isofiasvarld

Då var det måndag, efter en helg av riktigt frosseri hoppade jag över invägningen i morse. Jag har annars invägningar på måndagmornar. Men det kändes inte riktigt bra eftersom jeansen kändes lite tighta på söndagskvällen. Bättre att blunda och lura sig själv genom att använda baggy jeans.

Måndagar betyder förutom den roliga invägningen, den fantastiskt skojiga hinderbanan. Ni vet ala östtysk modell. Jag fick ont i knät efter ett par vänder och fick skippa rullning under rep... Själva rullning går ju bra det är när tant ska upp som det gör ont... Iallafall så körde vi 11 vändor idag, två minuter springa, en minut vila. Det var jobbigt men det är görbart.

Annars händer det inte så mycket... jag fyllde förstås 36 igår, men det blev ingen större skillnad eftersom jag trott att jag varit 36 hela det här året, jag måste faktiskt tänka efter så det blev rätt men det stämmer jag är 36 i år och då är jag ju i fas helt enkelt. En kvinna i mogen ålder. Jag är väll ungifär som alla andra i den här åldern...

Bantar någon gång per år, får speciellt panik inför badsäsongen men börjar alltid för sent för att det ska få några resultat. Och sen ja då börjar ju även grillsäsongen så...

Precis grillar, spelar kubb och dricker rödvin på lördagkvällarna om sommaren.

Känner mig stressad över att få ihop livet med barn, jobb och karl.

Känner att ingen hemma förstår mina behov.

Mina behov finns det ingen plats för längre.

Kallar min kille för karl, haha det kan ju ta ett tag att vänja sig vid förstås.

Har otroligt kul och släpper alla hämningar två gånger om året på krogen, helt omedveten om att 25-åringar kallar en patetisk.

Har skaffat facebook och känner mig med.

Åker till sälen en gång om året med "tjejerna".

Använder sol utan brun, jag menar brun utan sol för att man får cancer av att sola solarium.

Känner mig som en dålig människa om det inte är hembakat fikabröd när man har kalas.

Känner mig som en dålig mamma när Kalle får snabbmakaroner och snabbköttbullar (men man kan ju alltid riva lite morötter, fniss).

Det fina mina vänner med detta är att trots denna kanske lite sorgliga upplösning på livet efter trettio så känner jag mig ganska lyckligt lottad och nöjd med tillvaron. Visst finns det ibland övrigt att önska och visst är det tufft och orättvist ibland, men det är väll det som kallas för livet. Vem har sagt att livet skall vara lätt. Beslut är svåra och det kan handla om vilken fyllning du vill ha på pizzan men det kan också handla om betydligt svårare saker än så. Det som ändå är bra med att fylla trettiosex är att man är medveten om detta och med åren kommer erfarenhet. (En sjuttiofemåring sitter och skrockar åt mig och tänker om du bara visste lilla flicka...) Men tänk vad naiv jag var för tio år sedan, eller?

Visst skulle det vara kul om man inte klarade penntricket, nu är det mer en fråga om hur många pennor? Det gäller både bröst och bak. :) Hur många pennor får det plats nu egentligen?

Det kanske är där alla pennor försvinner, tycker ni att det aldrig finns några pennor. Oj då lyfte lite på ena bröstet och åtta pennor drösa ner på skrivbordet. Ursäkta har du en penna? Ja, vänta lite jag ska bara lyfta lite på ena skinkan här så ska du se... vill du ha bläck eller blyerts?

Livet är en prövning, idag klarade jag en hinderbana iallafall...

Nej, nog med struntprat nu kommer slutklämmen...

Puss och kram från en gammal dam ;)