Panik i huset!
Två dagar kvar på dagis, två dagar...
Känslan som sprider sig i kroppen är panik. Sen följer sex veckor av tvåbarnshysterins terror. Jag är inte säker på vad tvåbarnshysterins terrorn är men det kan aldrig va bra...
Vad ska jag göra??? Hur ska jag roa mina barn i sex veckor??? Ständigt trött efter Oskars nattvickningar känner man sig lagom kreativ och i slag att utforska utbudet som finns i staden.
Det finns en gräns, även för min son, för hur mycket Scooby man kan kolla på. Efter att ha sett Scooby och vampyrmördaren eller vad den nu heter 500 gånger på en vecka så tröttnar nog även han.
Lekparkerna kommer bli utslitna. Så onödigt att de byggt en ny vid Tegnérskolan de skulle ha väntat tills efter sommaren...
Den där repiga, nu smått rispiga tjat och gnatskivan som spelas om och om igen dag in och dag ut kommer utan denna 15 timmar per veckas paus otvivelaktigt att brista och gå itu.
Jag vågar knappt skämta om att bli inlagd på hispan för sanningen ligger alldeles för nära fiktionen. Och mer än en gång har Mattias kallat vårat hem för ett dårhus.
Men säger någon, hur gjorde de förut då när femton timmars dagis inte fanns? Hur gjorde de då?
Ja inte f-n vet jag!!! De hade inte mobiler förr, eller datorer, dvd spelare, TV, leksaker i plast eller spolknapp på toaletten etc. Men nu har vi det JAG är van vid alla dessa bekvämlighetsinrättningar och lyxprylar. Så hur de gjorde är inte intressant. De hade väl tid att umgås och leka med sina barn vad vet jag. De behövde ju inte messa polarna fram och tillbaka 15 gånger för att stämma en träff eller kolla facebook varannan timme för att se om någon kommenterat din (tycker du själv) lite fyndiga status. De behövde ju för f-n inte ens spola...
Vilket min son inte heller gör (spolar), han hinner inte ens riva av pappret från toalettrullen. Han drar ut en bit papper till lagom längd för att kunna torka det lilla bihanget sen släpper han det så det liksom hänger kvar på rullen och dinglar. Härligt när man sedan kommer för att snyta sig...
En dag i taget, vi får se hur det går. Nu är det dags att gå. Vilket innebär att det snart alldeles för snart bara är en dag kvar på dagis. Panik i huset var ordet!!! PANIK!!!
Puss och kram
kanske åker vi till kolmården i sommar
och kollar på lamor som lommar...
Känslan som sprider sig i kroppen är panik. Sen följer sex veckor av tvåbarnshysterins terror. Jag är inte säker på vad tvåbarnshysterins terrorn är men det kan aldrig va bra...
Vad ska jag göra??? Hur ska jag roa mina barn i sex veckor??? Ständigt trött efter Oskars nattvickningar känner man sig lagom kreativ och i slag att utforska utbudet som finns i staden.
Det finns en gräns, även för min son, för hur mycket Scooby man kan kolla på. Efter att ha sett Scooby och vampyrmördaren eller vad den nu heter 500 gånger på en vecka så tröttnar nog även han.
Lekparkerna kommer bli utslitna. Så onödigt att de byggt en ny vid Tegnérskolan de skulle ha väntat tills efter sommaren...
Den där repiga, nu smått rispiga tjat och gnatskivan som spelas om och om igen dag in och dag ut kommer utan denna 15 timmar per veckas paus otvivelaktigt att brista och gå itu.
Jag vågar knappt skämta om att bli inlagd på hispan för sanningen ligger alldeles för nära fiktionen. Och mer än en gång har Mattias kallat vårat hem för ett dårhus.
Men säger någon, hur gjorde de förut då när femton timmars dagis inte fanns? Hur gjorde de då?
Ja inte f-n vet jag!!! De hade inte mobiler förr, eller datorer, dvd spelare, TV, leksaker i plast eller spolknapp på toaletten etc. Men nu har vi det JAG är van vid alla dessa bekvämlighetsinrättningar och lyxprylar. Så hur de gjorde är inte intressant. De hade väl tid att umgås och leka med sina barn vad vet jag. De behövde ju inte messa polarna fram och tillbaka 15 gånger för att stämma en träff eller kolla facebook varannan timme för att se om någon kommenterat din (tycker du själv) lite fyndiga status. De behövde ju för f-n inte ens spola...
Vilket min son inte heller gör (spolar), han hinner inte ens riva av pappret från toalettrullen. Han drar ut en bit papper till lagom längd för att kunna torka det lilla bihanget sen släpper han det så det liksom hänger kvar på rullen och dinglar. Härligt när man sedan kommer för att snyta sig...
En dag i taget, vi får se hur det går. Nu är det dags att gå. Vilket innebär att det snart alldeles för snart bara är en dag kvar på dagis. Panik i huset var ordet!!! PANIK!!!
Puss och kram kanske åker vi till kolmården i sommar
och kollar på lamor som lommar...
Kommentarer
Trackback
