Vardag, att vara lite udda och kinkigt
Tandkräm
Blöjor
Toapapper
våtservetter
katrinplommonpuré
och ett tiopack Gorbys. Lägg därtill en falukorvsring och ett paket snabbmakaroner så har du vardag så det bara sjunger om det.
I affären handlar verkligen alla slags människor. Från den väderbitna alkolisten med platt bak efter allt bänksittande till den glömtborstahåretochtapåsigstrumpor trötta tvåbarnsmamman. En man som stod och plockade godis stod med mobilen tryckt till örat och pratade högt och vitt och brett om livet, mediciner och annat privat. Under tiden jag stod och väntade vid paketutlämningen stod han och sågade en "lite udda" man som gick och hälsade på alla i affären. Högt förklarade han för kompisen att en helt sjuk människa hälsade på honom som inte borde vara utsläppt. När han gick förbi igen och hälsade glatt och oförtretligt blev han nästintill arg. Va f-n är det för sjukt i att hälsa på folk. Visst han kanske inte har alla hästarna inne i stallet eller är den vassaste kniven i lådan men sjukt vet jag inte. Det finns värre folk som inte borde vara utsläppta om man säger så.
Fast det är många som är rädda för det lite udda och "konstiga". Precis som att de tror att det kan smitta av sig.
Igår blev vi kungligt roade när vi var i lekparken i sedvanlig ordning. Vi är numera väldigt kända i parken och jag tror att de allra flesta vet vem Kalle är... Undrar varför?
En kvinna i äldre medelåldern, svårt att säga ålder men hon hade de grå tinningarnas charm iallafall, skulle parkera bilen en blå medelstor bil efter trottoarkanten intill lekplatsen. När hon startade bilen hade hon hela tiden en växel i så bilen hoppade till och hon fick ett så kallat kärringstopp. Sen backade hon med full gas och nästan full koppling så det skrek i hela bilen. Motorn vrålade medan hon i snigelfart backade bakåt en meter åt fel håll. Hjärnsläpp hon fattade inte vilket håll ratten skulle åt så hon kom intill kanten. Stängde av bilen gick ut och tittade. Hoppade in och gjorde om hela proceduren igen. Säkert tio gånger...
Vi började kolla om dolda kameran låg i buskarna och filmade.
Det sjuka var att det var inte en bil i närheten varken framför eller bakom. Jag förstår ärligt talat inte vad hon höll på med. Jag sa till Mattias att om hon hoppar in i bilen igen får jag psykbryt. Det fick jag inte men in hoppar hon igen. Denna gång för att köra ett varv runt kvarteret för att kunna köra intill trottoarkanten för att parkera.
När hon inte ens lyckades med detta utan började med sin backningsprocedur igen var hela parken stilla och tittade förundrat på spektaklet. Efter många om och men blev hon klar. Varvid hon höjer armarna i luften i en segergest. Jag önskar att hela parken hade applåderat.
En mamma i parken sa till mig. Hon borde nog låta bilen stå. Ja, eller köra oftare, svarade jag. För vi vet inte vad som döljer sig bakom människors beteenden, varför och hur det kommer sig att vissa gör som de gör och är som de är. Men vi är snabba på att döma det som faller "utanför ramen". Jag är det iallafall ofta i ärlighetens namn.
Det var iallafall roligt och hade fått många träffar på youtube om man hade filmat iallafall. För det gäller ju också att se humorn i det hela annars blir allt så mörkt och jobbigt.
En liten kille här hemma hade precis islossning (varit förstoppad ett par dagar efter att börjat med fast föda). Jag har ammat för sista gången i mitt liv. Det är skönt men det är samtidigt lite vemodigt att veta att jag aldrig igen kommer ha en liten go mysig ljuvligt doftande bebis vid min barm. Nej, nu har den bara mist sin charm. (Barmen alltså).
Detta innebär alltså att jag måste gå och byta en bajsblöja. Lägg därtill en liten tand som är på G så förstår ni att det är lite kinkigt. Kalle och Mattias är på lek och bus. Härligt då somnar de båda ovaggade ikväll. Själv ska jag faktiskt spela match med Hovsta i Mullhyttan av alla ställen...
Puss och kram lägg till i ditt minne att ha ett öppet sinne!
Blöjor
Toapapper
våtservetter
katrinplommonpuré
och ett tiopack Gorbys. Lägg därtill en falukorvsring och ett paket snabbmakaroner så har du vardag så det bara sjunger om det.
I affären handlar verkligen alla slags människor. Från den väderbitna alkolisten med platt bak efter allt bänksittande till den glömtborstahåretochtapåsigstrumpor trötta tvåbarnsmamman. En man som stod och plockade godis stod med mobilen tryckt till örat och pratade högt och vitt och brett om livet, mediciner och annat privat. Under tiden jag stod och väntade vid paketutlämningen stod han och sågade en "lite udda" man som gick och hälsade på alla i affären. Högt förklarade han för kompisen att en helt sjuk människa hälsade på honom som inte borde vara utsläppt. När han gick förbi igen och hälsade glatt och oförtretligt blev han nästintill arg. Va f-n är det för sjukt i att hälsa på folk. Visst han kanske inte har alla hästarna inne i stallet eller är den vassaste kniven i lådan men sjukt vet jag inte. Det finns värre folk som inte borde vara utsläppta om man säger så.
Fast det är många som är rädda för det lite udda och "konstiga". Precis som att de tror att det kan smitta av sig.
Igår blev vi kungligt roade när vi var i lekparken i sedvanlig ordning. Vi är numera väldigt kända i parken och jag tror att de allra flesta vet vem Kalle är... Undrar varför?
En kvinna i äldre medelåldern, svårt att säga ålder men hon hade de grå tinningarnas charm iallafall, skulle parkera bilen en blå medelstor bil efter trottoarkanten intill lekplatsen. När hon startade bilen hade hon hela tiden en växel i så bilen hoppade till och hon fick ett så kallat kärringstopp. Sen backade hon med full gas och nästan full koppling så det skrek i hela bilen. Motorn vrålade medan hon i snigelfart backade bakåt en meter åt fel håll. Hjärnsläpp hon fattade inte vilket håll ratten skulle åt så hon kom intill kanten. Stängde av bilen gick ut och tittade. Hoppade in och gjorde om hela proceduren igen. Säkert tio gånger...
Vi började kolla om dolda kameran låg i buskarna och filmade.
Det sjuka var att det var inte en bil i närheten varken framför eller bakom. Jag förstår ärligt talat inte vad hon höll på med. Jag sa till Mattias att om hon hoppar in i bilen igen får jag psykbryt. Det fick jag inte men in hoppar hon igen. Denna gång för att köra ett varv runt kvarteret för att kunna köra intill trottoarkanten för att parkera.
När hon inte ens lyckades med detta utan började med sin backningsprocedur igen var hela parken stilla och tittade förundrat på spektaklet. Efter många om och men blev hon klar. Varvid hon höjer armarna i luften i en segergest. Jag önskar att hela parken hade applåderat.
En mamma i parken sa till mig. Hon borde nog låta bilen stå. Ja, eller köra oftare, svarade jag. För vi vet inte vad som döljer sig bakom människors beteenden, varför och hur det kommer sig att vissa gör som de gör och är som de är. Men vi är snabba på att döma det som faller "utanför ramen". Jag är det iallafall ofta i ärlighetens namn.
Det var iallafall roligt och hade fått många träffar på youtube om man hade filmat iallafall. För det gäller ju också att se humorn i det hela annars blir allt så mörkt och jobbigt.
En liten kille här hemma hade precis islossning (varit förstoppad ett par dagar efter att börjat med fast föda). Jag har ammat för sista gången i mitt liv. Det är skönt men det är samtidigt lite vemodigt att veta att jag aldrig igen kommer ha en liten go mysig ljuvligt doftande bebis vid min barm. Nej, nu har den bara mist sin charm. (Barmen alltså).
Detta innebär alltså att jag måste gå och byta en bajsblöja. Lägg därtill en liten tand som är på G så förstår ni att det är lite kinkigt. Kalle och Mattias är på lek och bus. Härligt då somnar de båda ovaggade ikväll. Själv ska jag faktiskt spela match med Hovsta i Mullhyttan av alla ställen...
Puss och kram lägg till i ditt minne att ha ett öppet sinne!
Nio år
Igår firade vi nio år tillsammans, jag och Mattias. Dagen började med att en ovetandes Mattias "hittade" ett brev när jag bad honom "hämta nagelklipparen" åt mig. Brevet började... Om du fått det här brevet innebär det att du stått ut med mig i nio år... En packlista fanns också i brevet och som vanligt "listade" han direkt ut vad dagens skulle innehålla. Jag är så jävla förutsägbar och tråkig tydligen...
Men jag valde saker med tanke på vad han faktiskt gillar och med tanke på rådande budget så blev det inget hyrplan till Birmingham och VIP biljetter till Aston Villas premiärmatch i premier league med vidare transport till Eiffeltornet och middag i paris.
Men nästan kvart i tio hoppade vi upp på apostlahästarna och cyklade till relaxen, vilket alltså var första gissningen och den korrekta. Åhh! Där trodde jag vi skulle relaxa men, karln blir som en pojke och springer runt (med mig i släptåg) och åker varenda rutshkana (hur stavar man det ordet egentligen?). För varje gång jag kommer dit blir jag harigare och harigare. Jag hatar att få vatten i näsan och saknar förmåga att kunna hålla luften utan att hålla för näsan. därför börjar jag redan efter halva kanan att hålla för näsan vilket gör att jag inte har någon övrig kontroll och snurrar och far runt innan jag med ett jätteplask landar i vattnet. Hängde på och åkte allt gjorde jag men när det kom till att hoppa från tian sa jag ifrån. Jag törs knappt hoppa från kanten för tusan.
Lite avslappning blev det dock. De har fått två nya massagestolar, som stolta men ibland lite slitna tvåbarnsföräldrar tänkte vi att det blir skönt. Önskar i efterhand att rummet var ljudisolerat och omdöpt till tortyrkammaren. Tio kronor för fem minuter i tortyrstolen. Skevare än innan linkade vi ut ur rummet och beställde en stor öl.
Match blev det på O´learys de vägrade dock att visa Aston Villa på ens en tv. Alla ville se Liverpool, hm undra varför?
Kvällen avslutades med en otrolig god middag på Kungsgatan 1 på stallbacken. Vilket jag varmt kan rekommendera minus den otroligt jobbiga restauranggästen som hade den dåliga smaken att sätta sig vid bordet bredvid med sitt följe. Tvångsmässigt var han tvungen att säga något roligt så fort han öppnade munnen. Skämten blev skämda i takt med drycken som rann ner i deras strupar och det kvinnliga sällskapet som gapskrattade varje gång han öppnade munnen vilket var hela tiden ville jag bara tejpa igen med silvertejp och sätta på en båt till Tanzania eller kanske skicka upp i rymden för det vore inte kul för tanzanierna. Nu vet jag ju inte om det finns liv i rymden så vart hon ska skickas får väl tänkas på. Gissa vem som flera timmar tidigare hade gissat att vi skulle hit och äta! Kul kille!
Stackars servitören var måttligt road och tvingades (eftersom de beställt vinpaketet) att lyssna på hans härmningar av vinresencenten på tv4, den samma som Robert Gustavsson lyckats göra en komisk klassiker av i parlamentet, varje gång. När han sa med en smak av smörslungad bla bla bla för femtonde gången var pinsamheten ett faktum för alla andra utom han och den gapskrattande kvinnan.
Väl hemma igen kl. 21.15 hälsades vi av våra superbarnvakter med ett tjena festprissar. Eftersom barnen sussade sött passade vi på efter att barnvakterna gått...
Med att lägga oss och sätta på, alltså lägga oss i soffan och sätta på tv:n och låta tv:ns rogivande ljud vagga oss in i slummern både mätt och nöjd och glad.
Mattias tack för igår och alla andra dagar jag älskar dig!
Puss och kram en mysig dag efter våra behag.
Men jag valde saker med tanke på vad han faktiskt gillar och med tanke på rådande budget så blev det inget hyrplan till Birmingham och VIP biljetter till Aston Villas premiärmatch i premier league med vidare transport till Eiffeltornet och middag i paris.
Men nästan kvart i tio hoppade vi upp på apostlahästarna och cyklade till relaxen, vilket alltså var första gissningen och den korrekta. Åhh! Där trodde jag vi skulle relaxa men, karln blir som en pojke och springer runt (med mig i släptåg) och åker varenda rutshkana (hur stavar man det ordet egentligen?). För varje gång jag kommer dit blir jag harigare och harigare. Jag hatar att få vatten i näsan och saknar förmåga att kunna hålla luften utan att hålla för näsan. därför börjar jag redan efter halva kanan att hålla för näsan vilket gör att jag inte har någon övrig kontroll och snurrar och far runt innan jag med ett jätteplask landar i vattnet. Hängde på och åkte allt gjorde jag men när det kom till att hoppa från tian sa jag ifrån. Jag törs knappt hoppa från kanten för tusan.
Lite avslappning blev det dock. De har fått två nya massagestolar, som stolta men ibland lite slitna tvåbarnsföräldrar tänkte vi att det blir skönt. Önskar i efterhand att rummet var ljudisolerat och omdöpt till tortyrkammaren. Tio kronor för fem minuter i tortyrstolen. Skevare än innan linkade vi ut ur rummet och beställde en stor öl.
Match blev det på O´learys de vägrade dock att visa Aston Villa på ens en tv. Alla ville se Liverpool, hm undra varför?
Kvällen avslutades med en otrolig god middag på Kungsgatan 1 på stallbacken. Vilket jag varmt kan rekommendera minus den otroligt jobbiga restauranggästen som hade den dåliga smaken att sätta sig vid bordet bredvid med sitt följe. Tvångsmässigt var han tvungen att säga något roligt så fort han öppnade munnen. Skämten blev skämda i takt med drycken som rann ner i deras strupar och det kvinnliga sällskapet som gapskrattade varje gång han öppnade munnen vilket var hela tiden ville jag bara tejpa igen med silvertejp och sätta på en båt till Tanzania eller kanske skicka upp i rymden för det vore inte kul för tanzanierna. Nu vet jag ju inte om det finns liv i rymden så vart hon ska skickas får väl tänkas på. Gissa vem som flera timmar tidigare hade gissat att vi skulle hit och äta! Kul kille!
Stackars servitören var måttligt road och tvingades (eftersom de beställt vinpaketet) att lyssna på hans härmningar av vinresencenten på tv4, den samma som Robert Gustavsson lyckats göra en komisk klassiker av i parlamentet, varje gång. När han sa med en smak av smörslungad bla bla bla för femtonde gången var pinsamheten ett faktum för alla andra utom han och den gapskrattande kvinnan.
Väl hemma igen kl. 21.15 hälsades vi av våra superbarnvakter med ett tjena festprissar. Eftersom barnen sussade sött passade vi på efter att barnvakterna gått...
Med att lägga oss och sätta på, alltså lägga oss i soffan och sätta på tv:n och låta tv:ns rogivande ljud vagga oss in i slummern både mätt och nöjd och glad.
