Skön kväll...

Han är så söt när han sover den lilla pysen. Det är underbart att komma hem till två svärdfäktandes Yoda och Darth Vader. Det är också rätt skönt nu när de två fäktarna har kapitulerat den ena hem till en kompis och kollar fotboll och den andra i säng. Efter protest i cirka 30 sekunder (från han som är i säng vilket inte är Mattias) slocknade den lilla hjälten, en hård dag på dagis...

Nu är jag själv, det är så lugnt och skönt. Ska nog poppa lite popcorn kolla in tv-tablån och lägga mig tillrätta i soffan. Ja det gör jag. Gött mos!


Idag är vi närmare än vad vi var igår...

Idag var det match igen... och jag vet inte riktigt vad jag ska skriva, jag är helt slut. Med lite tur hade det kunnat vara avgjort idag. Men serien fortsätter det är en match kvar att spela. Jag vet inte om jag är tröttast mentalt eller kroppsligt. Det kostar på att ladda om match efter match att inte nöja sig med mindre än en seger. För det är ju så det har varit. Sen vi gick in i slutspelet har vi vi ta mig fan inte accepterat att förlora en ända match. Så min fråga blir då naturligt ska vi acceptera att förlora den sista matchen?

Hösten hade kommit till sörbyvallen idag och vinden blåste med kraft. Kanske inte det roligaste vädret att spela fotboll i och kanske inte den roligaste fotbollsmatchen jag spelat heller för den delen. Vi gör en okej match, vi gör mer än okej faktist vi vinner ju med 3-1. Det kanske inte var något skönspel direkt men vad gör det. Vi roffar åt oss trepoängaren och vi smyger inte fram i slutspelet längre. Vi hörs, vi skräller. Jag tror inga av dom andra lagen hade tippat oss som divison tre lag innan serien startade. Men vem vet kanske blåser vindarna åt vårt håll även på söndag som idag när Sätre skruvade in hörnan direkt i mål. Kanske ser inte domaren att bollen skruvade sig utanför kortlinjen och in igen innan Sätre satte nicken i mål och kanske går bollen stolpe in även på söndag som idag när jag sköt på ett tillbaka spel från Pernilla. På slutet när Sturehov lyckades reducera fick de luft under vingarna och vi blev pressade. Linda gör en riktigt storartad insats i andra halvlek tillsammans med resten av backlinjen. När slutsignalen ljuder är jag så trött så jag vill bara hem. Jag orkan inte ens jubla tror jag.

Men vi är lite närmare idag än vad vi var i går. I och med segern idag har vi allt i egna händer. Om vi spelar oavgjort eller vinner är kontraktet vårt.

Så återstår då att än en gång samla krafterna och ladda om batterierna. 90 minuter tjejer 90 minuter är vad som återstår denna säsong. Då tar vi fram de sista urkrafterna och visar var skåpet ska stå.

Tror vi på det? Tror vi på att när söndagen kommer så står Lillån där som segrare i division 4 redo att axla manteln och ta klivit upp i trean? Jag tror, jag tror på laget!

Dagens höjdare: SEEEEEEEEEGER IGEN.......... kan ju inte skriva något annat
Dagens magplask: öh, vad är klockan?

Puss och kram här ska fajtas för div. 3 dam

Jobbiga frukter och portioner för små magsäckar...

Åh jag måste berätta just nu äter jag ett äpple. Mycket att skriva om tänker ni nu! Ja om det händer ungifär en gång i månaden att man äter en frukt och cirka en gång i halvåret att man äter ett äpple så kan man faktiskt det. Det är så jobbigt att tugga frukt, man tuggar och tuggar och tuggar. Jag blir trött i käkarna. Varför är det så att det som är nyttigt antingen är äckligt eller jobbigt att tugga på?

Enligt livsmedelsverkets rekomendationer ska det dagliga intaget av frukt helst vara ca 500 gram. Snacka om att känna sig som en kossa jag skulle få gå och idissla och jiggla hela dagarna på frukt om jag skulle få i mig så mycket, nej, det går bara inte.

