En "lugn" stund på Café Wadköping!
Det är fortfarande tävling se nedan och/eller föregående inlägg!
häromdagen...
En lugn stund, solen skiner och huden är varm. Stadsparkens larm med alla badtörstande barn och sollapande föräldrar lägger sig i samma stunde som man kliver upp för den gamla knarrande trappan. En god bit mat och en kall öl, alldeles ensam det enda sällskapet är deckaren som är alltför spännande för att lämnas hemma. Sjunker ner på en stol med en nöjd suck.
Sen dunkar familjen Karlsson/Pettersson in på Café Wadköping...
Kalle går i hasorna på Oskar hela tiden, gärna stöta på lite så han ramlar. Sen säga oj, precis som att det inte var meningen. Maten som serveras på buffén ser god ut men det finns inget som barnen gillar. Går ner köper en nachotallrik till barnen, går upp och betalar buffé till två vuxna.
Nachotallriken är "skitäcklig", citerar Kalle. Pappa tycker om den och Oskar fast han är galen för han har ingen sked, springer och hämtar en sked. Vatten till alla. Vattnet är förgiftat, av att döma på Kalles min. Nehej, bara lite citronsmak. Hämtar naturellt. Min gaffel är smutsig, hämtar en ny.
Mattias och jag går i omgångar och hämtar mat. Det är något fel på någonting hela tiden enligt Kalle och Oskar har fått smak på kasslergratängen den verkar god men jag hinner inte smaka. Hämtar mer sen. Kalle springer runt bordet när jag hämtat mer och vill smaka. Mmmm, godaste maten i hela världen. Halleluja nått som smakar. Han äter... Jag undrar fortfarande om den var god.
Oskar är klar reser sig upp och står och svajar i barnstolen, börjar skrämmas bu bu bu. Högre och högre, bu BU BU BUUUU. Schhhh, nu räcker det Oskar, nu är det bra. Oskar går omkring vill sitta bredvid mamma, Kalle ser det och springer före och sätter sig. Oskar bryter ihop.
Damen med deckaren reser sig och går, ger upp liksom.
-Nej, men en kopp kaffe Mattias?
-Ja, visst!
Kaffe och kakor, kakorna till barnen. De är lugna några sekunder innan sockerkicken kommer.
Vi går nu, halsar det sista av kaffet på stående fot. Här ifrån NU!
I lekladan blir det full lek med affär och ladugård. Kalle och jag turistar sen Wadköping medan Oskar och pappa leker vidare.
En mysig dag i gamla hjärtat av staden. Tjat och gnat och massa kärlek, precis som det brukar vara.
Idag har jag varit med Oskar på ögonmottagningen, det gick bra han behöver inga glasögon. Men de ville kolla eftersom storebror har. Kalle leker med sin bästa kompis, de blev helt galna när de såg varandra. Köpt rengöring och behandlande kräm mot akne. (Akne som jag har fått som 38-åring. Skitkul)!!! Lagat två maträtter och gjort en rabarberpaj. Måste laga iordning laxen innan den blir dålig och rabarberna som blev över sen sist.
Månne jag blitt inspererad av Kajsa Warg, där i Wadköpings gamla kvarter. "Man tager vad man haver".
Hur nöjd som helst över mig själv och kallade mig själv husmor. Mattias tittade på diskbänken som var ganska belamrad efter två maträtter och en paj och sa, "det är husmors jobb att plocka undan efter sig också"!
Men det är väl ändå inte rättvist ;).
TÄVLING! pågår ju och jag har testat JuJuBe skötbäddsväska. Kolla in inlägget innan där finns fler bilder och omdöme.
Visst påminner den lite om Paul Stanley sångaren i Kiss. ROCK ON!
Under perioden 14/7-22/7 lämnar Lilla bebben 20% rabatt på hela sortimentet utom på Belly bandit till mina läsare.
För att erhålla rabatten uppge rabattkod: isofiasvärld2012
Det fina i kråksången är att alla som handlar hos http://www.lillabebben.se/ mellan den 14/7-29/7 är automatiskt med och tävlar om en likadan skötbäddsväska som jag testat, nämligen skötbäddsväska Bechanged från JuJuBe värde 695 kr! Totalt två väskor lottas ut.
Fantastiskt är att det just nu pågår superrea på babykläder hos lillabebben! Bland annat är det 30% rea på allt från DUNS som är väldigt härliga kläder. Lilla bebben har dessutom fraktfritt hela sommaren!
Tävlingen pågår alltså fr om 14/7 tom.29/7 och rabattkoden gäller under perioden 14 juli-22 juli.
Det var allt för idag, hoppas ni ska gilla Lilla bebben lika mycket som jag och lycka till i utlottningen av JuJuBe.
Puss och kram!
häromdagen...
En lugn stund, solen skiner och huden är varm. Stadsparkens larm med alla badtörstande barn och sollapande föräldrar lägger sig i samma stunde som man kliver upp för den gamla knarrande trappan. En god bit mat och en kall öl, alldeles ensam det enda sällskapet är deckaren som är alltför spännande för att lämnas hemma. Sjunker ner på en stol med en nöjd suck.
Sen dunkar familjen Karlsson/Pettersson in på Café Wadköping...
Kalle går i hasorna på Oskar hela tiden, gärna stöta på lite så han ramlar. Sen säga oj, precis som att det inte var meningen. Maten som serveras på buffén ser god ut men det finns inget som barnen gillar. Går ner köper en nachotallrik till barnen, går upp och betalar buffé till två vuxna.
Nachotallriken är "skitäcklig", citerar Kalle. Pappa tycker om den och Oskar fast han är galen för han har ingen sked, springer och hämtar en sked. Vatten till alla. Vattnet är förgiftat, av att döma på Kalles min. Nehej, bara lite citronsmak. Hämtar naturellt. Min gaffel är smutsig, hämtar en ny.
Mattias och jag går i omgångar och hämtar mat. Det är något fel på någonting hela tiden enligt Kalle och Oskar har fått smak på kasslergratängen den verkar god men jag hinner inte smaka. Hämtar mer sen. Kalle springer runt bordet när jag hämtat mer och vill smaka. Mmmm, godaste maten i hela världen. Halleluja nått som smakar. Han äter... Jag undrar fortfarande om den var god.
Oskar är klar reser sig upp och står och svajar i barnstolen, börjar skrämmas bu bu bu. Högre och högre, bu BU BU BUUUU. Schhhh, nu räcker det Oskar, nu är det bra. Oskar går omkring vill sitta bredvid mamma, Kalle ser det och springer före och sätter sig. Oskar bryter ihop.
Damen med deckaren reser sig och går, ger upp liksom.
-Nej, men en kopp kaffe Mattias?
-Ja, visst!
Kaffe och kakor, kakorna till barnen. De är lugna några sekunder innan sockerkicken kommer.
Vi går nu, halsar det sista av kaffet på stående fot. Här ifrån NU!
I lekladan blir det full lek med affär och ladugård. Kalle och jag turistar sen Wadköping medan Oskar och pappa leker vidare.
En mysig dag i gamla hjärtat av staden. Tjat och gnat och massa kärlek, precis som det brukar vara.
Idag har jag varit med Oskar på ögonmottagningen, det gick bra han behöver inga glasögon. Men de ville kolla eftersom storebror har. Kalle leker med sin bästa kompis, de blev helt galna när de såg varandra. Köpt rengöring och behandlande kräm mot akne. (Akne som jag har fått som 38-åring. Skitkul)!!! Lagat två maträtter och gjort en rabarberpaj. Måste laga iordning laxen innan den blir dålig och rabarberna som blev över sen sist.
Månne jag blitt inspererad av Kajsa Warg, där i Wadköpings gamla kvarter. "Man tager vad man haver".
Hur nöjd som helst över mig själv och kallade mig själv husmor. Mattias tittade på diskbänken som var ganska belamrad efter två maträtter och en paj och sa, "det är husmors jobb att plocka undan efter sig också"!
Men det är väl ändå inte rättvist ;).
TÄVLING! pågår ju och jag har testat JuJuBe skötbäddsväska. Kolla in inlägget innan där finns fler bilder och omdöme.
Visst påminner den lite om Paul Stanley sångaren i Kiss. ROCK ON!
Under perioden 14/7-22/7 lämnar Lilla bebben 20% rabatt på hela sortimentet utom på Belly bandit till mina läsare.
För att erhålla rabatten uppge rabattkod: isofiasvärld2012
Det fina i kråksången är att alla som handlar hos http://www.lillabebben.se/ mellan den 14/7-29/7 är automatiskt med och tävlar om en likadan skötbäddsväska som jag testat, nämligen skötbäddsväska Bechanged från JuJuBe värde 695 kr! Totalt två väskor lottas ut.
Fantastiskt är att det just nu pågår superrea på babykläder hos lillabebben! Bland annat är det 30% rea på allt från DUNS som är väldigt härliga kläder. Lilla bebben har dessutom fraktfritt hela sommaren!
Tävlingen pågår alltså fr om 14/7 tom.29/7 och rabattkoden gäller under perioden 14 juli-22 juli.
Det var allt för idag, hoppas ni ska gilla Lilla bebben lika mycket som jag och lycka till i utlottningen av JuJuBe.
Puss och kram!
TÄVLING!
Har ni besökt Lilla bebben någon gång? En härlig butik med öppettider som passar mig perfekt det är nämligen öppet 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och jag kan handla från mitt vardagsrum med en kopp rykande kaffe i handen och snarkande barn i bakgrunden. Sådana butiker gillar jag.
Senast jag handlade där var för två veckor sedan. Jag har sedan januari i år försökt få iväg ett paket till en av mina bästa vänner som fick en dotter då, hon bor utomlands sen många år. Det är ju pinsamt att man inte kan få arslet ur tummen, vagnen eller vad det heter på över ett halvår.
Riktigt jobbigt blev det för samvetet när vi fick ett tackkort i maj med ljuvliga bilder på bebisen och texten Herzlichen Dank!
Det dåliga samvetet fick mig att spendera lite större än jag vanligen skulle ha gjort. Jag skickade en jättesöt Lundmyr klänning och en Sverigebody på posten tillsammans med ett grattistillbebisen kort och en muta till mamman en påse med Ahlgrens bilar.
Gå på stan med två små barn är INTE mysigt, ingen kan lura i mig det. Det går jättebra så länge man inte står stilla mer än 23 sekunder i varje butik. Sen när man nästan är klar, har man passerat lunchtid med en halvtimme och då är frågan ska man hinna eller ska de små få mat? Oftast satsar jag på att hinna vilket slutar i katastrof, svält och nöd. För att inte tala om fattigdom!
Så tacksam att man kan handla på nätet.
Så jag blev jätteglad när Lilla bebben ville samarbeta och frågade mig om jag ville prova en skötbäddsväska som heter Bechanged från JuJuBe. Det ville jag ju gärna. Under en veckas tid har den följt med oss.
Mattias min sambo glömde den två gånger när han åkte till Net on Net med Oskar, och två gånger bajsade han på sig (Oskar alltså) så de fick vända. De kom till hårfönarna cirka tio meter in i butiken.
Jag tror det är ett tecken. Eller så tycker bara Oskar att Net on Net är en skitbutik, hehe.
Här är mitt omdöme!
JuJuBe skötbäddsväska är smidig och snygg! Den förvandlas till en förvånansvärt stor och rejäl skötbädd som är lätt att rengöra. Du får plats med det du behöver, tvättlappar, nappar, solskyddsfaktor, blöjor, ombyte, haklapp, sked. Den är perfekt att ta med till lekparken, på stan etc. Du får inte plats med en massa skit! Jag hittade en del när jag flyttade över grejerna från den gamla skötväskan. Ska man ta med sig mat är dock platt mat, som pannkakor, att föredra.
Jag gillar den, den är väldigt lagom den passar mig bra och får hänga med på fler strapatser. Den är faktiskt ganska cool också. Visst påminner den lite om Paul Stanley sångaren i Kiss. ROCK ON!
Under perioden 14/7-22/7 lämnar Lilla bebben 20% rabatt på hela sortimentet utom på Belly bandit till mina läsare.
För att erhålla rabatten uppge rabattkod: isofiasvärld2012
Det fina i kråksången är att alla som handlar hos http://www.lillabebben.se/ mellan den 14/7-29/7 är automatiskt med och tävlar om en likadan skötbäddsväska som jag testat, nämligen skötbäddsväska Bechanged från JuJuBe värde 695 kr! Totalt två väskor lottas ut.
Fantastiskt är att det just nu pågår superrea på babykläder hos lillabebben! Bland annat är det 30% rea på allt från DUNS som är väldigt härliga kläder. Lilla bebben har dessutom fraktfritt hela sommaren!
Tävlingen pågår alltså fr om 14/7 tom.29/7 och rabattkoden gäller under perioden 14 juli-22 juli.
Det var allt för idag, hoppas ni ska gilla Lilla bebben lika mycket som jag och lycka till i utlottningen av JuJuBe.
Puss och kram!
Senast jag handlade där var för två veckor sedan. Jag har sedan januari i år försökt få iväg ett paket till en av mina bästa vänner som fick en dotter då, hon bor utomlands sen många år. Det är ju pinsamt att man inte kan få arslet ur tummen, vagnen eller vad det heter på över ett halvår.
Riktigt jobbigt blev det för samvetet när vi fick ett tackkort i maj med ljuvliga bilder på bebisen och texten Herzlichen Dank!
Det dåliga samvetet fick mig att spendera lite större än jag vanligen skulle ha gjort. Jag skickade en jättesöt Lundmyr klänning och en Sverigebody på posten tillsammans med ett grattistillbebisen kort och en muta till mamman en påse med Ahlgrens bilar.
