isofiasvarld

Varför finns det inga snygga skor? Jag vill ha skor, svarta skor, med låg klack, normala, inga konstigheter. Som man kan ha till både klänning, kjol och byxor. Låter inte som något övermäktigt krav men tydligen.

Skor brukade vara min passion, mitt överflöd, fanns det inget annat att ha på sig så hade jag allafall ett par snygga skor på fötterna.

Jag har alltid tyckt att det varit förskräckligt med välklädda människor som sedan har ett par skitiga, fula skor på sig. Jag ändrar mig de är då inte välklädda. Skorna tillhör helheten...

Skor talar till mig, liksom hundar talar med den där mannen på TV och hästar med mannen i boken. De liksom signalerar att oss vill du ha vi är precis vad du söker. Har jag, frågar jag mig själv hjälp, förlorat min förmåga. Är det där felet ligger. Har gåvan lämnat mig talar skorna inte längre till mig? Då är jag inte längre mer än en vanlig människa. Där min superunika talang tidigare gjorde mig speciell finns nu bara ett vakum. Ett vakum av ändlösa rader med intetsägande tigande skor.

Jag känner mig tom, min enda talang mitt kall är över. Jag vet inte vad jag ska göra. Visst nu är det sommar och det funkar till viss del att gå barfota men sen...

När jag rannsakar mig själv så förstår jag att detta inte skett över en natt, det har skett gradvis. Jag har ignorerat mitt kall och endast köpt skor sporadiskt för behovets skull och inte för det rena skära nöjets skull och där mina vänner har vi problemet. Jag har inte lyssnat på rösterna jag har stängt av. Jag har ju för fan köpt gummistövlar. Kanske stod där ett par söta alldeles onödiga dyra vackra skor och ropade på mig straxt bredvid, men jag ville inte lyssna, ville inte höra, vad den hade att säga. "Välj mig, ta mig, bär mig".

Jag vet inte om detta någonsin går att reparera men jag ska sannerligen försöka. Vägen tillbaka är att köpa skor, köpa skor och återigen köpa skor. Lyssna efter de spröda tonerna från ett par ballerina som inte vill något hellre än att följa med mig hem, bli påsatta och sedan trampade på... (hm)

Jag kan bara hoppas att detta kan öppna mina öron igen och ge mig tillbaka gåvan som jag en gång blivit tilldelad. Snälla tala till mig igen och jag ska lyssna! Vid min skogud JAG SKA LYSSNA.... vänta jag tror jag hör, jag kommer, det återvänder till mig... 

Ciao, nu drar jag till Marieberg!

Puss och kram inga skor på dina fötter är som träd utan rötter!
(wow, det är så vackert, så poetiskt, jag tror det rann en tår nerför min kind, shit!)