Mattias tack för igår och alla andra dagar jag älskar dig!
Puss och kram en mysig dag efter våra behag.
Varför städar jag man blir ju bara frustrerad
Semesterdagarna har gått, Mattias alltså själv är jag ju mammaledig. Köket som nästan är färdigt skulle bli helt klart. Detta var något som vi skulle ta tag i den allra första lediga veckan tillsammans.
I trädgården skulle följande behöva åtgärdas:
Måla alt. olja pergola, byta tak. Skulle ev. lägga trätrall eller bastmattor eller något.
Ny uteplats bredvid trappan, gräva, hälla i grus, sand, lägga plattor, fixa schyssta möbler.
Röja buskar, rensa rabatter, fixa gräskanterna, ta bort ogräs mellan plattorna.
Laga gräsklipparen, och laga gräsklipparen (den som vi lånade när våran gick sönder... gick sönder)
Olja in staketet etc...
Nästa vecka är det vår sista lediga vecka tillsammans. Jag tittar på min lista och ser ifall det är någonting jag kan bocka av. Jag konstaterar att ingenting revolutionerande har hänt. Jag undrar också, vad f-n vi har gjort?
Men så ett litet ljus i mörkret, halva staketet är inoljat, jag får väl sätta en halv bock där.
Köket är fortfarande nästan färdigt...
(Mattias i atmosphere på Lisse)
Man kan säga att det är lite uppförsbacke,
sen går det bara utför... hmm
Men idag tog jag mig i kragen och fick åtminstone lite städning gjort. Men ju mer jag städade insåg jag hur mycket mer jag hade att städa. Och ju mer jag insåg detta dessto mindre lust fick jag. När man dessutom tio minuter efter att ha plockat undan femton grejer på ett ställe hittar femton nya grejer på ett annat ställe som man sjutton minuter före detta hade rensat då är det inte ens kul. Varför städar jag det är ju bara frustrerande.
Jag inser dessutom att det är lite som att släppa en fis på lek och buslandet. Bara de närmaste ser att du gjort något litet extra, medans kaoset fortsätter för alla andra.
Men imorgon är en annan dag då ska jag vädra lakan, torka ur skåpen, rensa i källaren, damma bokhyllan, städa altanen, damsuga under soffan, tvätta bilen eller något annat som inte heller blivit gjort den här sommaren.
Som en kompis undrade på fb finns det trädgårdsintresse att köpa på postorder?
Svaret är nej vilket är lite underligt med tanke på att det mesta finns att köpa på postorder, gardiner, kläder, hängmattor, trädgårdstomtar, löpare, diskmaskiner, en ny fru.
Men när det kommer till detta med trädgårdsintresse verkar det helt hopplöst att finna. Jag tycker det borde ingå i dealen när man köper ett hus. För gudarna vet att det skulle behövas tillsammans med lite renovering-, inrednings- och städintresse.
Erbjudandet skulle vara något i stil med 30-tals putsvilla centralt väster, 900 kvm tomt säljes med städ-, inrednings- och trädgårdschip.
I baschippet ingår intresse för sedvanlig rengöring, inredning i ek och varma färger, samt mönstrade gardiner och relativt mycket pynt. I trädgården är mattan välklippt och en och annan trädgårdstomte går att finna.
Sedan finns det bas + då man drar ner lite på färgerna och pyntet och trädgårdstomtarna går bort.
Så finns ju även delux varianten. Då är allt vitt, minimalistiskt med vitt pynt placeras ut. Barnen har vita kläder och de spiller aldrig och säger aldrig emot. De är praktiskt taget som robottar som gör precis som du vill och du kan även trycka på still så fryses dem och rör sig inte igen förns du trycker på play. I trädgården sitter blommorna med precision på samma millimeters avstånd. Alla blommor är vita. Med deluxen varianten följer vita fingrar till din trädgård.
Vem vet i framtiden kan det mycket väl bli så eller så finns chipet på Haléns postorder bara att beställa. Fast suck och stön till det hade jag väl inte lön. Blev väl något reachip så hela huset blev fyllt med furumöbler och dalahästar och lönnar i hela trädgården.
Puss och kram bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
I trädgården skulle följande behöva åtgärdas:
Måla alt. olja pergola, byta tak. Skulle ev. lägga trätrall eller bastmattor eller något.
Ny uteplats bredvid trappan, gräva, hälla i grus, sand, lägga plattor, fixa schyssta möbler.
Röja buskar, rensa rabatter, fixa gräskanterna, ta bort ogräs mellan plattorna.
Laga gräsklipparen, och laga gräsklipparen (den som vi lånade när våran gick sönder... gick sönder)
Olja in staketet etc...
Nästa vecka är det vår sista lediga vecka tillsammans. Jag tittar på min lista och ser ifall det är någonting jag kan bocka av. Jag konstaterar att ingenting revolutionerande har hänt. Jag undrar också, vad f-n vi har gjort?
Men så ett litet ljus i mörkret, halva staketet är inoljat, jag får väl sätta en halv bock där.
Köket är fortfarande nästan färdigt...
(Mattias i atmosphere på Lisse)
Man kan säga att det är lite uppförsbacke,
sen går det bara utför... hmm
Men idag tog jag mig i kragen och fick åtminstone lite städning gjort. Men ju mer jag städade insåg jag hur mycket mer jag hade att städa. Och ju mer jag insåg detta dessto mindre lust fick jag. När man dessutom tio minuter efter att ha plockat undan femton grejer på ett ställe hittar femton nya grejer på ett annat ställe som man sjutton minuter före detta hade rensat då är det inte ens kul. Varför städar jag det är ju bara frustrerande.
Jag inser dessutom att det är lite som att släppa en fis på lek och buslandet. Bara de närmaste ser att du gjort något litet extra, medans kaoset fortsätter för alla andra.
Men imorgon är en annan dag då ska jag vädra lakan, torka ur skåpen, rensa i källaren, damma bokhyllan, städa altanen, damsuga under soffan, tvätta bilen eller något annat som inte heller blivit gjort den här sommaren.
Som en kompis undrade på fb finns det trädgårdsintresse att köpa på postorder?
Svaret är nej vilket är lite underligt med tanke på att det mesta finns att köpa på postorder, gardiner, kläder, hängmattor, trädgårdstomtar, löpare, diskmaskiner, en ny fru.
Men när det kommer till detta med trädgårdsintresse verkar det helt hopplöst att finna. Jag tycker det borde ingå i dealen när man köper ett hus. För gudarna vet att det skulle behövas tillsammans med lite renovering-, inrednings- och städintresse.
Erbjudandet skulle vara något i stil med 30-tals putsvilla centralt väster, 900 kvm tomt säljes med städ-, inrednings- och trädgårdschip.
I baschippet ingår intresse för sedvanlig rengöring, inredning i ek och varma färger, samt mönstrade gardiner och relativt mycket pynt. I trädgården är mattan välklippt och en och annan trädgårdstomte går att finna.
Sedan finns det bas + då man drar ner lite på färgerna och pyntet och trädgårdstomtarna går bort.
Så finns ju även delux varianten. Då är allt vitt, minimalistiskt med vitt pynt placeras ut. Barnen har vita kläder och de spiller aldrig och säger aldrig emot. De är praktiskt taget som robottar som gör precis som du vill och du kan även trycka på still så fryses dem och rör sig inte igen förns du trycker på play. I trädgården sitter blommorna med precision på samma millimeters avstånd. Alla blommor är vita. Med deluxen varianten följer vita fingrar till din trädgård.
Vem vet i framtiden kan det mycket väl bli så eller så finns chipet på Haléns postorder bara att beställa. Fast suck och stön till det hade jag väl inte lön. Blev väl något reachip så hela huset blev fyllt med furumöbler och dalahästar och lönnar i hela trädgården.
Puss och kram bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete...
Öland tur och retur
En bilresa till öland kan verka skrämmande lång för de flesta när man har två barn. Speciellt om det ena barnet är allergisk mot det andra barnets ljud. Vilket är fallet i vår familj vad det verkar. Så när morfar som erbjudit sig att köra ner husvagnen till Öland åt oss (eftersom vi saknar körkort, för så tung vagn alltså, och inte heller har någon dragkrok) dessutom erbjöd sig att ta med sig Kalle blev vi minst sagt lyckliga. Det var svårt att inte verka för angelägen.
Räknade timmar och minuter tills morfar skulle komma och hämta Kalle. Önskar jag kunde säga det var Kalle som gjorde det men det var jag som frågade. Kommer han snart, när ska DE åka...
Så bilfärden till Öland påminde om svunna dagar. Den tiden då man hade ett barn när allt var mycket annorlundare. Vi stannade en gång (nej förresten ett snabb stopp och tanka också) för att äta lunch. Det ända som drog ut på tiden var att Mattias väntade på att det skulle bli ledigt på toan där skötrummet var. Måttligt irriterad stod han och gestikulerade till mig vilken j-la idiot vad håller de på med där inne... Jag försökte å min sida att gestikulera ordet nyckel, ibland behöver man en nyckel till skötrummet... Tog ett tag innan han fatta vad jag menade. Det visade sig dessutom att jag hade rätt. Undra hur länga han hade väntat innan han sparkat in dörren?
Hemresan tog l i t e längre tid... Vi stannade tre gånger. Innan Ölandsbron pekade jag på en stackars familj som stannat och stod och försökte torka spyor och vädra ur bilen. Oj, säger jag om någon spyr i våran bil har vi inte ens nått vatten eller papper att torka upp det med...
Men det går bra att torka spyor med underlakan också. En mil efter Ölandsbron var det stopp nummer ett. Kalle klagade som vanligt på att det var varmt i bilen, tror fan det med trasig AC. Jo, visst nämnde jag inte det vi åker 40 mil med två ungar varav den ena är allergisk mot den andres ljud i en bil utan air condition. Galet, idiotiskt, korkat jag vet... Det är varmt, jag fryser, fortsätter Kalle gnällandes om och om igen. Det är för varmt det är för kallt hur ska du ha det finns det inget mer du kan gnälla om, säger hans lyhörda irriterade föräldrar som tar för givet att det är det "vanliga" klaget. Inte visste vi att han blev åksjuk av att sitta med dvd:n tre centimeter framför näsan och att han kallsvettades och alldeles strax skulle spy...
Stopp två var på samma restaurang som på nervägen. Oskar satt i tv koma med huvudet vridet ett helt varv för att kunna se golfsändningen. Inte helt lätt att mata honom. Fick trevande försöka träffa munnen. Något kanske han fick i sig men golfen skulle han se. En blivande golfare, hu hu hu, kommenterade åtminstone tre herrar i övre medelåldern. Ja, det hann sitta tre par och påbörja och avsluta sin lunch vid bordet bredvid innan vi blev klara.
Lunchen förflöt utan att några störra incidenterskedde, det ända var väl att jag lärde Kalle sten, sax och påse och våra gester blev så yviga till slut så vi slog ner en drickesflaska i golvet som gick i x antal bitar. Oskar satt och klämde i barnstolen, golfen var slut på TV så jag tittade menande på Mattias och sa. Jag går och lånar en nyckel och byter på Oskar. Vilket jag gjorde. Bara det att jag fick fel nyckel den passade inte i låset. Men på brickan stod det skötrum, men det var helt omöjligt att denna nyckel kunde passa. Gick tillbaka till kassan och sa att den inte passa.
Nämen, va säger du, säger den blåkepsade sommarpraktikanten och följer med mig till dörren öppnar den och går in till en annan dörr innanför sätter i nyckeln i låset och låser upp. Försökte du låsa upp den där, säger han och pekar flinande på den första olåsta dörren. Hmm, jaa säger jag med ett fånigt smil på läpparna, så tokigt...
Stopp tre, allergiskt utrbrott i baksätet. Det gurglas och jollras för mycket i framsätet. Mamma och pappa får psykbryt. Stanna är det ända alternativet. Stressäter en gigantisk kanelbulle, en center och en plopp. Tänker att vi kanske får stanna en fjärde gång så jag får spy men det är bara önsketänkande det som åker ner stannar i magen, den är elastisk och kan töja ut sig. Förresten så är den mer som en liten mjuk säck just för tillfället där man kan lägga massa godsaker. Det finns mycket plats ca 4 kilo.
Nä men jag tycker det gick bra, jättebra faktiskt. En kompis frågade om vi skulle följa med till Harge och bada igår. Nä fy f-n det är ju halvvägs till Öland svarade jag.
Puss och kram jag har sprungit i spåret
och har nu ont i låret (=sant)
Hur gick det att bo i husvagn, med nya mjukisar och foppa passar jag väl in?
Vad sker på campingens toaletter och vad är det Mattias har på näsan egentligen? Svar på det får ni i nästa inlägg
Räknade timmar och minuter tills morfar skulle komma och hämta Kalle. Önskar jag kunde säga det var Kalle som gjorde det men det var jag som frågade. Kommer han snart, när ska DE åka...
Så bilfärden till Öland påminde om svunna dagar. Den tiden då man hade ett barn när allt var mycket annorlundare. Vi stannade en gång (nej förresten ett snabb stopp och tanka också) för att äta lunch. Det ända som drog ut på tiden var att Mattias väntade på att det skulle bli ledigt på toan där skötrummet var. Måttligt irriterad stod han och gestikulerade till mig vilken j-la idiot vad håller de på med där inne... Jag försökte å min sida att gestikulera ordet nyckel, ibland behöver man en nyckel till skötrummet... Tog ett tag innan han fatta vad jag menade. Det visade sig dessutom att jag hade rätt. Undra hur länga han hade väntat innan han sparkat in dörren?
Hemresan tog l i t e längre tid... Vi stannade tre gånger. Innan Ölandsbron pekade jag på en stackars familj som stannat och stod och försökte torka spyor och vädra ur bilen. Oj, säger jag om någon spyr i våran bil har vi inte ens nått vatten eller papper att torka upp det med...
Men det går bra att torka spyor med underlakan också. En mil efter Ölandsbron var det stopp nummer ett. Kalle klagade som vanligt på att det var varmt i bilen, tror fan det med trasig AC. Jo, visst nämnde jag inte det vi åker 40 mil med två ungar varav den ena är allergisk mot den andres ljud i en bil utan air condition. Galet, idiotiskt, korkat jag vet... Det är varmt, jag fryser, fortsätter Kalle gnällandes om och om igen. Det är för varmt det är för kallt hur ska du ha det finns det inget mer du kan gnälla om, säger hans lyhörda irriterade föräldrar som tar för givet att det är det "vanliga" klaget. Inte visste vi att han blev åksjuk av att sitta med dvd:n tre centimeter framför näsan och att han kallsvettades och alldeles strax skulle spy...
Stopp två var på samma restaurang som på nervägen. Oskar satt i tv koma med huvudet vridet ett helt varv för att kunna se golfsändningen. Inte helt lätt att mata honom. Fick trevande försöka träffa munnen. Något kanske han fick i sig men golfen skulle han se. En blivande golfare, hu hu hu, kommenterade åtminstone tre herrar i övre medelåldern. Ja, det hann sitta tre par och påbörja och avsluta sin lunch vid bordet bredvid innan vi blev klara.
