Alla bloggar ju...
Jo men det verkar ju rätt kul faktiskt. Jag gillar ju att skriva så... Vad kommer jag att skriva om då? Förmodligen lite av varje om vad som händer i min värld. Det är ju så den heter bloggen I Sofias värld. Inte vet jag om det är särskilt intressant. Men vad gör det för det är möjligt att ingen kommer att läsa bloggen heller. :-)
Just nu längtar jag till fotbollsträningen imorgon. Det är faktiskt så... Jag är 35 år och står med ett ben i du kan göra vad du vill landet och med ett ben i du måste ta ansvar landet. Men det kanske är så det ska va. Det kanske är en bra sak. Fast ibland fäller man ju krokben på sig själv och vet inte riktigt vilket ben man ska stå på. Men varför kan man inte få det bästa av båda världar?
Vad har det med fotboll och göra. Jo, men vissa tycker ju att man är för gammal för att spela fotboll när man är 35. Vi är ju väldigt åldersfixerade här och nu. Jag tycker om att gå ut och festa ibland. Jag tycker om att bara vara jag ibland helt enkelt. När jag lirar boll och när jag är ute (någon gång ibland) så får man tillfälle att bara tänka på sig själv, slippa fundera på om Kalle (min älskade trotsiga unge) har fått mat, ren blöja, kommit i säng i tid. Det är ju sånt man gör de allra flesta dagarna om året ändå. När jag tänker efter har jag nog bara en tå i du kan göra vad du vill landet en lilltå. Men fan så viktig den där lilltån är utan den är man ju inte hel. Så jag längtar efter fotbollsträningen imorgon då jag och min lilltå ska ta de nyfyndade fotbollsskorna och för en och halvtimme vara jag, mosa på planen, skicka på bollen en spark rätt i krysset (händer ju kanske inte så ofta), svettas, skratta, bli förbannad och knyta näven i fickan, bli trött, bli nöjd, komma hem pussa lillkillen i nacken och stryka en hand över lockarna. Tala om för sambon hur jobbig träning var och vilken jävla fint jag drog på.
Fotboll är för mig vad norrlandsguld är för killen i keps...
