag redan efter halva kanan att hålla för näsan vilket gör att jag inte har någon övrig kontroll och snurrar och far runt innan jag med ett jätteplask landar i vattnet. Hängde på och åkte allt gjorde jag men när det kom till att hoppa från tian sa jag ifrån. Jag törs knappt hoppa från kanten för tusan.



Lite avslappning blev det dock. De har fått två nya massagestolar, som stolta men ibland lite slitna tvåbarnsföräldrar tänkte vi att det blir skönt. Önskar i efterhand att rummet var ljudisolerat och omdöpt till tortyrkammaren. Tio kronor för fem minuter i tortyrstolen. Skevare än innan linkade vi ut ur rummet och beställde en stor öl.

Match blev det på O´learys de vägrade dock att visa Aston Villa på ens en tv. Alla ville se Liverpool, hm undra varför?


Kvällen avslutades med en otrolig god middag på Kungsgatan 1 på stallbacken. Vilket jag varmt kan rekommendera minus den otroligt jobbiga restauranggästen som hade den dåliga smaken att sätta sig vid bordet bredvid med sitt följe.  Tvångsmässigt var han tvungen att säga något roligt så fort han öppnade munnen. Skämten blev skämda i takt med drycken som rann ner i deras strupar och det kvinnliga sällskapet som gapskrattade varje gång han öppnade munnen vilket var hela tiden ville jag bara tejpa igen med silvertejp och sätta på en båt till Tanzania eller kanske skicka upp i rymden för det vore inte kul för tanzanierna. Nu vet jag ju inte om det finns liv i rymden så vart hon ska skickas får väl tänkas på. Gissa vem som flera timmar tidigare hade gissat att vi skulle hit och äta! Kul kille!

Stackars servitören var måttligt road och tvingades (eftersom de beställt vinpaketet) att lyssna på hans härmningar av vinresencenten på tv4, den samma som Robert Gustavsson lyckats göra en komisk klassiker av i parlamentet, varje gång. När han sa med en smak av smörslungad bla bla bla för femtonde gången var pinsamheten ett faktum för alla andra utom han och den gapskrattande kvinnan. 

Väl hemma igen kl. 21.15 hälsades vi av våra superbarnvakter med ett tjena festprissar. Eftersom barnen sussade sött passade vi på efter att barnvakterna gått...


Med att lägga oss och sätta på, alltså lägga oss i soffan och sätta på tv:n och låta tv:ns rogivande ljud vagga oss in i slummern både mätt och nöjd och glad.



Mattias tack för igår och alla andra dagar jag älskar dig!

Puss och kram en mysig dag efter våra behag. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0