Lunchen förflöt utan att några störra incidenterskedde, det ända var väl att jag lärde Kalle sten, sax och påse och våra gester blev så yviga till slut så vi slog ner en drickesflaska i golvet som gick i x antal bitar. Oskar satt och klämde i barnstolen, golfen var slut på TV så jag tittade menande på Mattias och sa. Jag går och lånar en nyckel och byter på Oskar. Vilket jag gjorde. Bara det att jag fick fel nyckel den passade inte i låset. Men på brickan stod det skötrum, men det var helt omöjligt att denna nyckel kunde passa. Gick tillbaka till kassan och sa att den inte passa.
Nämen, va säger du, säger den blåkepsade sommarpraktikanten och följer med mig till dörren öppnar den och går in till en annan dörr innanför sätter i nyckeln i låset och låser upp. Försökte du låsa upp den där, säger han och pekar flinande på den första olåsta dörren. Hmm, jaa säger jag med ett fånigt smil på läpparna, så tokigt...
Stopp tre, allergiskt utrbrott i baksätet. Det gurglas och jollras för mycket i framsätet. Mamma och pappa får psykbryt. Stanna är det ända alternativet. Stressäter en gigantisk kanelbulle, en center och en plopp. Tänker att vi kanske får stanna en fjärde gång så jag får spy men det är bara önsketänkande det som åker ner stannar i magen, den är elastisk och kan töja ut sig. Förresten så är den mer som en liten mjuk säck just för tillfället där man kan lägga massa godsaker. Det finns mycket plats ca 4 kilo.
Nä men jag tycker det gick bra, jättebra faktiskt. En kompis frågade om vi skulle följa med till Harge och bada igår. Nä fy f-n det är ju halvvägs till Öland svarade jag.
Puss och kram jag har sprungit i spåret
och har nu ont i låret (=sant)
Hur gick det att bo i husvagn, med nya mjukisar och foppa passar jag väl in?
Vad sker på campingens toaletter och vad är det Mattias har på näsan egentligen? Svar på det får ni i nästa inlägg
En annan dag.
Tänkte skriva om våra fadäser på semestern, men jag är inte på humör att skriva om något sånt trivialt inte nu när det händer så otäcka saker i världen.
Kanske berättar jag om vår knäppa familj imorgon eller en annan dag det lovar jag, men för idag får det räcka.
Puss och kram
Kanske berättar jag om vår knäppa familj imorgon eller en annan dag det lovar jag, men för idag får det räcka.
Puss och kram
Välförsäkrade ett år till då
Efter ett halvår av, tja inte sömnlösa nätter men, mer eller mindre sömnfattiga nätter är jag nu ganska säker på att det finns en kille på if som typ hatar mig. Varför jag nämner det i samma sammanhang som sömnen eller bristen på sömn är för att det är det enda jag har att skylla på.
Fick tre försäkringsbrev igår från if som jag öppnade i tron om att nu precis innan semestern kommer bilförsäkring, villaförsäkring etc. Men det var olycksfallsförsäkringar, vilket jag absolut inte tecknat och premien för oss alla tre uppgick upp emot 1000/mån som dras från mitt konto varje månad. What!!!
Ringde upprörd över att if bara helt utan min/vår vetskap skickat ut personförsäkringar. Killen, en mycket lugn trevlig troligen ganska ung sommarjobbande sådan, svarade lungt och beskedligt att här måste det uppstått ett fel. Vi har haft dem ett år upplyser han mig om. Men vi har ju andra personförsäkringar det vet jag. Menar du att vi betalat 1000 kr i månaden för en försäkring som jag inte ens tecknat. Jag tar bort dem på en gång säger killen så där nu var det klart. Jag förklarar att vi för en mycket lägre premie redan har personförsäkringar som täcker in allt det där och lite till så det är inte så att jag inte försäkrar mina barn... Ja, men nu är det ju så att du på denna betalar knappt 1000 på ett år...
Tystnad i luren läser papprena en gång till... Ett litet frö börjar gro... Hm när vi åkte utomlands förra året gick inte jag på den där säljarens skrämselsnack och spelade upp scenarior i huvudet hur vi alla skulle sluta i koma om jag inte tecknade den här urbilliga försäkringen som kostade endast runt 30 kronor per månad och person.
Detta säger jag förstås inget om. Jag har ju hävdat i en kvart nu att jag aldrig minsann tecknat något sånt här och vad håller if på med bara skickar ut försäkringar som jag betalar på ETT ÅR, det är ju horibelt tusen kronor i månaden. Jag har ju dessutom dragit hela jag är mammaledig köret och att vi inte kan betala femton personförsäkringar det skulle dessutom göra mig ännu mer hypokondrisk.
Nu tänker jag om han plockar bort dem och de kostar så här lite kommer det ju hända något...
Är det en årskostnad är det ju inte så mycket att prata om kan du öppna upp dem igen, frågar jag lite käckt?
Tja, ja det går säkert jag ska ordna det. Sucken hörs, sväljningarna av orden, vilken jubelidiot, dumma j-la blondin anas. Det som kommer ut ur luren till mig på andra sidan är. Då var det ordnat, tack så mycket ha en bra dag. Jag mumlar något om sömnlösa nätter, småbarnsmamma, inte kan läsa, analfabet, bor på ett gruppboende, förlåt.
Frukosten har avnjutits på sedvanligtvis. Kalle häller i för mycket yoghurt och för mycket sylt äter bara upp sylten på toppen utav yoghurten. Rostar en macka ger en liten bit på hörnet till Oskar, då måste Kalle ha en ny, som han inte heller äter. Ger Oskar ett rån, ett sånt som man inte ska ge för det fastnar i gomen och försvinner inte på ett par dar, för att behålla "det mer ordnade kaoset" vid bordet. Ändå utslipper ett litet da, da ur Oskars mun och Kalle vrålar tyyyyyst!!! Ger Oskar mera rån, som han sen kräks upp varav Kalle springer kväljandes till toan för att hämta papper. Tack säger jag. Jag kräktes i toan för det var så äckligt säger Kalle.
Stackars Oskar som upplevts som gnällig och grinig och allmänt jobbig de senaste dagarna har bevisligen dragits med öroninflammation. Ja det är inte lätt att vara liten heller...
Snart är det husvagnssemester en vecka, Pohlman visar mest regn, med inslag av åska. Måste rädda Kalle nu som är livrädd för Oskar som härskar i gåstolen.
Puss o kram
hur kan det vara att en är för få
men det är för mycket med två?
Fick tre försäkringsbrev igår från if som jag öppnade i tron om att nu precis innan semestern kommer bilförsäkring, villaförsäkring etc. Men det var olycksfallsförsäkringar, vilket jag absolut inte tecknat och premien för oss alla tre uppgick upp emot 1000/mån som dras från mitt konto varje månad. What!!!
Ringde upprörd över att if bara helt utan min/vår vetskap skickat ut personförsäkringar. Killen, en mycket lugn trevlig troligen ganska ung sommarjobbande sådan, svarade lungt och beskedligt att här måste det uppstått ett fel. Vi har haft dem ett år upplyser han mig om. Men vi har ju andra personförsäkringar det vet jag. Menar du att vi betalat 1000 kr i månaden för en försäkring som jag inte ens tecknat. Jag tar bort dem på en gång säger killen så där nu var det klart. Jag förklarar att vi för en mycket lägre premie redan har personförsäkringar som täcker in allt det där och lite till så det är inte så att jag inte försäkrar mina barn... Ja, men nu är det ju så att du på denna betalar knappt 1000 på ett år...
Tystnad i luren läser papprena en gång till... Ett litet frö börjar gro... Hm när vi åkte utomlands förra året gick inte jag på den där säljarens skrämselsnack och spelade upp scenarior i huvudet hur vi alla skulle sluta i koma om jag inte tecknade den här urbilliga försäkringen som kostade endast runt 30 kronor per månad och person.
Detta säger jag förstås inget om. Jag har ju hävdat i en kvart nu att jag aldrig minsann tecknat något sånt här och vad håller if på med bara skickar ut försäkringar som jag betalar på ETT ÅR, det är ju horibelt tusen kronor i månaden. Jag har ju dessutom dragit hela jag är mammaledig köret och att vi inte kan betala femton personförsäkringar det skulle dessutom göra mig ännu mer hypokondrisk.
Nu tänker jag om han plockar bort dem och de kostar så här lite kommer det ju hända något...
Är det en årskostnad är det ju inte så mycket att prata om kan du öppna upp dem igen, frågar jag lite käckt?
Tja, ja det går säkert jag ska ordna det. Sucken hörs, sväljningarna av orden, vilken jubelidiot, dumma j-la blondin anas. Det som kommer ut ur luren till mig på andra sidan är. Då var det ordnat, tack så mycket ha en bra dag. Jag mumlar något om sömnlösa nätter, småbarnsmamma, inte kan läsa, analfabet, bor på ett gruppboende, förlåt.
Frukosten har avnjutits på sedvanligtvis. Kalle häller i för mycket yoghurt och för mycket sylt äter bara upp sylten på toppen utav yoghurten. Rostar en macka ger en liten bit på hörnet till Oskar, då måste Kalle ha en ny, som han inte heller äter. Ger Oskar ett rån, ett sånt som man inte ska ge för det fastnar i gomen och försvinner inte på ett par dar, för att behålla "det mer ordnade kaoset" vid bordet. Ändå utslipper ett litet da, da ur Oskars mun och Kalle vrålar tyyyyyst!!! Ger Oskar mera rån, som han sen kräks upp varav Kalle springer kväljandes till toan för att hämta papper. Tack säger jag. Jag kräktes i toan för det var så äckligt säger Kalle.
Stackars Oskar som upplevts som gnällig och grinig och allmänt jobbig de senaste dagarna har bevisligen dragits med öroninflammation. Ja det är inte lätt att vara liten heller...
Snart är det husvagnssemester en vecka, Pohlman visar mest regn, med inslag av åska. Måste rädda Kalle nu som är livrädd för Oskar som härskar i gåstolen.
Puss o kram
hur kan det vara att en är för få
men det är för mycket med två?
simultanförmåga
Lite inre stress som infinner sig efter snart en veckas småbarnssjuka i stugan. Oskar har haft 3-dagarsfeber eller Exanthema subitum som det också heter på latin. I tisdags insjukna han och först idag skulle jag säga att han är helt bra. Under tre dygn hade han feber, efter det rödflammig på hela kroppen det började runt halsen och neråt. Sen hela magen och ryggen. Stackars liten jättegnällig och skrikig var han efter febern i tre dagar. Skönt att det är över nu iallafall. Inatt ammade han 6 gånger, sömnen har INTE varit direkt optimal under denna vecka. Oskar har ätit hela nätterna redan innan höll han på att trappa upp. Ska det inte vara tvärtom? Ok nu när han var sjuk men... Pust!!!
Klockan två, halv fem, sex för att sedan vakna för dagen sju är inget ovanligt scenario. Jag är överlycklig att Mattias också har semester nu för jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat annars. Jag har haft god hjälp av farmor, min dunderhonung, under förra veckan. Jag funderar på att fråga om hon vill flytta in hos oss. Men jag är rädd att hon säger nej.
Snart är det dags för husvagnssemester, det kommer bli precis så gemytligt och roligt och rosenskimmrande som jag föreställer mig det i min fantasi. Vi kommer vara så lyckliga, barnen kommer vara glada och skratta hela tiden. Vi kommer skutta fram längs strandkanten i likadana träningsoveraller, inmundigandes varsin magnum mandel och allt kommer vara sååå toppen.
Det kommer inte regna någonting, ungarna kommer inte bränna sig och skrika helt röda på kvällen. Det kommer inte vara för varmt i husvagnen när man ska sova. Det kommer heller inte att vara några myggor eller flugor i husvagnen som surrar i örat precis när man håller på att slumra till. Oskar kommer inte vakna hela nätterna och amma på mina bröst som vid det här laget ligger någonstans nere vid fotknölarna. Kalle och hans kompis kommer aldrig i sin dar bli osams om någon legogubbe eller vem som ska stoppa femman i skräpmaskinen först. Barnen kommer inte vara vakna till klockan elva så föräldrarna får en kvarts lugn och ro med kvällsdisken innan de själva ramlar utmattade i säng för att kvart över tolv amma första gången. Kalle kommer inte bli allergisk som han blev förra gången vi var på öland och de kommer inte ha slut på allergimedicinen på apoteket i Borgholm. Nej precis det kommer vara såå jäkla bra...
Idag frågade Kalle på eget bevåg om inte han kunde få hålla i Oskar. Stod mållös en liten stund funderade över vad han hade sagt. Plockade upp hakan från golvet och satte Oskar i Kalles knä. Även denna gång var vi ute och käkade. Kanske är ett tecken på att vi ska gå ut mer för att få syskonkärleken att blomstra. När Oskar satt i knät på Kalle. Säger Kalle, men vem har vi här en gullig liten Oskar, åh vad söt han är och gull i gull i gull osv...
Undrens tid är inte förbi. Mållösa föräldrar satt återigen och gapade. Det tar sig sa Kajsa Warg och kastade en sten över ån.
För att inte somna klockan tre idag tänkte jag det är bäst jag håller igång. Så jag drog till affären köpte lite smör, jäst och mjöl åkte hem och bakade bullar. Medan jag bakade bullarna tänkte jag bäst att baka något mer när ändå sakerna är framme och bulldegen ska ju ändå jäsa. Chokladrutor är bra att ha med till stranden det får det bli. Kalle "hjälpte" till fast han bakade en egen kaka. Så här gällde det att hålla reda på tre olika bunkar och vad som skulle i var. Kalle hade te och mannagryn i sin kaka det ville inte jag ha i min.
Kommer samtidigt på att jag nog behöver få fram lite kvällsmat också och tänker att det hinner jag när degen jäser och den andra kakan står i ugnen. Nog gör jag det. Fixar en bulgursallad med kassler lite snabbt. Dukar fram till Kalle så han får sin mat före jag blandar i massa farliga grönsaker. Ja, han kanske inte har så fel det har ju ryktats om att det finns ehec eller vad det heter i grönsaker. Oskar ska sedan ha gröt så jag sätter på lite vatten och blandar i lite pulver av sorten äppelgröt. Lämnar sedan med varma händer över Oskar till sin pappa som sysselsätter sig med att klippa häcken. Om ni undrar varför i hundran inte han hjälper till.
Fortsätter sedan med bakningen blandar glasyr till kakan, knådar degen, river vit choklad emellan, springer upp och lånar bullformar (alltid saknas det nått, hittar jättefina från Lagerhaus). Får ut första bullplåten, Oskar som sovit en liten lur vaknar, tar upp honom ammar, lägger, in nästa bullplåt...
Så min inre stress är faktiskt nästan borta nu en dag till av semester så ska den nog vara väck. Tänk om jag därtill fick sova lite mer på nätterna och hittade en bikini som satt som en smäck och trollade bort de tre degklumparna som veckar sig under de tre meter långa brösten.