Gå på stan med två små barn är INTE mysigt, ingen kan lura i mig det. Det går jättebra så länge man inte står stilla mer än 23 sekunder i varje butik. Sen när man nästan är klar, har man passerat lunchtid med en halvtimme och då är frågan ska man hinna eller ska de små få mat? Oftast satsar jag på att hinna vilket slutar i katastrof, svält och nöd. För att inte tala om fattigdom!
Så tacksam att man kan handla på nätet.
Så jag blev jätteglad när Lilla bebben ville samarbeta och frågade mig om jag ville prova en skötbäddsväska som heter Bechanged från JuJuBe. Det ville jag ju gärna. Under en veckas tid har den följt med oss.
Mattias min sambo glömde den två gånger när han åkte till Net on Net med Oskar, och två gånger bajsade han på sig (Oskar alltså) så de fick vända. De kom till hårfönarna cirka tio meter in i butiken.
Jag tror det är ett tecken. Eller så tycker bara Oskar att Net on Net är en skitbutik, hehe.
Här är mitt omdöme!
JuJuBe skötbäddsväska är smidig och snygg! Den förvandlas till en förvånansvärt stor och rejäl skötbädd som är lätt att rengöra. Du får plats med det du behöver, tvättlappar, nappar, solskyddsfaktor, blöjor, ombyte, haklapp, sked. Den är perfekt att ta med till lekparken, på stan etc. Du får inte plats med en massa skit! Jag hittade en del när jag flyttade över grejerna från den gamla skötväskan. Ska man ta med sig mat är dock platt mat, som pannkakor, att föredra.
Jag gillar den, den är väldigt lagom den passar mig bra och får hänga med på fler strapatser. Den är faktiskt ganska cool också. Visst påminner den lite om Paul Stanley sångaren i Kiss. ROCK ON!
Under perioden 14/7-22/7 lämnar Lilla bebben 20% rabatt på hela sortimentet utom på Belly bandit till mina läsare.
För att erhålla rabatten uppge rabattkod: isofiasvärld2012
Det fina i kråksången är att alla som handlar hos http://www.lillabebben.se/ mellan den 14/7-29/7 är automatiskt med och tävlar om en likadan skötbäddsväska som jag testat, nämligen skötbäddsväska Bechanged från JuJuBe värde 695 kr! Totalt två väskor lottas ut.
Fantastiskt är att det just nu pågår superrea på babykläder hos lillabebben! Bland annat är det 30% rea på allt från DUNS som är väldigt härliga kläder. Lilla bebben har dessutom fraktfritt hela sommaren!
Tävlingen pågår alltså fr om 14/7 tom.29/7 och rabattkoden gäller under perioden 14 juli-22 juli.
Det var allt för idag, hoppas ni ska gilla Lilla bebben lika mycket som jag och lycka till i utlottningen av JuJuBe.
Puss och kram!
Sista etappen. Jag älskar dig!
Ni kanske är trötta på vår Danmarksfärd och den börjar gå mot sitt slut. Men jag måste berätta om den sista och slutliga etappen av vår första semestervecka.
Det är något fel på oss. Vi är helt enkelt helt dumma i huvudet. Någon annan förklaring har jag inte till följande...
En smidig överresa hem till Svealand, räkmacka, tv-fåtöljer med lutningsfunktion, enarmade banditer, lekrum och fiskdam. Alla nöjda, alla glada. Tills vi ska av båten...
Alla bilägare kan nu bege sig till bildäck. Åh, fan men om man inte har bilen med sig då?
Det behöver ju inte jag fundera på vi har ju det.
Jag går fram till hissen som vi kom upp i efter att vi stått och trätt ett tag om vilken hiss vi kom upp med.
-Var det inte andra sidan?
-Nej, det var den här sidan.
När vi kommer fram till hissarna genom folkmassan som belägrat receptionen för att vara beredda för avstigning när båten dockats i hamnen stirrar jag oförstående på skylten.
-Däck 5 och däck 7? Men vi står ju på däck 3.
-Är du säker, säger Mattias.
-Jag tror det, svarar jag.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger Mattias nöjt och belåtet.
Vi tränger oss genom folket igen till andra sidan. Det har blivit några fler en del sitter på golvet och det gör det hela lite svårare att forcera.
-Ursäkta, ursäkta oss, ursäkta mig, kan jag få gå förbi, tack, ursäkta, oj förlåt...
Framme vid hissen på andra sidan lyser skylten starkt och klart återigen står där, däck 5 och däck 7.
-Fan!
Ser en uniformerad sjöofficer, kapten, sailor, vad kallas de egentligen?
-Ursäkta, äh, vi hum, tror vi har parkerat bilen på däck 3. Men hur kommer man dit egentligen?
-Är ni säkra på det? Däck 3, han ser frågande ut?
-Inte längre, inte säker alls faktiskt, men jag tror det, svarar jag fast nu börjar jag verkligen tvivla. Jag kollade inte så noga och det kan nog ha varit vilket däck som helst faktiskt. Fast inte soldäck, nej, det vet jag med bestämdhet. Men det är också det ända jag vet med bestämdhet.
-Står ni på däck 3 då körde ni bara rätt in i båten, körde ni bara rätt in i båten? Hans blick och tonläge säger, jag tror verkligen inte att ni står på däck 3.
-Körde ni upp för en ramp, frågar han?
-Jo, en liten ramp var det kanske. En halvmeter bort står en rödnäst man och småflinar åt oss och skakar på huvudet. Jag blänger surt på honom. Det är inte så himla lätt och kommar ihåg vart man parkerat bilen.
-Då är det däck 7 säger, sjöbjörnen.
Vi tar hissen ner till däck 7 och konstaterar att bilen inte står där.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger jag irriterat och nu en aning stressad. Var fan är bilen???
Banar oss iväg genom folkmassan som nu känns som en ocean och det tar en evighet att ta sig igenom. Flytta på er ser ni inte att vi måste fram. Mattias har köpt två plattor öl vilket han för 30 minuter sedan tyckte var en utmärkt idé. Jag har med mig en kudde ifall Kalle skulle velat sova. Kalle har hållt igång non stop, nu är klockan 23.00 och benen bär honom knappt.
In i hissen, trycker på däck 7, hissdörren går upp, bilen stod precis utanför hissdörren det minns jag, det vet jag med bestämdhet. Möts av släpet på en långtradare mitt framför nosen. Ingen blå saab. Skit!!!
Trycker på femman, ingen bil!
-Jag, sa ju att det var andra sidan, säger Mattias.
Nära, nära ett nervsammanbrott nu. Jag svettas och börjar känna lite lätt panik. Hissdörren till däck 5 på andra slås upp, precis som jag trodde INGEN BLÅ SAAB.
Sätter upp kudden framför mig och tar sats genom folkmassan, nu har fan båten stannat. Mosar mig fram med ölbärande Mattias och Kalle i släp. Trycker på hissknappen dörren åker upp. Inuti hissen bland knapparna finns ett däck 3, fast skylten på utsidan inte talar om det.
-Står inte bilen där, då vet jag inte vad jag tar mig till, gråten och paniken klappar mig på axeln och vill tränga sig på. Men jag är inte redo att släppa fram dem. Det här är sista chansen.
Dörren seglar upp och där står den. Jag tycker mig höra en änglakör som sjunger HALLELUJA, HALLELUJA. Där står den vår fina blåa Saab i ett skimmer av sprakande ljus. Jag slänger mig på motorhuven och kysser bilen, jag älskar dig, vi kastar oss in. I samma ögonblick som säkerhetsbältet sätts i och säger klick öppnas portarna upp och bilarna börjar rulla av färjan.
Jaha det var det, vi for ner till Varberg och lille Oskar där stannade vi 2 dagar sen fick vi nog. 6 vuxna, 2 barn och en hundvalp i en husvagn. Nu har vi spenderat en dryg vecka hemma och flyter planlöst runt. Sover länge på mornarna och är uppe sent på kvällarna.
Igår tömde jag vår frys som vi glömt stänga så all mat blev förstörd jag slängde 8 kompostpåsar med fisk, kött, bär, svamp och annat smått och gott.
Men annars har vi det bra!
Snart blir det tävling här på bloggen om bara ett par dagar kommer jag ut med info så håll utkik!
Puss och kram
Det är något fel på oss. Vi är helt enkelt helt dumma i huvudet. Någon annan förklaring har jag inte till följande...
En smidig överresa hem till Svealand, räkmacka, tv-fåtöljer med lutningsfunktion, enarmade banditer, lekrum och fiskdam. Alla nöjda, alla glada. Tills vi ska av båten...
Alla bilägare kan nu bege sig till bildäck. Åh, fan men om man inte har bilen med sig då?
Det behöver ju inte jag fundera på vi har ju det.
Jag går fram till hissen som vi kom upp i efter att vi stått och trätt ett tag om vilken hiss vi kom upp med.
-Var det inte andra sidan?
-Nej, det var den här sidan.
När vi kommer fram till hissarna genom folkmassan som belägrat receptionen för att vara beredda för avstigning när båten dockats i hamnen stirrar jag oförstående på skylten.
-Däck 5 och däck 7? Men vi står ju på däck 3.
-Är du säker, säger Mattias.
-Jag tror det, svarar jag.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger Mattias nöjt och belåtet.
Vi tränger oss genom folket igen till andra sidan. Det har blivit några fler en del sitter på golvet och det gör det hela lite svårare att forcera.
-Ursäkta, ursäkta oss, ursäkta mig, kan jag få gå förbi, tack, ursäkta, oj förlåt...
Framme vid hissen på andra sidan lyser skylten starkt och klart återigen står där, däck 5 och däck 7.
-Fan!
Ser en uniformerad sjöofficer, kapten, sailor, vad kallas de egentligen?
-Ursäkta, äh, vi hum, tror vi har parkerat bilen på däck 3. Men hur kommer man dit egentligen?
-Är ni säkra på det? Däck 3, han ser frågande ut?
-Inte längre, inte säker alls faktiskt, men jag tror det, svarar jag fast nu börjar jag verkligen tvivla. Jag kollade inte så noga och det kan nog ha varit vilket däck som helst faktiskt. Fast inte soldäck, nej, det vet jag med bestämdhet. Men det är också det ända jag vet med bestämdhet.
-Står ni på däck 3 då körde ni bara rätt in i båten, körde ni bara rätt in i båten? Hans blick och tonläge säger, jag tror verkligen inte att ni står på däck 3.
-Körde ni upp för en ramp, frågar han?
-Jo, en liten ramp var det kanske. En halvmeter bort står en rödnäst man och småflinar åt oss och skakar på huvudet. Jag blänger surt på honom. Det är inte så himla lätt och kommar ihåg vart man parkerat bilen.
-Då är det däck 7 säger, sjöbjörnen.
Vi tar hissen ner till däck 7 och konstaterar att bilen inte står där.
-Jag sa ju att det var andra sidan, säger jag irriterat och nu en aning stressad. Var fan är bilen???
Banar oss iväg genom folkmassan som nu känns som en ocean och det tar en evighet att ta sig igenom. Flytta på er ser ni inte att vi måste fram. Mattias har köpt två plattor öl vilket han för 30 minuter sedan tyckte var en utmärkt idé. Jag har med mig en kudde ifall Kalle skulle velat sova. Kalle har hållt igång non stop, nu är klockan 23.00 och benen bär honom knappt.
In i hissen, trycker på däck 7, hissdörren går upp, bilen stod precis utanför hissdörren det minns jag, det vet jag med bestämdhet. Möts av släpet på en långtradare mitt framför nosen. Ingen blå saab. Skit!!!
Trycker på femman, ingen bil!
-Jag, sa ju att det var andra sidan, säger Mattias.
Nära, nära ett nervsammanbrott nu. Jag svettas och börjar känna lite lätt panik. Hissdörren till däck 5 på andra slås upp, precis som jag trodde INGEN BLÅ SAAB.
Sätter upp kudden framför mig och tar sats genom folkmassan, nu har fan båten stannat. Mosar mig fram med ölbärande Mattias och Kalle i släp. Trycker på hissknappen dörren åker upp. Inuti hissen bland knapparna finns ett däck 3, fast skylten på utsidan inte talar om det.
-Står inte bilen där, då vet jag inte vad jag tar mig till, gråten och paniken klappar mig på axeln och vill tränga sig på. Men jag är inte redo att släppa fram dem. Det här är sista chansen.
Dörren seglar upp och där står den. Jag tycker mig höra en änglakör som sjunger HALLELUJA, HALLELUJA. Där står den vår fina blåa Saab i ett skimmer av sprakande ljus. Jag slänger mig på motorhuven och kysser bilen, jag älskar dig, vi kastar oss in. I samma ögonblick som säkerhetsbältet sätts i och säger klick öppnas portarna upp och bilarna börjar rulla av färjan.
Jaha det var det, vi for ner till Varberg och lille Oskar där stannade vi 2 dagar sen fick vi nog. 6 vuxna, 2 barn och en hundvalp i en husvagn. Nu har vi spenderat en dryg vecka hemma och flyter planlöst runt. Sover länge på mornarna och är uppe sent på kvällarna.
Igår tömde jag vår frys som vi glömt stänga så all mat blev förstörd jag slängde 8 kompostpåsar med fisk, kött, bär, svamp och annat smått och gott.
Men annars har vi det bra!
Snart blir det tävling här på bloggen om bara ett par dagar kommer jag ut med info så håll utkik!
Puss och kram
Håll utkik!
Tänkte bara säga att ni ska hålla utkik för snart blir det en tävling på bloggen. Det ska bli väldigt spännande framförallt för er med smått.
Etapp 3. Legoland the land of... lego...
Färjeturen är över och och det är dags att börja färden mot Legoland. Ca 30 mil sätter på GPS:en i mobilen så vi ska hitta. Mobilen frustar till och påminner om att det endast är 9% kvar av batteriet. Gasa säger jag till Mattias. Han tittar lite förundrat på mig. Jag klickar mig fram med hast genom vägbeskrivningen och skriver ner små anteckningar. Det är mest rakt så det ska nog gå bra.
