Bara massa kärlek
Den 8 januari kl. 10.50 föddes du underbara lilla Oskar.
Fina storebror läser godnattsaga och vill att lillebror ska sova i hans säng.
Blir spännande att se hur vår nya familj kommer att formas. Just nu känns det bara så bra och jag är så himla glad att han äntligen kommit ut.
Puss och kram har bakat en äppelkaka som nu väl ska smaka
Fina storebror läser godnattsaga och vill att lillebror ska sova i hans säng.
Blir spännande att se hur vår nya familj kommer att formas. Just nu känns det bara så bra och jag är så himla glad att han äntligen kommit ut.
Puss och kram har bakat en äppelkaka som nu väl ska smaka
Kanske en elefant?
Gud, jag är så gravid...
Smärta i ljumskarna, kan knappt röra mig längre. Jag är som "the flying dutchmen" i pirates of carribean, ett gammalt sjabbigt vrak som andäktigt skrider fram... fast inte så snabbt förstås.
Får emellanåt lite småpanik när jag inser vad som väntar... dvs. en förlossning. Asså shiiit!
Emellanåt får jag en pirrande känsla av förväntan... Det ända jag inte får emellanåt är värkar.
Undrar hur det funkar att bli igångsatt jag får googla som jag brukar.
Jag vill passa på att tacka några vänner för den här tiden som trots allt snart ska vara över.
Tack Gaviscone för ditt stöd under cirka 15 veckor. Då halsbrännan inte var att leka med underlättade du för mig fast du kunde inte göra det utan att lämna efter dig en bitter smak. Du hade det inte riktigt i dig att vara god.
Därför träffade jag Rennie och efter det är jag rädd att det inte fanns någon väg tillbaka. Rennie har varit god hela tiden, faktum är så god att jag inte vet om jag kan avbryta mitt förhållande till Rennie. Rennie har och är ett tag till ett gott stöd, dock vänstrar jag lite med Omeprazol också men jag tror Rennie förstår. Omeprazol är lite starkare och kan ta tag i de där lite större problemen.
Ett stort tack också till Pajala som med sin gröt räddat mig från stenhårda tider då inget annat fungerade. Tack också till Easy breath som förföljt mig som ett plåster på näsan under de allra flesta av mina nätter sedan vecka 25.
Stammis på apoteket fick VIP kort, vilket innebär att jag kommer in gratis och går före i kön. Det är jag och Viola 92 som har VIP på ringgatan, extremt svårt att få.
Dagen är ju inte slut ännu så jag hoppas fortfarande...
Hoppas att han förstår att han inte är någon elefant och inte behöver vara kvar där inne längre du är klar, kom ut nu!!!!
Puss och kram om det nu är en elefant hoppas den är tam
Smärta i ljumskarna, kan knappt röra mig längre. Jag är som "the flying dutchmen" i pirates of carribean, ett gammalt sjabbigt vrak som andäktigt skrider fram... fast inte så snabbt förstås.
Får emellanåt lite småpanik när jag inser vad som väntar... dvs. en förlossning. Asså shiiit!
Emellanåt får jag en pirrande känsla av förväntan... Det ända jag inte får emellanåt är värkar.
Undrar hur det funkar att bli igångsatt jag får googla som jag brukar.
Jag vill passa på att tacka några vänner för den här tiden som trots allt snart ska vara över.
Tack Gaviscone för ditt stöd under cirka 15 veckor. Då halsbrännan inte var att leka med underlättade du för mig fast du kunde inte göra det utan att lämna efter dig en bitter smak. Du hade det inte riktigt i dig att vara god.
Därför träffade jag Rennie och efter det är jag rädd att det inte fanns någon väg tillbaka. Rennie har varit god hela tiden, faktum är så god att jag inte vet om jag kan avbryta mitt förhållande till Rennie. Rennie har och är ett tag till ett gott stöd, dock vänstrar jag lite med Omeprazol också men jag tror Rennie förstår. Omeprazol är lite starkare och kan ta tag i de där lite större problemen.
Ett stort tack också till Pajala som med sin gröt räddat mig från stenhårda tider då inget annat fungerade. Tack också till Easy breath som förföljt mig som ett plåster på näsan under de allra flesta av mina nätter sedan vecka 25.
