En liten lögn hit eller dit
Jag har just fått sparken som mamma för sjuhundrafemtioelfte gången. I yrkeslivet har jag klarat mig oerhört bra. Jag har aldrig fått kicken. Men som mamma suger jag tydligen för jag får sparken minst en gång om dagen.
Barn är ju otroligt ärliga men jag har märkt en ny sida hos min 4,5 åriga son han har börjat fabricera. Här för ett par veckor sedan när han varit med farmor och farfar i Eskilstuna på zoo berättade han glatt hur farmor hade ridit på en get så fort att hon ramlade av. Det fanns inte så många djur där förutom geten farmor red på och några apor men så fanns det tigrar och tigerungerna hoppade upp på hans armar. Vilken upplevelse!
Idag när vi gick till lekparken sa han "hoppas Oskar är där". Varpå jag frågade "vem är Oskar". "Det är min bästa kompis han har grönt hår och är supercool. Vi har så roligt". "Jaha", svarar jag. "Han har grönt hår alltså". "Ja för det allra mesta iallafall", säger Kalle.
Sen är det där med frukter och bär jag börjar bli lite orolig. Han kallar våra smultron i trädgården för allt utom smultron det är vindruvor, jordgubbar men för det mesta kallar han dem blåbär. Igår plockade han ett omoget körsbär och sa att det var ett äpple. Sen plockade han ett till men det åt han inte för det var hans bästa kompis. (Hmm, kanske finns det annat är bär att oroa sig för...)
Tänkte det var dax för ett litet snack om att man inte kan äta vad som helst som växer som ser rött och gott ut. Talade om att det finns giftiga saker man kan bli sjuk och bla bla bla fråga mamma osv... Då Kalle säger att men jag äter iallafall inte sånt som Lukas äter. Nehej vad äter han då, undrar ju jag förstås. (Pst, har inte berätttat detta för hans mamma, kanske läser hon det här i bloggen.) Han åt brännnässlor och löv förstår ni. Hur hög sanningshalten är i detta låter jag vara osagt en liten lögn hit eller dit. Men han var lite hängig på kvällen vår käre lille Lukas :-).
Kalle har även upptäckt att det finns både tjejer och killar. Bortresta till en sommarstuga (brännässle Lukas) Sex ungar och tre mammor härligt, härligt fick vi ha diskussioner om det här med att leka tre. Något som nästan är omöjligt för fyraåringar och många andra åringar också för den delen. Grabbarna tänkte att de kunde komma kring den problematiken genom att leka kill lekar där tjejer inte kunde vara med. Vi talade förstås om att ALLA får vara med. Hör du du, säger Kalle ogillande till flickans mamma. Är det du som har med dig det där tjejbarnet?
I stadsparken stod vi och väntade på en dagiskompis förra veckan då en av mina kompisar dyker upp med en tjej i samma ålder som kalle. Han deklarerade att han INTE tänkte leka med en tjej för att i nästa andetag fråga "när kommer Sarah"? (Hans dagiskompis).
Oskar hänger med på alla aktiviter han tittar, ser och lär. Kommer bli en tålig kille. Som förresten sitter lull nu.
Om ni undrar var alla gulliga syskonbilder är så lär ni få vänta för det finns det inga. Vi har inte ens kunnat fejka ihop ett kort, dagens sanning. Ett halvår senare är Kalle som nöjdast och stoltast storebror när lillebror varken syns eller hörs. Igår frågade han om vi inte kunde lämna tillbaka honom nu. Varför då?, undrar ju då en mor. Därför att han skriker ju... Men var ska vi lämna honom då? Till en doktor tyckte Kalle för det var väll en doktor som tog fram han... Tror nog vi behåller honom jag har liksom vant mig vid att ha honom hänga med på allt tok vi hittar på. Jag har kan man säga blivit väldigt fäst vid honom min lille goa gosunge. Kalle får väll helt enkelt vänja sig han också vid att Oskar är här för att stanna!