Varför sover du inte nu kan man undra klockan är tio i tio. Jag måste vänta tills Kalle har somnat i min säng så jag kan bära över honom till sin säng så att jag kan sova. Som man bäddar får man ligga sa räven och sprang efter vatten in i kammarn och spikade fast den lilla tån...
Puss och kram
jag inget rim kan hitta på
men titta här blev det ett ändå!
Klockan två, halv fem, sex för att sedan vakna för dagen sju är inget ovanligt scenario. Jag är överlycklig att Mattias också har semester nu för jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat annars. Jag har haft god hjälp av farmor, min dunderhonung, under förra veckan. Jag funderar på att fråga om hon vill flytta in hos oss. Men jag är rädd att hon säger nej.
Snart är det dags för husvagnssemester, det kommer bli precis så gemytligt och roligt och rosenskimmrande som jag föreställer mig det i min fantasi. Vi kommer vara så lyckliga, barnen kommer vara glada och skratta hela tiden. Vi kommer skutta fram längs strandkanten i likadana träningsoveraller, inmundigandes varsin magnum mandel och allt kommer vara sååå toppen.
Det kommer inte regna någonting, ungarna kommer inte bränna sig och skrika helt röda på kvällen. Det kommer inte vara för varmt i husvagnen när man ska sova. Det kommer heller inte att vara några myggor eller flugor i husvagnen som surrar i örat precis när man håller på att slumra till. Oskar kommer inte vakna hela nätterna och amma på mina bröst som vid det här laget ligger någonstans nere vid fotknölarna. Kalle och hans kompis kommer aldrig i sin dar bli osams om någon legogubbe eller vem som ska stoppa femman i skräpmaskinen först. Barnen kommer inte vara vakna till klockan elva så föräldrarna får en kvarts lugn och ro med kvällsdisken innan de själva ramlar utmattade i säng för att kvart över tolv amma första gången. Kalle kommer inte bli allergisk som han blev förra gången vi var på öland och de kommer inte ha slut på allergimedicinen på apoteket i Borgholm. Nej precis det kommer vara såå jäkla bra...
Idag frågade Kalle på eget bevåg om inte han kunde få hålla i Oskar. Stod mållös en liten stund funderade över vad han hade sagt. Plockade upp hakan från golvet och satte Oskar i Kalles knä. Även denna gång var vi ute och käkade. Kanske är ett tecken på att vi ska gå ut mer för att få syskonkärleken att blomstra. När Oskar satt i knät på Kalle. Säger Kalle, men vem har vi här en gullig liten Oskar, åh vad söt han är och gull i gull i gull osv...
Undrens tid är inte förbi. Mållösa föräldrar satt återigen och gapade. Det tar sig sa Kajsa Warg och kastade en sten över ån.
För att inte somna klockan tre idag tänkte jag det är bäst jag håller igång. Så jag drog till affären köpte lite smör, jäst och mjöl åkte hem och bakade bullar. Medan jag bakade bullarna tänkte jag bäst att baka något mer när ändå sakerna är framme och bulldegen ska ju ändå jäsa. Chokladrutor är bra att ha med till stranden det får det bli. Kalle "hjälpte" till fast han bakade en egen kaka. Så här gällde det att hålla reda på tre olika bunkar och vad som skulle i var. Kalle hade te och mannagryn i sin kaka det ville inte jag ha i min.
Kommer samtidigt på att jag nog behöver få fram lite kvällsmat också och tänker att det hinner jag när degen jäser och den andra kakan står i ugnen. Nog gör jag det. Fixar en bulgursallad med kassler lite snabbt. Dukar fram till Kalle så han får sin mat före jag blandar i massa farliga grönsaker. Ja, han kanske inte har så fel det har ju ryktats om att det finns ehec eller vad det heter i grönsaker. Oskar ska sedan ha gröt så jag sätter på lite vatten och blandar i lite pulver av sorten äppelgröt. Lämnar sedan med varma händer över Oskar till sin pappa som sysselsätter sig med att klippa häcken. Om ni undrar varför i hundran inte han hjälper till.
Fortsätter sedan med bakningen blandar glasyr till kakan, knådar degen, river vit choklad emellan, springer upp och lånar bullformar (alltid saknas det nått, hittar jättefina från Lagerhaus). Får ut första bullplåten, Oskar som sovit en liten lur vaknar, tar upp honom ammar, lägger, in nästa bullplåt...
Så min inre stress är faktiskt nästan borta nu en dag till av semester så ska den nog vara väck. Tänk om jag därtill fick sova lite mer på nätterna och hittade en bikini som satt som en smäck och trollade bort de tre degklumparna som veckar sig under de tre meter långa brösten.
Varför sover du inte nu kan man undra klockan är tio i tio. Jag måste vänta tills Kalle har somnat i min säng så jag kan bära över honom till sin säng så att jag kan sova. Som man bäddar får man ligga sa räven och sprang efter vatten in i kammarn och spikade fast den lilla tån...
Puss och kram
jag inget rim kan hitta på
men titta här blev det ett ändå!
Vi har det bra
Vi har lov hela sommaren, vi har lov hela sommaren, vi har lov hela lååånga sommaren. En lite visa i dur som jag med full glöd och entusiasm sjöng vid varje skolavslutning på lågstadiet. Nu ekar sången återigen i min hjärna fast konstigt nog går den mer i moll. V i h a r l o v H E L A l å n g a s o m m a r e n...
Nä, det är faktiskt inte så illa, faktum är att det går riktigt bra och nu har nedräkningen börjat på min ensamma hemma mamma period. På fredag går nämligen Mattias på semester i sex veckor. JIPPI!!!!
Hittills har vi faktiskt haft en skön sommar och dagarna tillsammans har varit mest roliga och sköna. Visst, absolut, är det jobbigt. Jag menar jag sover fortfarande inga hela nätter ibland när jag har tur får jag sova ända tills 04.30 efter det är det 06.00 och sen för att vakna för dagen 07.00. I morse när jag vaknade och hade ammat fyra gånger känner jag efter nere vid knävecken om det var bröstet jag låg på men det var bara kudden som halkat ner...
Så föga utsövd men på nått sätt införstådd och accepterande med att trött är ett allmäntillstånd för hemmavarande mammor med småbarn så har jag aktiverat mig och mina barn var dag. Vi har mest hängt i lekparkerna med fullastade fikakorgar. Tror Kalle ätit pannkakor åtta dagar i veckan. Kan man inte få skörbjugg av för ensidig kost? Det är/har varit så värdefullt att ha dessa parkträffar då Kalle fått träffa bästa kompisarna från dagis och jag bästa mammorna från dagis förstås...
Så är ju farmor förstås en klippa som hittar på bus med Kalle under sommaren för att ge mig lite avlastning emellanåt och det sitter ju förstås inte i vägen. Kan ge mig tid att leka och fokusera på Oskar också som mest annars får hänga med. Jag förstår verkligen nu att det spelar roll i vilken ordning man kommer i syskonskaran.
Tror Kalle iallafall haft en ganska upplevelserik sommar. Det behövs ju verkligen inte så mycket egentligen det är de små sakerna de uppskattar. Som när vi hittade en myra i pergolan eller när vi plockade blåbär (läs smultron) i rabatten som vi sedan åt med socker och mjölk. En liten grön prutkudde har också varit ett positivt inslag i våran sommarledighet.
När man frågar Kalle om han haft kul (något som jag förresten slutat med nu) säger han dröjande. Jaaa, fast inte sååå kul. Sen drar han upp någon liten, liten, liten pyttedetalj som hände under två minuter under de fem timmarna vi varit borta. Hallå, helheten, i det stora hela... döh!
Det här med att det gäller att fokusera på det positiva... (det budskapet har jag tydligen falerat å det grövsta)
Ett genombrott skedde häromdagen och här under är beviset... En stund som värmde en kärleksfull moders hjärta. Men säg den lycka som varar länge... sen dess har det varit samma visa igen. (hm jag undrar om jag sänder ut dåliga vibbar om det där med att fokusera på positiva saker, har min ironiska läggning projicerats (eller vad det heter på honom?)
Jag pratar om syskonkärlek. Jag är ganska säker på att Kalle tycker mycket om sin lillebror. Men han tycker bara inte om när han hörs eller syns...
Tack för den här lugna stunden vid datorn. Barnvakten tv:n har hand om Kalle och Oskar sussar sött i sin säng efter att ha hoppat sig trött i hoppgungan.
Idag blir det fika på svampen med farmor, hon ger mig dunderhonung, hoppas Kalle kommer uppskatta utflykten. För så är det ju allt jag gör just nu eller nästan allt iallafall gör jag för mina barn. En fin vänlig vän till mig sa att allt du gör för dina barn nu alla upplevelser du ger dem kommer göra dem till bättre vuxna. Åh, det hoppas jag, då skulle min lycka vara gjord för evigt.
Trötta mamman säger peace out!
Här skrattade de iallafall och busade och kramades en lång stund vid Sjökrogen i Katrinelund och det var underbart.
Puss och kram mina söta små barn
det ända som rimmar på detta är garn
En liten lögn hit eller dit
Jag har just fått sparken som mamma för sjuhundrafemtioelfte gången. I yrkeslivet har jag klarat mig oerhört bra. Jag har aldrig fått kicken. Men som mamma suger jag tydligen för jag får sparken minst en gång om dagen.
Barn är ju otroligt ärliga men jag har märkt en ny sida hos min 4,5 åriga son han har börjat fabricera. Här för ett par veckor sedan när han varit med farmor och farfar i Eskilstuna på zoo berättade han glatt hur farmor hade ridit på en get så fort att hon ramlade av. Det fanns inte så många djur där förutom geten farmor red på och några apor men så fanns det tigrar och tigerungerna hoppade upp på hans armar. Vilken upplevelse!
Idag när vi gick till lekparken sa han "hoppas Oskar är där". Varpå jag frågade "vem är Oskar". "Det är min bästa kompis han har grönt hår och är supercool. Vi har så roligt". "Jaha", svarar jag. "Han har grönt hår alltså". "Ja för det allra mesta iallafall", säger Kalle.
Sen är det där med frukter och bär jag börjar bli lite orolig. Han kallar våra smultron i trädgården för allt utom smultron det är vindruvor, jordgubbar men för det mesta kallar han dem blåbär. Igår plockade han ett omoget körsbär och sa att det var ett äpple. Sen plockade han ett till men det åt han inte för det var hans bästa kompis. (Hmm, kanske finns det annat är bär att oroa sig för...)
Tänkte det var dax för ett litet snack om att man inte kan äta vad som helst som växer som ser rött och gott ut. Talade om att det finns giftiga saker man kan bli sjuk och bla bla bla fråga mamma osv... Då Kalle säger att men jag äter iallafall inte sånt som Lukas äter. Nehej vad äter han då, undrar ju jag förstås. (Pst, har inte berätttat detta för hans mamma, kanske läser hon det här i bloggen.) Han åt brännnässlor och löv förstår ni. Hur hög sanningshalten är i detta låter jag vara osagt en liten lögn hit eller dit. Men han var lite hängig på kvällen vår käre lille Lukas :-).
Kalle har även upptäckt att det finns både tjejer och killar. Bortresta till en sommarstuga (brännässle Lukas) Sex ungar och tre mammor härligt, härligt fick vi ha diskussioner om det här med att leka tre. Något som nästan är omöjligt för fyraåringar och många andra åringar också för den delen. Grabbarna tänkte att de kunde komma kring den problematiken genom att leka kill lekar där tjejer inte kunde vara med. Vi talade förstås om att ALLA får vara med. Hör du du, säger Kalle ogillande till flickans mamma. Är det du som har med dig det där tjejbarnet?
I stadsparken stod vi och väntade på en dagiskompis förra veckan då en av mina kompisar dyker upp med en tjej i samma ålder som kalle. Han deklarerade att han INTE tänkte leka med en tjej för att i nästa andetag fråga "när kommer Sarah"? (Hans dagiskompis).
Oskar hänger med på alla aktiviter han tittar, ser och lär. Kommer bli en tålig kille. Som förresten sitter lull nu.
Om ni undrar var alla gulliga syskonbilder är så lär ni få vänta för det finns det inga. Vi har inte ens kunnat fejka ihop ett kort, dagens sanning. Ett halvår senare är Kalle som nöjdast och stoltast storebror när lillebror varken syns eller hörs. Igår frågade han om vi inte kunde lämna tillbaka honom nu. Varför då?, undrar ju då en mor. Därför att han skriker ju... Men var ska vi lämna honom då? Till en doktor tyckte Kalle för det var väll en doktor som tog fram han... Tror nog vi behåller honom jag har liksom vant mig vid att ha honom hänga med på allt tok vi hittar på. Jag har kan man säga blivit väldigt fäst vid honom min lille goa gosunge. Kalle får väll helt enkelt vänja sig han också vid att Oskar är här för att stanna!
Puss och kram nu blir det soffläge och teve
kanske Mattias kan sitta breve....
(ja, jag vet inte mitt bästa rim)
Barn är ju otroligt ärliga men jag har märkt en ny sida hos min 4,5 åriga son han har börjat fabricera. Här för ett par veckor sedan när han varit med farmor och farfar i Eskilstuna på zoo berättade han glatt hur farmor hade ridit på en get så fort att hon ramlade av. Det fanns inte så många djur där förutom geten farmor red på och några apor men så fanns det tigrar och tigerungerna hoppade upp på hans armar. Vilken upplevelse!
Idag när vi gick till lekparken sa han "hoppas Oskar är där". Varpå jag frågade "vem är Oskar". "Det är min bästa kompis han har grönt hår och är supercool. Vi har så roligt". "Jaha", svarar jag. "Han har grönt hår alltså". "Ja för det allra mesta iallafall", säger Kalle.
Sen är det där med frukter och bär jag börjar bli lite orolig. Han kallar våra smultron i trädgården för allt utom smultron det är vindruvor, jordgubbar men för det mesta kallar han dem blåbär. Igår plockade han ett omoget körsbär och sa att det var ett äpple. Sen plockade han ett till men det åt han inte för det var hans bästa kompis. (Hmm, kanske finns det annat är bär att oroa sig för...)
Tänkte det var dax för ett litet snack om att man inte kan äta vad som helst som växer som ser rött och gott ut. Talade om att det finns giftiga saker man kan bli sjuk och bla bla bla fråga mamma osv... Då Kalle säger att men jag äter iallafall inte sånt som Lukas äter. Nehej vad äter han då, undrar ju jag förstås. (Pst, har inte berätttat detta för hans mamma, kanske läser hon det här i bloggen.) Han åt brännnässlor och löv förstår ni. Hur hög sanningshalten är i detta låter jag vara osagt en liten lögn hit eller dit. Men han var lite hängig på kvällen vår käre lille Lukas :-).