Stammis på apoteket fick VIP kort, vilket innebär att jag kommer in gratis och går före i kön. Det är jag och Viola 92 som har VIP på ringgatan, extremt svårt att få.
Dagen är ju inte slut ännu så jag hoppas fortfarande...
Hoppas att han förstår att han inte är någon elefant och inte behöver vara kvar där inne längre du är klar, kom ut nu!!!!
Puss och kram om det nu är en elefant hoppas den är tam
och så har det varit julafton...
Fortfarande är man hemma och i väntans tider. Det närmar sig och för varje dag blir det mer och mer påtagligt. Är riktigt trött nu. På julafton orkade jag inte följa med ut till min pappa på dagen för att fira jul utan låg istället och sov. Har haft en grym förkylning i kroppen i tre veckor drygt nu och är stor och tung så det tär på krafterna. Skickade iväg Mattias och Kalle iallafall tillsammans med min äldre bror Christohoper och Kalles kusin Mio ut till pappa på julafton. Jag sa tilldem tappert att det går bra, åk ni jag vilar, det blir skönt för mig...
När dörren gick igen och Kalle, min lilla son åkte iväg från mamma på julafton, fällde jag en tår, faktiskt. Kände mig sedan jättelöjlig men ändå, det var faktiskt väldigt ensamt och tyst. Det är speciellt när det är jul, ingen borde vara ensam då, det blir liksom gånger tio på något vis.
Orkade iallafall ta mig samman framåt eftermiddagen och delta i julfirandet uppe hos mamma. Och den förlorade sonen och sambon kom ju hem igen fast efter Kalle Anka, tyckte nog det var borta lite länge. På eftermiddagen bakade jag till och med en frukt paj till kaffet på kvällen. Alldeles nödvändigt efter ett julbordet med en kvällsfika... Måste också tillägga att jag är väldigt glad att inte lilla "Oskar" eller vad han nu ska heta kom på julafton, drog en lättnadens suck när jag insåg att det var paserat.
Gårdagen spenderade vi som vanligt hemma hos svärföräldrarna. Svärfar fyllde 75 år och det firades med en ny rakapparat och tårta förstås. En mycket god tårta med blåbärsmousse och en after eight fyllning måste komma ihåg att be om receptet. Så himla oofta man bakar tårta bara. Det var lungt och skönt bara närmaste familjen, resten skulle komma idag. Fick snufsa lite på lilla bebis Emma också, Kalles lilla kusin på två månader. Gosigt!
Idag åkte bröderna d.y. och d.ä. hem blev en fika en trappa upp innan de begav sig. Storebror och Mio tog hans fina PV och åkte tillbaka till Uddevalla och Mats med tåget till estockholmo som jag faktiskt tror gick i tid.
Legat och vilat mest hela dagen i sängen, i soffan, suttit vid datorn. Det blir inte många knop, ska iallafall försöka snickra ihop en pizza till kvällen kylskåpet är fyllt av saker som förmodligen går att slänga på en pizza i brist på annat. Kalle har smitit upp till mormor, Mattias tittar på tipsextra, det är väldigt lugnt och skönt. Lite julstämning är det allt...
God fortsättning...
När dörren gick igen och Kalle, min lilla son åkte iväg från mamma på julafton, fällde jag en tår, faktiskt. Kände mig sedan jättelöjlig men ändå, det var faktiskt väldigt ensamt och tyst. Det är speciellt när det är jul, ingen borde vara ensam då, det blir liksom gånger tio på något vis.
Orkade iallafall ta mig samman framåt eftermiddagen och delta i julfirandet uppe hos mamma. Och den förlorade sonen och sambon kom ju hem igen fast efter Kalle Anka, tyckte nog det var borta lite länge. På eftermiddagen bakade jag till och med en frukt paj till kaffet på kvällen. Alldeles nödvändigt efter ett julbordet med en kvällsfika... Måste också tillägga att jag är väldigt glad att inte lilla "Oskar" eller vad han nu ska heta kom på julafton, drog en lättnadens suck när jag insåg att det var paserat.
