isofiasvarld

Vi har lov hela sommaren, vi har lov hela sommaren, vi har lov hela lååånga sommaren. En lite visa i dur som jag med full glöd och entusiasm sjöng vid varje skolavslutning på lågstadiet. Nu ekar sången återigen i min hjärna fast konstigt nog går den mer i moll. V i  h a r  l o v  H E L A  l å n g a  s o m m a r e n...

Nä, det är faktiskt inte så illa, faktum är att det går riktigt bra och nu har nedräkningen börjat på min ensamma hemma mamma period. På fredag går nämligen Mattias på semester i sex veckor. JIPPI!!!!

Hittills har vi faktiskt haft en skön sommar och dagarna tillsammans har varit mest roliga och sköna. Visst, absolut, är det jobbigt. Jag menar jag sover fortfarande inga hela nätter ibland när jag har tur får jag sova ända tills 04.30 efter det är det 06.00 och sen för att vakna för dagen 07.00. I morse när jag vaknade och hade ammat fyra gånger känner jag efter nere vid knävecken om det var bröstet jag låg på men det var bara kudden som halkat ner...

Så föga utsövd men på nått sätt införstådd och accepterande med att trött är ett allmäntillstånd för hemmavarande mammor med småbarn så har jag aktiverat mig och mina barn var dag. Vi har mest hängt i lekparkerna med fullastade fikakorgar. Tror Kalle ätit pannkakor åtta dagar i veckan. Kan man inte få skörbjugg av för ensidig kost? Det är/har varit så värdefullt att ha dessa parkträffar då Kalle fått träffa bästa kompisarna från dagis och jag bästa mammorna från dagis förstås...

Så är ju farmor förstås en klippa som hittar på bus med Kalle under sommaren för att ge mig lite avlastning emellanåt och det sitter ju förstås inte i vägen. Kan ge mig tid att leka och fokusera på Oskar också som mest annars får hänga med. Jag förstår verkligen nu att det spelar roll i vilken ordning man kommer i syskonskaran.

Tror Kalle iallafall haft en ganska upplevelserik sommar. Det behövs ju verkligen inte så mycket egentligen det är de små sakerna de uppskattar. Som när vi hittade en myra i pergolan eller när vi plockade blåbär (läs smultron) i rabatten som vi sedan åt med socker och mjölk. En liten grön prutkudde har också varit ett positivt inslag i våran sommarledighet. 

När man frågar Kalle om han haft kul (något som jag förresten slutat med nu) säger han dröjande. Jaaa, fast inte sååå kul. Sen drar han upp någon liten, liten, liten pyttedetalj som hände under två minuter under de fem timmarna vi varit borta. Hallå, helheten, i det stora hela... döh!

Det här med att det gäller att fokusera på det positiva... (det budskapet har jag tydligen falerat å det grövsta)

Ett genombrott skedde häromdagen och här under är beviset... En stund som värmde en kärleksfull moders hjärta. Men säg den lycka som varar länge... sen dess har det varit samma visa igen. (hm jag undrar om jag sänder ut dåliga vibbar om det där med att fokusera på positiva saker, har min ironiska läggning projicerats (eller vad det heter på honom?)

Jag pratar om syskonkärlek. Jag är ganska säker på att Kalle tycker mycket om sin lillebror. Men han tycker bara inte om när han hörs eller syns...

Tack för den här lugna stunden vid datorn. Barnvakten tv:n har hand om Kalle och Oskar sussar sött i sin säng efter att ha hoppat sig trött i hoppgungan.

Idag blir det fika på svampen med farmor, hon ger mig dunderhonung, hoppas Kalle kommer uppskatta utflykten. För så är det ju allt jag gör just nu eller nästan allt iallafall gör jag för mina barn. En fin vänlig vän till mig sa att allt du gör för dina barn nu alla upplevelser du ger dem kommer göra dem till bättre vuxna. Åh, det hoppas jag, då skulle min lycka vara gjord för evigt.

Trötta mamman säger peace out!


Här skrattade de iallafall och busade och kramades en lång stund vid Sjökrogen i Katrinelund och det var underbart.

Puss och kram mina söta små barn
det ända som rimmar på detta är garn