ordlista för småbarnsföräldrar.... till Oskar...och avslappning vad är det?

Så där ja, då blev det här inlägget publicerat innan det var klart för en lite Oskar stod och slog på tangenterna samtidigt som jag försöker skapa... men jag fortsätter så ignorera föregående inlägg...
 
Det är ju så himla gulligt men klurigt med småbarnsprat här är några av Oskars bästa...
 
Lå-lå-la = Ishockey
po-bo = fotboll
avla = tavla
papa = lampa
lalle = Kalle
ally= sally
mappen=nappen
nint=filt
jö=mjölk
gacken=vatten
sauro=dinosaurie
baz=bajs
gär=där
gicka härå= titta här då
hejå=hejdå
 
Det är rätt kul att försöka lista ut vad det är han säger. Kalle förstår jag alltför väl. Du är dum mamma, du är elak.
 
Ja, ok jag är elak för att han måste ha överdragsbyxor på sig när det är november och minusgrader. Jag är elak när han aldrig hinner leka för att det är dags att lägga sig, fast  det alltid blir försent så man nästa morgon har ett helsike att få upp honom. Måste borsta tänderna, måste äta, måste kissa, måste torka sig när han har bajsat, måste spola, måste tvätta händerna, måste, måste, måste...
 
Ja, ni hör ju själva vilken tjatig elak morsa jag är ;).
 
Men sen någon sekund senare så hör jag, mamma du är världens bästa mamma. Du är den bästa mamman i hela världen. Jag antar att jag är lite elak då också för då undrar jag, vad vill han nu då!
 
Men visst är det ömsom vin ömsom vatten med små. Inget är beständigt. Det händer oförutsedda saker i ett. Ibland önskar man sig bara lite lugn och ro.
 
Lugn och ro ja.
 
Jag har sedan några år tillbaka faktiskt periodvis iallafall kört en avslappningsskiva. Jag har ärvt mammas gamla cd spelare och så har jag ett par gamla flygplanslurar som jag kopplar in. Sen stänger jag dörren, lägger mig tillrätta på sängen, tänker att jag måste skaka lakanet innan jag lägger mig ikväll för det känns som jag landat på ett smärre grustag. Någon tog fel när vi skulle sanda trappen mot halkan och sandade i sängen istället. Vad konstigt. Sen startar jag cd:n. En ljuv liten svag melodi spelas upp i bakgrunden till den vänliga, släpiga, trötta rösten. Huvudet möter huvudkudden och i en ljuv harmoni.
 
"Lägg dig eller sätt dig så bekvämt du kan", säger rösten mycket mjukt och vilsamt.
"Mamma, Mamma", en annan stämma inte så släpig eller trött, inte heller vilsam, måhända att den är vänlig fast oftare snarare uppfodrande. "Mamma, mamma".
"Ta ett djupt andetag och knyt vänstra handen, håll andan, håll andan", fortsätter vilorösten och försöker tränga igenom och fram och vädja till mitt inre rum dit man ska hitta för att vila.
 
Men jag hittar ju för fan aldrig till det där jävla rummet för jag får ju aldrig vara ifred. Någonstans mellan håll andan och slappna av har jag liksom tappat bort mig, gått vilse och irrar runt i landet 110%. Jag ger upp!
 
Att koncentrera sig på att slappna av med två barn som springer runt i lägenheten är ungefär lika lätt som att joddla och cykla på en enhjuling samtidigt som man säger alfabetet baklänges. Då får ni en hum... Ja, jag har stängt dörren. Men jag tror de måste åka till lekparken... i Haparanda för att de inte ska höras.
 
Med det sagt är det bäst också att jag skriver att jag älskar mina barn och att vi ibland har fina stunder tillsammans. För att erkänna att det här med att vara tvåbarnsmamma är det mest jobbigaste och mest krävande jag någonsin gett mig inpå det får man ju inte!
 
Nu ila iväg och lira veteran pobo!!!
 
110% puss och kram
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0