Sista etappen. Jag älskar dig!

Ni kanske är trötta på vår Danmarksfärd och den börjar gå mot sitt slut. Men jag måste berätta om den sista och slutliga etappen av vår första semestervecka.

Det är något fel på oss. Vi är helt enkelt helt dumma i huvudet. Någon annan förklaring har jag inte till följande...

En smidig överresa hem till Svealand, räkmacka, tv-fåtöljer med lutningsfunktion, enarmade banditer, lekrum och fiskdam. Alla nöjda, alla glada. Tills vi ska av båten...

Alla bilägare kan nu bege sig till bildäck. Åh, fan men om man inte har bilen med sig då?
Det behöver ju inte jag fundera på vi har ju det.

Jag går fram till hissen som vi kom upp i efter att vi stått och trätt ett tag om vilken hiss vi kom upp med.
-Var det inte andra sidan?
-Nej, det var den här sidan.

När vi kommer fram till hissarna genom folkmassan som belägrat receptionen för att vara beredda för avstigning när båten dockats i hamnen stirrar jag oförstående på skylten.
-Däck 5 och däck 7? Men vi står ju på däck 3.
-Är du säker, säger Mattias.
-Jag tror det, svarar jag.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger Mattias nöjt och belåtet.
Vi tränger oss genom folket igen till andra sidan. Det har blivit några fler en del sitter på golvet och det gör det hela lite svårare att forcera.
-Ursäkta, ursäkta oss, ursäkta mig, kan jag få gå förbi, tack, ursäkta, oj förlåt...

Framme vid hissen på andra sidan lyser skylten starkt och klart återigen står där, däck 5 och däck 7.
-Fan!
Ser en uniformerad sjöofficer, kapten, sailor, vad kallas de egentligen?
-Ursäkta, äh, vi hum, tror vi har parkerat bilen på däck 3. Men hur kommer man dit egentligen?
-Är ni säkra på det? Däck 3, han ser frågande ut?
-Inte längre, inte säker alls faktiskt, men jag tror det, svarar jag fast nu börjar jag verkligen tvivla. Jag kollade inte så noga och det kan nog ha varit vilket däck som helst faktiskt. Fast inte soldäck, nej, det vet jag med bestämdhet. Men det är också det ända jag vet med bestämdhet.
-Står ni på däck 3 då körde ni bara rätt in i båten, körde ni bara rätt in i båten? Hans blick och tonläge säger, jag tror verkligen inte att ni står på däck 3.
-Körde ni upp för en ramp, frågar han?
-Jo, en liten ramp var det kanske. En halvmeter bort står en rödnäst man och småflinar åt oss och skakar på huvudet. Jag blänger surt på honom. Det är inte så himla lätt och kommar ihåg vart man parkerat bilen.
-Då är det däck 7 säger, sjöbjörnen.

Vi tar hissen ner till däck 7 och konstaterar att bilen inte står där.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger jag irriterat och nu en aning stressad. Var fan är bilen???

Banar oss iväg genom folkmassan som nu känns som en ocean och det tar en evighet att ta sig igenom. Flytta på er ser ni inte att vi måste fram. Mattias har köpt två plattor öl vilket han för 30 minuter sedan tyckte var en utmärkt idé. Jag har med mig en kudde ifall Kalle skulle velat sova. Kalle har hållt igång non stop, nu är klockan 23.00 och benen bär honom knappt.

In i hissen, trycker på däck 7, hissdörren går upp, bilen stod precis utanför hissdörren det minns jag, det vet jag med bestämdhet. Möts av släpet på en långtradare mitt framför nosen. Ingen blå saab. Skit!!!

Trycker på femman, ingen bil!
-Jag, sa ju att det var andra sidan, säger Mattias.

Nära, nära ett nervsammanbrott nu. Jag svettas och börjar känna lite lätt panik. Hissdörren till däck 5 på andra slås upp, precis som jag trodde INGEN BLÅ SAAB.

Sätter upp kudden framför mig och tar sats genom folkmassan, nu har fan båten stannat. Mosar mig fram med ölbärande Mattias och Kalle i släp. Trycker på hissknappen dörren åker upp. Inuti hissen bland knapparna finns ett däck 3, fast skylten på utsidan inte talar om det.
-Står inte bilen där, då vet jag inte vad jag tar mig till, gråten och paniken klappar mig på axeln och vill tränga sig på. Men jag är inte redo att släppa fram dem. Det här är sista chansen.

Dörren seglar upp och där står den. Jag tycker mig höra en änglakör som sjunger HALLELUJA, HALLELUJA. Där står den vår fina blåa Saab i ett skimmer av sprakande ljus. Jag slänger mig på motorhuven och kysser bilen, jag älskar dig, vi kastar oss in. I samma ögonblick som säkerhetsbältet sätts i och säger klick öppnas portarna upp och bilarna börjar rulla av färjan.

Jaha det var det, vi for ner till Varberg och lille Oskar där stannade vi 2 dagar sen fick vi nog. 6 vuxna, 2 barn och en hundvalp i en husvagn. Nu har vi spenderat en dryg vecka hemma och flyter planlöst runt. Sover länge på mornarna och är uppe sent på kvällarna.

Igår tömde jag vår frys som vi glömt stänga så all mat blev förstörd jag slängde 8 kompostpåsar med fisk, kött, bär, svamp och annat smått och gott.

Men annars har vi det bra!

Snart blir det tävling här på bloggen om bara ett par dagar kommer jag ut med info så håll utkik!

Puss och kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0