På tal om att äta och så där igår gjorde jag pasta och ostsås. Det vill säga jag köpte tre förpackningar på ICA. Två med ost och skinkfyllda färska tortellinis och ett litet tetra med mild ostsås. Varje pastaförpackning var det 2 portioner i men alla vet ju att det där med portionerna bara gäller för människor med extremt liten matsäck för det går alltid åt mer än vad som står. Samma med recept står det för fyra personer så brukar det räcka nätt och jämt till vår lilla familj på tre pers. Räkna där till att Kalle äter som en myra (eller som han säger MUURA). Kanske äter vi större portioner än vad vi borde, förmodligen. Men är inte meningen med en måltid att man ska bli mätt? Det måste ju ha varit så från begynnelsen iallafall, det primära syftet måste helt enkelt vara att bli mätt. Men ibland har man ju ingen botten!

Fokuset nu för tiden ligger i upplevelsen. Det ska vara en helhetsupplevelse att äta. (Snarare en helvetes upplevelse om man har barn :=)). För hör och häpna man äter nämligen inte bara med munnen man äter även med ögonen. Inte fan vet jag hur det går till! Det ligger naturligtvis något i det. Allt det där tänkte jag iallafall på idag när jag lagade mat. Köpte 2 förpackningar på ICA. Makaroner och delikatessköttbullar. För att förgylla denna superba näringsrika och tillika uppfinningsrika kvällsmåltid använde jag lite ketchup. Vitt, brunt och rött snyggt och gott för både öga och mun... eller?

Det här med portionerna då om det verkligen är så att gemene man bara äter den uppmätta andelen mat då betyder ju det att jag är ett matvrak. Så för att verka mer normal och inte så glupsk så har jag inför kvällen (jag ska bort på bokcirkel fast jag har inte läst någon bok men det blir mat och vin och annat trevligt så...) ätit just ovannämnda makaroner och köttbullar lite grann för att fylla ut det där extra utrymmet som jag verkar ha.

Så relativt mätt och nästan belåten åker jag nu bort på lite tjejsnack och middag, och jag kan känna mig precis som en av de andra tjejerna när jag tar tre potatisklyftor och en tredjedelskycklingfilé och blir jäääättteee määääätttt.:=)

Dagens höjdare: Heeling hos Jonas
Dagens magplask: Konstiga telefonsamtal och förvirrade företagare

Puss och kram vi säger nej tack till reklam!

Heja ÖIK!

Idag kommer AIK till stan förhoppningsvis så får de däng men det är ju ingen enkel hemmapremiär som Örebro står inför förstås. Ska iallafall bli kul att gå på Hockey.

Har tagit på mig nya stövlarna också dagen till ära. Så snygga!

En fotbollsmatch håller på i nittio minuter...

Lillån - Eker 3-1

2 matcher kvar och om jag förstått tabellen rätt (om två lag går upp och ÖSK inte kan gå upp) så ligger vi just nu på uppflyttningsplats på väg till division 3. Men... det är två tuffa matcher kvar och varje poäng är viktig. I skrivande stund vet jag inte hur det gått för Laxå för det är dem vi fightas med de mötte sturehov ikväll.

Som matchen började trodde jag inte att slutresultatet skulle bli det, det blev. Men just nu är Lillån ett lag som har medvind och ett sådant lag kan vinna utan att spela på toppen av sin förmåga. Vi hade jättesvårt att komma in i matchen. Eker spelade långbollar, vi rensade, bollen kom tillbaka. På mitten kändes det som man var och bevittnade en tennismatch. Bollen gick över hela tiden. Vi hamnade för långt ifrån varandra mitt och topp. Vi lyckades heller inte med pressen. Inget gick vår väg. När domarn sedan höjer pipan och dömer straff efter att Kvisten slitet sig loss med bollen på väg mot mål och blir fälld så får vi då chansen att komma in i matchen. Jag kliver fram mot bollen det har ju gått bra tidigare. Det är ren obeslutsamhet som gör att jag slår en rent ut sagt usel straff, plockpotatis för målvakten. Nej, då kändes det ganska mörkt...

Hörnan strax därefter är nära att gå in men målet uteblir. När vi går ut i pausvila känns det som att Eker slagit av något på tempot. Var de lite trötta? var min tanke när vi gick in för att spela de sista 45 minuterna. Jag tror det tog 20-25 minuter in i andra innan kvitteringen kom. Hanna slår en frispark från högerkanten från halva halva ungifär som dimper ner i straffområdet, Olivia slår in bollen och det är såååå skööönt. 