Gårdagen spenderade vi som vanligt hemma hos svärföräldrarna. Svärfar fyllde 75 år och det firades med en ny rakapparat och tårta förstås. En mycket god tårta med blåbärsmousse och en after eight fyllning måste komma ihåg att be om receptet. Så himla oofta man bakar tårta bara. Det var lungt och skönt bara närmaste familjen, resten skulle komma idag. Fick snufsa lite på lilla bebis Emma också, Kalles lilla kusin på två månader. Gosigt!
Idag åkte bröderna d.y. och d.ä. hem blev en fika en trappa upp innan de begav sig. Storebror och Mio tog hans fina PV och åkte tillbaka till Uddevalla och Mats med tåget till estockholmo som jag faktiskt tror gick i tid.
Legat och vilat mest hela dagen i sängen, i soffan, suttit vid datorn. Det blir inte många knop, ska iallafall försöka snickra ihop en pizza till kvällen kylskåpet är fyllt av saker som förmodligen går att slänga på en pizza i brist på annat. Kalle har smitit upp till mormor, Mattias tittar på tipsextra, det är väldigt lugnt och skönt. Lite julstämning är det allt...
God fortsättning...
God Jul
God jul och gott nytt år!
Denna söta lilla tomtenisse börjar bli nervös inför morgondagen. Det märks!
Kom ihåg igår varför julen är barnens högtid.
Jag menar hur länge sen var det du själv sa JIHOOOO! När ni skulle ta in granen? Hur länge sedan var det du sprang och tog på dig tomtedräkten för att dekorerade granen? Som du med stor entusiasm och nyfikenhet lade paketen under granen undrandes om vart och ett av dem var till dig?
Jaja, du kanske fortfarande är nyfiken och klämmer och går och sneglar på paketen, men lets face it det är ett bra tag sedan för du har ju varit läskunnig en god tid nu, annars förstår jag inte varför du är inne på den här bloggen, jag är lite dålig på att publicera bilder men bra på mycket text, hehe...
För Kalle var det den vackraste och största, finaste granen i hela stora världen och den var VÅR. Kan möjligen vara så att den ser lite smal ut men idag har grenarna brett ut sig och pyntet och ljusen klär den och jag är benägen att hålla med Kalle den är jättefin.
Och imorgon kommer tomten, hoppas han inte kommer med något litet, mjukt, gosigt, och smärtsamt. Jag tror faktiskt jag vill vara hemma imorgon och fira jul med Kalle och familjen. Det är faktiskt lite av en rysare. Här har jag gått varje dag och manat och tjatat på honom att komma ut. Men från och med idag är du så god att hålla dig där inne, hör du det. Du verkar trivas bra och du kan gott vänta till 1 januari nu, det blir värst för dig själv om du kommer innan.
Fast det vore ju utan tvekan en julklapp som skulle slå allt som hittills och någonsin kommer att komma i min väg en julaftonskväll, det kan jag ju inte neka till.
Har skickat grabbarna till Gustavsvik, Kalle kunde nästan inte följa med han är rädd att missa julen om han åker hemifrån så jag har lovat dyrt och heligt att så inte är fallet. Mattias är lite nervös eftersom han inte kan bada med mobilen, men de kan väll alltid ropa ut i högtalarna om det skulle hända något drastiskt...
"Mattias Pettersson, ett meddelande till Mattias Pettersson, du har blivit pappa till en son, grattis"!
Puss och kram och god jul till er alla från mig den längtande mamman!
Kom snart min älskling!
Medan bullen i ugnen bara jäser och jäser börjar det närma sig jul. Tankarna inför den här julen är många. Är vi hemma? Är vi fyra? Vem är det som flyttar in? Hur kommer det bli med Kalle? Hur kommer det blir med mina känslor? Hur kommer han se ut? Kommer allt gå bra?
Jag har märkt att jag har varit med reserverad med att prata och sjunga för magen och allt sånt där som står på nätet och i böcker att man ska göra för att barnet ska känna igen mammans röst. Jag pratar ju hela tiden, fast med andra men inte tror jag att min röst har undgått den. Jag försökte analysera varför jag kände någon slags motvilja till att prata med bebisen i magen, kom jag fram till något. Nja, jag vet inte kanske för att det trots att jag fått barn tidigare är svårt att greppa att det är en människa där inne. Kanske för att jag är rädd att det ska hända något och att jag då inte vill vara för fäst vid barnet.