Kalle har även upptäckt att det finns både tjejer och killar. Bortresta till en sommarstuga (brännässle Lukas) Sex ungar och tre mammor härligt, härligt fick vi ha diskussioner om det här med att leka tre. Något som nästan är omöjligt för fyraåringar och många andra åringar också för den delen. Grabbarna tänkte att de kunde komma kring den problematiken genom att leka kill lekar där tjejer inte kunde vara med. Vi talade förstås om att ALLA får vara med. Hör du du, säger Kalle ogillande till flickans mamma. Är det du som har med dig det där tjejbarnet?
I stadsparken stod vi och väntade på en dagiskompis förra veckan då en av mina kompisar dyker upp med en tjej i samma ålder som kalle. Han deklarerade att han INTE tänkte leka med en tjej för att i nästa andetag fråga "när kommer Sarah"? (Hans dagiskompis).
Oskar hänger med på alla aktiviter han tittar, ser och lär. Kommer bli en tålig kille. Som förresten sitter lull nu.
Om ni undrar var alla gulliga syskonbilder är så lär ni få vänta för det finns det inga. Vi har inte ens kunnat fejka ihop ett kort, dagens sanning. Ett halvår senare är Kalle som nöjdast och stoltast storebror när lillebror varken syns eller hörs. Igår frågade han om vi inte kunde lämna tillbaka honom nu. Varför då?, undrar ju då en mor. Därför att han skriker ju... Men var ska vi lämna honom då? Till en doktor tyckte Kalle för det var väll en doktor som tog fram han... Tror nog vi behåller honom jag har liksom vant mig vid att ha honom hänga med på allt tok vi hittar på. Jag har kan man säga blivit väldigt fäst vid honom min lille goa gosunge. Kalle får väll helt enkelt vänja sig han också vid att Oskar är här för att stanna!
Puss och kram nu blir det soffläge och teve
kanske Mattias kan sitta breve....
(ja, jag vet inte mitt bästa rim)
Minisemester och tvättmani
Här rullar dagarna snabbt på. Trots att jag har min intensiva nedräkning till dagisstart. Jo, 84 dagar är det kvar nu till 1 september då Kalle återigen får börja sina femton timmar. Hade funderingar ett tag på att börja jobba tidigare. Hade ju bestämt att vara hemma längre denna gång men det är verkligen intensivt så vissa dagar önskar jag inget hellre än att inte vara mammaledig sådana dagar är jag nog ingen bra mamma. Då kanske jag som Kalle ibland brukar säga borde få sparken...
En minisemester (om man någonsin kan kalla, en resa hemifrån med två barn 5 månader och 4,5 år semester) till Liseberg avverkades i veckan. Bodde över en natt på Lisebergsbyn i en stuga. Mysigt kan tyckas, tja det vet jag inte. Efter att ha varit 6 timmar på Liseberg och tryckt hamburgare, korv, sockervadd och glass, samt ovanpå det åkt massa karusell så är väl mysigt inte ordet man söker. Trötta, lätt illamående som grundstatus på samtliga ger en mer fientlig stämning i stugvärmen. Jag sov i dubbelsängen själv. Oskar i sin vagninsats eftersom barnsängen lös med sin frånvaro. Kalle och Mattias sov i nederslafen i våningssängen. Tuffingen vågade inte sova i överslafen när det kom till kritan. Mattias alltså...
Kalle sa till ett par damer medans hans stod lutad över dem på en parkbänk att han inte mådde så bra och att han kunde kräkas. Jag satt på andra sidan och ammade och höll andan att han faktiskt inte skulle kräkas på dem. Jag trodde det ett tag. Han fick ett bryt på Liseberg, proppade då i honom en sockervadd så blev det snart bättre...
Hemma har det varit några dagar eller vad säger jag ett par veckor av stridigheter. Det är som att prata med en vägg ibland. Eller jag tror faktiskt att det är mer givande att prata med väggen. Den är liksom lite vänligare tillbaka. Den skriker inte åt mig...
Positiv förstärkning, positiv förstärkning...
Är så positiv och stärkande att jag spyr... Hjälper? Kanske ändå...
Lillebror får inte synas eller låta så länge det är så går det bra. Tur han är så snäll och go och glad för tillfället. Men han kommer ju också kräva mer och mer uppmärksamhet. Alla vill ha uppmärksamhet. Hela familjen är under mitt skinn för tillfället till och med katten går mig på nerverna. Jag vill bara vara ifred lite, lite, lite granna. Är det för mycket begärt?
Men så ringde farmor, guld värda farmor, och frågade om de kunde få ta med sig Kalle till Eskilstuna djurpark? JAAA, JAAA, och åter JAAA. Då kan ju han sova över här först... Gulle er...
Har ni sett solsidan? När Fredde har grillmani? Mattias har en likadan mani fast inte med grillen. Nej tvätten. Han tvättar, hela tiden. Så fort jag slänger något i tvätttunnan står han där. Han har dykt upp från ingenstans på en hundradels sekund. Man ser sig omkring och undrar var tusan han kom ifrån. Lite halvcreepy... Häromdagen gick han runt och letade tvätt för att få ihop en. Frågade mig om jag hade något att tvätta. Öh nej, allt är rent. Men trosorna då?
Hallå, sluta tvätta... Fast jag tror inte han kan han är fast och behöver hjälp. Jag kanske hjälper han sen. Just nu är det ganska skönt att det finns rena kläder och lakan hela tiden. Men trosorna jag har på mig kan han väll liksom vänta med... Men aha det kanske är som med hönan Agda? Fundera på den...
Har tagit massa nya bilder i mobilen och i kameran. Tänker alltid att jag ska lägga upp dem men nu som vanligt har Oskar vaknat, det var en kvart sen typ men jag har ignorerat det. Men med tanke på att Kalle inte tål Oskarljud så är det för husfridens skull bäst att jag sliter mig härifrån nu. Vill ju inte förstöra resten av dagen. Ska det behöva vara så? När går det över? Varför kan han inte bara tycka det är kul med syskon? Ändå säger han att han vill ha en bebis till!!! Det kan han fetglömma, never in my footstep!!!
Puss och kram köpt plättar på ica
så vi kan ut i solen och fika.
En minisemester (om man någonsin kan kalla, en resa hemifrån med två barn 5 månader och 4,5 år semester) till Liseberg avverkades i veckan. Bodde över en natt på Lisebergsbyn i en stuga. Mysigt kan tyckas, tja det vet jag inte. Efter att ha varit 6 timmar på Liseberg och tryckt hamburgare, korv, sockervadd och glass, samt ovanpå det åkt massa karusell så är väl mysigt inte ordet man söker. Trötta, lätt illamående som grundstatus på samtliga ger en mer fientlig stämning i stugvärmen. Jag sov i dubbelsängen själv. Oskar i sin vagninsats eftersom barnsängen lös med sin frånvaro. Kalle och Mattias sov i nederslafen i våningssängen. Tuffingen vågade inte sova i överslafen när det kom till kritan. Mattias alltså...
Kalle sa till ett par damer medans hans stod lutad över dem på en parkbänk att han inte mådde så bra och att han kunde kräkas. Jag satt på andra sidan och ammade och höll andan att han faktiskt inte skulle kräkas på dem. Jag trodde det ett tag. Han fick ett bryt på Liseberg, proppade då i honom en sockervadd så blev det snart bättre...
Hemma har det varit några dagar eller vad säger jag ett par veckor av stridigheter. Det är som att prata med en vägg ibland. Eller jag tror faktiskt att det är mer givande att prata med väggen. Den är liksom lite vänligare tillbaka. Den skriker inte åt mig...
Positiv förstärkning, positiv förstärkning...
Är så positiv och stärkande att jag spyr... Hjälper? Kanske ändå...
Lillebror får inte synas eller låta så länge det är så går det bra. Tur han är så snäll och go och glad för tillfället. Men han kommer ju också kräva mer och mer uppmärksamhet. Alla vill ha uppmärksamhet. Hela familjen är under mitt skinn för tillfället till och med katten går mig på nerverna. Jag vill bara vara ifred lite, lite, lite granna. Är det för mycket begärt?
Men så ringde farmor, guld värda farmor, och frågade om de kunde få ta med sig Kalle till Eskilstuna djurpark? JAAA, JAAA, och åter JAAA. Då kan ju han sova över här först... Gulle er...
Har ni sett solsidan? När Fredde har grillmani? Mattias har en likadan mani fast inte med grillen. Nej tvätten. Han tvättar, hela tiden. Så fort jag slänger något i tvätttunnan står han där. Han har dykt upp från ingenstans på en hundradels sekund. Man ser sig omkring och undrar var tusan han kom ifrån. Lite halvcreepy... Häromdagen gick han runt och letade tvätt för att få ihop en. Frågade mig om jag hade något att tvätta. Öh nej, allt är rent. Men trosorna då?
Hallå, sluta tvätta... Fast jag tror inte han kan han är fast och behöver hjälp. Jag kanske hjälper han sen. Just nu är det ganska skönt att det finns rena kläder och lakan hela tiden. Men trosorna jag har på mig kan han väll liksom vänta med... Men aha det kanske är som med hönan Agda? Fundera på den...
Har tagit massa nya bilder i mobilen och i kameran. Tänker alltid att jag ska lägga upp dem men nu som vanligt har Oskar vaknat, det var en kvart sen typ men jag har ignorerat det. Men med tanke på att Kalle inte tål Oskarljud så är det för husfridens skull bäst att jag sliter mig härifrån nu. Vill ju inte förstöra resten av dagen. Ska det behöva vara så? När går det över? Varför kan han inte bara tycka det är kul med syskon? Ändå säger han att han vill ha en bebis till!!! Det kan han fetglömma, never in my footstep!!!
Puss och kram köpt plättar på ica
så vi kan ut i solen och fika.
Mors lilla dag
Återigen en trotsperiod. Har tagit halva bohaget (Kalles leksaker) i beslag. Återfås vid gott uppförande. Idag rykte guldklimparna Scooby Doo filmerna. Han har nu lovat att uppföra sig bättre, varje gång han lovar frågar han, -får jag se scooby doo nu rå... Äh, nej!!!
Har återigen börjat med kryss och ringsystemet det är trist, men det hjälps inte. Som det är nu kan vi inte ha det.
Har glömt bort att Oskar ligger och leker i babygymet han är så tyst och snäll och glad att han inte märks istället. Tur det att de tar det i omgångar.
Bästa morsdagpresenten stod nog Oskar för han sov nämligen ända till 05.45 efter en vecka med nattvaket x flera. Kalles första ord på mors lilla dag som han kallar det för var, -dumskalle...
Mattias gjorde sitt bästa gick till ica idag med en obstinat fyraåring kom hem med en chokladkaka. Ja, det var väl inte direkt den baden baden stolen som jag önskat mig men, en chokladkaka är ju också bra... åh när skulle jag ligga i en baden baden???
För tillfället vet jag inte om moderskapet är så mycket att fira. Känns som man skulle ha firat mera innan man fick barn.
Älskar er mina barn!
Panik i huset!
Två dagar kvar på dagis, två dagar...
Känslan som sprider sig i kroppen är panik. Sen följer sex veckor av tvåbarnshysterins terror. Jag är inte säker på vad tvåbarnshysterins terrorn är men det kan aldrig va bra...
Vad ska jag göra??? Hur ska jag roa mina barn i sex veckor??? Ständigt trött efter Oskars nattvickningar känner man sig lagom kreativ och i slag att utforska utbudet som finns i staden.
Det finns en gräns, även för min son, för hur mycket Scooby man kan kolla på. Efter att ha sett Scooby och vampyrmördaren eller vad den nu heter 500 gånger på en vecka så tröttnar nog även han.
Lekparkerna kommer bli utslitna. Så onödigt att de byggt en ny vid Tegnérskolan de skulle ha väntat tills efter sommaren...
Den där repiga, nu smått rispiga tjat och gnatskivan som spelas om och om igen dag in och dag ut kommer utan denna 15 timmar per veckas paus otvivelaktigt att brista och gå itu.
Jag vågar knappt skämta om att bli inlagd på hispan för sanningen ligger alldeles för nära fiktionen. Och mer än en gång har Mattias kallat vårat hem för ett dårhus.
Men säger någon, hur gjorde de förut då när femton timmars dagis inte fanns? Hur gjorde de då?
Ja inte f-n vet jag!!! De hade inte mobiler förr, eller datorer, dvd spelare, TV, leksaker i plast eller spolknapp på toaletten etc. Men nu har vi det JAG är van vid alla dessa bekvämlighetsinrättningar och lyxprylar. Så hur de gjorde är inte intressant. De hade väl tid att umgås och leka med sina barn vad vet jag. De behövde ju inte messa polarna fram och tillbaka 15 gånger för att stämma en träff eller kolla facebook varannan timme för att se om någon kommenterat din (tycker du själv) lite fyndiga status. De behövde ju för f-n inte ens spola...
Vilket min son inte heller gör (spolar), han hinner inte ens riva av pappret från toalettrullen. Han drar ut en bit papper till lagom längd för att kunna torka det lilla bihanget sen släpper han det så det liksom hänger kvar på rullen och dinglar. Härligt när man sedan kommer för att snyta sig...
En dag i taget, vi får se hur det går. Nu är det dags att gå. Vilket innebär att det snart alldeles för snart bara är en dag kvar på dagis. Panik i huset var ordet!!! PANIK!!!
Puss och kram
kanske åker vi till kolmården i sommar
och kollar på lamor som lommar...
Känslan som sprider sig i kroppen är panik. Sen följer sex veckor av tvåbarnshysterins terror. Jag är inte säker på vad tvåbarnshysterins terrorn är men det kan aldrig va bra...
Vad ska jag göra??? Hur ska jag roa mina barn i sex veckor??? Ständigt trött efter Oskars nattvickningar känner man sig lagom kreativ och i slag att utforska utbudet som finns i staden.
Det finns en gräns, även för min son, för hur mycket Scooby man kan kolla på. Efter att ha sett Scooby och vampyrmördaren eller vad den nu heter 500 gånger på en vecka så tröttnar nog även han.
Lekparkerna kommer bli utslitna. Så onödigt att de byggt en ny vid Tegnérskolan de skulle ha väntat tills efter sommaren...
Den där repiga, nu smått rispiga tjat och gnatskivan som spelas om och om igen dag in och dag ut kommer utan denna 15 timmar per veckas paus otvivelaktigt att brista och gå itu.
Jag vågar knappt skämta om att bli inlagd på hispan för sanningen ligger alldeles för nära fiktionen. Och mer än en gång har Mattias kallat vårat hem för ett dårhus.
Men säger någon, hur gjorde de förut då när femton timmars dagis inte fanns? Hur gjorde de då?
Ja inte f-n vet jag!!! De hade inte mobiler förr, eller datorer, dvd spelare, TV, leksaker i plast eller spolknapp på toaletten etc. Men nu har vi det JAG är van vid alla dessa bekvämlighetsinrättningar och lyxprylar. Så hur de gjorde är inte intressant. De hade väl tid att umgås och leka med sina barn vad vet jag. De behövde ju inte messa polarna fram och tillbaka 15 gånger för att stämma en träff eller kolla facebook varannan timme för att se om någon kommenterat din (tycker du själv) lite fyndiga status. De behövde ju för f-n inte ens spola...