Jag vet inte om vi hade orkat fortsätta jobba så mycket längre om inte målet hade kommit, det kom i rätt tid och tillförde mera kraft. Ett mycket viktigt mål! Sen får jag tillfälle att revanschera mig för den usla straffen, får på en hygglig träff på en pass från Olivia och bollen går in i mål... Det kändes i hela kroppen, tack för kaffet!

2-1 ledning och nu kör vi kämpar och sliter försöker hålla dem borta från vårt mål, stenhårt hemåtjobb som gäller. Vi lyfter lite längre bollar och en boll från Sätre hittar fram till Kvisten som sedan från en mycket dålig vinkel lyckas med konststycket att sätta spiken i kistan... 3-1 och vi gör det igen.

Vi glöder inte alls idag men vi tar fighten och vi ger ta mig tusan inte upp i första taget. Jag måste ge en extra eloge till Julia som gör en jättebra insats på vänsterbacken idag. Lugn och trygg, beslutsam jag är väldigt imponerad en lite tjej kanske men en stor back :-). Sally i mål är också en cooling fick jobba lite mer idag än sist, gör det också väldigt bra.

Det bästa med den här matchen är vändningen. Det är starkt att komma igen och vända på steken och vinna. Efter första halvlek när första målet satt tänkte jag ett poäng det är bra. Men Lillån dam nöjer sig inte med det, idag var det vinst som gällde en match är ju trots allt 90 minuter.

Dagens höjdare: 3-1 mot Eker
Dagens magplask: usla skit straff...

Puss och kram fortsätt kämpa Lillån dam


Kan man bli idol fast man inte kan en text sen 1984?

Det är så härligt en ny säsong av idol har börjat. Jag kan ju inte låta bli att fantisera om hur det skulle vara att bli upptäckt. Jag har några olika scenarior...

För det första skulle jag ju aldrig gå till en audition självmant, så det är min möhippa och mina kompisar har tvingat mig att gå in och dra en låt för juryn. Jag har självklart grundat med lite champagne så min nervositet är som bortblåst och förresten så är det ju bara en ploj. Men... så sjunger jag och juryn sitter som förstenade denna skönsjungande 35-åring med mammafett på magen trots att sonen snart är tre sjunger som en gudinna. Det faktum att jag inte kan en låt text som producerats efter 1984 då Carolas album steg för steg kom ut spelar ingen roll. Att jag i ungifär ett halvår trodde Madonna sjöng "damn those spies so sorry" (time goes by so slowly) spelar heller ingen roll. Jag sjunger brallorna av dem.

Ett annat scenario är självklart att jag blir upptäckt på stan och han Bagge kommer fram och frågar om jag kan sjunga och jag liksom nä, jag vet inte, och sen säger han "jo, kom igen nu" och ja ba levererar från ton 1.

Det är sånt jag tänker på när jag står i duschen efter ett idolprogram och sjunger "Det regnar här i stockholm idag, du har det säkert bättre än jag. Det händer inget särskilt, jag har det ganska bra, men det regnar här i stockholm idag" Det är liksom texter värda att minnas.

Jag menar tänk er själva jag kliver in har klätt upp mig lite hippt med mössa och stentvättade jeans (det är ju inne igen) och så säger jag hej jag heter Sofia och är 35 år jag ska sjunga Tommy tycker om mig. "Tommy tycker om mig och jag vet att det är sant, ha ha hant, det finns ingen annan som får mig känna likadant". 

Det osar succé. Jag tror faktiskt att jag nöjer mig med och sitta och skratta åt alla andra dårar som får sina drömmar krossade, det är ganska coolt att de vågar, fast var går gränsen mellan mod och dårskap?


Idol 1984 Sofia Karlsson med Carolas Tommy tycker om mig

Nej, någon idol blir jag aldrig på riktigt. För förutom att kunna texter ska man ju helst vara 10 år yngre och en annan liten detalj vara grym på att sjunga... :-) Surt sa räven men jag har ju så många andra fina kvaliteter, många, många, många andra fina kvaliteter som jag inte kommer på någon just nu men jag har kommit långt på 35 år. Jag är inte BITTER!!!!


Puss och kram förr fyllde de tänderna med amalgam...

En glödande halvlek

ÖSK-Lillån 1-5

Första halvlek är riktigt bra vi avgör matchen och i andra halvlek är det bara att stänga för ÖSK.

