isofiasvarld

Färjeturen är över och och det är dags att börja färden mot Legoland. Ca 30 mil sätter på GPS:en i mobilen så vi ska hitta. Mobilen frustar till och påminner om att det endast är 9% kvar av batteriet. Gasa säger jag till Mattias. Han tittar lite förundrat på mig. Jag klickar mig fram med hast genom vägbeskrivningen och skriver ner små anteckningar. Det är mest rakt så det ska nog gå bra.

Lite irreterad på mig själv att jag lät Kalle spela Angry birds och för att jag inte skaffat en mobilladdare till bilen.

Bilfärden går bra, Kalle sover mestadels på en hög av kuddar och täcken som vi pallat upp i mitten av baksätet. Mattias kör och jag är vägvisare. Jag vågar inte sova för han kan få för sig att svänga var som helst. Han brukar klaga på att Kalle har dåligt lokalsinne som att han går åt fel håll när vi ska till parken som vi gått till en triljozon gånger eller som när vi campade förra sommaren och bodde en rad från toaletten då Kalle inte lyckades hitta dit på egen hand på en vecka. Men det här kan väl stanna mellan oss, jag vet var han fått det från och hallååå det är inte från mig.

Snart dyker skyltarna upp. Nu är det dax för den stora överraskningen. Filma, skulle jag göra men det går att göra det planenligt eftersom telefonfan är död. Skitbra de här nya mobilerna verkligen.

Kalle får spatt och skriker som en dragqueen som just fått ett par stilettpumps täckta med swarowskikristaller i storlek 44. Det är närmast så jag kan beskriva det. Det hade ju vart kul att haft det på film, tycker ni inte?

Sen är han tokspänd och vet inte riktigt vad han ska göra. Och till råga på allt så måste det kissas och ätas innan man får sätta igång på allvar. Men sen har vi en mysig dag. Kalle får göra vad han vill, han får bestämma nästan allt. Vi blir lite osams när Kalle vill ha en leksak helt plötsligt och tjurar ihop totalt. Jag tjurar också ihop totalt för här ligger hela legoland för hans fötter och han är tjurig för att han inte får köpa en leksak. Jag kapitulerar, jag väljer bort denna strid för frid. Vi går mot leksaksbutiken. Kalle köper en piratlegogubbenyckelring (känn på den). Sen är allt frid och fröjd igen. Han säger förlåt mamma men jag är så spänd.

Lilla snutten, så mycket intryck. Lego överallt. Lego som är allt som någonsin funnits på önskelistorna till jular och födelsedagar, lego som du leker med varje dag. Klart att du är spänd.

Nästa dag köper vi ett Ninjagosvärd först sen går vi i frid och fröjd och myser och tittar på vad som för mig måste vara konsekvensen av en vuxen man med alldeles för mycket tid och pengar.

Det måste vara just därför jag aldrig kommer på något briljant att göra mig en hacka på. Jag har varken tid eller pengar.

Jag kunde ju förstås inte ta kort första dagen heller eftersom telefonen var urladdad och kameran var kvar hemma men några bilder blev det dag två iallafall.

Vi bodde på ett scandichotell i Kolding som låt ca 40 minuter från Legoland mitt i ett industriområde. Kalle drog upp gardinerna och såg strålande ut över utsikten, svarta stora skorstenar som spyr ut svart rök, och utbrister, Åh mamma vad det är vackert här. Jag antar att skönhet ligger i betraktarens ögon och att det är endast ett oskyldigt barn förunnat att kunna se någonting vackert där vi vuxna helst vill dra för gardinerna igen.

Korvgrynet var med morfar och company i husvagnen. Började längta när vi satte fart mot färjan för att åka över till Svedala igen och möta upp dem i närheten av Varberg.


Igår var vi på bröllop. Det är jättefint och trevligt att träffa alla kompisar. Det blir så sällan, det är tur någon gifter sig då och då. Jag har sagt till Mattias att vill du gifta dig får det bli innan jag blir 40, det är ju inte så långt tid kvar. Jag kanske kan ändra och säga att jag sa innan han blir 40 då får han en tidsfrist på två år till, han kommer ändå aldrig ihåg vad jag har sagt, och jag kan fortsätta hoppas på att bli gift en gång i mitt liv. Ja, fler än en gång är väll inget att sträva efter förstås. 

Mattias har tappat bort sin kavaj är det någon som fyndat en svart tigerkavaj på myrorna, den måste åkt med när vi rensade garderoberna. En minut innan vi ska åka står han och gapar inne från sovrummet. Har du sett min kavaj? Neeej, skynda dig vi ska åka nuuu. Det är det som kallas framförhållning mina vänner! Vi blev insläppta i kyrkan och på festen ändå som tur va!

Ha nu en riktigt god natt!