Det är inget som jag går och tänker på jämt och ständigt men det hände en som jag känner precis i början av min egen graviditet att barnet dog. Att gå i nio månader och sen något sådant händer är ju fruktansvärt och kanske är det därför jag inte sjungit barnvisor och pratat med bebisen i magen kanske, jag vet faktiskt inte, kanske det helt enkelt bara inte ligger för mig att göra så. Att jag andra gången är säkrare i mig själv och gör det som känns rätt för mig istället för att göra det som står i böckerna och på nätet...
Om nu allt går som det ska och allt blir bra kommer vi ha tid till att prata och lära känna varandra. Jag vet iallafall att jag drömskt går och tittar på barnsängen och skötbordet varit ivrig att få hämta den nya röd/vitprickiga ligginsatsen till den gamla vagnen. Träffa de andra mammorna med sina bebisar, med min bebis. Byta blöjor, amma, krama, pussa och insupa doften av ljuvlig bebis, känna den lena, lena huden och håret mot min kind. Få hålla det, skydda det, älska det av hela mitt hjärta. Jag vet iallafall att jag längtar och väntar och väntar på det.
Kom snart min älskling!
Jag har märkt att jag har varit med reserverad med att prata och sjunga för magen och allt sånt där som står på nätet och i böcker att man ska göra för att barnet ska känna igen mammans röst. Jag pratar ju hela tiden, fast med andra men inte tror jag att min röst har undgått den. Jag försökte analysera varför jag kände någon slags motvilja till att prata med bebisen i magen, kom jag fram till något. Nja, jag vet inte kanske för att det trots att jag fått barn tidigare är svårt att greppa att det är en människa där inne. Kanske för att jag är rädd att det ska hända något och att jag då inte vill vara för fäst vid barnet.
Det är inget som jag går och tänker på jämt och ständigt men det hände en som jag känner precis i början av min egen graviditet att barnet dog. Att gå i nio månader och sen något sådant händer är ju fruktansvärt och kanske är det därför jag inte sjungit barnvisor och pratat med bebisen i magen kanske, jag vet faktiskt inte, kanske det helt enkelt bara inte ligger för mig att göra så. Att jag andra gången är säkrare i mig själv och gör det som känns rätt för mig istället för att göra det som står i böckerna och på nätet...
Om nu allt går som det ska och allt blir bra kommer vi ha tid till att prata och lära känna varandra. Jag vet iallafall att jag drömskt går och tittar på barnsängen och skötbordet varit ivrig att få hämta den nya röd/vitprickiga ligginsatsen till den gamla vagnen. Träffa de andra mammorna med sina bebisar, med min bebis. Byta blöjor, amma, krama, pussa och insupa doften av ljuvlig bebis, känna den lena, lena huden och håret mot min kind. Få hålla det, skydda det, älska det av hela mitt hjärta. Jag vet iallafall att jag längtar och väntar och väntar på det.
Kom snart min älskling!
Lucia
Oj, vad länge sedan jag var här och uppdatera, men skitsamma tänkte berätta lite om lussefirandet på dagis.
Den sötaste pepparkaksgubbe man någonsin kan tänka sig tågade in tillsammans med resten av luciorna, tomtarna i ounison bedårande sång. Vissa klämmer i från tårna och gör rörelser som visar en inlevelse som hör hemma på dramaten andra typ min underbara son gömmer sig bakom fröken och är mer upptagen av en snorkråka som bråkar lite i näsan.
Ser hur snorkråkan kommer ut och förvirring uppstår när där inte finns något papper, påhittiga sonen min böjer sig ner och torkar av sig snorkråkan på golvet. Så va den borta...
Förstår inte hur men lyckas precis som på dagiskortet finna sig inklämd och nästan osynlig bakom andra barn. De andra barnen är också bedårande men man är ju liksom där för att man vill se på se eget änglalika barn.