Det är kul att spela i Lillån nu. Alla gör det dom ska och några gör till och med mer än det som förväntas och det är just det som är receptet på framgång. Alla plockar fram det där lilla extra. Det var så j-la skönt för den här matchen vinner vi så rättvist vi är det bättre laget.  I första halvlek glöder vi.

Sen går det aldrig att slappna av mot ett sådant lag som ÖSK, de är bollskickliga och de vill gärna trilla boll. Men vi gjorde det svårt för dem även i andra halvlek. Loket tuffar på!

Det var trångt på vänsterkanten, men det skapade å andra sidan utrymme för kvisten på högern och hon var som vanligt snabbast. Sätre gör som hon brukar en bra match och med dagens två mål blir hon nog svårslagen i den interna skytteligan. Ett på nick, perfekt timing och så sitter den bakom målisen i nätet. Det andra är kanske ett inlägg men det går stolpe in i mål från riktigt snäv vinkel, mycket snyggt iallafall. Själv står jag för två mål i kvällens drabbning, två riktigt sköna träffar, ett på hörna, inåtskruvad som går direkt in. Det andra är på frispark jag tar i och skjuter och den seglar in i mål... Sista målet är ett riktigt viljemål, där både Sarah och Kvist rusar mot mål för att forcera in bollen, Kvisten når bollen först och det femte målet för dagen landar bakom en f.d. Lillåspelare i målet :-).

Jag har blivit riktigt rutinerad på hurrningscermonin efter vinst, dock hade Leffe en liten nyhet att komma med  idag. "Folkets jubel"! Det var... spännande...

Ni är så jäkla bra tjejer, jag är stolt över att få vara lagets kapten. Det som väntar framåt nu kan bli riktigt, riktigt roligt om vi kan fortsätta hålla fokus, motivation, vilja, jävlar anamma, kvalitet... F-n tjejer nu kör vi tre matcher kvar vi ska inte stå efter sista matchen och känna att vi inte gjorde allt vi kunde, är ni med mig?

Dagens höjdare: Vi vinner igen...
Dagens magplask: Fan va det dröjer med matleveransen från... da da da da daaa I´m loving it...

Puss och kram... nä jag kommer faktiskt inte på något mer rim så bara puss och kram.
 


Ett blåbär i skogen

Matchdag, är som vanligt lite nervös. Öst i mig kolhydrater hela helgen... chokladbollar, godis... det ska ju vara bra har jag hört :-).

Igår tänkte jag att nu j-klar ska jag ta och åka ut i skogen och plocka blåbär, familjen fick naturligtvis hänga på. Frågade mamma om hon hade ett par sådana här yoghurt hinkar som jag kunde lägga alla blåbär i, hade ju hört att det var blåbärsår.

-Jo, sa mamma, men det finns nog inte så mycket blåbär nu, men du kanske kan hitta svamp.

I de två hinkarna som jag hade med mig ligger det nu i ena hinken ca 25 blåbär och skramlar i botten. Va fan är det inte typiskt när jag väl bestämmer mig för att ge mig ut och leka skogsmulle (det händer ungifär vart sjunde år) så är det inte säsongen, det kanske man borde ha koll på det, men å andra sidan kan jag ju ståta med att vara ett stort blåbär själv när det gäller bärplockning säsong eller inte.

Är lite pirrigt idag, jag har ju spelat i ÖSK för x antal år sedan, från den tiden finns dock inga kvar. Sen är det min gamla Glanshammarstränare som coachar dem. Och så är det väl faktiskt så att det börjar kännas att det är slutspel, ska bli spännande att se vad ÖSK kommer med för lag man vet ju aldrig med B-lagen. Om vi vinner idag är vi med och slåss på riktigt om en plats i division 3, skulle vara kul att vara med om det med Lillån för det är ett riktigt härligt lag med massa goa tjejer som förtjänar framgången. FORZA LILLÅN!!!!!

Återkommer ikväll med matchreferat!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Ska käka taggtråd till lunch...

Gamla tanter kan få huvudvärk av för ärliga barn

Barn är ju så brutalt ärliga, ni vet inga förskönande omskrivningar. Den sociala takten som man (mer eller mindre) förvärvat i vuxen ålder finns inte. Man bara säger som det är. Jag har en så pinsam historia från min barndom. Jag var väll cirka 5-6 år när det begav sig.