Lite irreterad på mig själv att jag lät Kalle spela Angry birds och för att jag inte skaffat en mobilladdare till bilen.
Bilfärden går bra, Kalle sover mestadels på en hög av kuddar och täcken som vi pallat upp i mitten av baksätet. Mattias kör och jag är vägvisare. Jag vågar inte sova för han kan få för sig att svänga var som helst. Han brukar klaga på att Kalle har dåligt lokalsinne som att han går åt fel håll när vi ska till parken som vi gått till en triljozon gånger eller som när vi campade förra sommaren och bodde en rad från toaletten då Kalle inte lyckades hitta dit på egen hand på en vecka. Men det här kan väl stanna mellan oss, jag vet var han fått det från och hallååå det är inte från mig.
Snart dyker skyltarna upp. Nu är det dax för den stora överraskningen. Filma, skulle jag göra men det går att göra det planenligt eftersom telefonfan är död. Skitbra de här nya mobilerna verkligen.
Kalle får spatt och skriker som en dragqueen som just fått ett par stilettpumps täckta med swarowskikristaller i storlek 44. Det är närmast så jag kan beskriva det. Det hade ju vart kul att haft det på film, tycker ni inte?
Sen är han tokspänd och vet inte riktigt vad han ska göra. Och till råga på allt så måste det kissas och ätas innan man får sätta igång på allvar. Men sen har vi en mysig dag. Kalle får göra vad han vill, han får bestämma nästan allt. Vi blir lite osams när Kalle vill ha en leksak helt plötsligt och tjurar ihop totalt. Jag tjurar också ihop totalt för här ligger hela legoland för hans fötter och han är tjurig för att han inte får köpa en leksak. Jag kapitulerar, jag väljer bort denna strid för frid. Vi går mot leksaksbutiken. Kalle köper en piratlegogubbenyckelring (känn på den). Sen är allt frid och fröjd igen. Han säger förlåt mamma men jag är så spänd.
Lilla snutten, så mycket intryck. Lego överallt. Lego som är allt som någonsin funnits på önskelistorna till jular och födelsedagar, lego som du leker med varje dag. Klart att du är spänd.
Nästa dag köper vi ett Ninjagosvärd först sen går vi i frid och fröjd och myser och tittar på vad som för mig måste vara konsekvensen av en vuxen man med alldeles för mycket tid och pengar.
Det måste vara just därför jag aldrig kommer på något briljant att göra mig en hacka på. Jag har varken tid eller pengar.
Jag kunde ju förstås inte ta kort första dagen heller eftersom telefonen var urladdad och kameran var kvar hemma men några bilder blev det dag två iallafall.
Vi bodde på ett scandichotell i Kolding som låt ca 40 minuter från Legoland mitt i ett industriområde. Kalle drog upp gardinerna och såg strålande ut över utsikten, svarta stora skorstenar som spyr ut svart rök, och utbrister, Åh mamma vad det är vackert här. Jag antar att skönhet ligger i betraktarens ögon och att det är endast ett oskyldigt barn förunnat att kunna se någonting vackert där vi vuxna helst vill dra för gardinerna igen.
Korvgrynet var med morfar och company i husvagnen. Började längta när vi satte fart mot färjan för att åka över till Svedala igen och möta upp dem i närheten av Varberg.
Igår var vi på bröllop. Det är jättefint och trevligt att träffa alla kompisar. Det blir så sällan, det är tur någon gifter sig då och då. Jag har sagt till Mattias att vill du gifta dig får det bli innan jag blir 40, det är ju inte så långt tid kvar. Jag kanske kan ändra och säga att jag sa innan han blir 40 då får han en tidsfrist på två år till, han kommer ändå aldrig ihåg vad jag har sagt, och jag kan fortsätta hoppas på att bli gift en gång i mitt liv. Ja, fler än en gång är väll inget att sträva efter förstås.
Mattias har tappat bort sin kavaj är det någon som fyndat en svart tigerkavaj på myrorna, den måste åkt med när vi rensade garderoberna. En minut innan vi ska åka står han och gapar inne från sovrummet. Har du sett min kavaj? Neeej, skynda dig vi ska åka nuuu. Det är det som kallas framförhållning mina vänner! Vi blev insläppta i kyrkan och på festen ändå som tur va!
Ha nu en riktigt god natt!
Baddags vi ska bara packa först!
Jag fortsätter snart med vår resa till det förlovade landet i Lego. Men först lite kring ämnet packa för en dag på stranden...
Jag vet inte hur det är hemma hos er men hemma hos oss blir det totalt kaos. Delvis därför att vi är så oorganiserade och inte vet vart vi har våra grejer och dels för att... hm, nej, det var nog därför.
Vi börjar i ganska god tid med föreberedelserna. Kaffet åker på, några extra mackor breds. Letar efter kexen, de var visst uppätna. Går ner i källaren för att hämta frysta bullar från affären och upptäcker att "någon" inte stängt frysen ordentligt. Glassen rinner, köttet är mjukt, allt är förstört. Fast bullarna går ju förstås att använda, tur, de är tinade och redo för en hissfärd ner i hungriga magar.
Var är termosen? Jag vet inte. Sist jag såg den lekte Oskar med den.
Jag letar i hans rum, i Kalles rum, i alla kökskåp lådor, i garderoberna, i skohyllan nämen titta här är hårborsten som varit borta i en vecka, himlar va bra, jag letar i badrummet, hittar en salladsskål. Hittar mycket men inte termosen. Fast det förstås en ståltermos, det är ju lätt hänt att en sådan försvinner.
Armpuffar, badringar, badrockar, handdukar, ett soltäcke, en solstol, hink och spade, badbyxor, solskyddsfaktor, mjölk till kaffet, våtservetter, blöjor, bullar, smörgåsar, saft, vatten, solhattar, en bok som aldrig kommer att bli läst men som man tar med för utifall att...
Var tog tiden vägen då en lite bikini, en handduk och lite kokosolja var all packning man behövde?
Inget lämnas åt slumpen. Vi vet inte var nått ligger på förhand så vi springer runt varandra och letar och hojtar. Vet du var Kalles badbyxor är, nej, vet du var mina flipp flopps är, nej, vet du...
Bakom soffan på altanen ligger ståltermosen och skimrar, jippi, varmt kaffe idag.
Tro det eller ej, men sedan sitter alla i bilen och packningen är på plats. Jag titta på klockan och ser att den är 11.00, tittar på Mattias och konstaterar, "jaha, då var det snart dags för lunch då".
Det var det värt vi hade en mycket mysig dag på Gustavsviks utomhusbad med mycket sol och bad. Efterlängtat till tusen...
Jag vet inte hur det är hemma hos er men hemma hos oss blir det totalt kaos. Delvis därför att vi är så oorganiserade och inte vet vart vi har våra grejer och dels för att... hm, nej, det var nog därför.
Vi börjar i ganska god tid med föreberedelserna. Kaffet åker på, några extra mackor breds. Letar efter kexen, de var visst uppätna. Går ner i källaren för att hämta frysta bullar från affären och upptäcker att "någon" inte stängt frysen ordentligt. Glassen rinner, köttet är mjukt, allt är förstört. Fast bullarna går ju förstås att använda, tur, de är tinade och redo för en hissfärd ner i hungriga magar.
Var är termosen? Jag vet inte. Sist jag såg den lekte Oskar med den.
Jag letar i hans rum, i Kalles rum, i alla kökskåp lådor, i garderoberna, i skohyllan nämen titta här är hårborsten som varit borta i en vecka, himlar va bra, jag letar i badrummet, hittar en salladsskål. Hittar mycket men inte termosen. Fast det förstås en ståltermos, det är ju lätt hänt att en sådan försvinner.
Armpuffar, badringar, badrockar, handdukar, ett soltäcke, en solstol, hink och spade, badbyxor, solskyddsfaktor, mjölk till kaffet, våtservetter, blöjor, bullar, smörgåsar, saft, vatten, solhattar, en bok som aldrig kommer att bli läst men som man tar med för utifall att...
Var tog tiden vägen då en lite bikini, en handduk och lite kokosolja var all packning man behövde?
Inget lämnas åt slumpen. Vi vet inte var nått ligger på förhand så vi springer runt varandra och letar och hojtar. Vet du var Kalles badbyxor är, nej, vet du var mina flipp flopps är, nej, vet du...
Bakom soffan på altanen ligger ståltermosen och skimrar, jippi, varmt kaffe idag.
Tro det eller ej, men sedan sitter alla i bilen och packningen är på plats. Jag titta på klockan och ser att den är 11.00, tittar på Mattias och konstaterar, "jaha, då var det snart dags för lunch då".
Det var det värt vi hade en mycket mysig dag på Gustavsviks utomhusbad med mycket sol och bad. Efterlängtat till tusen...
Etapp 2. Jag vill inte ta medicin och jag vill inte krama den där jävla Nicke fyken
Morgonstund har dålig andedräkt i mun. Upp 06.00 varför boka en senare färja när man kan ta en tidig? Får tre torra smörgåsar att ta med i en påse tillsammans med ljummet kaffe och en mugg juice. Frukostbuffén serveras från 06.30 men den missar vi.
Vi ska åka färja. Kalle är inte överförtjust eftersom det är så tidigt på morgonen och han undrar varför vi väckte honom så tidigt. Trodde liksom han skulle studsa upp när vi sa att vi skulle åka färja. Men här studsas tydligen inte före 09.00 på mornarna.
Väl ombord på färjan är det dags för Kåvepeninet näst sista dagen. Kalle totalvägrar och struntar blankt i alla mutor, du får coola, godis, en leksak, två leksaker, en miljon, vad du vill. Övergår till hot, bli sjuk igen, ont, gå till doktorn, örat ruttnar, trillar av, gå på plankan. Inget hjälper. Och vad glor alla på?
Stackars Kalle, vi får honom med mot Tax Freen i hopp om att synen av god- och leksakerna där inne ska få honom att ta denna djävulska dryck, som ändå hjälper så bra. Sitter och tittar in gråter och säger.
-Jag kommer kräkas, jag tänker inte. Ömsom kramar honom, ömsom skäller.
Så till slut, går den beska drycken ner, fort efter med Coca Cola. Hoppas att det inte ska komma upp igen. Det klarar sig denna gång.
-Kalle, torkar sig om munnen, mamma torkar Kalles tårar och berömmer honom för den heroiska insatsen.
-Får jag en leksak nu?
Det blir en gul M & M godis/leksak det är en liten fläkt som snurrar.
Sen händer det grejer i cafeterian, självaste Nicke Nyfiken ska komma på besök. Vi tar med oss en något motvillig Kalle mot händelsernas centrum och ser den stora "lilla" apan komma gående ledd av en personal ur bestättningen. Kalle tittar stint på mig.
-Jag vill inte krama någon jävlars Nicke Fyken.
Och där satt den, första svärordet som en smäck, som jag har väntat.
-Kom vi går och spelar på de där jävlars enarmade banditerna istället, Mattias har du en tia?
PS.
Idag efter lek i stadsparken åkte vi hem och Kalle ville kolla lite på TV och ta det lugnt. Han sa, jag vill ha något att dricka, något att äta och så lite kärlek.
Och det fick han :)
Vi ska åka färja. Kalle är inte överförtjust eftersom det är så tidigt på morgonen och han undrar varför vi väckte honom så tidigt. Trodde liksom han skulle studsa upp när vi sa att vi skulle åka färja. Men här studsas tydligen inte före 09.00 på mornarna.
Väl ombord på färjan är det dags för Kåvepeninet näst sista dagen. Kalle totalvägrar och struntar blankt i alla mutor, du får coola, godis, en leksak, två leksaker, en miljon, vad du vill. Övergår till hot, bli sjuk igen, ont, gå till doktorn, örat ruttnar, trillar av, gå på plankan. Inget hjälper. Och vad glor alla på?
Stackars Kalle, vi får honom med mot Tax Freen i hopp om att synen av god- och leksakerna där inne ska få honom att ta denna djävulska dryck, som ändå hjälper så bra. Sitter och tittar in gråter och säger.
-Jag kommer kräkas, jag tänker inte. Ömsom kramar honom, ömsom skäller.
Så till slut, går den beska drycken ner, fort efter med Coca Cola. Hoppas att det inte ska komma upp igen. Det klarar sig denna gång.
-Kalle, torkar sig om munnen, mamma torkar Kalles tårar och berömmer honom för den heroiska insatsen.
-Får jag en leksak nu?
Det blir en gul M & M godis/leksak det är en liten fläkt som snurrar.
Sen händer det grejer i cafeterian, självaste Nicke Nyfiken ska komma på besök. Vi tar med oss en något motvillig Kalle mot händelsernas centrum och ser den stora "lilla" apan komma gående ledd av en personal ur bestättningen. Kalle tittar stint på mig.
-Jag vill inte krama någon jävlars Nicke Fyken.
Och där satt den, första svärordet som en smäck, som jag har väntat.
-Kom vi går och spelar på de där jävlars enarmade banditerna istället, Mattias har du en tia?
PS.
Idag efter lek i stadsparken åkte vi hem och Kalle ville kolla lite på TV och ta det lugnt. Han sa, jag vill ha något att dricka, något att äta och så lite kärlek.
Och det fick han :)
Etapp 1. Övernattning i staden där alla manliga invånare heter Glenn.
Legoland, drömmen för en 5,5 åring som inte gör annat än leker med lego. Vi bestämde oss för att överraska. Ni har väl sätt de där barnen på Americas funniest home video som blir så lyckliga när de får åka till Disney world. Överraska och filma, fy fan va bra.
