I rymden kan ingen höra dig gråta

Ibland är det bara så skönt att få gråta låta tårarna flöda fritt. Ibland behövs det en utlösande faktor livet är lite boring men inte skit så du behöver inte gråta för den skull. Men det vore ändå skönt. Det är då man kollar på TV på en riktig snyftare. Så igår kollade jag på Masterchef Australia och jädrar vad jag bölade...

Kalle går på stora avdelningen nu, vad fort det går. Det är inte bara en sån där sak man säger det går verkligen fort. Fast när det gäller vissa saker går det med snigelfart. V. 25 och femton veckor kvar...

Han har redan lärt sig hur man skolkar. "Mamma, jag har ont i magen jag kan inte gå till dagis idag". Fast han snackar med fel person, jag är författaren till boken "fraser som gör att du kan stanna hemma från skolan". Min närvaro i gymnasiet var inte mycket att skryta med tillika så betygen. Men å andra sidan har det aldrig varit något fel på min arbetsmoral och jag har inte varit den som dragit mig för att arbeta. Men skolan var bara aldrig min grej.


Jag kan verkligen ångra det nu så här i efterhand allt hade varit så mycket enklare om jag gått klart gymnasiet. Under många år fick jag en klump i bröstet vid varje student och ångrade mig bittert att jag inte fått uppleva den milstolpen. Men allt som händer i ens liv får konsekvenser vem vet vart mitt liv hade fört mig om jag hade föllfult gymnasiet?

1. Hade varit hårdhudad polis a´la Anna Holt (fast svensk).
2. Politiker i lagompartiet, rädd för att sticka ut åt en det ena, en det andra hållet för mycket och det var just det som skulle sticka ut och göra partiet framgångsrikt. Jag har ju alltid varit bra på att ordbajsa och den egenskapen hade kommit väl till pass.




3. Fortsatt jobba som butiksbiträde på Din sko a´la Al Bundy fast inte lika trashig, men lika bitter för att det är kass lön och kassa arbetstider.
 
Ja, vem vet vad det månde blivat...



Sörjer inte det längre, har min universitetsexamen och fina gymnasiebetyg från KOMVUX. Är lyckad i arbetslivet och privatlivet. Har två killar snart tre som är min fina familj, är arbetsterapeut och stolt över det.

Tror min son också är stolt över mig tror han vill gå i mina fotspår. Han säger att han ska köra truck som pappa när han blir stor. Men idag sa han, när vi såg en gammal farbror susa förbi oss på cykeln i en permobil, "en sådan där måste man ha när man inte orkar gå".

Ja, det är alldeles riktigt min son, det måste man, redan kapabel att göra behovsbedömningar jag anar talang.

"Men han måste ta det försiktigt han åker så fort".

Jo, min son fast det kan också vara så att det är vi som knappt har styrfart men det är rätt försiktig måste man vara.

"Jag vill ha en sån som leksak".

Alla arbetsterapeutmammors dröm en son som vill ha en leksakspermobil. Dilemma, var tusan hittar man en leksakspermobil?


Här är han min smarta älskade lilla blivande arbetsterapeut, hehe...

ÄLSKAR DIG SÅ MYCKET MITT ÄLSKADE KÄRA BARN. IBLAND FÅR JAG ONT I HJÄRTAT NÄR JAG TÄNKER PÅ HUR MYCKET. DU BERÖR MIG PÅ SÅ MÅNGA SÄTT. DU FÅR MIG ATT LE, SKRATTA, BLI ARG, GRÅTA, BLI GLAD, , OROLIG, TRÖTT, PIGG, STOLT, LYCKLIG, LYCKLIG ÖVER ATT JUST JAG HAR FÅTT PRIVILEGIET ATT VARA DIN MAMMA! MIN ÄLSKLING.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0