Puss och kram nu blir det soffläge och teve
kanske Mattias kan sitta breve....
(ja, jag vet inte mitt bästa rim)
Barn är ju otroligt ärliga men jag har märkt en ny sida hos min 4,5 åriga son han har börjat fabricera. Här för ett par veckor sedan när han varit med farmor och farfar i Eskilstuna på zoo berättade han glatt hur farmor hade ridit på en get så fort att hon ramlade av. Det fanns inte så många djur där förutom geten farmor red på och några apor men så fanns det tigrar och tigerungerna hoppade upp på hans armar. Vilken upplevelse!
Idag när vi gick till lekparken sa han "hoppas Oskar är där". Varpå jag frågade "vem är Oskar". "Det är min bästa kompis han har grönt hår och är supercool. Vi har så roligt". "Jaha", svarar jag. "Han har grönt hår alltså". "Ja för det allra mesta iallafall", säger Kalle.
Sen är det där med frukter och bär jag börjar bli lite orolig. Han kallar våra smultron i trädgården för allt utom smultron det är vindruvor, jordgubbar men för det mesta kallar han dem blåbär. Igår plockade han ett omoget körsbär och sa att det var ett äpple. Sen plockade han ett till men det åt han inte för det var hans bästa kompis. (Hmm, kanske finns det annat är bär att oroa sig för...)
Tänkte det var dax för ett litet snack om att man inte kan äta vad som helst som växer som ser rött och gott ut. Talade om att det finns giftiga saker man kan bli sjuk och bla bla bla fråga mamma osv... Då Kalle säger att men jag äter iallafall inte sånt som Lukas äter. Nehej vad äter han då, undrar ju jag förstås. (Pst, har inte berätttat detta för hans mamma, kanske läser hon det här i bloggen.) Han åt brännnässlor och löv förstår ni. Hur hög sanningshalten är i detta låter jag vara osagt en liten lögn hit eller dit. Men han var lite hängig på kvällen vår käre lille Lukas :-).
Kalle har även upptäckt att det finns både tjejer och killar. Bortresta till en sommarstuga (brännässle Lukas) Sex ungar och tre mammor härligt, härligt fick vi ha diskussioner om det här med att leka tre. Något som nästan är omöjligt för fyraåringar och många andra åringar också för den delen. Grabbarna tänkte att de kunde komma kring den problematiken genom att leka kill lekar där tjejer inte kunde vara med. Vi talade förstås om att ALLA får vara med. Hör du du, säger Kalle ogillande till flickans mamma. Är det du som har med dig det där tjejbarnet?
I stadsparken stod vi och väntade på en dagiskompis förra veckan då en av mina kompisar dyker upp med en tjej i samma ålder som kalle. Han deklarerade att han INTE tänkte leka med en tjej för att i nästa andetag fråga "när kommer Sarah"? (Hans dagiskompis).
Oskar hänger med på alla aktiviter han tittar, ser och lär. Kommer bli en tålig kille. Som förresten sitter lull nu.
Om ni undrar var alla gulliga syskonbilder är så lär ni få vänta för det finns det inga. Vi har inte ens kunnat fejka ihop ett kort, dagens sanning. Ett halvår senare är Kalle som nöjdast och stoltast storebror när lillebror varken syns eller hörs. Igår frågade han om vi inte kunde lämna tillbaka honom nu. Varför då?, undrar ju då en mor. Därför att han skriker ju... Men var ska vi lämna honom då? Till en doktor tyckte Kalle för det var väll en doktor som tog fram han... Tror nog vi behåller honom jag har liksom vant mig vid att ha honom hänga med på allt tok vi hittar på. Jag har kan man säga blivit väldigt fäst vid honom min lille goa gosunge. Kalle får väll helt enkelt vänja sig han också vid att Oskar är här för att stanna!
Puss och kram nu blir det soffläge och teve
kanske Mattias kan sitta breve....
(ja, jag vet inte mitt bästa rim)
Kommentarer
Trackback
