Trons makt kan försätta berg

Jo, men den här veckan har jag gått från att knappt haft ledsyn till att se helt perfekt. HUR GÖR MAN DÅ?, undrar ni. Jag ska berätta precis hur det var...

Det började med en huvudvärk som kommit till och från under en veckas tid. Ni som läst min blogg tidigare vet att jag väntat på att svininfluensan skulle bryta ut varje dag, kände jag mig inte lite varm, lite täppt, oj nu hostade jag, men allt eftersom dagarna gick och influensan lyste med sin frånvaro så dog liksom det där ut.

Men så började då huvudvärken, och min slutsats blev, för att göra en historia kort, att det måste ha med synen att göra. Kalles läkare när vi kolla hans skelning sa att eftersom jag varit översynt när jag var liten kunde räkna med att få ålderssymtom tidigt. Gällande synen alltså, stel och Alzheimers light har jag haft länge...

I allafall så var jag iväg till en optiker i onsdags på väg till optikern så märkte jag hur synen blev sämre och sämre. Ungifär halvvägs från jobbet i höjd med Behrn Arena tyckte jag nog att vägskyltarna var jävligt suddiga. Det kunde i och för sig bero på taskiga vindrutetorkare och regnväder men nej... det var nog synen. Väl framme gick jag trevandes efter väggarna för att ta mig in till optikern jo jag hade ledsyn för jag såg liksom var jag skulle gå. Väl inne hos optikern började undersökningarna de var väldigt grundliga, det var apparater och det var olika glas på nära och på långt håll. Det var suddigt och det blev skarpt. Den här osedvanligt grundläggande och nogranna undersökningen måste ju tyda på att jag nästan håller på att bli blind...

Så kom domen...
- Tyvärr, sa den grundliga optikern med allvarlig röst. Blicken var stadig och vittnade om att här kommer det, coca cola flaskbottnar minst.
- Tyvärr, jag kan inte hitta någon indikation över huvud taget på att du skulle behöva glasögon. Jag hittar tyvärr ingenting fel med din syn, optikern så medlidsamt på mig.

-Ja, nej det var ju tråkigt att höra svarade jag, eller... är det inte ganska bra, trevade jag.

- Jo, naturligtvis det var ju bra, svarade optikern och såg ut att påminna sig själv om att synfel är inte bra besked för kunden men bra för affärerna, medan bra syn är bra för kunden men inte för affärerna. Vilket dilemma...

Då började jag inse vad detta betydde, huvudvärken lättade och synen började så sakteliga att komma tillbaka. Min syn var perfekt. Jag kunde komma tillbaka om tio år när jag behövde läsglasögon.

Huvudvärken då vad berodde den på, nu har jag en ny teori, jag tror det är vätskebrist, det grundar jag på följande. Jag är ofta törstig men jag dricker just ingenting. Dessutom tror jag att jag nästan kommer att få anerysm när jag gör.... ni vet nummer två. Hmm, törstig jämt, diabetes?

Återkommer nästa vecka när jag tagit blodsockerprover....

Eller så är det väll "stress", det här vanliga bekymret ni vet att få ihop sitt liv med familjen, sig själv och sina intressen och jobbet och ....

Men jag tänker att om trons makt verkligen kan försätta berg, vilket jag ju bevisligen är ett praktexempel på enligt ovanstående är jag väll dum om jag påstår något annat (påstår vilket knäppt ord i korsord blir det te, pås - tår). Jo, men då tänker jag så här att istället för att ha en massa hypokondriska tankar om svin, hjärtinfarkter, diabets och makula degeneration så kan jag ju tänka till exempel...

VA BRA JAG ÄR PÅ ATT VARA MAMMA
VILKEN SEXIG FLICKVÄN JAG ÄR
JAG ÄR FAKTISKT BÄST PÅ MITT JOBB
JAG HAR HAFT EN FANTASTISK DAG IDAG
JAG ÄR VÄLMÅENDE OCH DET VISAR JAG GENOM ATT HA EN VÄLMÅENDE FIGUR

Men så gör inte vi, vi rationella människor som inte agerar direkt på känslor utan som man förväntas agera utav andra dvs.

Jag kunde vara en mycket bättre mamma
jag känner mig som ett ras, jag är trött och har tappat aptiten på sex
jag är ganska bra på mitt jobb
det var som vanligt
jag är fet och blek och kan inte ha mina jeans, åtminstone inte om jag samtidigt vill få luft.

En man som jag besökte (via jobbet få inga ideér) sa så här:

VARJE MORGON NÄR VI VAKNAR FRÅGAR VI OSS SJÄLVA, VAD HAR VI FÖR MÖJLIGHETER IDAG?

Att se möjligheterna är det inte det det handlar om att kunna ta vara på de små nyanserna av tillvaron som skänker oss energi och glädje. Vad har jag för möjligheter ikväll, jo det ska jag tala om, jag kan välja TV-program helt själv för min sambo ska på krogen. Jag kan äta vad jag vill och jag kan ligga i vilken del av vår gigantiska stora soffa som jag vill. Jag kan äta godis och få ha påsen för mig själv och jag kan somna och ligga och dregla på soffkudden när jag känner för det...

Kram och puss har jag redan rimmat om ett russ?


Fundrar på att bli mörk igen.
Lillskiten blir tre på söndag... häreguuud, va tiden går, men hos mig finns inte ett spår.... hehe

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0