En skymt får vi allt när de tågar ut efter att alla sånger är sjungda och nåja nästan alla verser är lästa. Släntrar ut tre meter efter alla andra lite disträ och orsakar lite fnitter från föräldraskaran som står och trängs och svettas i det pyttelilla lekrummet som förvandlats till aula.
Själv har jag lyckats komma ner i sittande ställning på golvet, frågar om någon har numret till bärgningsbil men sen kommer jag på att jag är arbetsterapeut så jag kan ringa några kollegor och be dom komma med en personlyft.
Luciorna, tomtarna och pepparkaksgubbarna kommer in igen och radar upp sig för fotografering och allmän beskådning. Den här gången står Kalle längst fram och ståtar, eller vänta vad gör han? Står och tokriver sig på benet, det kliar så in i...
Efter en stund säger en liten lucia varför står vi bara här? Ja, det kan man undra varpå rummet plötsligt utrymms. Hittar min son i rummet intill där han går omkring med byxorna i knävecken och säger att det kliar på benet. "Precis som sin mamma", säger någon klämcheck j-la pappa, alltså va f-n? Lika bra att låtsas inte höra. Följer efter min nästan byxlöse son genom hoparna av föräldrar och barn i jakt på någon salva. Eller någonting som får det sluta klia och får honom att dra upp byxorna för guds skull....
Hunnit med lite äkta pepparkaksbak också.
Sally är mycket glad och tacksam över att hon fått en ny säng ;-)
Hoppas ni hade en lika underbar lucia som jag, puss och kram...
Den sötaste pepparkaksgubbe man någonsin kan tänka sig tågade in tillsammans med resten av luciorna, tomtarna i ounison bedårande sång. Vissa klämmer i från tårna och gör rörelser som visar en inlevelse som hör hemma på dramaten andra typ min underbara son gömmer sig bakom fröken och är mer upptagen av en snorkråka som bråkar lite i näsan.
Ser hur snorkråkan kommer ut och förvirring uppstår när där inte finns något papper, påhittiga sonen min böjer sig ner och torkar av sig snorkråkan på golvet. Så va den borta...
Förstår inte hur men lyckas precis som på dagiskortet finna sig inklämd och nästan osynlig bakom andra barn. De andra barnen är också bedårande men man är ju liksom där för att man vill se på se eget änglalika barn.
En skymt får vi allt när de tågar ut efter att alla sånger är sjungda och nåja nästan alla verser är lästa. Släntrar ut tre meter efter alla andra lite disträ och orsakar lite fnitter från föräldraskaran som står och trängs och svettas i det pyttelilla lekrummet som förvandlats till aula.
Själv har jag lyckats komma ner i sittande ställning på golvet, frågar om någon har numret till bärgningsbil men sen kommer jag på att jag är arbetsterapeut så jag kan ringa några kollegor och be dom komma med en personlyft.
Luciorna, tomtarna och pepparkaksgubbarna kommer in igen och radar upp sig för fotografering och allmän beskådning. Den här gången står Kalle längst fram och ståtar, eller vänta vad gör han? Står och tokriver sig på benet, det kliar så in i...
Efter en stund säger en liten lucia varför står vi bara här? Ja, det kan man undra varpå rummet plötsligt utrymms. Hittar min son i rummet intill där han går omkring med byxorna i knävecken och säger att det kliar på benet. "Precis som sin mamma", säger någon klämcheck j-la pappa, alltså va f-n? Lika bra att låtsas inte höra. Följer efter min nästan byxlöse son genom hoparna av föräldrar och barn i jakt på någon salva. Eller någonting som får det sluta klia och får honom att dra upp byxorna för guds skull....
Hunnit med lite äkta pepparkaksbak också. Sally är mycket glad och tacksam över att hon fått en ny säng ;-)
Hoppas ni hade en lika underbar lucia som jag, puss och kram...
Efterlyses den goda fen
Igår nådde jag kulmen för vad jag kan ta, eller troligen inte för jag vet ju att jag får ta det i några veckor till. Men det är så frustrerande så jag blir galen...
När Gaviscon, Omeprazol och Rennie inte hjälper (även som trippeldos intagen vid ett och samma tillfälle) så är det lite jobbigt med sura uppstötningar/halsbränna.
