Allt görs fortare, eller så görs det inte alls!
Kan någon tala om för mig hur tusan man ska få någonting gjort när man har en liten kille som gnäller så fort man sätter ner honom. Går du dessutom ut från rummet, gud förbjude, så går gnället över i illvrål. Som i "mamma har lämnat mig och hon kommer aldrig någonsin mer tillbaka, jag är helt ensam i denna grymma värld. Utan mat och vatten försmäktar jag på denna ö"
Kalle sköter sig mer eller mindre själv. Fick eld i baken när en kompis skulle komma idag och var påklädd, kissad och tandborstad på tre röda. "Alldeles fälv". Sen sätter mamma på barnvakten. Oj, det där lät lite konstigt och vilseledande. Vi har ju ingen egentlig barnvakt, ingen personifierad sådan. Det jag menar är att jag satte igång en film som är lika effektiv som en barnvakt, ja, ni förstår vad jag menar...
Jag förstår inte varför jag ens försöker städa undan när det är stört omöjligt om du inte är känslomässigt störd och klarar av att sätta ner ditt barn och städa i två timmar med skriket ringande i öronen. Stressnivån stiger, och man är så att säga "on the edge". Bara att vänta tills lillen sover, göra det som skulle ta två timmar på en timme. Vilket oftast går eftersom du redan är uppspeedad. Eller så kan man skita i det. Fast då är man stressad över att det ser ut som en svinstia. Det fastnar saker under strumporna hela tiden. Du får raka saker åt sidan för att komma fram eller ställa ner något på bordet...
Pest eller kolera läge. Men någon sa att när barnen börjar komma upp där runt 8-10 år då får man livet tillbaka. Så det är ju inte för evigt det här småbarnsslitet. Skönt att höra!!!
Nu ska jag gå och ta ut kladdkakan ur ugnen som jag vispade ihop på en minut och 37 sekunder. Detta inlägg tog cirka 38,5 sekunder att skriva. Ber därför om ursäkt för eventuella stavfel.
Hade en insändare med i NA idag förresten under åsikter. Det var replik till en annan insändare som dissat vår lekpark, Karl Johanparken.
Puss och kram, hinner ett toabesök på väg till köket det tar bara 4,56 sekunder om jag börjar dra ner byxorna nu.
Kalle sköter sig mer eller mindre själv. Fick eld i baken när en kompis skulle komma idag och var påklädd, kissad och tandborstad på tre röda. "Alldeles fälv". Sen sätter mamma på barnvakten. Oj, det där lät lite konstigt och vilseledande. Vi har ju ingen egentlig barnvakt, ingen personifierad sådan. Det jag menar är att jag satte igång en film som är lika effektiv som en barnvakt, ja, ni förstår vad jag menar...
Jag förstår inte varför jag ens försöker städa undan när det är stört omöjligt om du inte är känslomässigt störd och klarar av att sätta ner ditt barn och städa i två timmar med skriket ringande i öronen. Stressnivån stiger, och man är så att säga "on the edge". Bara att vänta tills lillen sover, göra det som skulle ta två timmar på en timme. Vilket oftast går eftersom du redan är uppspeedad. Eller så kan man skita i det. Fast då är man stressad över att det ser ut som en svinstia. Det fastnar saker under strumporna hela tiden. Du får raka saker åt sidan för att komma fram eller ställa ner något på bordet...
Pest eller kolera läge. Men någon sa att när barnen börjar komma upp där runt 8-10 år då får man livet tillbaka. Så det är ju inte för evigt det här småbarnsslitet. Skönt att höra!!!
Nu ska jag gå och ta ut kladdkakan ur ugnen som jag vispade ihop på en minut och 37 sekunder. Detta inlägg tog cirka 38,5 sekunder att skriva. Ber därför om ursäkt för eventuella stavfel.
Hade en insändare med i NA idag förresten under åsikter. Det var replik till en annan insändare som dissat vår lekpark, Karl Johanparken.
Puss och kram, hinner ett toabesök på väg till köket det tar bara 4,56 sekunder om jag börjar dra ner byxorna nu.
Kommentarer
Trackback
