isofiasvarld

Varför börjar man panikbanta i slutet på april? Kan det vara den analkande sommaren som börjar tränga sig på med löften om soliga, lata dagar vid sjön. Katalogerna kommer nedsvepandes i brevlådan med solbrända vackra modeller med vita "super skinny" jeans och små tighta linnen, för att inte glömma bikinisidorna. Det ser så himla läckert ut på bild tills bilden skiftar inne i hjärnan och man ser sig själv där uppe i huvudet någonstans med linnet som stannar en bit över naveln och byxorna sittandes på halva rumpan blottandes den guppande magen och myntinkastet. Desperat byter man H & M katalogen mot Haléns och börjar kolla sidorna med dambikinis med slimmande effekt. Måste ju funka eftersom de modellerna ser jävligt slimmade ut, eller!!! Får också byta katalog på grund av att den lilla trekantsöverdelen som Hennes för numera bara skulle täcka bröstvårtan och passar dem som har kupa lilla a minus. Nej här behövs allt en med lite mer stabilitet och stadga som ger ett riktigt stöd vid promenader. Det låter mer som man behöver en rollator! Ja, varför inte man skulle kanske kunna lägga upp brösten på den lilla plattan som finns mellan handtagen på rollatorn och köra omkring med dem hit och dit...

 

Halterneck har jag alltid gillat men det funkar inte, neej då, det blir  för nedtyngt liksom. Det som hänger där framme ska lyftas upp av nacken och det orsakar nackbesvär och nya besök till naprapaten. Nej då får axlarna bära bördan, axla oket så att säga. De är lite starkare och så blir det mer jämnt fördelat. Ungefär som när man bär hem ett par kassar från ICA det gäller att fördela tyngden jämnt i två påsar så det blir lättare att bära hem dem, man kan ju inte lägga all mjölk i en kasse liksom.

 

Ja, tyngdlagen har sagt sitt...

 

Jag önskar att jag inte brydde mig det skulle va så jävla skönt att bara gå där på den soliga stranden och inte tänka på hur magen trycks ihop och bullar sig över troskanten när man böjer sig ner och ska gräva i sanden med barnen. Men eftersom man bryr sig intar man den något obekväma positionen som innebär att man måste sätta sig i sanden sätta händerna bakom ryggen och sträcka ut benen tillbakalutad för att få magen att se plattare ut. Samma position får man ha när man solar, i solstolen kan man bara använda liggläget för sitter man upp får man vita ränder på magen. Så nu ligger man och blir vit på halsen istället på grund av spanandet på barnen från lutningsläge. Jävligt obekvämt och jobbigt för magmusklerna när man sitter på det viset i sanden (och då har jag inte ens tagit upp sanden som man får i röven) och till sin förvåning märker man att det faktiskt existerar magmuskler för de börjar bränna och göra ont. Efter tre minuter i denna position har du skaffat dig träningsvärk, är det inte fantastiskt. Det är även lite svårt att gräva man får liksom kasta iväg sanden med spaden och hoppas att den träffar hinken för man vill absolut inte böja sig framåt.

 

Men jag är inte bitter... haha nej då!

 

Men så får jag då ett sådant där jävlar anamma att nu ska jag fasiken göra något åt saken och min målmedvetenhet vet inga gränser. Det räknas kalorier in och kalorier ut och det blir jävlar i mig inget fusk och inget plus på kalorikontot in. Det värsta är att det brukar gå över så himla fort...

 

På ett par tre dar så där...

 

Så det blir nog ingen större skillnad i sommar... men jag har inte gett upp riktigt än! Fast imorgon är det ju fredag och sen är det ju lördag... Åhhhh! Jag önskar det bara kunde vara mån, tis, ons och torsdag några veckor nu fram till juli. Då går det ju också fortare fram till min semester. Om inte annat kan man ju alltid börja panikbanta på måndag igen!

 

Jag återkommer med hur helgen gick!

 

Puss och kram

Lycka är när man skrivit ett långt blogginlägg och sen glömmer spara så allt bara försvinner...

 

Då stänger man ner skiten och väntar en vecka sen skriver man igen om någonting helt annat...

 

Jag undrar om jag inte egentligen är en liten pensionär? I min kropp som inte är så liten och så himla gammal ändå tror jag minsann att det bor en liten liten pensionär i sisådär 77-års åldern med krum rygg och lite sneda skrattrynkor runt munnen.

 

Jo, men så är det nog för jag tycker till exempel att barn är jättegulliga och säger härliga finurliga saker som man kan småle och skratta åt, men jag tycker dem är jättejobbiga när de stojar och skriker och är livliga. Ja, oj vad livliga barn är, oj oj. Oj då vad de lever de små liven...

 

Jag tycker att hög musik är jobbig för man hör ju inget då. Jag kan inga nya grupper som tillkommit sedan 1992 och jag vet inte vad någon dunka dunka låt heter, fast en del låtar kan vara rätt klämmiga. När (om) man går ut kan man inte prata med varandra på grund av den höga musiken (eller berodde det på hörseln, eller kanske både ock) och vad är då meningen med att gå ut? Dessutom får man ont i fötterna av att dansa och det är så himla trångt på dansgolvet. Det är helt enkelt lite besvärligt.

 

Ja, jag trivs nog bättre hemma i soffan framför tv:n. Visserligen handarbetar jag inte så mycket nu för tiden för jag får så ont i nacken då, men det skulle jag nog annars.

 

Jag gillar att dricka förmiddagskaffe, men jag kan inte dricka för mycket kaffe för då får jag ont i magen. Jag gillar mandelkubbar.

 

Jag oroar mig för sånt som jag inte vet om det kommer hända men jag oroar mig för säkerhets skull ändå för då har jag ju gjort det.

 

Jag tycker om kokt potatis och kokta grönsaker för det är lättuggat.

 

Jag har slutat att ta på mig osköna skor för det mesta det finns väl undantag men de blir allt färre.

 

Jag gillar inte kläder som sitter åt.

 

Jag är stel i fotlederna på morgonen när jag går upp.

 

Jag har förmodligen ganska mycket gråa hårstrån.

 

Jag får plocka strån från hakan med pincett.

 

Det finns små gropar i mina lår.

 

Jag har D-vitamin brist och äter kalkberikade D-vitamin tabletter på läkarordination.

 

Jag bondar verkligen lätt med 75-åringarna som jag gör hembesök hos och skulle lätt kunna bli deras kompis om inte jag var tvungen att jobba på dagtid för det är ju då man vill hitta på saker på kvällen är det alldeles för otryggt att gå ut... Jag tror jag skulle älska att spela bridge.

 

Och så tycker jag nog att det kanske inte vore så dumt med en sån där väska med hjul på när man går och handlar...

 

Jag börjar kanske balla ur lite nu... Får väl invänta 40-års krisen så det blir åt andra hållet sen då!

 

Nä nu börjar det väl bli dags att knyta sig klockan är mycket!

 

Godnatt!