Och igår som jag sa var måttet rågat, jag fick SITTA upp och sova. Minsta lilla lut så trycktes halva maginnehållet uppåt i min matstrupe och inget hejdade maginnehållet att åka ända upp och ut... Okej en ganska målande bild men jag vill ha lite sympatier här fattar ni vad det är synd om mig?
Så med hjälp av fyra sängkuddar och två gigantiska rödblommiga soffkuddar har jag sittandes sovit i sängen två tredjedelar av natten. Försökte liksom lura min egen kropp genom att glida lite sakta neråt och luta litegrann. MEN DÅ kom det på en gång så det var inte lönt. Mattias den stackarn låg bredvid utan kudde för vi har ju inte hur många kuddar som helst och de räckte helt enkelt inte till honom.
Framåt morgonkvisten kunde jag till slut lägga mig ner om än på tre kuddar det kändes gudomligt skönt, jag ligger alltid på sidan och endast då kan jag sova någesånär bra, så några vilande timmar blev det iallafall.
Kalle har blivit förkyld och hade feber igår så vi var hemma från dagis. I morse när jag vaknade hade jag huvudvärk och lite svid i näsan, behov av en nackkotejustering och en nerv i kläm i benet så jag inte kunde röra benet. Så jag skämtade bara kulmen är inte nådd, åh nej inte än inte...
Ser fram emot i natt speciellt om förkylningen bryter ut, sittande med täppt näsa, snarkningar, andningsuppehåll, benförlamning och... får skrivkramp bara jag tänker på resten av alla krämpor. (ben och armförlamning, jobbigt läge).
Blev faktiskt irriterad på den lilla i magen i går och bad honom sluta trycka på och ha sig... Men han kan ju knappast hjälpa att det är trångt där inne och innerst inne vill jag inte föda tummeliten det vore ännu mer weird än detta... Men snälla kan inte någon god fe knäppa med fingrarna så har fem veckor gått och bäbisen tittat ut. Seriöst om någon känner någon så finns det para att tjäna eller kara om det är någon som hellre vill ha det.
Kanske inte konstigt att det känns som man har en alien i magen?
Puss och kram
När Gaviscon, Omeprazol och Rennie inte hjälper (även som trippeldos intagen vid ett och samma tillfälle) så är det lite jobbigt med sura uppstötningar/halsbränna.
Och igår som jag sa var måttet rågat, jag fick SITTA upp och sova. Minsta lilla lut så trycktes halva maginnehållet uppåt i min matstrupe och inget hejdade maginnehållet att åka ända upp och ut... Okej en ganska målande bild men jag vill ha lite sympatier här fattar ni vad det är synd om mig?
Så med hjälp av fyra sängkuddar och två gigantiska rödblommiga soffkuddar har jag sittandes sovit i sängen två tredjedelar av natten. Försökte liksom lura min egen kropp genom att glida lite sakta neråt och luta litegrann. MEN DÅ kom det på en gång så det var inte lönt. Mattias den stackarn låg bredvid utan kudde för vi har ju inte hur många kuddar som helst och de räckte helt enkelt inte till honom.
Framåt morgonkvisten kunde jag till slut lägga mig ner om än på tre kuddar det kändes gudomligt skönt, jag ligger alltid på sidan och endast då kan jag sova någesånär bra, så några vilande timmar blev det iallafall.
Kalle har blivit förkyld och hade feber igår så vi var hemma från dagis. I morse när jag vaknade hade jag huvudvärk och lite svid i näsan, behov av en nackkotejustering och en nerv i kläm i benet så jag inte kunde röra benet. Så jag skämtade bara kulmen är inte nådd, åh nej inte än inte...
Ser fram emot i natt speciellt om förkylningen bryter ut, sittande med täppt näsa, snarkningar, andningsuppehåll, benförlamning och... får skrivkramp bara jag tänker på resten av alla krämpor. (ben och armförlamning, jobbigt läge).
Blev faktiskt irriterad på den lilla i magen i går och bad honom sluta trycka på och ha sig... Men han kan ju knappast hjälpa att det är trångt där inne och innerst inne vill jag inte föda tummeliten det vore ännu mer weird än detta... Men snälla kan inte någon god fe knäppa med fingrarna så har fem veckor gått och bäbisen tittat ut. Seriöst om någon känner någon så finns det para att tjäna eller kara om det är någon som hellre vill ha det.