Min mormor hade en dambekant i stockholm, jag vet igentligen hur det kom sig men iallafall så kom denna stockholms dam på besök till landsbygden på somrarna. Som jag minns det var hon ganska gammal hon hade mammelucker, rullat hår, klänningar i tjockt lite glansigt tyg med snirkliga mönster och så luktade hon så där lite instängt som gamla tanter kan göra. Tur hon fick resa ut på landet och vädras lite. Iallafall så kom vi rätt bra överens Matilda och jag. Vi gick och småpratade som bäst medans vi sakta spankulerade runt inne i mormors tv-rum, vilket förvandlades till mormors sovrum på kvällarna med hjälp av en orange hiskelig bäddsoffa. Morfar sov i kökssoffan, min långa ståtliga morfar nedklämd i en smal lite kökssoffa, jodå så var det. Iallafall så strosade vi fram där medans vi småpratade om ditten och datten då vi stannade till vid en brun vacker gammal spegelbyrå där diverse bråte, förlåt mormor, jag menar diverse prydnader stod och på något vis bidrog till hemtrevnaden. Mitt på byrån i en fin, tjock försilvrad ram stod ett fotografi på Matilda som hon hade skickat till mormor i ett av hennes brev. Jag vill minnas att hon var några år yngre på fotot. Matilda pös lite stolt vid anblicken.Hon kände sig nog just då lite hedrad, och tänkte säkert att här hade hon en plats hos oss på landet, här stod hon mitt på byrån. Men säg den lycka som varar för evigt. Då helt utan att tänka med ett barns uppriktighet, helt i avsaknad av den "sociala taktkänslan" som ännu ej hade förvärvats tittar jag upp på Matilda med mina bruna ärliga ögon och talar helt sonika om att, -det här kortet ställer mormor bara fram när du är här.

Matilda gick och la sig med förevändningen att hon hade huvudvärk. Den satt i väldigt länge. Stackars mormor hon höll på att sjunka genom jorden. Hon gjorde något lamt försök att släta över det hela - tokiga unge, vad hon hittar på, ungar... va! Men alla vet ju att barn för det mesta talar sanning.

Jag tror det var under samma sommarperiod som min mamma tappade ett mjölkpaket i Matildas huvud bara några dagar efter kortincidenten. Då fick hon också huvudvärk. Jag undrar om inte det var sista sommaren Matilda kom och hälsade på oss i den lantliga idyllen!

Dagens höjdare var eftermiddagsfikat på jobbet. Idag var allting roligt och att Idol har börjat.
Dagens magplask att jag inte kunde träna för att vi inte hade barnvakt, vilket typ nästan är första gången.

Avslutar med några härliga citat från Mark Levengood och Unni Lindels bok Gamla tanter lägger inte ägg:

"I kyrkan sjunger de sånger som kallas för salami." Helen, 5 år

"Mormor har legat i magen på gammelmormor, mamma har legat i magen på mormor och jag har legat i magen på mamma. Men i min mager ligger det bara köttbullar." Helene, 6 år

"Förr kom mjölken från kon, nu kommer den från Arla." Lars, 5 år

"Farmor tycker inte om att sola toppless. Det är för att hennes toppar har blivit lite lösaktiga." Stina, 6 år

"Jag blir aldrig trött på farmor, men det blir farfar." Therese, 6 år

Pussen och kramen se upp med var du ställer ramen!


En överlevare

Jag känner mig som en överlevare denna vecka. Jag vet inte varför, det bara känns så. Jag känner mig stark liksom som jag kan klara vad som helst. Undrar om det för sent att söka till Robinson?

Vad skulle man skriva i en ansökan? Tjena jag är en tjej på 35 bast som kan tänka mig att förstora brösten och hångla i tv. "Antagen"!

Eller Hej jag är 35 år och arbetsterapeut på fritiden tycker jag om att umgås med familjen och spela fotboll. "Tyvärr så blev du inte uttagen den här gången eller någon annan gång heller för den delen".

Jag tror inte jag skulle stå ut så värst länge faktiskt, det verkar jobbigt att inte ha någon mat, inget täcke, vara blöt och smutsig och lukta illa. Framförallt skulle jag inte kunna vara ifrån Kalle, det är klart man kan ju vara ute på en vecka då skulle det ju gå an men tänk om man av någon anledning skulle bli kvar...