Rabatt med ICA kortet, perfekt bara att boka då. Fast då är det ju inte lågsäsong längre och den färjan kan ni nog inte ta för det går så lite avgångar...
Notan landar på 5000 spänn.
Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in färjan från Göteborg-Fredrikshavn 07.15, vi bor ju inte riktigt nästgårds. Som en kompis till mig brukar säga, jag hade nog bara lite otur när jag tänkte. Dessutom är det en biltripp på ca tre timmar till Legoland sen. Bokar in en hotellnatt i Göteborg, vill ju inte somna vid ratten liksom.
Berättar för Kalle att vi ska på semester några dagar. Kalle, mamma och pappa UTAN Oskar. Fasen, det var nu jag skulle ha filmat. Kalle frågar vart? Jag säger att det blir en överraskning.
-Kan vi åka till Grekland, frågar Kalle.
-Nää, inte riktigt, vi ska inte flyga, svarar jag.
-Ska vi åka till Spanien då? Kalle tittar på mig med sina stora pepparkornsögon, snäääälla.
-Vi ska åka till ett mycket roligare ställe, säger jag och hoppas att han också kommer tycka det. Skönt att han inte har så höga förväntningar, jätte skönt...
Åker ut till morfar och lämnar Oskar som ska få följa med på husvagnssemester, bjuds på lunch och fika innan vi åker. Medan vi fikar sitter Kalle i bilen, han är trött på att vänta och vänta hela tiden. Dessutom är han rädd för Tindra, vilket ni säkert kan förstå denna blodtörstiga best.
Så, äntligen rullar vi mot äventyret. UTAN Oskar.
-Det här är livet på en pinne, myser Kalle.
Hotelrummet i Göteborg är det finaste och vackraste Kalle någonsin sätt, han vill stanna här i alla dagar. Det är världens bästa semester UTAN Oskar. Hade detta varit överraskningen hade det varit nog. Han är lycklig.
-Men längtar du inte lite, frågar jag?
-Det kan du göra mamma, svarar Kalle. Han har egen tid med mamma och pappa äntligen. Inte vill han spendera den med att tänka på Oskar.
Den lilla trion lägger sig i dubbelsängen, extrasängen är överflödig, det är mysigt och det luktar rent om lakanen så där som det brukar göra på hotell. Pappa och Kalle rapar, de har en speciell teknik, den kommer liksom från avgrunden och är mycket äckligare än normala rapar. Jag suckar och myser och lägger av en smygfis. Det här är, precis som Kalle brukar säga, livet på en pinne.
Rabatt med ICA kortet, perfekt bara att boka då. Fast då är det ju inte lågsäsong längre och den färjan kan ni nog inte ta för det går så lite avgångar...
Notan landar på 5000 spänn.
Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade in färjan från Göteborg-Fredrikshavn 07.15, vi bor ju inte riktigt nästgårds. Som en kompis till mig brukar säga, jag hade nog bara lite otur när jag tänkte. Dessutom är det en biltripp på ca tre timmar till Legoland sen. Bokar in en hotellnatt i Göteborg, vill ju inte somna vid ratten liksom.
Berättar för Kalle att vi ska på semester några dagar. Kalle, mamma och pappa UTAN Oskar. Fasen, det var nu jag skulle ha filmat. Kalle frågar vart? Jag säger att det blir en överraskning.
-Kan vi åka till Grekland, frågar Kalle.
-Nää, inte riktigt, vi ska inte flyga, svarar jag.
-Ska vi åka till Spanien då? Kalle tittar på mig med sina stora pepparkornsögon, snäääälla.
-Vi ska åka till ett mycket roligare ställe, säger jag och hoppas att han också kommer tycka det. Skönt att han inte har så höga förväntningar, jätte skönt...
Åker ut till morfar och lämnar Oskar som ska få följa med på husvagnssemester, bjuds på lunch och fika innan vi åker. Medan vi fikar sitter Kalle i bilen, han är trött på att vänta och vänta hela tiden. Dessutom är han rädd för Tindra, vilket ni säkert kan förstå denna blodtörstiga best.
Så, äntligen rullar vi mot äventyret. UTAN Oskar.
-Det här är livet på en pinne, myser Kalle.
Hotelrummet i Göteborg är det finaste och vackraste Kalle någonsin sätt, han vill stanna här i alla dagar. Det är världens bästa semester UTAN Oskar. Hade detta varit överraskningen hade det varit nog. Han är lycklig.
-Men längtar du inte lite, frågar jag?
-Det kan du göra mamma, svarar Kalle. Han har egen tid med mamma och pappa äntligen. Inte vill han spendera den med att tänka på Oskar.
Den lilla trion lägger sig i dubbelsängen, extrasängen är överflödig, det är mysigt och det luktar rent om lakanen så där som det brukar göra på hotell. Pappa och Kalle rapar, de har en speciell teknik, den kommer liksom från avgrunden och är mycket äckligare än normala rapar. Jag suckar och myser och lägger av en smygfis. Det här är, precis som Kalle brukar säga, livet på en pinne.
Bildbevis
Igår gick jag upp en sväng till min kära mamma som bor i samma hus som mig, att bo i samma hus som sin mamma kan leda till många bra ämnen för bloggen.
Mamma hade besök av sina två sköna systrar. Det bjuds garanterat på skratt i deras sällskap. Att sitta och lyssna på deras diskussioner är underhållning de luxe. Mamma berättade om en gång när hon hade sagt till storasyster att hon önskade att hon kunde ha uppsatt hår.
Storasyster som jobbat som frisör en gång i tiden, kollade på mamma och sa, vad löjlig du är alla kan ha uppsatt. Sagt och gjort de provade. Efter en stunds tyst granskande konstaterar storasyster fd. frisören fakta, nej, du har rätt, du kan faktiskt inte ha uppsatt.
end of story...
Vi satt där och drack kaffe och pratade ett bra tag om allt och ingenting det blir inte ofta tyst vid bordet men vid ett tillfälle blir det tyst och jag tittar upp på Anki och Sara och säger det uppenbara...
-Så ni färgade också ögonbrynen igår!
Ljudlig suck från båda och på inandning, ja.
-Mer kaffe någon?
... och så kommer då enligt önskemål bildbeviset, hitlers mustascher håll till godo. Och då har det gått ett par dar.
Nu ska jag ta mina två nya kompisar och åka ut till Marieberg som säkert många andra. Måste införskaffa hårfärg, jag kan ju så bra själv så varför gå till frisören. Några konstiga hårstrån har börjat växa ut från mitt huvud, de har en konstig färg. Det kan ju inte vara grått för gråhårig är man ju när man är gammal. Och det är ju inte jag.
Ska på bröllop till på lördag och då vill jag ju vara fin, tänkte vara lite klok för omväxlings skull och inte färga samma dag och komma med svart panna, och svarta öron. Med lite tur har mördarsniglarna i pannan (tack för det uttrycket Malin) också sniglat sig iväg.
Ps. jag har gått ner ett kilo.
Med två hitlermuschar i pannan
Idag har jag börjat banta för fjärde gången i år. Men den här gången tror jag verkligen att det kommer gå bra...
Jag har också färgat ögonbrynen. Mina ögonbryn blir jätte blonda efter två minuter och 43 sekunder i solen. Det ser då ut som om jag inte har några ögonbryn.
Det finns som tur är ögonbrynsfärg. Färgen jag hade förrut var naturligtvis slut så jag fick köpa någon snabbvariant.
1. Applicera aktiveringsvätskan på ögonbrynen, två gånger för att vara säker att den täcker. Låt verka två minuter. Jag hinner nog raka ett ben emellan.
2. Applicera färgen med ett jämt lager med mascaraborsten. Mascaraborsten är borta den finns ingenstans, typiskt ett okomplett set ögonbrynsfärg till mig, tack så himla mycket, men jag är inte den som grinar ihop för det, bäste dräng reder sig själv, eller något sånt. Jag tar en tops. Men nu gick det kanske längre tid än två minuter eftersom jag letade efter mascaraborsten.
3. På med färgen fort som fan, oj vad det blir svart snabbt, låt se nu hur länge ska det här sitta då, vart kan det stå, jag letar i instruktionerna i godan ro applicera... bla, bla, bla och låt verka 30 sekunder, jaha va bra, 30 sekunder då vet jag. 30 SEKUNDER.
4. Då tvättar vi.
Aj, det svider lite. Men va i hela... jag ser ut som en jävla dalmatiner. Halva ögonbrynen är mörka medan den andra halvan fortfarande är ljus.
På med mera aktiveringsvätska, lite mer, måste vara säker att det fäster nu. Kanske ska det vara lite till. Rakar andra benet. Glad jag kommer ihåg att raka andra benet. Det hade annars inte varit otroligt att jag gått iväg med ett rakat och ett orakat ben, inte bytt trosor för jag ska ändå träna ikväll, råkat ut för en olycka och hamnat på sjukhus där en ung skitsnygg doktor med stomatol leende hade undersökt mig. Pinsamt.
På med färgen, visar Mattias vad rolig jag ser ut med all färg på ögonbrynen, jag kanske ska ha så här, säger jag och gör viftar med ögonbrynen upp och ner. Ta lite emellan också så blir det skitsnyggt, svarar Mattias. Jag tänker tanken, men... visst fan 30 sekunder.
Tvätta. Torkar mig med handduken lite försiktigt då det nu svider lite mer och tittar upp i spegeln med en nöjd min för att granska mina nyfärgade fräscha ögonbryn.
Men, varför har inte färgen försvunnit. Jag tvättar igen. Färgen sitter liksom kvar på skinnet runt omkring och under brynen. Helt plötsligt ser det ut som jag har två svarta jättemustascher över ögonen. Gnor som bara den, det svider, men jag gnor lite till.
Lite bättre blir det, det är först lite svårt att se men när rodnaden lagt sig är mustacherna inte så yviga längre, de liknar mer två Hitler mustacher.
Jag går sakta in i sovrummet och byter trosor, jag tar ett par fina i hopp om att mina nyrakade ben och rena, fintrosor ska dra uppmärksamheten från mina Hitlermustascher i pannan om jag nu skulle behöva träffa den där snyggo doktorn på akuten. Jag tar på mig solglasögonen och packar en liten matsäck och drar till lekparken. Som tur är är barnen där för små för att hört talas om förintelsen så kanske blir det inte rädda för mig utan bara undrar så där på barns vis varför den där mamman har ögonbryn som Ali på Pizzeria Nobel.
Ps. Jag ska snart berätta lite om vår semesterresa som bar oss till Legoland och sedemera till Björkängscamping i Halland. Men det får bli en annan dag! Nu ska jag gå och ÄTA... en falurågrut utan smör, ett glas vatten och kanske buljongen från fisksoppan som vi hade till lunch.
Jag har också färgat ögonbrynen. Mina ögonbryn blir jätte blonda efter två minuter och 43 sekunder i solen. Det ser då ut som om jag inte har några ögonbryn.
Det finns som tur är ögonbrynsfärg. Färgen jag hade förrut var naturligtvis slut så jag fick köpa någon snabbvariant.
1. Applicera aktiveringsvätskan på ögonbrynen, två gånger för att vara säker att den täcker. Låt verka två minuter. Jag hinner nog raka ett ben emellan.
2. Applicera färgen med ett jämt lager med mascaraborsten. Mascaraborsten är borta den finns ingenstans, typiskt ett okomplett set ögonbrynsfärg till mig, tack så himla mycket, men jag är inte den som grinar ihop för det, bäste dräng reder sig själv, eller något sånt. Jag tar en tops. Men nu gick det kanske längre tid än två minuter eftersom jag letade efter mascaraborsten.
3. På med färgen fort som fan, oj vad det blir svart snabbt, låt se nu hur länge ska det här sitta då, vart kan det stå, jag letar i instruktionerna i godan ro applicera... bla, bla, bla och låt verka 30 sekunder, jaha va bra, 30 sekunder då vet jag. 30 SEKUNDER.
4. Då tvättar vi.
Aj, det svider lite. Men va i hela... jag ser ut som en jävla dalmatiner. Halva ögonbrynen är mörka medan den andra halvan fortfarande är ljus.
På med mera aktiveringsvätska, lite mer, måste vara säker att det fäster nu. Kanske ska det vara lite till. Rakar andra benet. Glad jag kommer ihåg att raka andra benet. Det hade annars inte varit otroligt att jag gått iväg med ett rakat och ett orakat ben, inte bytt trosor för jag ska ändå träna ikväll, råkat ut för en olycka och hamnat på sjukhus där en ung skitsnygg doktor med stomatol leende hade undersökt mig. Pinsamt.
På med färgen, visar Mattias vad rolig jag ser ut med all färg på ögonbrynen, jag kanske ska ha så här, säger jag och gör viftar med ögonbrynen upp och ner. Ta lite emellan också så blir det skitsnyggt, svarar Mattias. Jag tänker tanken, men... visst fan 30 sekunder.
Tvätta. Torkar mig med handduken lite försiktigt då det nu svider lite mer och tittar upp i spegeln med en nöjd min för att granska mina nyfärgade fräscha ögonbryn.
Men, varför har inte färgen försvunnit. Jag tvättar igen. Färgen sitter liksom kvar på skinnet runt omkring och under brynen. Helt plötsligt ser det ut som jag har två svarta jättemustascher över ögonen. Gnor som bara den, det svider, men jag gnor lite till.
Lite bättre blir det, det är först lite svårt att se men när rodnaden lagt sig är mustacherna inte så yviga längre, de liknar mer två Hitler mustacher.