Kanske inte konstigt att det känns som man har en alien i magen?
Puss och kram
Fortfarande lagom bra
Snön har kommit vilket är härligt, tog en stärkande långpromenad idag på förmiddagen, dvs. jag gick till dagis på Ullavigatan till Karla vårdcentralt på älvtomtagatan och hem vilket borde vara cirkus 500 meter. Helt slut!
Måste snart bege mig till jobbet ungifär lika långt dit. Får räkna med en halvtimme att ta sig.
Cykeln får stå är rädd att jag ska ramla och slå i magen, ja, eller huvudet med för den delen. Behöver alla hjärnceller jag kan få.
Denna vecka har jag bara glömt att titta på schemat på dagis en gång i tisdags, vilket gjorde att när vi kom på onsdag morgon var det inga barn där. De var på bio. ÅÅÅÅÅÅÅHHHH, jag blir galen. Men kan de inte ha lite bättre framförhållning? Fick lämna in Kalle på myran (småbarnsavdelningen) och sen knata till jobbet med ytterliggare ett dåligt mamma moment på samvetet. AARGG...
Kompenserade lite dålig mamma koll med att bygga snölykta och snögubbe i går och sen göra varm choklad så nu känns det lite bättre... hehe
Kanske världens snyggaste snögubbe!
Måste visa fin bild som jag tog med mobilen i söndags när vi hade lite picknick i lekparken. Ni hör ju jag är ju typ the mother of mothers för det mesta. Det är ju bara supermammor som tar med barnen till parken och picknick, eller hur... Åh som jag tidigare sagt det är inte bra att vara för perfekt. Det är bra att vara lite lagom.
Min fina kille snart 4 år. Lilla söte...
Puss och kram måste "rusa" (hahahahahaha) till jobbet nu.
Jag kommer vinna och det kommer vara värt varenda dag av plåga...
Vem kunde tro att man skulle börja må illa igen i vecka 32? Smygande har det kommit illamåendet för att nu vara ganska intensivt. Gårdagen var hemsk fick åka hem från Marieberg dit vi hade åkt för att handla present till pappa som fyllde förra helgen. Dagen verkar inte bjuda på någre mildare omständigheter heller så det verkar vara att gilla läget. Dryga sju veckor till av illmående, är det det som väntar nu? Jag antar jag ska vara glad att jag inte mått illa hela tiden emellan den första perioden av kaskadkräkningar och nu.... hmm
Sovit en helt hyfsad natt åtminstone, medan jag knapprar på datorn har Kalle och Bompa smurfdisco i Kalles rum. Jag funderar på om jag ska göra en upprepning av morgondagens mysfrukost med varm härlig nykokt choklad, jo, så får det nog bli.
Mattias är och handlar frukost, lunch och middag. Så är det när man bor nära affären aldrig finns det något hemma, eller det fattas åtminstone alltid saker. Tänkte kanske börja baka lite, Kalle fyller ju i slutet på månaden. Får väll se hur det går eller om det blir sängen/soffan större delen av dagen. Solen skiner ute det är lockande för själen och sinnet men för kroppen inte alls...
Mitt upp i alla graviditetsbesvär slog mig plötsligt en sak som jag glömt att framhålla nämligen det faktum att det är ett besvär väl värt det... Jo, men så är det ju om det visar sig att allt går bra och man får ett friskt barn och allt sådant så innebär ju detta ett nytt mirakel. En ny kärlek. Hoppas att kärleken i mitt bröst räcker till, men det ska det nog göra. För Kalle har jag ju så det svämmar över. En ny liten person i vår familj... det är svårt att se för sig hur det ska bli. Men att jag vill ha dig här på utsidan råder det inga tvivel om. Hålla dig, vyssa dig, pussa dig, trösta dig, älska dig mitt lilla, lilla barn, längtar tills du är här.
Så ja, det är väl värt det. Så bring it on, kom igen era sju veckor av illamående, foglossning, ryggont, snarkningar, halsbränna och allt vad det nu är, jag tar er an en efter en för i slutänden så försvinner ni och då har jag vunnit, jag ska besegra er alla och mitt/vårt pris för det är ovärderligt underbart och det finns inga tvivel inom mig, helt klart värt det!
