Är slaveriet inte avskaffat?

Då är det officiellt, vi äger en serviceinrättning. Hur det gick till? Ja, jag vet inte man låter väl barnen inte tänka själva och gör allt åt dem så är det väl som förgjort.
 
Kalle ropar att han behöver papper och snyta sig i så jag går och hämtar det, det går av bara farten. Det är ju inga fel på hans ben och han är inte sjuk mer än att det rinner snor från den lilla finmejslade snoken. Men jag tänker inte än ens tanken att säga åt honom att hämta papper själv. Så jag hämtar papper och lite nässpray, här gäller det att hålla rent för att förebygga inför den redan startade pollensäsongen. Sedan sätter mig i soffan med två Kåvepenin tabletter i handen som jag vet kommer vara obehagliga att svälja ner och tycker synd om mig själv. 
 
(Varför gör de tabletterna så stora, när många får dem mot halsfluss och är igensvullna i svalget och knappt kan svälja? Man vill inte ens svälja sin egen saliv. Tabletterna känns gigantiska i handen och det är verkligen synd om mig. Jag tänker att det måste vara samma framställare som av det andra kåvepeninet i flytande form som får barn att regridera till treårsåldern om dem är fem. Får dem att börja suga på tummen igen, för att medicinen är så vidrig. Jag tänker att den personen har en tagg i sin sida till mänskligheten som inte vill försvinna och för det bestraffar han alla penecilinberoende stackare. Hahaha tabletterna ska göras större, stöööre, mohahaha. Äckligare medicin, den är för god, gör den äckligare, barnen ska kräkas och få paninkångest bara på själva tanken av den moooohahaha mohhahaha).
 
Okej ett litet utspel där sorry, men jag ryktes med kanske skickar in manuset till SVT, det kan bli någon halvbra serie där man måste slå på textningen för man hör inte vad de säger om man råkar tugga på något samtidigt.
 
Jag söker därmed lite förståelse från min 6-åriga son som har egen erfarenhet av detta med kåvepenin. Jag sätter mig ner och ska just till att säga något när jag blir avbruten av Master Kalle, "Var är vattnet jag beställde, jag beställde vatten och jag har inte fått något". Hörde ni? Beställde, hur hamnade vi här? Beställde? Detta får mig att börja skratta och kanske mer tänka på slaveriet i södern på 1700-talet än en serviceinrättning. Jag bugar och säger, jag ber så hemskt mycket om ursäkt min herre jag ska genast hämta vattnet. Datten, datten skriker den lille tvååringen. Du får fan hämta själv, svarar jag.  
 
Sedan sätter jag mig ner och förklarar precis hur synd det är om mig och varför jag äter medicinen ihopp om att upplysa lite, få lite medlidande och kanske bli lite ompysslad själv. Kalle tittar på mig och säger "Jag bryr mig inte" sen fortsätter han att kolla på Bolibompa, ja, Masa säger jag så afrikanskt jag kan och går iväg lite kuvad och gör mina dagliga göromål för ingenting. Jag hoppas jag ska bli förskonad med ett mål mat lite senare när de ser hur duktig jag är. Det är bara att svälja, trots trångt svalg, och gå vidare. Slaveriet avskaffades inte på en dag det inser jag men en plan har börjat ta sin form inuti mitt huvud. En plan som kommer förändra världen, iallafall på våran lilla husplätt, det kommer att svida för vissa och andra kommer triumfera, mohahaha.
 
Nästa gång vi hörs lovar jag att sluta curlandet och stoppa mig själv innan jag gör allt av bara farten, ok jag kanske fortsätter byta Oskars blöjor ett tag till och lagar mat någon gång ibland, men ni förstår vad jag menar. De blir ju så självständiga i förskoleklassen så det är på tiden att den store blir det hemma också, mer iallafall. Sen är han jätteduktig på mycket men just sådana här passa-upp saker ska jag minsann sluta med och vända på, då kanske att jag får en sådan där aha upplevelse. Åh det var därför vi skaffade barn, jag har inte fått det än ;) Nästa gång kanske ni får läsa hur jag sagt till ungarna "Nä nu är det dags för er snorungar att gå och panta ölburkar", och då har de ju verkligen kommit till nytta.
 
Puss i påsk vi ses på blåkulla!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0