Jag går sakta in i sovrummet och byter trosor, jag tar ett par fina i hopp om att mina nyrakade ben och rena, fintrosor ska dra uppmärksamheten från mina Hitlermustascher i pannan om jag nu skulle behöva träffa den där snyggo doktorn på akuten. Jag tar på mig solglasögonen och packar en liten matsäck och drar till lekparken. Som tur är är barnen där för små för att hört talas om förintelsen så kanske blir det inte rädda för mig utan bara undrar så där på barns vis varför den där mamman har ögonbryn som Ali på Pizzeria Nobel.
Ps. Jag ska snart berätta lite om vår semesterresa som bar oss till Legoland och sedemera till Björkängscamping i Halland. Men det får bli en annan dag! Nu ska jag gå och ÄTA... en falurågrut utan smör, ett glas vatten och kanske buljongen från fisksoppan som vi hade till lunch.
Jag är ingen jävla skogsmulle
Då och då får någon av Mattias och mig den brighta idén att vi ska göra någonting med hela familjen. Det händer inte så ofta men när det väl har hänt dröjer det ofta länge tills det händer igen...
Här kan jag försäkra er om att allt är precis som vanligt.
Sen sist har jag bantat tre gånger med tre olika dieter och gått ner tre kilo.
Jag har tränat tre gånger på tre månader och känner mig grymt i form.
Jag har färgat håret tre gånger och övergett det blonda hårsvallet. Det hände sig en dag när jag tittade mig själv i spegeln och såg Maria Montesami dyka upp mitt emot. Utseende mässigt alltså, för rent intelligensmässigt befinner jag mig i underläge. Det är inte jag som är gift med en mångmiljonär och tjänar pengar på att hänga upp tassels i hus.
Så brunetten är tillbaka med lite smått och gott i bakfickan.
Ja, så...
då och då får vi alltså lite ljusa ideér som oftast baktänder innan vi ens lämnat huset. Den här gången skulle vi grilla. Engångsgrill? Nej, nej vi gör upp egen eld, tar med tidningspapper, ved, hammare och kniv samt en obstinat 5- och en 1-åring som inte fattar någonting...
Förberedelserna var klara ryggsäcken packad med grillgrejer. Kylväskan fylld med korv och bröd, gofika och duktiga mamman hade bakat pinnbröd. Solen sken och fåglarna kvittrade alla var glada... eller vänta nu, Oskar stod och grina och hängde i duktiga mammans ben medan hon packade i ordning och Kalle ville inte åka för han ville kolla på youtube på datorn.
När de skrikande barnen äntligen var på plats i bilen tillsammans med förhoppningsvis det mesta av packningen klev lugnet in och samtliga i den lilla familjen drog på smilbanden och såg fram emot en skön dag fylld med glada skratt och spännande äventyr...
Vi åkte mot skogen... Karslunds herrgårds bakgård, nära nog... Fina grillplatser, fint väder, glada barn, söta fåglar... fåglar... Jag hinner inte mer än att sätta ner fikakorgen och tre små runda ankor kommer vaggande mot oss. Mat, mat, mat, mat, de låter så jag lovar de här säger inte kvack.
Sjas, sjas små ankorna sjas, säger jag med lite lätt darrande läpp (jag har en lite lätt fobi för fåglar, som jag försöker att inte överföra på mina barn. Det går sådär).
Okej tre ankor kan jag hantera hyfsat jag kan ju sitta vid elden och grilla dit kommer de inte. Tre sekunder senare är himlen fylld med kajor som seglar över våra huvuden och hungrigt inväntar att smulorna ska börja falla. Har ni någon gång sett en ettåring äta så vet ni likaväl som kajorna att smulorna kommer att falla och att smulorna är många och stora. Ett tag är himlen svart och tankarna går till Alfreds Hitcocks hemska rysare. Jag är säker nu att slutet är nära.
Jag sätter mig och trycker vid elden som vi faktiskt lyckats med. Fåglar gillar inte eld. Mattias jagar barnen runt området och försöker förhindra Oskar att gå rakt ut i ankdammen. Kalle försöker rädda sin mamma genom att jaga fåglarna han säger att de inte är farliga men de har lite svårt för att lämna människor ifred. Fågelsvärmen avtar något och jag fokuserar på grillandet.
Jag försöker att balansera fyra grillpinnar på en gång och precis när jag får till det, sittandes i en mycket konstig ställning med armar och ben, vänder vinden så all rök blåser rakt i mitt ansikte, det svider så in i helv... och tårarna rinner jag ser ingenting och då ramlar först den ena korven ner i elden och sen den andra. Pinnbrödet blir svart och jag skriker med gråten i halsen att jag skiter i det här j-la grillandet jag vill åka hem till stan (fast vi kanske ändå är i stan redan men inte tillräckligt i stan) och steka korv under fläkten och köpa färdiggräddat bröd på ICA. Jag hatar det här jag är ingen jävla skogsmulle, jag vill inte mer.
Bredvid sitter dem... precis när jag verkligen var säker på att ingen barnfamilj i hela världen kan ha mysigt på sådana här utflykter så ser jag dem. Mamman och pappan den lilla flickan som leker bredvid bordet och den lilla bebisen som sover så sött i sin vagn. De äter och fåglarna tycks inte störa, dessutom har de underhållning på hög nivå. De skakar lite lätt på sina huvuden och tänker amatörer.
F-n va det svider jag tror jag blivit rökskadad, packar trevande ner allt i väskorna som jag kommer åt. Har alla tryckt i sig en korv. Kom nu ungar nu åker vi till farmor i västhaga och fikar...
Den här dagen har börjat bra som den oftast brukar. Precis när jag slår upp ögonen är det lugnt och skönt, sen börjar det...
Puss och kram det blir sällan som man tänkt sig när man har små,
oftast lägger sig allt på en helt annan nivå!
Här kan jag försäkra er om att allt är precis som vanligt.
Sen sist har jag bantat tre gånger med tre olika dieter och gått ner tre kilo.
Jag har tränat tre gånger på tre månader och känner mig grymt i form.
Jag har färgat håret tre gånger och övergett det blonda hårsvallet. Det hände sig en dag när jag tittade mig själv i spegeln och såg Maria Montesami dyka upp mitt emot. Utseende mässigt alltså, för rent intelligensmässigt befinner jag mig i underläge. Det är inte jag som är gift med en mångmiljonär och tjänar pengar på att hänga upp tassels i hus.
Så brunetten är tillbaka med lite smått och gott i bakfickan.
Ja, så...
då och då får vi alltså lite ljusa ideér som oftast baktänder innan vi ens lämnat huset. Den här gången skulle vi grilla. Engångsgrill? Nej, nej vi gör upp egen eld, tar med tidningspapper, ved, hammare och kniv samt en obstinat 5- och en 1-åring som inte fattar någonting...
Förberedelserna var klara ryggsäcken packad med grillgrejer. Kylväskan fylld med korv och bröd, gofika och duktiga mamman hade bakat pinnbröd. Solen sken och fåglarna kvittrade alla var glada... eller vänta nu, Oskar stod och grina och hängde i duktiga mammans ben medan hon packade i ordning och Kalle ville inte åka för han ville kolla på youtube på datorn.
När de skrikande barnen äntligen var på plats i bilen tillsammans med förhoppningsvis det mesta av packningen klev lugnet in och samtliga i den lilla familjen drog på smilbanden och såg fram emot en skön dag fylld med glada skratt och spännande äventyr...
Vi åkte mot skogen... Karslunds herrgårds bakgård, nära nog... Fina grillplatser, fint väder, glada barn, söta fåglar... fåglar... Jag hinner inte mer än att sätta ner fikakorgen och tre små runda ankor kommer vaggande mot oss. Mat, mat, mat, mat, de låter så jag lovar de här säger inte kvack.
Sjas, sjas små ankorna sjas, säger jag med lite lätt darrande läpp (jag har en lite lätt fobi för fåglar, som jag försöker att inte överföra på mina barn. Det går sådär).
Okej tre ankor kan jag hantera hyfsat jag kan ju sitta vid elden och grilla dit kommer de inte. Tre sekunder senare är himlen fylld med kajor som seglar över våra huvuden och hungrigt inväntar att smulorna ska börja falla. Har ni någon gång sett en ettåring äta så vet ni likaväl som kajorna att smulorna kommer att falla och att smulorna är många och stora. Ett tag är himlen svart och tankarna går till Alfreds Hitcocks hemska rysare. Jag är säker nu att slutet är nära.
Jag sätter mig och trycker vid elden som vi faktiskt lyckats med. Fåglar gillar inte eld. Mattias jagar barnen runt området och försöker förhindra Oskar att gå rakt ut i ankdammen. Kalle försöker rädda sin mamma genom att jaga fåglarna han säger att de inte är farliga men de har lite svårt för att lämna människor ifred. Fågelsvärmen avtar något och jag fokuserar på grillandet.
Jag försöker att balansera fyra grillpinnar på en gång och precis när jag får till det, sittandes i en mycket konstig ställning med armar och ben, vänder vinden så all rök blåser rakt i mitt ansikte, det svider så in i helv... och tårarna rinner jag ser ingenting och då ramlar först den ena korven ner i elden och sen den andra. Pinnbrödet blir svart och jag skriker med gråten i halsen att jag skiter i det här j-la grillandet jag vill åka hem till stan (fast vi kanske ändå är i stan redan men inte tillräckligt i stan) och steka korv under fläkten och köpa färdiggräddat bröd på ICA. Jag hatar det här jag är ingen jävla skogsmulle, jag vill inte mer.
Bredvid sitter dem... precis när jag verkligen var säker på att ingen barnfamilj i hela världen kan ha mysigt på sådana här utflykter så ser jag dem. Mamman och pappan den lilla flickan som leker bredvid bordet och den lilla bebisen som sover så sött i sin vagn. De äter och fåglarna tycks inte störa, dessutom har de underhållning på hög nivå. De skakar lite lätt på sina huvuden och tänker amatörer.
F-n va det svider jag tror jag blivit rökskadad, packar trevande ner allt i väskorna som jag kommer åt. Har alla tryckt i sig en korv. Kom nu ungar nu åker vi till farmor i västhaga och fikar...
Den här dagen har börjat bra som den oftast brukar. Precis när jag slår upp ögonen är det lugnt och skönt, sen börjar det...
Puss och kram det blir sällan som man tänkt sig när man har små,
oftast lägger sig allt på en helt annan nivå!
Lungt i huset!
Ett lugn har sänkt sig över vår gata. I huset är det gemytlig stämning iallafall flera gånger om dagen. Efter fotbollsträningen som jag slet hund på ikväll kom jag på mig själv med att jag satt och längtade hem till mina underbara barn. Vänta nu, jo, faktiskt. Fast det kanske inte räknas jag vet ju att de lagt sig...
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Min stora lilla kille har kapitulerat, äntligen och insett att mamma och pappa har segrat (för den här gången, det kommer säkert nya strider). Men Kalle det gör inget vi har varit värdiga motståndare vi har kämpat och slitit och titta nu har det gett resultat.
Visst kommer det protester och en och annan test då och då men det är väl sunt. Man kan ju inte bara köpa allt rakt upp och ner och ibland känner man ju bara för att mucka gräl och tjura. Som dagarna innan man får mens till exempel. Man är tjurig och grinig och lynnig och inte fattar man varför förns det liksom blir realitet.
Jag njuter av att kallas älskling, att höra orden, ja, men mamma det ska jag göra, jag ska göra allt du säger. Har liksom förtjänat det nu tycker jag. Att få tillbaka mitt egna ord ÄLSKLING (det är det jag kallar mina barn) med en medveten känsla bakom är helt underbart.
Nu ska jag kanske sluta med lovorden för varje gång jag ypper sådana här saker brukar jag få äta upp det ganska snabbt. Hoppas det inte blir så den här gången. PEPPAR, PEPPAR TA I TRÄ...
Kalles hår växer och växer han vill inte klippa sig. Fast idag sa han att jag kunde få klippa här upp men inte i nacken. Killen vill ha hockeyfrilla!
Såg en nyfödd bebis idag så liten och tanig. Oskar har blivit så stor. Vi var och badade idag och han skrattade åt kompisen Ines så där ända från magen när hon plaskade i vattnet. Det känns bra att han blivit större och att det kommer fortsätta så. Den där lilla söta bebisen fick inte mina moderskänslor i svallning mer en stark känsla av att vara klar och det var så skönt att veta det. Ett tag kände jag en sorg för att det var så men idag när jag tittade ner kände jag vad skönt. Jag stod där med mina två barn och kände mig nöjd med vad livet fört med sig nöjd, glad och stolt.
Sen började Kalle bli otålig och tryckte ner suffletten i huvudet på Oskar så vi gick vidare hemmåt. Kalle sjungandes på "Ödlan var så hungrig så den åt en gam" och jag planerades barnens aktiviteter (Oskar sova, Kalle titta film) för att själv kunna lägga mig på sofflocket en stund.
04.41 da da da da mam mam mam mam... sätter sina spår men va f-n gör jag uppe fortfarande då?
Puss och kram om ödlan åt en gam
var den nog inte lite och tam
Det är lite körigt just nu
Disktabletten låg kvar i diskmaskinen efter körningen. Jag tittar på disken och konstaterar att den ändå ser ganska ren ut. Min kommentar "jag orkar f-n inte diska en gång till".
Funderar sedan hmm, är det detta som man menar när man säger att det är höjden av lathet?
Ett I-landsproblem minsann.
En dag hemma med barnen. Vi har tittat på film, lagat mat, badat, varit i lekparken, byggt bilbana, ritat, fikat, bråkat, vikt tvätt och sedan så plockade jag då ur diskmaskinen. So far so good.
En liten Kalle - Oskar incident som krävde ett mor och son snack men annars ganska lugnt och behagligt. Oskar är fortfarande en gnällis speciellt på kvällstid. Skyller fortfarande på tänderna. (Även när jag sitter framför datorn och han har suttit i gåstolen i en halvtimme medan jag spelar Stand o food 3 på datorn). Vad gnällig du är, sluta nu...