Vilket min son inte heller gör (spolar), han hinner inte ens riva av pappret från toalettrullen. Han drar ut en bit papper till lagom längd för att kunna torka det lilla bihanget sen släpper han det så det liksom hänger kvar på rullen och dinglar. Härligt när man sedan kommer för att snyta sig...
En dag i taget, vi får se hur det går. Nu är det dags att gå. Vilket innebär att det snart alldeles för snart bara är en dag kvar på dagis. Panik i huset var ordet!!! PANIK!!!
Puss och kram kanske åker vi till kolmården i sommar
och kollar på lamor som lommar...
Jag skulle bara torka av diskbänken!
Jag skulle bara torka av diskbänken inte anade jag då vad som väntade mig då hade jag ju låtit bli så klart. Som sagt jag skulle bara torka av diskbänken när jag upptäckte att disktrasan var så stel, av allt torkande av matrester som spillts under en tid (hur lång vet bara trasan), att den inte ens drog åt sig vatten. Alltså fick jag byta disktrasa. Detta gjorde jag med den bieffekten att jag då ser att soppåsen är full, liksom kompostpåsen, behållaren för plastsortering likväl som behållaren med glas och metall. Inte bara lite fullt, utan proppfullt som i det går inte att stoppa ner en ända sak till för då sprängs behållaren. Jag stänger så snabbt det bara går med IKEAS ljuddämpande lådmojänger och börjar med att torka diskbänken.
Efter det ser jag att det ligger massa smulor på köksbänken framför fönstret som vetter mot trädgården och tar ett fastare tag i trasan lika bra att få det gjort när ändå trasan blivit nervätt. Förstska jag bara flytta på brödrosten. Att flytta på brödrostar utan att det ramlar ut tusen smulor är liksom att fylla på kaffeburken med kaffe utan att spilla ett helt omöjligt uppdrag. Därför ledde denna aktion som ni kanske förstår till att en ganska riklig hög med små fina brödsmulor både bruna och vita ligger där på köksgolvet och hånler.
Denna radda av händelser gjorde mig fruktansvärt matt och själva arbetsbördan blev som ni kanske förstår rent av övermäktig denna morgon när Kalle är lämnad på dagis, Oskar sover i vagen och allt jag ville göra var att torka av diskbänken och sätta mig i soffan och kolla på TV med en god kopp nybryggt småbeskt kaffe (för det är väl så att även kaffebryggaren skulle behöva ha sig en omgång).
Detta resulterade således i att det som blev gjort denna morgon var byta disktrasa och torka diskbänken samt ställa in brödrosten (vilket så här i efterhand jag mycket hellre skulle haft ogjort). Brygga kaffe och sedan sätta mig här framför tangenterna och smattra ner eländet. Resten mina vänner är sådant som jag fortfarande tänker att skulle kanske, men borde jag inte egentligen, jo jag ska väl göra det sen...
Puss och kram ett jobb ger mer jobb det är dagens sanning, ja tänk,
vad det kan ställa till det att torka av en bänk!
Efter det ser jag att det ligger massa smulor på köksbänken framför fönstret som vetter mot trädgården och tar ett fastare tag i trasan lika bra att få det gjort när ändå trasan blivit nervätt. Förstska jag bara flytta på brödrosten. Att flytta på brödrostar utan att det ramlar ut tusen smulor är liksom att fylla på kaffeburken med kaffe utan att spilla ett helt omöjligt uppdrag. Därför ledde denna aktion som ni kanske förstår till att en ganska riklig hög med små fina brödsmulor både bruna och vita ligger där på köksgolvet och hånler.
Denna radda av händelser gjorde mig fruktansvärt matt och själva arbetsbördan blev som ni kanske förstår rent av övermäktig denna morgon när Kalle är lämnad på dagis, Oskar sover i vagen och allt jag ville göra var att torka av diskbänken och sätta mig i soffan och kolla på TV med en god kopp nybryggt småbeskt kaffe (för det är väl så att även kaffebryggaren skulle behöva ha sig en omgång).
Detta resulterade således i att det som blev gjort denna morgon var byta disktrasa och torka diskbänken samt ställa in brödrosten (vilket så här i efterhand jag mycket hellre skulle haft ogjort). Brygga kaffe och sedan sätta mig här framför tangenterna och smattra ner eländet. Resten mina vänner är sådant som jag fortfarande tänker att skulle kanske, men borde jag inte egentligen, jo jag ska väl göra det sen...
Puss och kram ett jobb ger mer jobb det är dagens sanning, ja tänk,
vad det kan ställa till det att torka av en bänk!
Konsten är att leva i nuet
Två barn upp på stan, äta lunch och till frisören... Lite lätt ångestkänsla som inte riktigt vill ge sig. Som vanligt gick det bra så det var ju tur att jag oroa mig innan, stön, suck!!!
Alltid är det så. Det är den mest onödiga känslan i hela världen ORO. Just nu oroar jag mig för att något ska hända barnen eller att något ska hända mig så jag inte kan vara där för barnen. Det är väl något som händer när man precis fått barn som gör att man inser att livet är skört. Jag menar kan så "lätt" skapa ett liv, kan det väl lika lätt försvinna. Det är en jobbig tanke. Jag kommer ihåg att jag var känslig för det här när jag hade fått Kalle också.
Ansvaret är nästan övermäktigt ibland. Känslorna så stora för de här sårbara små barnen som behöver vägledning, kärlek och ömhet i massor.
Men som sagt för det mesta går det ju bra. Frisören var imponerad hon undrade om mina barn alltid var så här snälla. Jo, visst! Äh näää! men för det mesta, eller ibland kanske...
Konsten är att leva i nuet, det är attans så svårt ibland. Jag vet att jag stretar för att vara närvarande här och nu iallafall. Min hjärna springer iväg framåt i tiden som om jag vore en siare. En siare som förutspår massa saker att oroa sig för. Som det sedan visar sig var helt i onödan...
I nuet är ju för det mesta allt gemytligt och mysigt och roligt. Så klart inte hela tiden det vore ju urkonstigt. Men för det mesta. Ibland är det pisstråkigt och barnen är besvärliga och man vill sälja dom till högstbjudande på Tradera. Just nu är de supermysiga (Oskar sover och Kalle är hos farmor ;-)).
Jag slår ett slag för att leva i nuet och inte oroa sig en massa i förtid för sånt som man inte har en aning om. Ja, det gör jag. Nu kanske en dusch, känns som det inte blev någon igår. Funderar på att ta med Kalle på bio det var längesen bara han och jag mös nu. Vi får se just NU ska jag iallafall duscha.
Puss och kram
Alltid är det så. Det är den mest onödiga känslan i hela världen ORO. Just nu oroar jag mig för att något ska hända barnen eller att något ska hända mig så jag inte kan vara där för barnen. Det är väl något som händer när man precis fått barn som gör att man inser att livet är skört. Jag menar kan så "lätt" skapa ett liv, kan det väl lika lätt försvinna. Det är en jobbig tanke. Jag kommer ihåg att jag var känslig för det här när jag hade fått Kalle också.
Ansvaret är nästan övermäktigt ibland. Känslorna så stora för de här sårbara små barnen som behöver vägledning, kärlek och ömhet i massor.
Men som sagt för det mesta går det ju bra. Frisören var imponerad hon undrade om mina barn alltid var så här snälla. Jo, visst! Äh näää! men för det mesta, eller ibland kanske...
Konsten är att leva i nuet, det är attans så svårt ibland. Jag vet att jag stretar för att vara närvarande här och nu iallafall. Min hjärna springer iväg framåt i tiden som om jag vore en siare. En siare som förutspår massa saker att oroa sig för. Som det sedan visar sig var helt i onödan...
I nuet är ju för det mesta allt gemytligt och mysigt och roligt. Så klart inte hela tiden det vore ju urkonstigt. Men för det mesta. Ibland är det pisstråkigt och barnen är besvärliga och man vill sälja dom till högstbjudande på Tradera. Just nu är de supermysiga (Oskar sover och Kalle är hos farmor ;-)).
Jag slår ett slag för att leva i nuet och inte oroa sig en massa i förtid för sånt som man inte har en aning om. Ja, det gör jag. Nu kanske en dusch, känns som det inte blev någon igår. Funderar på att ta med Kalle på bio det var längesen bara han och jag mös nu. Vi får se just NU ska jag iallafall duscha.
Puss och kram
Lycka är...
LYCKA ÄR ATT SOVA EN HEL NATT
LYCKA ÄR ATT ÄTA MAT OCH TUGGA VARJE TUGGA 23 GGR
LYCKA ÄR ATT ORKA VARA UPPE TILL 23.
LYCKA ÄR ATT SE EN HEL FILM
LYCKA ÄR ATT FATTA HANDLINGEN I EN FILM
LYCKA ÄR ATT SOMNA I SÄNGEN TILLSAMMANS MED SIN KÄRA
LYCKA ÄR ATT FÅ BAJSA IFRED
LYCKA ÄR ATT FÄRGA ÖGONBRYNEN OCH KOMMA IHÅG ATT SKÖLJA UR FÄRGEN I TID
LYCKA ÄR ATT DET ÄR LEDIGT I BADRUMMET NÄR MAN SKA SKÖLJA UR FÄRGEN OCH DET INTE SITTER NÅGON ANNAN DÄR OCH BAJSAR (SOM UPPENBARLIGEN INTE HELLER FÅR BAJSA IFRED)
LYCKA ÄR OCKSÅ...
ATT BLI VÄCKT MITT I NATTEN AV ETT MIRAKEL
ATT NÅGRA BEHÖVER MIG SÅ MYCKET ATT JAG IBLAND GLÖMMER BORT ATT ÄTA LUNCH
ATT TITTA PÅ TV INTE ÄR VIKTIGT
ATT BLI VÄCKT MITT I NATTEN AV ATT EN LITEN KILLE KRYPER INTILL OCH LÄGGER SIN ARM OM MIG FÖR ATT SOMNA OM I TRYGGHET
ATT SOMNA TÄTT INTILL VARANDRA HELT UTMATTADE I SOFFAN FRAMFÖR EN SÖVANDE FILM
FAST JAG SKULLE NOG FÖREDRA ATT BAJSA IFRED ÄNDÅ...
LYCKA ÄR MIN FAMILJ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
PUSS OCH KRAM LYCKAN ÄR MIN...
(Pappis saknas på bild men någon måste ju hålla i kameran också). Påskafton grillning vid fallen en riktigt solig dag också lycka.
En kropps förändring
Fast jag inte villigt vill erkänna det så är det nog så att jag är väldigt kroppsfixerad. Jag antar att det är svårt att vara något annat i dessa tider. Men jag finner mig själv ofta glida in på ämnet. Men det bottnar troligen i att jag inte trivs riktigt med den förändring som min kropp gått igenom. Orättvist att bara vi kvinnors kropp ska förändras vid en graviditet till oigenkännlighet. Fast det är väl under graviditeten som männen också lägger grunden till en kulmage och när barnen kommer, kommer de grå stråna och det höga hårfästet. Jag har ju alltid mitt hårsvall. Håller på att spara nu så det når ner till midjan då kan jag ha det hänga över framsidan och framhäva mina positiva attribut. Smart va?
Måste också säga till Mattias försvar att han åldras med grace. Hans pojkaktiga utseende hänger med oavsett att åren passerar. Hans 35 år han inte gett honom varken gubbmage eller högt hårfäste. Snart blir vi ett sådant där par som folk pekar på och säger han är för snygg för henne... Eller det tror jag förresten inte alls. Troligare blir vi ett sådant där par där folk pekar på mig och säger hon ser fantastisk ut för sin ålder.
Gjorde mitt första träningspass i onsdags. Lura runt lite med en innebandyklubba. Kroppen svarade ganska bra. Kunde inte direkt ta ut mitt berömda blixten löpsteg. Foglossningen och för-lossningen gjorde sig påmind efteråt men inte så det störde. (Något som däremot stör är det evigt hoppande bröstet i mitt synfält när jag försöker koncentrera mig på att skriva).
(Bör kanske nämna att jag just nu sätter i mig en blåbärspajbakelse och en kopp kaffe, på tal om kroppsfixering. Måste dock beundra min egen simultanförmåga. Nämde jag att jag lagade lunch och böt blöja också?)
Amma ja. Det känns för varje amning som brösten blir längre och längre på någt vis. I morse klockan fem vaknade Oskar efter att ha sovit 9,5 timme. Gissa om bröna var som bomber. Efter att ha ätit från det ena bröstet och sedan blivit mätt. Möttes jag av en rolig syn. Det ena bröstet var liksom halvplatt och normalstort medans det andra var som en stenhård femmans fotboll. Det blev till och hämta pumpen. Ja, inte luftpumpen så bollarna blev lika stora och hårda utan bröstpumpen så båda blev lika... öh platta och slappa och långa då...
Grejen är att äta bra och nyttigt kräver både tid och planering. Stort, stort fan och förespråkare av båda men har väldigt svårt till att leva upp till den standarden.
Önskar att jag vore rik. Hade en egen kock som lagade extremt god mat med exakt rätt mängd kalorier en PT och en nanny.
Hm, undra om jag ska ta en sådan där blåbärsbakelse till. Nej, jag passar. Se där redan vilken karaktär jag har byggt upp, en bakelse om dagen får räcka... Lite mer kaffe då? Ja, tack varför inte...
Puss och kram på ålderns höst får vi hängigare bröst
Måste också säga till Mattias försvar att han åldras med grace. Hans pojkaktiga utseende hänger med oavsett att åren passerar. Hans 35 år han inte gett honom varken gubbmage eller högt hårfäste. Snart blir vi ett sådant där par som folk pekar på och säger han är för snygg för henne... Eller det tror jag förresten inte alls. Troligare blir vi ett sådant där par där folk pekar på mig och säger hon ser fantastisk ut för sin ålder.
Gjorde mitt första träningspass i onsdags. Lura runt lite med en innebandyklubba. Kroppen svarade ganska bra. Kunde inte direkt ta ut mitt berömda blixten löpsteg. Foglossningen och för-lossningen gjorde sig påmind efteråt men inte så det störde. (Något som däremot stör är det evigt hoppande bröstet i mitt synfält när jag försöker koncentrera mig på att skriva).
(Bör kanske nämna att jag just nu sätter i mig en blåbärspajbakelse och en kopp kaffe, på tal om kroppsfixering. Måste dock beundra min egen simultanförmåga. Nämde jag att jag lagade lunch och böt blöja också?)
Amma ja. Det känns för varje amning som brösten blir längre och längre på någt vis. I morse klockan fem vaknade Oskar efter att ha sovit 9,5 timme. Gissa om bröna var som bomber. Efter att ha ätit från det ena bröstet och sedan blivit mätt. Möttes jag av en rolig syn. Det ena bröstet var liksom halvplatt och normalstort medans det andra var som en stenhård femmans fotboll. Det blev till och hämta pumpen. Ja, inte luftpumpen så bollarna blev lika stora och hårda utan bröstpumpen så båda blev lika... öh platta och slappa och långa då...
