Tidig kväll på grund av snön? men när blir det vår egentligen!
Sofia Karlsson äntrar en ny era. I fredags var det fotbollsfest en kick off kan vi väll kalla det. En liten "get togheter" för att fira avancemanget till trean och det nya samarbetet mellan Lillån och Hovsta. Jag tog bilen dit för cykeln var insnöad. Jag var hemma strax efter tio efter att ha önskat låten "Good night sweet heart" av de två killarna som var inhysta på festen för att leda lite lekar och spela och sjunga lite. (Ditt lilla partydjur, eller hur)!
Scenariot för några år sedan, eller vem försöker jag lura, ett halvår sedan hade inte varit det samma. Men jag har blivit äldre och mognare nu och ibland måste man göra det man måste göra. Konsekvenstänkandet har äntligen utvecklats i min hjärna. De säger att det normalt utvecklats lite tidigare, en så där 10-15 år tidigare, men var sak har sin tid, tycker jag. Men jag var trött, började nytt jobb i måndags, Kalleman har kamperat i min säng ett par nätter och slemhostat i mitt öra. Det mognaste beslutet var helt enkelt att ta en lugn kväll och åka hem i tid och sova.
Jag tycker jag är trött hela tiden, dessutom känns det lite trist just nu, håller ni med? Blame it on the sunshine, blame it on the moonlight, blame it on the boogie, så går en annan låt, men man kan ju också helt enkelt välja att skylla det på snöhelvetet. HUUUUR mycket, jag bara frågar huuuur mycket snö kan det komma egentligen? Det kan väll ändå inte kommar mera? Jo då, men lugn bara lugn det är inte över än, nej då det kommer mera... ååååhhhh!!!!
Jag behöver sol, jag behöver värme. Jag (fast jag har fågelfobi) längtar till och med efter att få höra fåglarnas jidder. Jag längtar tills snödropparna, skillorna och krokusarna spränger upp genom marken och sträcker sig mot solen.
Jag längtar tills förmiddagssolen ligger på trappan till soldäcket så man kan sitta där och värmas utav strålarna med en rykande färsk kopp kaffe i handen. Jag längtar till mornar när inte längre fem kilo kläder ska tvångsklädas på en ovillig treåring. En toppluva, tunn och ljus i färgen. En liten jacka som är så lätt så att det knappt känns att ha den på sig och så springskorna.
Jag längtar till att höra gruskornen knastra under skosulorna och manglas under cykeldäckets oregelbundna mönstring. Idag såg jag ett ljus vid horisonten jag blev hoppfull, kanske kommer det snart en vår, jag hoppas, jag längtar, jag vill...
För övrigt vill jag bara säga att jag var på 90-års kalas idag. Det ni! Om 54 år, ett halvt sekel och lite till blir jag nittio om jag får leva och ha hälsan. Det är ett tag kvar undrar vad jag ska hitta på tills dess? Just nu blir det till att kolla lite OS, som hittills varit skitkul med alla skidguld. Det värmer i solens och vårens frånvaro.
Puss och kram hoppas det blir flera medaljer av ädel valör, om ni inte förstod något av engelskan i texten ovan kan ni slå upp det i en parlör.
Wow det blir bara bättre och bättre...
Scenariot för några år sedan, eller vem försöker jag lura, ett halvår sedan hade inte varit det samma. Men jag har blivit äldre och mognare nu och ibland måste man göra det man måste göra. Konsekvenstänkandet har äntligen utvecklats i min hjärna. De säger att det normalt utvecklats lite tidigare, en så där 10-15 år tidigare, men var sak har sin tid, tycker jag. Men jag var trött, började nytt jobb i måndags, Kalleman har kamperat i min säng ett par nätter och slemhostat i mitt öra. Det mognaste beslutet var helt enkelt att ta en lugn kväll och åka hem i tid och sova.
Jag tycker jag är trött hela tiden, dessutom känns det lite trist just nu, håller ni med? Blame it on the sunshine, blame it on the moonlight, blame it on the boogie, så går en annan låt, men man kan ju också helt enkelt välja att skylla det på snöhelvetet. HUUUUR mycket, jag bara frågar huuuur mycket snö kan det komma egentligen? Det kan väll ändå inte kommar mera? Jo då, men lugn bara lugn det är inte över än, nej då det kommer mera... ååååhhhh!!!!
Jag behöver sol, jag behöver värme. Jag (fast jag har fågelfobi) längtar till och med efter att få höra fåglarnas jidder. Jag längtar tills snödropparna, skillorna och krokusarna spränger upp genom marken och sträcker sig mot solen.
Jag längtar tills förmiddagssolen ligger på trappan till soldäcket så man kan sitta där och värmas utav strålarna med en rykande färsk kopp kaffe i handen. Jag längtar till mornar när inte längre fem kilo kläder ska tvångsklädas på en ovillig treåring. En toppluva, tunn och ljus i färgen. En liten jacka som är så lätt så att det knappt känns att ha den på sig och så springskorna.
Jag längtar till att höra gruskornen knastra under skosulorna och manglas under cykeldäckets oregelbundna mönstring. Idag såg jag ett ljus vid horisonten jag blev hoppfull, kanske kommer det snart en vår, jag hoppas, jag längtar, jag vill...
För övrigt vill jag bara säga att jag var på 90-års kalas idag. Det ni! Om 54 år, ett halvt sekel och lite till blir jag nittio om jag får leva och ha hälsan. Det är ett tag kvar undrar vad jag ska hitta på tills dess? Just nu blir det till att kolla lite OS, som hittills varit skitkul med alla skidguld. Det värmer i solens och vårens frånvaro.
Puss och kram hoppas det blir flera medaljer av ädel valör, om ni inte förstod något av engelskan i texten ovan kan ni slå upp det i en parlör.
Wow det blir bara bättre och bättre...
Kommentarer
Trackback
