Lungt i huset!
Ett lugn har sänkt sig över vår gata. I huset är det gemytlig stämning iallafall flera gånger om dagen. Efter fotbollsträningen som jag slet hund på ikväll kom jag på mig själv med att jag satt och längtade hem till mina underbara barn. Vänta nu, jo, faktiskt. Fast det kanske inte räknas jag vet ju att de lagt sig...
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Kommentarer
Trackback