Nej, det blir inget Robinson för mig, jag föredrar och ligga i soffan och titta på när andra svälter och mår allmänt dåligt. På tal om det brukar ni kolla på Top model?

Jag ska ärligt säga att det blivit väldigt lite tv-tittande för mig på sista tiden. Men ikväll ska jag kolla på Sverige mot Malta hoppas på mycket mål för Sverige såklart!

Nu är det snart dax att natta lillkillen, att han kommer i säng i tid är viktigt för min överlevnad speciellt idag när det är landskamp.

Puss och kram om Malta vinner byter jag namn till Pam (nu kan rimmen knappast bli värre va)!


Min intelligenta son...



Det är så häftigt att få vara med om den utveckling som sker med ett barn. Nu är det nog så att just mitt barn är lite onaturligt begåvat, men han har ju och brås på förstås. Hör bara på det här, Kalle leker med sin pappa och säger rätt som det är "Jag brukar rapa på dagis, raaaap! Mattias har lite svårt att hålla sig för skratt men biter ihop och frågar "Men vad säger fröknarna då"? "Aja, baja", svara Kalle sen fortsätter han "vad ska dom göra?, dom får inte slå mig"! Smart, håll med, vad ska dom göra, jag gör va f-n jag vill.

En morgonkonversation som vi hade häromdagen var av det synnerligen intelligenta slaget det också. Det började som alla andra mornar en sömndrucken Kalle kommer gående med trötta små steg med Bompa under ena armen. Han klättrar över sin ännu tröttare sömniga (tack och lov inte druckna) mamma och lägger sig till rätta. Han lyckas lyfta på ena ögonlocket och säga till mig "du får stanna inne, då tar inte Robin Hood dig". "Mamma ska inte gå någonstans oroa dig inte, duns mina ögonlock far igen. Lite senare när vi vaknar till liv frågar Kalle,
-Vad ska jag göra idag?
-Du ska gå till dagis, svarar jag.
-Jag vill gå nakenfis dagis, svara Kalle.
-Nä, det går inte svarar jag, det är för kallt. (Precis som att det var ända orsaken men ändå.)
-Det ÄÄR inte kallt, det är mysigt ute, svara Kalle.
Ja, vad ska man säga smaken är som baken såväl när det gäller väder som kläder...

Idag har vi lekt med pistoler, Kalle hade en eldpistol, men ha, jag hade en vattenpistol. Vilket är starkast eld eller vatten. Så j-la smart kanske han inte är ändå. Men jag kan ju inte begära att han ska ha kommit upp i min kaliber ännu han är ju trots allt inte tre fyllda.

Vad månne det bliva av denna fantastiska begåvning? Min son...

Han vet också att man inte får äta bajs, det brukar han nämligen säga ibland också!

Dagens höjdare: Kalle klockan 18.30, -mamma, jag vill inte leka jag vill sova. Tack och gonatt!
Dagens magplask: Jag bryggde kaffe utan kaffe, sen intalade jag mig själv att det var meningen och inte alls tillfällig sinnesförvirrig, är det inte bra att låta bryggaren rinna igenom ibland?

Puss och kram nej tack till reklam!



Ny seger för Lillåns damer

                                                    Lillån - Sköllersta 1-0



Och så blev det helt plötsligt lite spännande att börja snegla i tabellen. Det var en tung plan som mötte spelarna till matchen. Regnet hade gjort sitt för att försöka göra jobbet lite tuffare och lite jobbigare. Innan matchen pratade vi om att det lag som ville mest skulle stå som segrare och så blev det.

Faktum är att vår backlinje idag hade en relativ lugn eftermiddag. Kanske beror det mest på att agerandet från våra backspelare inger den känslan av lung och säkerhet, inga bjudningar. Ytterbackarna stänger effektivt och i mitten är de inte farliga heller, Hanna växer på backplatsen och Julia är bara så stark.

På högerkanten gör Kvist en mycket bra match, inga tunga ben där inte. Hon springer och springer jag blir trött bara jag tänker på det. En tuffare match på mitten för min egen del behövde ut och vila lite, vilket orsakar lite rundflyttning men det spelar ingen roll vi vet vad vi ska göra nu. Annars tycker jag samspelet med Elin fungerade riktigt bra vi hjälper varandra framförallt när det gäller att spela sig ur trängt läge.