Annars så har vi haft elfel i huset. Haft kylskåpet stått mitt på golvet i köket, som typ är på 9 kvm, i en vecka. Strömmen gick titt som tätt det ända som fungerade var spottarna och uttagen ovanför diskbänken därav kylskåpets placering.
Jo sen blev det ju också stopp i avloppet. Slamsug kom på besök med sina godluktande slangar och grejade. Killen som var här hade väl hållt på i källaren i cirka 5 minuter när han knackade på dörren. Ja, ni förstår det var något konstigt föremål i röret, kanske en gammal rensvajer det var svårt att se... Följde med ner med Oskar på höften. (Har förresten fått vätska i skuldran och ont i diverse snedbelastade kroppsdelar pga av kånkandet ja,ja...) Det var visst en gammal flexslang en sån där som man har elkablar i inuti väggen. Skyllde på min mosters förra man som är en legend här hemma när det gäller att göra snabba inovativa hemmafix. (Visade sig sedan vara min sambo som råkat glömma tre meter flexslang i avloppsröret). Vi drog ut slangen iallafall och han kunde återgå till jobbet...
Efter tre minuter knackar det på igen...
Jag tänker va f-n är det nu då. Älskar inte ni när yrkesmän öppnar ett samtal med orden. Jag har tyvärr dåliga nyheter är jag rädd? Hål i röret, bla, bla, bla... Ni kan förstå mina inre visioner... Någon som har bilat golv någon gång?
Så lägg därtill två trasiga gräsklippare och ett rum för lite (Oskar får sova hos mamma och pappa tills han blir femton). Och allt annat man måste göra när man bor i hus eller var som. Så kanske ni förstår att det bara finns en sak jag kan göra nu. Kavla upp ärmarna, spotta i händerna och dra upp täcket över huvudet fort som bara den och somna om... Blunda så j-la hårt för skiten så kanske den försvinner, det är helt klart värt ett försök.
Men annars har vi det ganska bra!
Puss o kram
Funderar sedan hmm, är det detta som man menar när man säger att det är höjden av lathet?
Ett I-landsproblem minsann.
En dag hemma med barnen. Vi har tittat på film, lagat mat, badat, varit i lekparken, byggt bilbana, ritat, fikat, bråkat, vikt tvätt och sedan så plockade jag då ur diskmaskinen. So far so good.
En liten Kalle - Oskar incident som krävde ett mor och son snack men annars ganska lugnt och behagligt. Oskar är fortfarande en gnällis speciellt på kvällstid. Skyller fortfarande på tänderna. (Även när jag sitter framför datorn och han har suttit i gåstolen i en halvtimme medan jag spelar Stand o food 3 på datorn). Vad gnällig du är, sluta nu...
Annars så har vi haft elfel i huset. Haft kylskåpet stått mitt på golvet i köket, som typ är på 9 kvm, i en vecka. Strömmen gick titt som tätt det ända som fungerade var spottarna och uttagen ovanför diskbänken därav kylskåpets placering.
Jo sen blev det ju också stopp i avloppet. Slamsug kom på besök med sina godluktande slangar och grejade. Killen som var här hade väl hållt på i källaren i cirka 5 minuter när han knackade på dörren. Ja, ni förstår det var något konstigt föremål i röret, kanske en gammal rensvajer det var svårt att se... Följde med ner med Oskar på höften. (Har förresten fått vätska i skuldran och ont i diverse snedbelastade kroppsdelar pga av kånkandet ja,ja...) Det var visst en gammal flexslang en sån där som man har elkablar i inuti väggen. Skyllde på min mosters förra man som är en legend här hemma när det gäller att göra snabba inovativa hemmafix. (Visade sig sedan vara min sambo som råkat glömma tre meter flexslang i avloppsröret). Vi drog ut slangen iallafall och han kunde återgå till jobbet...
Efter tre minuter knackar det på igen...
Jag tänker va f-n är det nu då. Älskar inte ni när yrkesmän öppnar ett samtal med orden. Jag har tyvärr dåliga nyheter är jag rädd? Hål i röret, bla, bla, bla... Ni kan förstå mina inre visioner... Någon som har bilat golv någon gång?
Så lägg därtill två trasiga gräsklippare och ett rum för lite (Oskar får sova hos mamma och pappa tills han blir femton). Och allt annat man måste göra när man bor i hus eller var som. Så kanske ni förstår att det bara finns en sak jag kan göra nu. Kavla upp ärmarna, spotta i händerna och dra upp täcket över huvudet fort som bara den och somna om... Blunda så j-la hårt för skiten så kanske den försvinner, det är helt klart värt ett försök.
Men annars har vi det ganska bra!
Puss o kram
Vi skrattar faran i ansiktet och till slut når vi hemmets trygga vrå.
Vägen hem från lekparken till oss är fylld av faror och roliga äventyr. Ni hade säkert ingen aning om detta. Men precis efter övergångsstället vid Tegnérskolan kliver du in i en fantasivärld där precis allt kan hända. Först finner du en smal, smal passage med hemska stup på vardera sida. Så djupa att man inte kan se var dem slutar. Man måste balansera väldigt försiktigt för att inte falla ner i det oändliga gapande svarta hål som finns där under.
En bit längre fram reser sig ett väldigt gallerstängsel. Det är kraftigt och högt och man förstår att här bakom gallret bor det någonting väldigt farligt. Och naturligtvis är det så för där bor nämligen jättekrokodilerna med sina väldiga gap och vassa tänder och inte minst de fruktansvärda virajorna, de äter människor. Stick in fingret där och du mister hela handen i ett nafs. Virajorna är så snabba att du kanske inte ens hinner se dem.
Snabbt vill man gå vidare för efter det höga gallret med de blodtörstiga krokodilerna och de vilda virajorna bor det ett gäng tigrar. Här kan man stanna till för de är faktiskt ganska gosiga. Men var på din vakt ibland får de lust att ta ett litet bett. Men för det mesta vill de bara kela.
Därefter kommer man fram till ett högt kargt berg. På det berget bor det en gammal grå älg med stora, stora horn. Det är lite oklart varför älgen har flyttat upp på berget och inte bor i skogen som andra älgar gör det hade varit mer logiskt. Men vägen hem från lekparken är allt annat än logisk. Den är mystisk och spännande och man vet aldrig vad som väntar bakom nästa hörn.
Det finns några mindre sjöar att ta sig över också, men det går ganska lätt. Man bara simmar några tag och luktar du inte som stekt kyckling är du nog ganska säker för hajarna.
Värre är det med laserstrålarna. Nåde den som trampar på en laserstråle denförsvinner upp i rök. Laserstrålarna slingrar sig mellan plattorna så därför tvingas man hoppa och slå volter och krypa från platta till platta för att undvika att sluta sina dagar som ett ända stort rökmoln.
Vi trotsar stup och branta berg. Vi passerar livsfarliga djur som försöker ta oss när vi smiter förbi. Vi får visa vår smidighet när vi balanserar och hoppar över laserstrålarna som hotar vår existens. Vi simmar över sjöarna och skrattar faran i ansiktet och till slut når vi hemmets trygga vrå.
När man tänker efter kanske det inte är så konstigt att en promenad på ca 657 meter tar 24,5 minuter för en fyra snart femåring. Nej, tänker man efter så är det inte så konstigt alls.
I förrgår när vi började närma oss hemmet vände sig Kalle om och sa "stanna mamma". Lite irriterad över att vi aldrig kommer hem någon gång (första reaktionen) stannar jag för jag tänker vi har ju faktiskt inte alls bråttom jag är ju föräldraledig hemma med mina barn (andra reaktionen). Kalle tittar på mig med sina stora bruna pepparkornsögon och säger att han måste viska mig en grej. Det killar lite i örat visktekniken är sådär och lämnar en del att önska jag får anstränga mig för att höra vad han viskar. Men orden som svepar in i mitt öra är klara och tydliga och ett leende spricker upp över hela mitt ansikte och värmen sprider sig i kroppen (och jag har inte trampat på laser) "mamma, du är min söta lilla prinsessa och jag älskar dig så mycket".
Åh, vad jag älskar dig min lilla prins!
Puss och kram ha en mysig dag. Ansträng dig lite extra för att tänka positivt som första reaktion du kan bli förvånad. Det är så enkelt att vara häxan surtant men så mycket roligare att vara den goda fen.
Kalle vs. Stålmannen
Virajan Kalle är snäll och ganska gosig men tycker inte om bäbisar. Om bäbisen skriker kan virajan rivas med sina klor.
Väran Kalle är snäll och ganska gosig men tycker inte om bäbisar. Om bäbisen skriker kan väran ryta med sitt jättegap.
Andra djur som gestaltas i vårt hus är av den lite mer vanliga arten som t.ex. tiger, katt, haj, krokodil, och dinosaurie. De som du kanske vid det här laget redan har gissat är ganska snälla och ibland mycket gosiga men det tycker inte om... ta da.... bäbisar. Och om bäbisen skriker då...
Fast nog gosas det ganska mycket nu för tiden med lillebror oavsett art.
Det går aldrig att vinna över en fyraåring snart fem för sjutton i en lek med superhjälte tema. Nej, minsann. Har du försökt? Jag har.
Tänk dig att du möter Ismannen som bajsar iskottar som kommer flygande emot dig (detta har hänt på riktigt). En ganska bra motståndare torde vara Eldmannen, japp det är vad du tror. Elden som du slungar mot isen för att försvara dig är nämligen värdelös för då tar Ismannen bara sin frysfunktion och fryser elden. Jag är superstark och blockar isbajsen som kommer yrande runt mig. Fast det går inte för då tar Ismannen upp mig och kastar iväg mig en kilometer. Det är svar på tal hela tiden. Jag skulle vilja se stålmannen möta Kalle 4,5 han skulle inte ha en chans.
På tal om Stålmannen. I somras när vi åkte med bilen lekte jag och Kalle och då dödade hans gubbe mig. Kalle visste inte riktigt vad död var. Jag förklarade att då finns inte mamma mer, då kommer aldrig mamma hem igen och pappa och Kalle och Oskar skulle få bo själva i huset. Ja, men mamma, säger Kalle stålmannen skulle hitta dig. Jag log mot Kalle och sa, inte ens stålmannen skulle hitta mamma. Joo, mamma, skrattar Kalle, han hittar alla. Jag lät det bero och så lekte vi vidare.
Jag tycker det är så svårt ibland vad man ska tillåta i leken det låter så hårt ibland när de leker och man vill inte att de ska förlora sin oskuldsfullhet. Eller är det så att pojkar är som pojkar är, att deras lek innebär att de skjuter, fäktas och fightas? Att alla legogubbar som är värda vatten är arga, farliga gubbar?
Igår i lekparken var det en liten kille i Kalles ålder som gav sin bror en snyting mitt i nyllet. Det skillde inte så mycket på dem i ålder. Killen som fått snytingen var vansinnig på lillbrorsan och hade ont. Pappan kunde inte göra något för han såg inte snytingen som han sa. Sen pratade han vidare med sin kompis när barnen gav sig på varandra igen. Då sa pappan ska vi åka och köpa glass..... Jag ger någon en snyting... kontentan jag får en glass..... toppenfilosofi....
Insåg där och då att Kalle inte är så förskräcklig... min lilla älskling... någon dag innan du läser min blogg ska jag lära dig vad ironi är. Och så fick jag nya krafter till att orka tjata och gnata när du säger eller gör tokigheter. Och aldrig kommer du få en glass om du slår din bror, eller någon annan för den delen. Det kan jag lova.
Snart dax för bvc med lilltrollet. Och ikväll blir det match mot HOIF min önskan att krossa dem är lika stark som Ismannens bajskottar.
Puss och kram Oskar sover i min säng medan Kalle kollar på glada grodans gäng!
Väran Kalle är snäll och ganska gosig men tycker inte om bäbisar. Om bäbisen skriker kan väran ryta med sitt jättegap.
Andra djur som gestaltas i vårt hus är av den lite mer vanliga arten som t.ex. tiger, katt, haj, krokodil, och dinosaurie. De som du kanske vid det här laget redan har gissat är ganska snälla och ibland mycket gosiga men det tycker inte om... ta da.... bäbisar. Och om bäbisen skriker då...
Fast nog gosas det ganska mycket nu för tiden med lillebror oavsett art.
Det går aldrig att vinna över en fyraåring snart fem för sjutton i en lek med superhjälte tema. Nej, minsann. Har du försökt? Jag har.
Tänk dig att du möter Ismannen som bajsar iskottar som kommer flygande emot dig (detta har hänt på riktigt). En ganska bra motståndare torde vara Eldmannen, japp det är vad du tror. Elden som du slungar mot isen för att försvara dig är nämligen värdelös för då tar Ismannen bara sin frysfunktion och fryser elden. Jag är superstark och blockar isbajsen som kommer yrande runt mig. Fast det går inte för då tar Ismannen upp mig och kastar iväg mig en kilometer. Det är svar på tal hela tiden. Jag skulle vilja se stålmannen möta Kalle 4,5 han skulle inte ha en chans.
På tal om Stålmannen. I somras när vi åkte med bilen lekte jag och Kalle och då dödade hans gubbe mig. Kalle visste inte riktigt vad död var. Jag förklarade att då finns inte mamma mer, då kommer aldrig mamma hem igen och pappa och Kalle och Oskar skulle få bo själva i huset. Ja, men mamma, säger Kalle stålmannen skulle hitta dig. Jag log mot Kalle och sa, inte ens stålmannen skulle hitta mamma. Joo, mamma, skrattar Kalle, han hittar alla. Jag lät det bero och så lekte vi vidare.
