Bara jag
Lugnet sänker sig sakta över rummet. Ett lugn som jag är i stort behov av. Det är intensivt, det går i 190 knyck, det är vardagen jag pratar om. Jag behöver bara vara ifred, med mig själv, få höra mina egna tankar. Ibland undrar jag om jag har några. Jag lever som i ett parallell universum där jag först och främst tänker vad andra tänker. Men nu är jag ifred, ensam och det är skönt.
Det är så lätt att man glömmer att man behöver eget utrymme. Att bara få vara. Nu är det tyst, så tyst att jag kan tänka. Ingen som avbryter mig mitt i en mening som alltid annars. Jag behövde det här, göra vad jag vill inte vara den som någon annan hela tiden är beroende av. Om så bara för en stund så är det en helig stund.
Det sprudlande och strålande humöret hos omgivningen spelar ingen roll jag orkar inte spela med. Jag är trött jag vill bara vila, leendet når inte ögonen. Veckan har varit hektisk jag tror inte jag varit själv en minut. Jag tror fan inte ens att jag har skitit ifred. Är det så konstigt att jag bara vill vara för mig själv ett tag? Samla mig slappna av, ladda batterierna. Jag behöver det. Får man det? Hur ska man annars fungera? Man kan ju inte gå på tomgång!
Gaska upp dig! Säger jag till mig själv, men jag vill inte. Inte än inte nu jag vill bara sitta här och vara i mitt vakum. Jag vill inte gaska upp mig. Inte än! Det är så skönt att få sitta och sura, ingen som bryr sig för ingen är ju här.
Jag lyssnar, det är så tyst, jag kan knappt beskriva i ord hur tyst det är. Jag ska göra vad jag vill det är min tid det finns ingen annan här ingen annan som ser eller hör vad jag gör. Jag ska bara vara, dricka kaffe ur en stor mugg och äta gårdagens sockerkaka, lägga mig och börja läsa i boken för att sedan låta ögonlocken falla ner och falla in i en skön slummer. Ingen som stör, ingen som pratar, ingen som skrattar, ingen som tjatar, ingen som hoppar på mig. Ingen bara jag... Fan va gött!
Puss och kram ett träd har en stam (så där uselt rim igen :0)).
Det är så lätt att man glömmer att man behöver eget utrymme. Att bara få vara. Nu är det tyst, så tyst att jag kan tänka. Ingen som avbryter mig mitt i en mening som alltid annars. Jag behövde det här, göra vad jag vill inte vara den som någon annan hela tiden är beroende av. Om så bara för en stund så är det en helig stund.
Det sprudlande och strålande humöret hos omgivningen spelar ingen roll jag orkar inte spela med. Jag är trött jag vill bara vila, leendet når inte ögonen. Veckan har varit hektisk jag tror inte jag varit själv en minut. Jag tror fan inte ens att jag har skitit ifred. Är det så konstigt att jag bara vill vara för mig själv ett tag? Samla mig slappna av, ladda batterierna. Jag behöver det. Får man det? Hur ska man annars fungera? Man kan ju inte gå på tomgång!
Gaska upp dig! Säger jag till mig själv, men jag vill inte. Inte än inte nu jag vill bara sitta här och vara i mitt vakum. Jag vill inte gaska upp mig. Inte än! Det är så skönt att få sitta och sura, ingen som bryr sig för ingen är ju här.
Jag lyssnar, det är så tyst, jag kan knappt beskriva i ord hur tyst det är. Jag ska göra vad jag vill det är min tid det finns ingen annan här ingen annan som ser eller hör vad jag gör. Jag ska bara vara, dricka kaffe ur en stor mugg och äta gårdagens sockerkaka, lägga mig och börja läsa i boken för att sedan låta ögonlocken falla ner och falla in i en skön slummer. Ingen som stör, ingen som pratar, ingen som skrattar, ingen som tjatar, ingen som hoppar på mig. Ingen bara jag... Fan va gött!
Puss och kram ett träd har en stam (så där uselt rim igen :0)).
Kommentarer
Trackback