Och inte att förglömma mitt kanske hårdaste skott i karriären (sorkdödare, strumprullare, fjösare, felträff) som letade sig in bakom målvakten. Ett mål som räckte till tre poäng och vi börjar känna att vi är med i toppfighten så vem bryr sig att det inte var årets snyggaste mål.

Vi ville mest och vi vann matchen det är faktiskt inte svårare än så.

Dagens höjdare: Lagets beslutsamhet och vilja utan det är man ingenting i ett slutspel.
Dagens magplask: ja, vad skulle det kunna vara den tunga planen kanske, men va fan inte stoppade det oss iallafall...

Puss och kram i England säger man mam!



Bara jag

Lugnet sänker sig sakta över rummet. Ett lugn som jag är i stort behov av. Det är intensivt, det går i 190 knyck, det är vardagen jag pratar om. Jag behöver bara vara ifred, med mig själv, få höra mina egna tankar. Ibland undrar jag om jag har några. Jag lever som i ett parallell universum där jag först och främst tänker vad andra tänker. Men nu är jag ifred, ensam och det är skönt.

Det är så lätt att man glömmer att man behöver eget utrymme. Att bara få vara. Nu är det tyst, så tyst att jag kan tänka. Ingen som avbryter mig mitt i en mening som alltid annars. Jag behövde det här, göra vad jag vill inte vara den som någon annan hela tiden är beroende av. Om så bara för en stund så är det en helig stund.

Det sprudlande och strålande humöret hos omgivningen spelar ingen roll jag orkar inte spela med. Jag är trött jag vill bara vila, leendet når inte ögonen. Veckan har varit hektisk jag tror inte jag varit själv en minut. Jag tror fan inte ens att jag har skitit ifred. Är det så konstigt att jag bara vill vara för mig själv ett tag? Samla mig slappna av, ladda batterierna. Jag behöver det. Får man det? Hur ska man annars fungera? Man kan ju inte gå på tomgång!

Gaska upp dig! Säger jag till mig själv, men jag vill inte. Inte än inte nu jag vill bara sitta här och vara i mitt vakum. Jag vill inte gaska upp mig. Inte än! Det är så skönt att få sitta och sura, ingen som bryr sig för ingen är ju här.

Jag lyssnar, det är så tyst, jag kan knappt beskriva i ord hur tyst det är. Jag ska göra vad jag vill det är min tid det finns ingen annan här ingen annan som ser eller hör vad jag gör. Jag ska bara vara, dricka kaffe ur en stor mugg och äta gårdagens sockerkaka, lägga mig och börja läsa i boken för att sedan låta ögonlocken falla ner och falla in i en skön slummer. Ingen som stör, ingen som pratar, ingen som skrattar, ingen som tjatar, ingen som hoppar på mig. Ingen bara jag... Fan va gött!


Puss och kram ett träd har en stam (så där uselt rim igen :0)).

Mina smetätar dagar är över...

En doft sprider sig i huset och det är inte en unken doft av gamla träningskläder och odammade hyllor. Det är i och för sig inte heller en doft av ajax. Nej det är doften av nybakat...

Jag kan ju inte direkt slänga mig med epitetet bullmorsa (skulle möjligen vara för att jag tycker om att äta bullar då men inte är det för att jag bakar ofta iallafall). Doften som sprider sig vittnar om att baket dock kanske inte var så avancerat som vid tillverkningen av ljuvliga kanelbullar. Men ändock, en vällustig doft som får det att vattnas lite i munnen och får kaffetarmen att vakna till liv.

Idag tror jag det var första gången som man kan säga att vi (Kalle och jag) verkligen bakade tillsammans. Han blir snart tre år och någonting i bakväg har jag väll åstadkommit under den tiden, men inte är det mycket. När jag gick hemma och han var så liten att han bara sov eller låg på golvet och pilla på babygymet, då hade man ju tid att baka. Men sedan jag började jobba så har nog den talangen (en av mina många) fått stå åt sidan.

Riktigt mysigt var det iallafall, jag brände bara smöret en gång för att det var så kul att vispa ägget och sockret med elvispen så vi glömde att smöret stod och puttrade för fullt på spisplattan. Vi smälte nytt smör och hade i resten av ingridienserna lite på måfå får jag nog lov att säga. Kalle ville ju själv och det är inte så lätt att fylla upp ett dl mått till bredden, nej, det är lättare att ta lite mindre flera gånger. Och då får man ju liksom höfta till det under glada tillrop som att "nu är det nog lagom, äh ta lite till, det blir nog bra".

