Trötta mamman del 3

<3 Nu är det tre veckor sedan Oskar fick akupunktur mot koliken, det tog tre dagar sedan var han skrikfri, lugn och harmonisk. Det har hållt i sig i början vågade vi knappt hoppas. Det känns som ren magi, men det är säkert ren logik, bara att jag inte vet hur det funkar. När första skrikkvällen kom var det helt hemskt. Han skrek i två timmar och jag fick panik. Sov sedan i nio timmar av ren utmattning.Vanmakten var total. Hur jag än bar mig åt kunde jag inte trösta mitt barn eller lindra hans magont. Tårarna bröt ut, jag tyckte så synd om honom. För jag hörde ju hur fruktansvärt ont det måste göra. Att inte kunna hjälpa sitt barn det är nog den värsta känslan man kan känna. Nästa kväll var likadan. Fick tips om att vyssa i vagnen och sätta på damsugaren det hjälpte till slut. 

Började med minifomdroppar först och tyckte att det kanske tog lite udd av koliken. Jag vet inte om han behöver dem men jag vågar heller inte sluta så vi får droppa vidare ett tag till.

Första veckorna var han glupsk och amningssugen hela tiden... Sov inte många timmar per natt utan att vakna och vilja äta.

Kände mig urlakad hela tiden. Kunde till slut även känna mig ångestfylld inför att han skulle vakna eller till och med att jag skulle behöva lyfta upp och hålla min egen bebis. Men att det bara var jag hela tiden första fem veckorna att ingen annan dög, det var jobbigt...

Tredje dagen med kolik ringde jag en vän som ger akupunkturbehandlingar. Jag frågade om han kunde hjälpa oss och det kunde han. Fick tid två dagar senare. Och alltså tre dygn efter det var Oskar som en ny kille. Från att ha varit missnöjd och orolig blev han lugn och harmonisk förutom smärtfri förstås. Jag kunde lämna ifrån mig honom andra kunde plötsligt hålla i honom. Helt plötsligt dög pappa hur bra som helst. Helt underbart för jag började känna mig bra låst. Och skönt för Mattias också som nog kände sig ratad av sin egen son.

Kvällarna sover han mest nu mera två månader gammal idag. Vaknar nog snart och vill äta, brukar då vara på strålande humör och jollra sitt allra sötaste joller och le med sin tandlösa goa pussiga mun. Somnar om vid tio, elvatiden igen och har nu tre nätter (fre, sön och igår) sovit ända till halv sex på morgonen. Jag hoppas verkligen att det här är slutet på alla nattamatningar. Det är en grym skillnad att få sova så här speciellt med en fyraåring i familjen, då det är svårt att hitta återhämtningstider.

Var på Massage igår och försökte få bort lite spänningar som samlats på, det var skönt att komma iväg och ta hand om sig lite. Vet inte direkt om jag känner någon jätteskillnad idag dock. En jobbig graviditet och två månader av sömnlöshet sätter sina spår men det verkar ända som om jag snart ska kunna lägga det bakom mig. Fortfarande trött men känner ändå att krafterna sakta återvänder. Men småbarnsföräldrar är väl sällan pigga va?

Mina tankar går till alla föräldrar med barn som har kolik och så klart bebisarna, jag hoppas att ni också kan få hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, det är oerhört påfrestande för kropp och själ och då var det här säkert lindrigt mot vad många verkar få uppleva.

Nu vill jag gärna lyfta upp och gosa med min bebis och snufsa ner näsan i hans goa nacke. Ända problemet är att han inte gillar så mycket att bli buren vi kallar honom ostbågen. Han trivs bäst om han får sitt/ligga på låren ansikte mot ansikte eller ligga på soffan och jollra. Han har mycket att berätta och han gillar att le...

Nu drog det till i vårtorna det gör ju det när man tänker på den lilla (bröstvårtorna alltså). Dax att vakna och äta så vi inte behöver göra det i natt...

Puss och kram kämpa på det kommer gå


Så här somnar jag nu om man lägger ner mig i sängen eller på soffan med nappen och snuttefilten den vill jag ha över huvudet det är sååå gosigt. Älsklingen!

Kommentarer
Postat av: Lisa

du är så stark. jag älskar dig storasyster!

2011-03-27 @ 17:21:43
URL: http://lioa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0