Jag tycker det är så svårt ibland vad man ska tillåta i leken det låter så hårt ibland när de leker och man vill inte att de ska förlora sin oskuldsfullhet. Eller är det så att pojkar är som pojkar är, att deras lek innebär att de skjuter, fäktas och fightas? Att alla legogubbar som är värda vatten är arga, farliga gubbar?
Igår i lekparken var det en liten kille i Kalles ålder som gav sin bror en snyting mitt i nyllet. Det skillde inte så mycket på dem i ålder. Killen som fått snytingen var vansinnig på lillbrorsan och hade ont. Pappan kunde inte göra något för han såg inte snytingen som han sa. Sen pratade han vidare med sin kompis när barnen gav sig på varandra igen. Då sa pappan ska vi åka och köpa glass..... Jag ger någon en snyting... kontentan jag får en glass..... toppenfilosofi....
Insåg där och då att Kalle inte är så förskräcklig... min lilla älskling... någon dag innan du läser min blogg ska jag lära dig vad ironi är. Och så fick jag nya krafter till att orka tjata och gnata när du säger eller gör tokigheter. Och aldrig kommer du få en glass om du slår din bror, eller någon annan för den delen. Det kan jag lova.
Snart dax för bvc med lilltrollet. Och ikväll blir det match mot HOIF min önskan att krossa dem är lika stark som Ismannens bajskottar.
Puss och kram Oskar sover i min säng medan Kalle kollar på glada grodans gäng!
Allt görs fortare, eller så görs det inte alls!
Kan någon tala om för mig hur tusan man ska få någonting gjort när man har en liten kille som gnäller så fort man sätter ner honom. Går du dessutom ut från rummet, gud förbjude, så går gnället över i illvrål. Som i "mamma har lämnat mig och hon kommer aldrig någonsin mer tillbaka, jag är helt ensam i denna grymma värld. Utan mat och vatten försmäktar jag på denna ö"
Kalle sköter sig mer eller mindre själv. Fick eld i baken när en kompis skulle komma idag och var påklädd, kissad och tandborstad på tre röda. "Alldeles fälv". Sen sätter mamma på barnvakten. Oj, det där lät lite konstigt och vilseledande. Vi har ju ingen egentlig barnvakt, ingen personifierad sådan. Det jag menar är att jag satte igång en film som är lika effektiv som en barnvakt, ja, ni förstår vad jag menar...
Jag förstår inte varför jag ens försöker städa undan när det är stört omöjligt om du inte är känslomässigt störd och klarar av att sätta ner ditt barn och städa i två timmar med skriket ringande i öronen. Stressnivån stiger, och man är så att säga "on the edge". Bara att vänta tills lillen sover, göra det som skulle ta två timmar på en timme. Vilket oftast går eftersom du redan är uppspeedad. Eller så kan man skita i det. Fast då är man stressad över att det ser ut som en svinstia. Det fastnar saker under strumporna hela tiden. Du får raka saker åt sidan för att komma fram eller ställa ner något på bordet...
Pest eller kolera läge. Men någon sa att när barnen börjar komma upp där runt 8-10 år då får man livet tillbaka. Så det är ju inte för evigt det här småbarnsslitet. Skönt att höra!!!
Nu ska jag gå och ta ut kladdkakan ur ugnen som jag vispade ihop på en minut och 37 sekunder. Detta inlägg tog cirka 38,5 sekunder att skriva. Ber därför om ursäkt för eventuella stavfel.
Hade en insändare med i NA idag förresten under åsikter. Det var replik till en annan insändare som dissat vår lekpark, Karl Johanparken.
Puss och kram, hinner ett toabesök på väg till köket det tar bara 4,56 sekunder om jag börjar dra ner byxorna nu.
Kalle sköter sig mer eller mindre själv. Fick eld i baken när en kompis skulle komma idag och var påklädd, kissad och tandborstad på tre röda. "Alldeles fälv". Sen sätter mamma på barnvakten. Oj, det där lät lite konstigt och vilseledande. Vi har ju ingen egentlig barnvakt, ingen personifierad sådan. Det jag menar är att jag satte igång en film som är lika effektiv som en barnvakt, ja, ni förstår vad jag menar...
Jag förstår inte varför jag ens försöker städa undan när det är stört omöjligt om du inte är känslomässigt störd och klarar av att sätta ner ditt barn och städa i två timmar med skriket ringande i öronen. Stressnivån stiger, och man är så att säga "on the edge". Bara att vänta tills lillen sover, göra det som skulle ta två timmar på en timme. Vilket oftast går eftersom du redan är uppspeedad. Eller så kan man skita i det. Fast då är man stressad över att det ser ut som en svinstia. Det fastnar saker under strumporna hela tiden. Du får raka saker åt sidan för att komma fram eller ställa ner något på bordet...
Pest eller kolera läge. Men någon sa att när barnen börjar komma upp där runt 8-10 år då får man livet tillbaka. Så det är ju inte för evigt det här småbarnsslitet. Skönt att höra!!!
Nu ska jag gå och ta ut kladdkakan ur ugnen som jag vispade ihop på en minut och 37 sekunder. Detta inlägg tog cirka 38,5 sekunder att skriva. Ber därför om ursäkt för eventuella stavfel.
Hade en insändare med i NA idag förresten under åsikter. Det var replik till en annan insändare som dissat vår lekpark, Karl Johanparken.
Puss och kram, hinner ett toabesök på väg till köket det tar bara 4,56 sekunder om jag börjar dra ner byxorna nu.
Oskar är en gnällspik och Kalle är rolig fast han vet inte om det själv.
Oskar är en gnällspik och Kalle är så rolig hela tiden, fast han vet inte själv om det. Och nåde dig om du skrattar då blir han förnärmad.
Men det är svårt att låta bli när han säger saker som...
När han lekte tiger: "Imorse bajsade jag ut den här bäbistigern".
När han ringde farmor: "Hej farmor, jag har goda nyheter, igår köpte vi nya leksaker".
Eller kommer ut ur sin rum med pyamas och pälsmössa, drakmaskering och en vante och tycker han är fin.
Oskar är snorig och gnällig det är inget som är roligt. Så fort jag sätter ner han börjar det minst sagt enerverande gnällandet. Ähähähäh, mamamamamamamam, ähähähähäh, mamamamamamammam...
En sak har varit rolig idag och det var när vi gungade i den knarrande röda gungan i trädgården. Han både skrattar och blundar och njuter så där kan vi slå ihjäl en kvart :). Undrade vad Kalle gjorde där inne under tiden. Om den andra badrumsspegeln är lös. Om hajarna badar i vattenfyllda plastbunkar på Kalles parkettgolv eller om han lägger pussel. Haha, pussel, jag är bra tokig jag...
Och som ni vet så, om gnällandet går mig på nerverna är det inget mot hur galen Kalle blir på gnället. Fast jag måste säga helt ärligt att det blivit mycket, mycket bättre. Kalle har lärt sig stänga dörren om sig och vi går nog iväg när vi känner att det är på gång. Vi är väl mycket vaksammare för att undvika kollision. Man lär sig ju efter hand hur man ska tackla olika saker som tur är.
Vissa saker lär man sig aldrig. Som att lägga sig i tid för att vara utvilad. Handla hem lunch så man slipper springa till affären och sen laga mat när barnen är griniga och vrålhungriga. Plocka undan efter sig direkt så man har det gjort sen etc...
Bah gnällspiken vägrar somna nu har det gått över till illvrål... PAUSAR innan det blir kaos...
Åh, så kommer en räddande ängel med två extra händer och vips försvinner hon in i Kalles rum och leker med Gormiti gubbarna. Den goda nyheten!
Stressen börjar sakta lägga sig och falsetten börjar sakta sänka sig ner mot ett grundare tonläge. En period som är lite lugnare infinner sig.
Undrar hur han (Kalle) tänker.
Nu orkar jag inte bråka så nu lyssnar jag och gör som de säger ett tag, sen provar jag igen att inte vilja borsta tänderna, kissa, ta på mig pyamasen eller vad det nu kan vara. Kanske vinner jag denna gång och slipper borsta tänderna i resten av mitt liv. Det skulle vara super... Jag får ju iallafall nya tänder sen och tandtrollen kan vara bra sällskap på natten eftersom jag är lite mörkrädd. Lite jobbigt med kiss i brallorna men jag har ju så himla mycket kläder så det är ju bara att ta på sig nya. Pappa tvättar ju... Ta på sig ren pyamas och bada och tvätta sig är överreklamerat. Fast det är ju jobbigt om det börjar klia, jag kanske kan "pätta" mig lite någon gång. Men lite sylt och ketchup runt munnen är ju inga fel då kan man ta sig en slick när man blir sugen...
Ja, jag undrar jag.
Nu när farmor är här och Oskar sover ska jag passa på att gå och handla om en kvart är det lunchdags...
Jag har börjat mitt nya sundare liv idag också. Vi får se hur många dagar det håller sig den här gången. Men jag är så trött på den här dallrande magen och badrumsvågen som vägrar att byta siffror. Jag tror den är trasig den har fastnat på de där numrena. Fast isåfall har den pratat ihop sig med tvättmaskinen som krymper kläderna dessutom. Oddsen för det är väl lika med noll.
Mot grönsaksdisken.
Puss och kram frukt är gott, frukt är gott, frukt är gott.... med grädde, glass, maräng och chokladsås.
Men det är svårt att låta bli när han säger saker som...
När han lekte tiger: "Imorse bajsade jag ut den här bäbistigern".
När han ringde farmor: "Hej farmor, jag har goda nyheter, igår köpte vi nya leksaker".
Eller kommer ut ur sin rum med pyamas och pälsmössa, drakmaskering och en vante och tycker han är fin.
Oskar är snorig och gnällig det är inget som är roligt. Så fort jag sätter ner han börjar det minst sagt enerverande gnällandet. Ähähähäh, mamamamamamamam, ähähähähäh, mamamamamamammam...
En sak har varit rolig idag och det var när vi gungade i den knarrande röda gungan i trädgården. Han både skrattar och blundar och njuter så där kan vi slå ihjäl en kvart :). Undrade vad Kalle gjorde där inne under tiden. Om den andra badrumsspegeln är lös. Om hajarna badar i vattenfyllda plastbunkar på Kalles parkettgolv eller om han lägger pussel. Haha, pussel, jag är bra tokig jag...
Och som ni vet så, om gnällandet går mig på nerverna är det inget mot hur galen Kalle blir på gnället. Fast jag måste säga helt ärligt att det blivit mycket, mycket bättre. Kalle har lärt sig stänga dörren om sig och vi går nog iväg när vi känner att det är på gång. Vi är väl mycket vaksammare för att undvika kollision. Man lär sig ju efter hand hur man ska tackla olika saker som tur är.
Vissa saker lär man sig aldrig. Som att lägga sig i tid för att vara utvilad. Handla hem lunch så man slipper springa till affären och sen laga mat när barnen är griniga och vrålhungriga. Plocka undan efter sig direkt så man har det gjort sen etc...
Bah gnällspiken vägrar somna nu har det gått över till illvrål... PAUSAR innan det blir kaos...
Åh, så kommer en räddande ängel med två extra händer och vips försvinner hon in i Kalles rum och leker med Gormiti gubbarna. Den goda nyheten!
Stressen börjar sakta lägga sig och falsetten börjar sakta sänka sig ner mot ett grundare tonläge. En period som är lite lugnare infinner sig.
Undrar hur han (Kalle) tänker.
Nu orkar jag inte bråka så nu lyssnar jag och gör som de säger ett tag, sen provar jag igen att inte vilja borsta tänderna, kissa, ta på mig pyamasen eller vad det nu kan vara. Kanske vinner jag denna gång och slipper borsta tänderna i resten av mitt liv. Det skulle vara super... Jag får ju iallafall nya tänder sen och tandtrollen kan vara bra sällskap på natten eftersom jag är lite mörkrädd. Lite jobbigt med kiss i brallorna men jag har ju så himla mycket kläder så det är ju bara att ta på sig nya. Pappa tvättar ju... Ta på sig ren pyamas och bada och tvätta sig är överreklamerat. Fast det är ju jobbigt om det börjar klia, jag kanske kan "pätta" mig lite någon gång. Men lite sylt och ketchup runt munnen är ju inga fel då kan man ta sig en slick när man blir sugen...
Ja, jag undrar jag.
Nu när farmor är här och Oskar sover ska jag passa på att gå och handla om en kvart är det lunchdags...
Jag har börjat mitt nya sundare liv idag också. Vi får se hur många dagar det håller sig den här gången. Men jag är så trött på den här dallrande magen och badrumsvågen som vägrar att byta siffror. Jag tror den är trasig den har fastnat på de där numrena. Fast isåfall har den pratat ihop sig med tvättmaskinen som krymper kläderna dessutom. Oddsen för det är väl lika med noll.
Mot grönsaksdisken.
Puss och kram frukt är gott, frukt är gott, frukt är gott.... med grädde, glass, maräng och chokladsås.
Bara vara
På onsdag nästa vecka drar dagis igång igen. Femton timmar, sorgligt nog inte per dag, nej, det är per vecka...
Bättre än inget. Tre månader är till ända, känns skönt men visst det har ändå gått bra.
Sista veckan här som gått har Kalle haft en testperiod och kört hela sitt register. Igår kväll var jag så slut så tårarna brände innanför ögonlocken. På tv:n var det livet på BB och jag tänkte stackars idioter ni vet inte vad ni ger er in på.
Idag har livet varit lungt och skönt. Vi har hållt oss i hemmets lugna vrå och Kalle har knappt varit synlig. Han har pendlat mellan lek i sitt rum och bolibompa som stått på hela dagen. Oj, tänkte jag när jag tittade in i Kalles rum och han fortfarande satt och lekte med sina legogubbar helt stilla och koncentrerat på sin färgglada IKEA matta. Det här behövde han.