Bakningen förde mig sig en hel del "må bra" faktorer iallafall:
1. Göra någonting tillsammans.
2. Efteråt är Kalle nöjd ett tag och kan leka själv så jag kan blogga.
3. Kalle lär sig kökssysslor snart kan han baka åt mig.
4. Kalle lär sig ansvar han fick även hjälpa till att röja efter baket ytterliggare saker han kan sköta själv sedan.
5. Kalle vill inte ha lunch för att han åt så mycket smet (jag slipper laga).
6. Vi har färsk sockerkaka till kaffet om några minuter (vad dum jag är här har vi ju lunchen).
7. Min sambo blir glad för att jag en gång i halvåret lever upp till husmorsdrömmen.
8. Det känns bra att kunna säga på måndag när folk frågar vad man gjorde i helgen, "ja, vi bakade lite och sådär", det låter så normalt och bra tycker ni inte?
9. Nej , förresten det finns gränser för hur mycket en j-la sockerkaka kan åstadkomma.

Ja, just det ni vet den här goda smeten som blir när man bakar sockerkaka. När man har vispat ihop det sista brukar man ju inte slå av visparna sådär jättehårt mot kanten så ganska mycket smet sitter kvar på visparna. Tänk er hur jag för smeten mot munnen, känner hur det börjar vattnas i munnen, sneglar åt sidan där Kalle står och ser in i ett par nästan tårfyllda stora sneda rådjursögon och... slaget är förlorat. 

När man får barn och de barnen börjar hjälpa till med bakandet, då vet man nu blir det ingen mer smetätning.  Mina smetätar dagar är räknade, nej inte ens räknade de är över.

Smet eller ingen smet det var iallafall en mysig stund vi hade när vi stod där med mjöliga kinder och vispade med elvispen. Och nu kommer belöningen så tills nästa gång ha det så gott!

Puss och kram på datorn kan man få SPAM!

[sockerkaka.jpg]
Bild på sockerkakan, (eller hur) :0)

Mors lilla lathund

Har ni någon gång haft så där stökigt hemma så man får hjärtsnurp om det ringer på dörren av rädsla att någon ska komma in och se eländet. För då skulle de ju kunna se hur man verkligen har det hemma 343 dagar om året.

När man bjuder hem släkten på kalas eller kompisarna har man ju oftat städat och fejat in i det sista till de första gästerna anländer. Nystädat och fint, var sak på sin plats. Det är ju så man vill att andra ska tro att man har det jämt. Och det är så man tror att andra har det jämt därav hjärtsnurpen när det kommer någon oanmäld mitt i veckan.

Jag älskar Martina Haags krönika där hon berättar om när den perfekta perfektionisten till granne som kommer över för en fika. Martina har då tokstädat för att inte bli utskämd i grannskapet och med tanke på hur grannen har det hemma så har hon verkligen varit noga. Grannens kommentar till Martina när hon kliver in över tröskeln är "vad skönt att det är fler än jag som har stökigt hemma". Bah...

Skulle någon granne komma till mig nu skulle jag skylla på maginfluensa eller svininfluensa, det borde hålla dem borta.

Så hinner jag förstås inte städa så mycket heller. Jag måste sköta min farm på farmville (facebook) helt sjukt men sant. Jag måste sticka, blogga och förstås spela fotboll. Umgås med familjen nä, det gör jag på helgerna i veckorna är de mest bara till besvär och jag försöker undvika dem så mycket som möjligt :) ...

Men när vi får nytt kök då...

Vardagslivet är inte så j-la lajbans alla gånger, det är ju ganska mycket måsten. Eller är det det?

Idag blir det iallafall ingen städning, jag ska ut i ösregnet och träna fotboll snart tänkte jag.

Jag känner dock på mig att det håller på att komma ett städryck, det kommer nog snart... imorgon!

Astrid Lindgren det var en smart kvinna med många bra texter. En pippi visa som passar in bra på mig är den här:

"Mors lilla lathund sa du mår tro jag jobbar bra,
fast än vet du vad inte just idag,
jag gör det helst en annan dag"

Pussen och kramen den där Karl Bildt var en stram en!

 
Längtar tillbaka till sommaren redan!

RSS 2.0