Be safe
Jag har säkert nämnt det faktum att jag på sistone blivit lite glömsk. Ja, ja... jag har alltid varit glömsk, men jag har säkert nämnt det faktum att jag på sistone blivit lite mer glömsk än vanligt.
Jag har ju bland annat glömt, vänta nu vad skulle jag skriva... jo, jag har ju glömt ta på Kalle cykelhjälmen vid tre tillfällen som jag minns. Det kan ju vara flera tillfällen som jag inte kommer ihåg. Men iallafall så idag när jag hämtade Kalle på dagis så gick jag in på dagiset för att hämta hans cykelhjälm på hyllan mäkta lättad över att den låg där för det indikerar ju på att jag faktiskt kom ihåg den på morgonen. Går ut och sätter på Kalle hjälmen samtidigt som jag småpratar lite med fröken om hur dagen varit bland röda hinkar och gröna spadar. Kalle drar mig lite i ärmen vilket jag liksom försöker ignorera och viskar lite ur mungipan, "vänta Kalle, mamma pratar med fröken"
"Men mamma, svarar Kalle, jag vill inte ha hjälmen på mig i vagnen".
Ikväll blir det en tidig kväll, tror jag behöver vila...
Fröken sa tröstande att man aldrig kan vara nog försiktig mellan skrattattackarna. De har ju trots allt också bevittnat hur jag tidigare glömt hjälmen, så kulmen för henne måste ha blivit när jag sätter på Kalle hjälmen sittandes i sin briovagn. Tack Kalle för att du sa till och besparade mig the walk of shame hem från dagis åtminstone. Nu stannar det iallafall innanför dagisets grindar och sen ja, alla de känner som de lär berätta för om den här förvirrade gravida mamman de har på dagis, ni skulle ha sett idag...
Läste något väldigt klokt idag som jag tar till mig helt och fullt av. Var inte en perfekt förälder, var lite halvbra förälder det är perfekt!
Pussen och kramen det är jag som är tokiga damen...
Jag har ju bland annat glömt, vänta nu vad skulle jag skriva... jo, jag har ju glömt ta på Kalle cykelhjälmen vid tre tillfällen som jag minns. Det kan ju vara flera tillfällen som jag inte kommer ihåg. Men iallafall så idag när jag hämtade Kalle på dagis så gick jag in på dagiset för att hämta hans cykelhjälm på hyllan mäkta lättad över att den låg där för det indikerar ju på att jag faktiskt kom ihåg den på morgonen. Går ut och sätter på Kalle hjälmen samtidigt som jag småpratar lite med fröken om hur dagen varit bland röda hinkar och gröna spadar. Kalle drar mig lite i ärmen vilket jag liksom försöker ignorera och viskar lite ur mungipan, "vänta Kalle, mamma pratar med fröken"
"Men mamma, svarar Kalle, jag vill inte ha hjälmen på mig i vagnen".
Ikväll blir det en tidig kväll, tror jag behöver vila...
Fröken sa tröstande att man aldrig kan vara nog försiktig mellan skrattattackarna. De har ju trots allt också bevittnat hur jag tidigare glömt hjälmen, så kulmen för henne måste ha blivit när jag sätter på Kalle hjälmen sittandes i sin briovagn. Tack Kalle för att du sa till och besparade mig the walk of shame hem från dagis åtminstone. Nu stannar det iallafall innanför dagisets grindar och sen ja, alla de känner som de lär berätta för om den här förvirrade gravida mamman de har på dagis, ni skulle ha sett idag...
Läste något väldigt klokt idag som jag tar till mig helt och fullt av. Var inte en perfekt förälder, var lite halvbra förälder det är perfekt!
Pussen och kramen det är jag som är tokiga damen...
Kommentarer
Trackback
