Och så plötsligt var det dax igen...
Sommaren låg alldeles nyss framför oss med sina gröna prakt och löften om sol, värme och glass. Något har hänt med vinden den ljumma sommarbrisen har byts ut mot en vind som andas höst som minner om röda och oranga löv på marken inom en ganska snar framtid.
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
Kommentarer
Trackback