Grejen är att äta bra och nyttigt kräver både tid och planering. Stort, stort fan och förespråkare av båda men har väldigt svårt till att leva upp till den standarden.
Önskar att jag vore rik. Hade en egen kock som lagade extremt god mat med exakt rätt mängd kalorier en PT och en nanny.
Hm, undra om jag ska ta en sådan där blåbärsbakelse till. Nej, jag passar. Se där redan vilken karaktär jag har byggt upp, en bakelse om dagen får räcka... Lite mer kaffe då? Ja, tack varför inte...
Puss och kram på ålderns höst får vi hängigare bröst
Dax för lite vårstädning både här och där!!!
Har köpt nya skor bara det gör det värt att gå in och skriva lite. Hade glömt bort hur glad man blir av att köpa skor. Skulle jag önska mig en walk in closet så skulle det vara en fylld med skor. Har varit jättesugen på att köpa ett par skor med höga klackar och det skulle inte göra något om de bara stod där i garderoben och såg fina ut för faktum är att jag inte kan komma på ett enda tillfälle när jag skulle använda dem...
Tog på mig stövlarna med typ fem centimeters klack när jag gick upp på stan med barnvagnen här i veckan för jag ville känna mig lite fin. Efter halva vägen kände jag mig lite yr och varje steg jag tog kändes i tänderna. Det är sant... Nästa tur upp på stan befann sig mina gamla slitna löparskor på fötterna. Snygga nej men ingen tandvärk eller yrsel så det är ju ett plus...
Nä, fy vad man changserar (har ingen aning om jag har stavat det ordet rätt det känns som det är helt galet stavat så förmodligen är det fel) när man får barn. Eller fy vad JAG changserar, (så fel stavat) ska jag väl säga.
Idag när jag låg och ammade Oskar orkade inte sitta. Kände jag en lätt svettdoft stiga upp från armhålan. Stackars barn...
Har jag borstat håret idag? Neej, det har jag inte. Men omgivningen får vara glad jag har borstat tänderna. Jag har skärpt mig lite grann iallafall. Jag har säkert sminkat mig fyra gånger sedan Oskar kom till världen. Duschar emellanåt, har inhandlat en ny deo och i lördagskväll roade jag mig med fotvård när de små barnen hade somnat in.
Upptäckte när jag var hemma hos en kompis att jag hade ett gigantiskt hål i strumpan och att hela den förhårdnade hälen stack fram, dessutom var hälen smutsig för jag hade ju gått på golvet hemma så uppryckningen kommer inte en dag för sent som ni hör...
Nu lovar jag attt inte låta förfallet sjunka djupare. Som sagt fotvård i lördags och nya strumpor har inhandlats. Hemmets vårrengöring har sakta men säkert också påbörjats. Idag har jag skurat en tredjedel av badrummet. Badrumsskåpet är nära inpå kliniskt rent. Hittade en hel del skönhetsprodukter som inte sett solljuset sens ja förra våren... Dammade av dem och lovade att de inte skulle behöva damma igen... igen...
Har även inhandlat ögonbrynsfärg, sprayblond (till utväxten) och rakblad. Dax att skövla skogshelvetet. Nu när man inte behöver långkalsonger eller sadelskydd längre kan jag ju börja använda rakhyveln igen.
Inatt sov lillprinsen mellan 22.30-06.30, vi går mot ljusare tider mina vänner. Trötta tvåbarnsmamman piggnar till och kommer på fötter igen...
Planerar en tjejfest i glamourens tecken där ingen klänning är för fin, inga klackar är för höga, inget löshår är för långt eller för fluffigt, inga lösögonfransar för tjocka och ingen ögonskugga för färgglad eller för glittrig. Bubblet ska flöda och musiken pumpa (det vill säga tills reklampausen, ni har väl sett Oves 40-års fest, spotify say no more).
Förvandlingen har börjat snart är jag som en nykläckt vacker fjäril som flyger omkring lätt som en hind över ängen... hahaha... Det blir nog bra med den saken jag ska börja med att ta en dusch, raka benen och prova min nya deo...
Kanske slutar Mattias då att sjunga "where you from, your sexy thing" när jag kommer intraskandes med amningsbehån på halvfall, ena luckan upp och andra ner. Lite bröstmjölk som har läckt och lämnat en liten fläck. Aningen för små trosor och ibland, någon gång ibland kan det även hänga en liten barnspya i en hårtest!
Puss och kram i år blev det inget med tjejerna i sälen
istället blev jag hemma och filade hälen...
Tog på mig stövlarna med typ fem centimeters klack när jag gick upp på stan med barnvagnen här i veckan för jag ville känna mig lite fin. Efter halva vägen kände jag mig lite yr och varje steg jag tog kändes i tänderna. Det är sant... Nästa tur upp på stan befann sig mina gamla slitna löparskor på fötterna. Snygga nej men ingen tandvärk eller yrsel så det är ju ett plus...
Nä, fy vad man changserar (har ingen aning om jag har stavat det ordet rätt det känns som det är helt galet stavat så förmodligen är det fel) när man får barn. Eller fy vad JAG changserar, (så fel stavat) ska jag väl säga.
Idag när jag låg och ammade Oskar orkade inte sitta. Kände jag en lätt svettdoft stiga upp från armhålan. Stackars barn...
Har jag borstat håret idag? Neej, det har jag inte. Men omgivningen får vara glad jag har borstat tänderna. Jag har skärpt mig lite grann iallafall. Jag har säkert sminkat mig fyra gånger sedan Oskar kom till världen. Duschar emellanåt, har inhandlat en ny deo och i lördagskväll roade jag mig med fotvård när de små barnen hade somnat in.
Upptäckte när jag var hemma hos en kompis att jag hade ett gigantiskt hål i strumpan och att hela den förhårdnade hälen stack fram, dessutom var hälen smutsig för jag hade ju gått på golvet hemma så uppryckningen kommer inte en dag för sent som ni hör...
Nu lovar jag attt inte låta förfallet sjunka djupare. Som sagt fotvård i lördags och nya strumpor har inhandlats. Hemmets vårrengöring har sakta men säkert också påbörjats. Idag har jag skurat en tredjedel av badrummet. Badrumsskåpet är nära inpå kliniskt rent. Hittade en hel del skönhetsprodukter som inte sett solljuset sens ja förra våren... Dammade av dem och lovade att de inte skulle behöva damma igen... igen...
Har även inhandlat ögonbrynsfärg, sprayblond (till utväxten) och rakblad. Dax att skövla skogshelvetet. Nu när man inte behöver långkalsonger eller sadelskydd längre kan jag ju börja använda rakhyveln igen.
Inatt sov lillprinsen mellan 22.30-06.30, vi går mot ljusare tider mina vänner. Trötta tvåbarnsmamman piggnar till och kommer på fötter igen...
Planerar en tjejfest i glamourens tecken där ingen klänning är för fin, inga klackar är för höga, inget löshår är för långt eller för fluffigt, inga lösögonfransar för tjocka och ingen ögonskugga för färgglad eller för glittrig. Bubblet ska flöda och musiken pumpa (det vill säga tills reklampausen, ni har väl sett Oves 40-års fest, spotify say no more).
Förvandlingen har börjat snart är jag som en nykläckt vacker fjäril som flyger omkring lätt som en hind över ängen... hahaha... Det blir nog bra med den saken jag ska börja med att ta en dusch, raka benen och prova min nya deo...
Kanske slutar Mattias då att sjunga "where you from, your sexy thing" när jag kommer intraskandes med amningsbehån på halvfall, ena luckan upp och andra ner. Lite bröstmjölk som har läckt och lämnat en liten fläck. Aningen för små trosor och ibland, någon gång ibland kan det även hänga en liten barnspya i en hårtest!
Puss och kram i år blev det inget med tjejerna i sälen
istället blev jag hemma och filade hälen...
Trötta mamman del 3
<3 Nu är det tre veckor sedan Oskar fick akupunktur mot koliken, det tog tre dagar sedan var han skrikfri, lugn och harmonisk. Det har hållt i sig i början vågade vi knappt hoppas. Det känns som ren magi, men det är säkert ren logik, bara att jag inte vet hur det funkar. När första skrikkvällen kom var det helt hemskt. Han skrek i två timmar och jag fick panik. Sov sedan i nio timmar av ren utmattning.Vanmakten var total. Hur jag än bar mig åt kunde jag inte trösta mitt barn eller lindra hans magont. Tårarna bröt ut, jag tyckte så synd om honom. För jag hörde ju hur fruktansvärt ont det måste göra. Att inte kunna hjälpa sitt barn det är nog den värsta känslan man kan känna. Nästa kväll var likadan. Fick tips om att vyssa i vagnen och sätta på damsugaren det hjälpte till slut.
Började med minifomdroppar först och tyckte att det kanske tog lite udd av koliken. Jag vet inte om han behöver dem men jag vågar heller inte sluta så vi får droppa vidare ett tag till.
Första veckorna var han glupsk och amningssugen hela tiden... Sov inte många timmar per natt utan att vakna och vilja äta.
Kände mig urlakad hela tiden. Kunde till slut även känna mig ångestfylld inför att han skulle vakna eller till och med att jag skulle behöva lyfta upp och hålla min egen bebis. Men att det bara var jag hela tiden första fem veckorna att ingen annan dög, det var jobbigt...
Tredje dagen med kolik ringde jag en vän som ger akupunkturbehandlingar. Jag frågade om han kunde hjälpa oss och det kunde han. Fick tid två dagar senare. Och alltså tre dygn efter det var Oskar som en ny kille. Från att ha varit missnöjd och orolig blev han lugn och harmonisk förutom smärtfri förstås. Jag kunde lämna ifrån mig honom andra kunde plötsligt hålla i honom. Helt plötsligt dög pappa hur bra som helst. Helt underbart för jag började känna mig bra låst. Och skönt för Mattias också som nog kände sig ratad av sin egen son.
Kvällarna sover han mest nu mera två månader gammal idag. Vaknar nog snart och vill äta, brukar då vara på strålande humör och jollra sitt allra sötaste joller och le med sin tandlösa goa pussiga mun. Somnar om vid tio, elvatiden igen och har nu tre nätter (fre, sön och igår) sovit ända till halv sex på morgonen. Jag hoppas verkligen att det här är slutet på alla nattamatningar. Det är en grym skillnad att få sova så här speciellt med en fyraåring i familjen, då det är svårt att hitta återhämtningstider.
Var på Massage igår och försökte få bort lite spänningar som samlats på, det var skönt att komma iväg och ta hand om sig lite. Vet inte direkt om jag känner någon jätteskillnad idag dock. En jobbig graviditet och två månader av sömnlöshet sätter sina spår men det verkar ända som om jag snart ska kunna lägga det bakom mig. Fortfarande trött men känner ändå att krafterna sakta återvänder. Men småbarnsföräldrar är väl sällan pigga va?
Mina tankar går till alla föräldrar med barn som har kolik och så klart bebisarna, jag hoppas att ni också kan få hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, det är oerhört påfrestande för kropp och själ och då var det här säkert lindrigt mot vad många verkar få uppleva.
Nu vill jag gärna lyfta upp och gosa med min bebis och snufsa ner näsan i hans goa nacke. Ända problemet är att han inte gillar så mycket att bli buren vi kallar honom ostbågen. Han trivs bäst om han får sitt/ligga på låren ansikte mot ansikte eller ligga på soffan och jollra. Han har mycket att berätta och han gillar att le...
Nu drog det till i vårtorna det gör ju det när man tänker på den lilla (bröstvårtorna alltså). Dax att vakna och äta så vi inte behöver göra det i natt...
Puss och kram kämpa på det kommer gå
Så här somnar jag nu om man lägger ner mig i sängen eller på soffan med nappen och snuttefilten den vill jag ha över huvudet det är sååå gosigt. Älsklingen!
Började med minifomdroppar först och tyckte att det kanske tog lite udd av koliken. Jag vet inte om han behöver dem men jag vågar heller inte sluta så vi får droppa vidare ett tag till.
Första veckorna var han glupsk och amningssugen hela tiden... Sov inte många timmar per natt utan att vakna och vilja äta.
Kände mig urlakad hela tiden. Kunde till slut även känna mig ångestfylld inför att han skulle vakna eller till och med att jag skulle behöva lyfta upp och hålla min egen bebis. Men att det bara var jag hela tiden första fem veckorna att ingen annan dög, det var jobbigt...
Tredje dagen med kolik ringde jag en vän som ger akupunkturbehandlingar. Jag frågade om han kunde hjälpa oss och det kunde han. Fick tid två dagar senare. Och alltså tre dygn efter det var Oskar som en ny kille. Från att ha varit missnöjd och orolig blev han lugn och harmonisk förutom smärtfri förstås. Jag kunde lämna ifrån mig honom andra kunde plötsligt hålla i honom. Helt plötsligt dög pappa hur bra som helst. Helt underbart för jag började känna mig bra låst. Och skönt för Mattias också som nog kände sig ratad av sin egen son.
Kvällarna sover han mest nu mera två månader gammal idag. Vaknar nog snart och vill äta, brukar då vara på strålande humör och jollra sitt allra sötaste joller och le med sin tandlösa goa pussiga mun. Somnar om vid tio, elvatiden igen och har nu tre nätter (fre, sön och igår) sovit ända till halv sex på morgonen. Jag hoppas verkligen att det här är slutet på alla nattamatningar. Det är en grym skillnad att få sova så här speciellt med en fyraåring i familjen, då det är svårt att hitta återhämtningstider.
Var på Massage igår och försökte få bort lite spänningar som samlats på, det var skönt att komma iväg och ta hand om sig lite. Vet inte direkt om jag känner någon jätteskillnad idag dock. En jobbig graviditet och två månader av sömnlöshet sätter sina spår men det verkar ända som om jag snart ska kunna lägga det bakom mig. Fortfarande trött men känner ändå att krafterna sakta återvänder. Men småbarnsföräldrar är väl sällan pigga va?
Mina tankar går till alla föräldrar med barn som har kolik och så klart bebisarna, jag hoppas att ni också kan få hjälp. Jag vet inte vad jag hade gjort annars, det är oerhört påfrestande för kropp och själ och då var det här säkert lindrigt mot vad många verkar få uppleva.
Nu vill jag gärna lyfta upp och gosa med min bebis och snufsa ner näsan i hans goa nacke. Ända problemet är att han inte gillar så mycket att bli buren vi kallar honom ostbågen. Han trivs bäst om han får sitt/ligga på låren ansikte mot ansikte eller ligga på soffan och jollra. Han har mycket att berätta och han gillar att le...
Nu drog det till i vårtorna det gör ju det när man tänker på den lilla (bröstvårtorna alltså). Dax att vakna och äta så vi inte behöver göra det i natt...
Puss och kram kämpa på det kommer gå
Så här somnar jag nu om man lägger ner mig i sängen eller på soffan med nappen och snuttefilten den vill jag ha över huvudet det är sååå gosigt. Älsklingen!
Trötta mamman del 2
Jag skulle absolut inte kalla mig för en "lattemorsa". För det första är jag mer för cappuchino och för det andra att sitta på ett café helt avslappnad och dricka latte blir bättre om man tar latte minus morsa.