Jag flänger och far i jakt på stimulin och sysselsättningen för att stilla hans behov att jag glömmer bort att han ibland precis som alla andra bara behöver lite lugn och ro. När jag själv var liten älskade att leka för mig själv. Min fantasi var livlig och fylld av rikedomar och räckte för att sysselsätta mig själv i timtal. Äpplet faller inte så långt från trädet. Kalles fantasi är minst sagt rik den är färgsprakande och levande och han måste få tid att använda den.
Just nu sitter han i och för sig i TV koma framför bolibompa tror nästan att han var så avslappnad så det rann dregel ur ena mungipan. Dörren är stängd han vill vara ifred. Oskar kör racer i gåstolen och har i sin broders ovetskap plöjt runt i hans rum.
Snart har den här dagen gått. Igår sa jag till min mamma är det meningen att man ska bäva för hur man ska ta sig igenom nästa dag? Men idag är det en bra dag. Kalle liksom jag kanske är alldeles för slut för att bråka. Imorgon är det lördag veckan är genomlevd, jihooo. Och som sagt på ons börjar dagis, så det ska nog bli bra det här. Det är ju bra att man börjar längta lite efter att jobba också.
Oj lillebror slår sig själv med en maracas.
Puss o kram
Bättre än inget. Tre månader är till ända, känns skönt men visst det har ändå gått bra.
Sista veckan här som gått har Kalle haft en testperiod och kört hela sitt register. Igår kväll var jag så slut så tårarna brände innanför ögonlocken. På tv:n var det livet på BB och jag tänkte stackars idioter ni vet inte vad ni ger er in på.
Idag har livet varit lungt och skönt. Vi har hållt oss i hemmets lugna vrå och Kalle har knappt varit synlig. Han har pendlat mellan lek i sitt rum och bolibompa som stått på hela dagen. Oj, tänkte jag när jag tittade in i Kalles rum och han fortfarande satt och lekte med sina legogubbar helt stilla och koncentrerat på sin färgglada IKEA matta. Det här behövde han.
Jag flänger och far i jakt på stimulin och sysselsättningen för att stilla hans behov att jag glömmer bort att han ibland precis som alla andra bara behöver lite lugn och ro. När jag själv var liten älskade att leka för mig själv. Min fantasi var livlig och fylld av rikedomar och räckte för att sysselsätta mig själv i timtal. Äpplet faller inte så långt från trädet. Kalles fantasi är minst sagt rik den är färgsprakande och levande och han måste få tid att använda den.
Just nu sitter han i och för sig i TV koma framför bolibompa tror nästan att han var så avslappnad så det rann dregel ur ena mungipan. Dörren är stängd han vill vara ifred. Oskar kör racer i gåstolen och har i sin broders ovetskap plöjt runt i hans rum.
Snart har den här dagen gått. Igår sa jag till min mamma är det meningen att man ska bäva för hur man ska ta sig igenom nästa dag? Men idag är det en bra dag. Kalle liksom jag kanske är alldeles för slut för att bråka. Imorgon är det lördag veckan är genomlevd, jihooo. Och som sagt på ons börjar dagis, så det ska nog bli bra det här. Det är ju bra att man börjar längta lite efter att jobba också.
Oj lillebror slår sig själv med en maracas.
Puss o kram
Tänk att min lilla fina Kalle har varit kvar på dagis hela sommaren!
Shit vad verkligheten slår till hårt ibland en örfil rätt i nyllet. Mattias var tillbaka på jobbet och jag strandad med två små illbattingar som ville sätta sin mamma på prov redan första dagen.
Morgonen var lugn och skön i och för sig det var väl runt lunch helvetet brakade löst. Bör väl tillägga att vi sedan några dagar tillbaka lever med en obstinat, tjurig tonåring med känslosvallet därtill, iklädd Kalles skepnad. Var vår lilla Kalle emellanåt tar vägen vet jag inte men jag vill ha han tillbaks genast...
Pannkakor önskades till lunch. Att sedan gå och hälsa på på dagis var uteslutet, det var totalvägran och jag tänkte faktiskt inte bråka om den saken, det valet var Kalles. Efter att Kalle slukat eller som han själv säger "sugit upp" två pannkakor kom han på att han VILLE till dagis och hälsa på. Jag förklarar att det kan vi visst göra men nu äter de och sen har de vila men efter det kan vi gå. Mamma ska bara... ni vet steka klart pannkakorna, mata Oskar, byta blöja, ta fram regnkläderna för att matcha det ljuvliga vädret utanför de grå väggarna. Det är konstigt när det regnar och är mulet att allt plötsligt blir grått och trist.
Iallafall så steker jag på samtidigt som jag matar Oskar som mellan varje tugga och förresten sedan klockan elva gnällt och gnölat missnöjd över vad livet denna dag har att erbjuda (detta är klockan tolv). Bara en timma tänker ni, för det gjorde jag när jag skrev det. Var det bara en timme? Det kändes ju som en halv dag minst när jag stod där mitt i det... Kalle kommer ut i köket han har tagit på sig sitt regnställ fast mamma ska bara först. (Åh jag glömde tala om att jag dragit fram hela garderoben med vinter/höst kläder för en urrensning precis före pannkaksstekningen. Mitt smartaste drag? Öh, nej, faktum är att det var en av de mest korkade ideérna på länge). Nåväl, tillbaka till Kalle i regnställ i ett 28,5 gradigt kök.
"Mamma ska vi gå nu då"?
"suck"
"dubbelsuck"
Efter regnställ på och av, skrik, gap, rumsarrest och dåligt samvete och förlåt för att jag skrek på dig, beger vi oss till dagis för att hälsa på.
Vet ni att jag har världens mysigaste 4,5 åring. Fröknarna blir superglada när de ser honom och vill krama lilla söta Kalle. Han leker och skrattar med kompisarna som säger "titta Kalle P är här" "äntligen har Kalle P börjat igen"!!! Han berättar att han haft det så bra i sommar, så roligt och vad var det han sa duktigt?!
Så det är HÄR han har gömt sig, här han har varit hela sommaren (lite orättvist men lite då och då iallafall).
Men kära ni. Ni kommer inte tro att det här är sant. Tror ni inte på f-n att jag ändå när jag äntligen hittat han tar med mig fel unge hem. Den där surmulna, Oskarshatande tonåringen tar jag med igen istället. Hur kunde jag ta så fel det är ju skillnad som natt och dag?
Lilla älskade Kalle så jobbigt DU måste ha det under de här perioderna. Jag är med dig alla dagar intill tidens ände jag älskar dig gränslöst och det tror jag du vet och det är just därför du agerar ut alla dina sidor hemma för du vet att även om jag gör så här och beter mig som en halvgalning så älskar mamma och pappa mig precis lika mycket ändå. Precis lika mycket. Ja, så är det...
Kalle svor precis sitt första svärord. "SABLAR". Vem säger sablar nu för tiden, kan någon berätta det för mig?
Puss och kram ska sticka iväg och spela match nu och rensa huvudet och INTE tänka på barn på ett par timmar. Jag menar imorgon är det ju påt igen. :) Kärlek till alla!!!!
Morgonen var lugn och skön i och för sig det var väl runt lunch helvetet brakade löst. Bör väl tillägga att vi sedan några dagar tillbaka lever med en obstinat, tjurig tonåring med känslosvallet därtill, iklädd Kalles skepnad. Var vår lilla Kalle emellanåt tar vägen vet jag inte men jag vill ha han tillbaks genast...
Pannkakor önskades till lunch. Att sedan gå och hälsa på på dagis var uteslutet, det var totalvägran och jag tänkte faktiskt inte bråka om den saken, det valet var Kalles. Efter att Kalle slukat eller som han själv säger "sugit upp" två pannkakor kom han på att han VILLE till dagis och hälsa på. Jag förklarar att det kan vi visst göra men nu äter de och sen har de vila men efter det kan vi gå. Mamma ska bara... ni vet steka klart pannkakorna, mata Oskar, byta blöja, ta fram regnkläderna för att matcha det ljuvliga vädret utanför de grå väggarna. Det är konstigt när det regnar och är mulet att allt plötsligt blir grått och trist.
Iallafall så steker jag på samtidigt som jag matar Oskar som mellan varje tugga och förresten sedan klockan elva gnällt och gnölat missnöjd över vad livet denna dag har att erbjuda (detta är klockan tolv). Bara en timma tänker ni, för det gjorde jag när jag skrev det. Var det bara en timme? Det kändes ju som en halv dag minst när jag stod där mitt i det... Kalle kommer ut i köket han har tagit på sig sitt regnställ fast mamma ska bara först. (Åh jag glömde tala om att jag dragit fram hela garderoben med vinter/höst kläder för en urrensning precis före pannkaksstekningen. Mitt smartaste drag? Öh, nej, faktum är att det var en av de mest korkade ideérna på länge). Nåväl, tillbaka till Kalle i regnställ i ett 28,5 gradigt kök.
"Mamma ska vi gå nu då"?
"suck"
"dubbelsuck"
Efter regnställ på och av, skrik, gap, rumsarrest och dåligt samvete och förlåt för att jag skrek på dig, beger vi oss till dagis för att hälsa på.
Vet ni att jag har världens mysigaste 4,5 åring. Fröknarna blir superglada när de ser honom och vill krama lilla söta Kalle. Han leker och skrattar med kompisarna som säger "titta Kalle P är här" "äntligen har Kalle P börjat igen"!!! Han berättar att han haft det så bra i sommar, så roligt och vad var det han sa duktigt?!
Så det är HÄR han har gömt sig, här han har varit hela sommaren (lite orättvist men lite då och då iallafall).
Men kära ni. Ni kommer inte tro att det här är sant. Tror ni inte på f-n att jag ändå när jag äntligen hittat han tar med mig fel unge hem. Den där surmulna, Oskarshatande tonåringen tar jag med igen istället. Hur kunde jag ta så fel det är ju skillnad som natt och dag?
Lilla älskade Kalle så jobbigt DU måste ha det under de här perioderna. Jag är med dig alla dagar intill tidens ände jag älskar dig gränslöst och det tror jag du vet och det är just därför du agerar ut alla dina sidor hemma för du vet att även om jag gör så här och beter mig som en halvgalning så älskar mamma och pappa mig precis lika mycket ändå. Precis lika mycket. Ja, så är det...
Kalle svor precis sitt första svärord. "SABLAR". Vem säger sablar nu för tiden, kan någon berätta det för mig?
Puss och kram ska sticka iväg och spela match nu och rensa huvudet och INTE tänka på barn på ett par timmar. Jag menar imorgon är det ju påt igen. :) Kärlek till alla!!!!
Och så plötsligt var det dax igen...
Sommaren låg alldeles nyss framför oss med sina gröna prakt och löften om sol, värme och glass. Något har hänt med vinden den ljumma sommarbrisen har byts ut mot en vind som andas höst som minner om röda och oranga löv på marken inom en ganska snar framtid.
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
Men än går jag barbent till lekparken och låtsas inte om att jag känner hösten nalkas.
Min nedräkning till dagisstart kom av sig. Som det brukar vara så var man snart inne i racet med att ha två barn hemma. Och när Mattias började sin semester (6 veckor lång) så flöt dagarna bara iväg, ihop och bort...
Nu är det snart dax fick ett humlebrev med mailen idag som talade om att det var dags för mulle och knytte och skogsknopp och hipp eller hopp igen. Om två veckor lite drygt. Nedräkningen som kändes så tung när den började någonstans på nittio dagar är snart slut.
Vi har ändå gjort en hel del i sommar Liseberg, Öland, Eskilstuna (Kalle med farmor när hon red på geten ni vet), lek o bus, bad, campat i Unden etc. Antar att vi har varit väldigt mycket i lekparken också, kanske för mycket?!
Kalle pratade med ett par pappor i parken häromdagen och berättade att han hette Kalle Pettersson.
-Kalle Pettersson upprepar den ena pappan.
-Heter du också Kalle Pettersson?, frågar Kalle.
-Nej, jag heter Fredrik, svarar han.
-Jag veeeet, säger Kalle och fortsätter, det har jag hört hundra gånger.
-Ja, och jag vet att du heter Kalle Pettersson också, du är här ganska ofta va?, fast det är egentligen ingen fråga det är bara ett konstaterande.
Idag är han på sitt allra, hm tjurskalligaste humör... Det är sååå roligt. Märks så fort ögonen slås upp att det kommer bli en underbart gemytlig dag tillsammans med familjen. Men var det inte idag jag skulle börja jobba? Nehej inte det. Inte förrns om ett halvår säger du...
En ny nedräkning att börja på kanske. Förhoppningsvis faller den in i racet och glöms bort, dagarna flyter på, flyter ihop, flyter bort.
Hur var det nu han sa igen John Lennon eller Elton John eller någon John iallafall. Life is whats happening while we are busy making plans for it. Kanske ska man för att dra ännu en klyscha fånga dagen och leva i nuet, tänka positivt och go with the flow eller någonting sådant.
Idag känner jag bara för att vara lite ifred men hur gör man då? Kalle står innaför sina dörrar och skriker. Någon slags protest/upppmärksamhetsgrej. Oskar springer runt i gåstolen, Kalles rädsla för Oskar i gåstolen går inte att ta miste på han har power fast han bara är 7 månader. Oskar åker ett varv runt i lägenheten kommer fram och tittar uppfodrande på mig, vill inte sitta här längre nu. Tuff skit, jag vill sitta här, tänker jag men det är väl ändå bäst att avsluta och återvända till the house of madness. Man kan ju inte alltid vara på topp, det gäller ju oss alla.
Idag har vi iallafall ätit lunch när alla andra äter lunch och inte varit kvar i parken och undrat vart alla tagit vägen. Vuxenpoäng på den.
Puss och kram
skriker till Kalle vet hut
och undrar hur jag ska stå ut :-)