Var på det första besöket på öppna förskolan idag med TVÅ barn. Det gick faktiskt bra, inga missödén. Hade bara lite lätt panik i början när jag började se mig omkring och såg små barn en tvärhand höga både högt och lågt. Liggande, krypande, ålande, vaggande, springande... Svettiga mammor, orakade pappor, mammor med panik i blicken, duktiga mammor, tjatiga mammor... Så här var det ju, livet för fyra år sedan. Tänk det hade jag alldeles glömt bort.
Men mitt liv nu består väll inte av småbarn, bajsblöjor, socker och saltfria kex, diskussioner om blöjeksem och vilken haklapp som är bäst. Eller vänta nu jo, någon gång under förra året bestämde vi oss tydligen för att den här gemytliga friden vi hade var lika bra att bryta för att skaffa någonting mycket bättre nämligen kaos...
Vi tyckte tydligen att nu när Kalle var så självständig och vi själva faktiskt skapat oss en vardag där vi gjorde i princip vad vi ville inte skulle finnas kvar. Jag minns att jag sa till Mattias någon gång under graviditeten "är vi helt dumma i huvudet som börjar om från början igen"? Svaret på frågan förmodligen!
Vänta Oskar gnyr jag ska bara slänga en filt över huvudet på honom och trycka in en napp...
Skojlandet istället för Ritz i lördags, ånnaboda istället för tv och chips på söndagen, öppna förskolan och hundra barn istället för jobb idag. När man smakar på det kanske inte så tokigt ändå, nej, faktiskt känns det riktigt bra. Till och med kanske meningsfullt men så långt ska jag väll inte dra det.
Fortfarande är det mest jobbigt och när barnen är vakna längtar man tills det är kväll och de ska sova men HEY, det är bara min framtid de närmaste fyra åren sedan är Oskar också mer självständig...
Tror jag kanske har fått svamp på ena bröstvårtan också inte så att det växer en stor röd/vit flugsvamp där eller så men det kliar lite och jag har googlat att det kan vara svamp. Om man sedan läser vidare så mynnar det snart ut i att man nästan kan stryka med om man inte får bukt med det som alla besvär jag googlar fram diagnos, symtom och behandling på. Iallfall ska man lufta brösten efter som svamp trivs där det är sött och fuktigt och varmt. Ja varmt blir det ju och söta är de ju också... eller vänta det kanske var bröstmjölken som var söt. Luftade brösten var vad jag gjorde iallafall och jag stod och böt blöja på Oskar med bröna i vädret när jag plötsligt ut genom fönstret (som skötbordet står framför) ser grannarna komma hem. Eftersom inga blad har växt på syrenen ännu är det ganska glest och liksom fritt fram och se in. Funderade på om jag skulle vinka lite glatt och låtsas som ingenting... Stod blickstilla och bad en stilla bön att de inte skulle vända på huvudena och titta in, pust jag klarade mig.
Dagens läxa. Ok, lufta gärna brösten men inte vid skötbordet.
Puss och kram måste gå som ni vet så är de två
Var på det första besöket på öppna förskolan idag med TVÅ barn. Det gick faktiskt bra, inga missödén. Hade bara lite lätt panik i början när jag började se mig omkring och såg små barn en tvärhand höga både högt och lågt. Liggande, krypande, ålande, vaggande, springande... Svettiga mammor, orakade pappor, mammor med panik i blicken, duktiga mammor, tjatiga mammor... Så här var det ju, livet för fyra år sedan. Tänk det hade jag alldeles glömt bort.
Men mitt liv nu består väll inte av småbarn, bajsblöjor, socker och saltfria kex, diskussioner om blöjeksem och vilken haklapp som är bäst. Eller vänta nu jo, någon gång under förra året bestämde vi oss tydligen för att den här gemytliga friden vi hade var lika bra att bryta för att skaffa någonting mycket bättre nämligen kaos...
Vi tyckte tydligen att nu när Kalle var så självständig och vi själva faktiskt skapat oss en vardag där vi gjorde i princip vad vi ville inte skulle finnas kvar. Jag minns att jag sa till Mattias någon gång under graviditeten "är vi helt dumma i huvudet som börjar om från början igen"? Svaret på frågan förmodligen!
Vänta Oskar gnyr jag ska bara slänga en filt över huvudet på honom och trycka in en napp...
Skojlandet istället för Ritz i lördags, ånnaboda istället för tv och chips på söndagen, öppna förskolan och hundra barn istället för jobb idag. När man smakar på det kanske inte så tokigt ändå, nej, faktiskt känns det riktigt bra. Till och med kanske meningsfullt men så långt ska jag väll inte dra det.
Fortfarande är det mest jobbigt och när barnen är vakna längtar man tills det är kväll och de ska sova men HEY, det är bara min framtid de närmaste fyra åren sedan är Oskar också mer självständig...
Tror jag kanske har fått svamp på ena bröstvårtan också inte så att det växer en stor röd/vit flugsvamp där eller så men det kliar lite och jag har googlat att det kan vara svamp. Om man sedan läser vidare så mynnar det snart ut i att man nästan kan stryka med om man inte får bukt med det som alla besvär jag googlar fram diagnos, symtom och behandling på. Iallfall ska man lufta brösten efter som svamp trivs där det är sött och fuktigt och varmt. Ja varmt blir det ju och söta är de ju också... eller vänta det kanske var bröstmjölken som var söt. Luftade brösten var vad jag gjorde iallafall och jag stod och böt blöja på Oskar med bröna i vädret när jag plötsligt ut genom fönstret (som skötbordet står framför) ser grannarna komma hem. Eftersom inga blad har växt på syrenen ännu är det ganska glest och liksom fritt fram och se in. Funderade på om jag skulle vinka lite glatt och låtsas som ingenting... Stod blickstilla och bad en stilla bön att de inte skulle vända på huvudena och titta in, pust jag klarade mig.
Dagens läxa. Ok, lufta gärna brösten men inte vid skötbordet.
Puss och kram måste gå som ni vet så är de två
Trötta mamman del 1
Tillbaka... eller ja vi får väll se hur länge jag får sitta ner på ändalykten och skriva :-).
Faktum är att efter hemkomsten från BB var jag urstark, förmodligen var det adrenalinet efter förlossningen som fortfarande sprudlade. Förlossningen eller inspelningen av Exorcisten del 16 gick bra säger dom. Om nu bra innebär att man känner sig som objektet som exorcisten tar sig an i fyra timmar. Fort gick det också säger dom.
Jaha ja, det är ju lätt för dom att säga att det va som bredbansbolagets nya reklam som har fastnat som en igel på en naken rumpa. Snabbt, stabilt och jätte, jätte bra, snabbt, stabilt och jätte, jätte bra.
Det kändes under tiden inte så j-la bra måste jag säga det gjorde lite granna ont, ungifär som att... föda barn... för helt ärligt kan jag inte tänka mig något smärtsammare, det kändes som en evighet och inte på ett Carola schlagervis nej på ett nära döden upplevelse vis. Är det inte över nu DÖR JAG...
Har faktiskt inte riktigt smält smärtupplevelsen ännu och kännt en ångestvåg skölja över bröstet när ämnet i fråga kommit upp på ett eller annat sätt. Minnet sitter kvar, men för att blekna och så småningom försvinna...
Jag är verkligen helt på det klara med att detta var sista gången. Det var jag redan efter första spyan på graviditeten. Men jag kan inte hjälpa eller låta bli att känna mig lite moloken och sorgsen. Detta lilla knyta som är så underbart ljuvligt. Som doftar den allra sötaste av essensenser som man kan känna och som ser in i din själ utan att vika en tum med blicken. Tanken på att aldrig mer få uppleva det gör mig ledsen. Men tanken på att jag fått uppleva det inte bara en gång utan två gör mig otroligt tacksam och ödmjuk.
Sen kom verkligheten ifatt :-)
Kaxigt förättade jag att det var minsann inte jobbigare att ha två barn. Jag vet inte vad jag pratade om kanske var det lustgasen som fortfarande spelade tricks med min hjärna?
Nu så här 7 veckor senare är jag trött... konstant...
Det värsta är nog att storebror vill leka hela tiden och jag orkar liksom inte. Sov när bebisen sover, säger dom. Ja, det kan man ju om man har ett barn. Jag spyr på ordet lego, det som ekar i min hjärna hela dagarna är frasen. Mamma vill du leka med mig, kom nu då, vill du leka med mig nu då. Jag vill bara vara ifred.
Och direkt när jag tänkt den tanken kommer det dåliga samvetet sättandes.
På måndagar längtar jag till tisdagar då det är fem timmars dagis för Kalle tre dagar framåt. På torsdagen längtar jag till fredagen så att jag ska slippa gå upp, klä på alla ett ton vidriga vinterkläder och gå till dagis. På fredagen längtar jag till helgen så vi är två hemma och sen ja, sen börjar det om. Och varje dag längtar jag tills klockan är kvart över fyra så Mattias kommer hem.
Jag vill ju bara njuta, men jag vet inte jag tycker jag är mest trött. Njuter gör jag när båda barnen sover och jag kan ligga i soffan med en rykande varm kopp kaffe (eller nej jag gillar inte för varmt kaffe men det låter liksom godare än att skriva fesljummen). På tv:n visas Solsidan eller någon bra serie som jag kan förlora mig själv i en stund. Men det kanske är så det är?
Det blir kanske lättare när det blir vår iallafall lättkläddare, men jag vill ju vara i nuet och njuta av mina barn nu. Visst finns det stunder, stunder när jag till och med glömmer bort att jag är trött.
Som när Kalle säger "jag älskar dig mamma, nu ska du få en jättestor puss" eller han klämmer mig på brösten och frågar varför de är så stora. Vilket jag förklarar med att Oskars mat är där i och Kalle deklarerar att hans bröst är pyttesmå och i dem finns bara köttpinnar och lite gurka. Eller som när Oskar ligger och tittar på mig med en beundran i blicken som bara går att kännas igen hos en älskande mor och son och han brister ut i det allra första leendet och man vet att det var ämnat bara för MIG.
Jag försöker tänka att det är bara sömn. Men det är inte så bara, faktum är att vara utsövd gör mig till en bättre människa. Tills jag får sova så jag blir utsövd får jag väll nöja mig med att göra mitt bästa. Att vara den bästa människa jag kan vara förutsättningarna är ju som de är.
Jag har iallafall två väldigt, väldigt fina barn och det gör mig lycklig och glad. Det gäspar vi på!
Puss och kram det känns som igår som man var lucia med tärna nu är man mamma med två barn och amningshjärna...
Faktum är att efter hemkomsten från BB var jag urstark, förmodligen var det adrenalinet efter förlossningen som fortfarande sprudlade. Förlossningen eller inspelningen av Exorcisten del 16 gick bra säger dom. Om nu bra innebär att man känner sig som objektet som exorcisten tar sig an i fyra timmar. Fort gick det också säger dom.
Jaha ja, det är ju lätt för dom att säga att det va som bredbansbolagets nya reklam som har fastnat som en igel på en naken rumpa. Snabbt, stabilt och jätte, jätte bra, snabbt, stabilt och jätte, jätte bra.
Det kändes under tiden inte så j-la bra måste jag säga det gjorde lite granna ont, ungifär som att... föda barn... för helt ärligt kan jag inte tänka mig något smärtsammare, det kändes som en evighet och inte på ett Carola schlagervis nej på ett nära döden upplevelse vis. Är det inte över nu DÖR JAG...
Har faktiskt inte riktigt smält smärtupplevelsen ännu och kännt en ångestvåg skölja över bröstet när ämnet i fråga kommit upp på ett eller annat sätt. Minnet sitter kvar, men för att blekna och så småningom försvinna...
Jag är verkligen helt på det klara med att detta var sista gången. Det var jag redan efter första spyan på graviditeten. Men jag kan inte hjälpa eller låta bli att känna mig lite moloken och sorgsen. Detta lilla knyta som är så underbart ljuvligt. Som doftar den allra sötaste av essensenser som man kan känna och som ser in i din själ utan att vika en tum med blicken. Tanken på att aldrig mer få uppleva det gör mig ledsen. Men tanken på att jag fått uppleva det inte bara en gång utan två gör mig otroligt tacksam och ödmjuk.
Sen kom verkligheten ifatt :-)
Kaxigt förättade jag att det var minsann inte jobbigare att ha två barn. Jag vet inte vad jag pratade om kanske var det lustgasen som fortfarande spelade tricks med min hjärna?
Nu så här 7 veckor senare är jag trött... konstant...
Det värsta är nog att storebror vill leka hela tiden och jag orkar liksom inte. Sov när bebisen sover, säger dom. Ja, det kan man ju om man har ett barn. Jag spyr på ordet lego, det som ekar i min hjärna hela dagarna är frasen. Mamma vill du leka med mig, kom nu då, vill du leka med mig nu då. Jag vill bara vara ifred.
Och direkt när jag tänkt den tanken kommer det dåliga samvetet sättandes.
På måndagar längtar jag till tisdagar då det är fem timmars dagis för Kalle tre dagar framåt. På torsdagen längtar jag till fredagen så att jag ska slippa gå upp, klä på alla ett ton vidriga vinterkläder och gå till dagis. På fredagen längtar jag till helgen så vi är två hemma och sen ja, sen börjar det om. Och varje dag längtar jag tills klockan är kvart över fyra så Mattias kommer hem.
Jag vill ju bara njuta, men jag vet inte jag tycker jag är mest trött. Njuter gör jag när båda barnen sover och jag kan ligga i soffan med en rykande varm kopp kaffe (eller nej jag gillar inte för varmt kaffe men det låter liksom godare än att skriva fesljummen). På tv:n visas Solsidan eller någon bra serie som jag kan förlora mig själv i en stund. Men det kanske är så det är?
Det blir kanske lättare när det blir vår iallafall lättkläddare, men jag vill ju vara i nuet och njuta av mina barn nu. Visst finns det stunder, stunder när jag till och med glömmer bort att jag är trött.
Som när Kalle säger "jag älskar dig mamma, nu ska du få en jättestor puss" eller han klämmer mig på brösten och frågar varför de är så stora. Vilket jag förklarar med att Oskars mat är där i och Kalle deklarerar att hans bröst är pyttesmå och i dem finns bara köttpinnar och lite gurka. Eller som när Oskar ligger och tittar på mig med en beundran i blicken som bara går att kännas igen hos en älskande mor och son och han brister ut i det allra första leendet och man vet att det var ämnat bara för MIG.
Jag försöker tänka att det är bara sömn. Men det är inte så bara, faktum är att vara utsövd gör mig till en bättre människa. Tills jag får sova så jag blir utsövd får jag väll nöja mig med att göra mitt bästa. Att vara den bästa människa jag kan vara förutsättningarna är ju som de är.
Jag har iallafall två väldigt, väldigt fina barn och det gör mig lycklig och glad. Det gäspar vi på!
Puss och kram det känns som igår som man var lucia med tärna nu är man mamma med två barn och amningshjärna...