Puss och kram
Sovit en helt hyfsad natt åtminstone, medan jag knapprar på datorn har Kalle och Bompa smurfdisco i Kalles rum. Jag funderar på om jag ska göra en upprepning av morgondagens mysfrukost med varm härlig nykokt choklad, jo, så får det nog bli.
Mattias är och handlar frukost, lunch och middag. Så är det när man bor nära affären aldrig finns det något hemma, eller det fattas åtminstone alltid saker. Tänkte kanske börja baka lite, Kalle fyller ju i slutet på månaden. Får väll se hur det går eller om det blir sängen/soffan större delen av dagen. Solen skiner ute det är lockande för själen och sinnet men för kroppen inte alls...
Mitt upp i alla graviditetsbesvär slog mig plötsligt en sak som jag glömt att framhålla nämligen det faktum att det är ett besvär väl värt det... Jo, men så är det ju om det visar sig att allt går bra och man får ett friskt barn och allt sådant så innebär ju detta ett nytt mirakel. En ny kärlek. Hoppas att kärleken i mitt bröst räcker till, men det ska det nog göra. För Kalle har jag ju så det svämmar över. En ny liten person i vår familj... det är svårt att se för sig hur det ska bli. Men att jag vill ha dig här på utsidan råder det inga tvivel om. Hålla dig, vyssa dig, pussa dig, trösta dig, älska dig mitt lilla, lilla barn, längtar tills du är här.
Så ja, det är väl värt det. Så bring it on, kom igen era sju veckor av illamående, foglossning, ryggont, snarkningar, halsbränna och allt vad det nu är, jag tar er an en efter en för i slutänden så försvinner ni och då har jag vunnit, jag ska besegra er alla och mitt/vårt pris för det är ovärderligt underbart och det finns inga tvivel inom mig, helt klart värt det!
Puss och kram
Be safe
Jag har säkert nämnt det faktum att jag på sistone blivit lite glömsk. Ja, ja... jag har alltid varit glömsk, men jag har säkert nämnt det faktum att jag på sistone blivit lite mer glömsk än vanligt.
Jag har ju bland annat glömt, vänta nu vad skulle jag skriva... jo, jag har ju glömt ta på Kalle cykelhjälmen vid tre tillfällen som jag minns. Det kan ju vara flera tillfällen som jag inte kommer ihåg. Men iallafall så idag när jag hämtade Kalle på dagis så gick jag in på dagiset för att hämta hans cykelhjälm på hyllan mäkta lättad över att den låg där för det indikerar ju på att jag faktiskt kom ihåg den på morgonen. Går ut och sätter på Kalle hjälmen samtidigt som jag småpratar lite med fröken om hur dagen varit bland röda hinkar och gröna spadar. Kalle drar mig lite i ärmen vilket jag liksom försöker ignorera och viskar lite ur mungipan, "vänta Kalle, mamma pratar med fröken"
"Men mamma, svarar Kalle, jag vill inte ha hjälmen på mig i vagnen".
Ikväll blir det en tidig kväll, tror jag behöver vila...
Fröken sa tröstande att man aldrig kan vara nog försiktig mellan skrattattackarna. De har ju trots allt också bevittnat hur jag tidigare glömt hjälmen, så kulmen för henne måste ha blivit när jag sätter på Kalle hjälmen sittandes i sin briovagn. Tack Kalle för att du sa till och besparade mig the walk of shame hem från dagis åtminstone. Nu stannar det iallafall innanför dagisets grindar och sen ja, alla de känner som de lär berätta för om den här förvirrade gravida mamman de har på dagis, ni skulle ha sett idag...
Läste något väldigt klokt idag som jag tar till mig helt och fullt av. Var inte en perfekt förälder, var lite halvbra förälder det är perfekt!
Pussen och kramen det är jag som är tokiga damen...
Jag har ju bland annat glömt, vänta nu vad skulle jag skriva... jo, jag har ju glömt ta på Kalle cykelhjälmen vid tre tillfällen som jag minns. Det kan ju vara flera tillfällen som jag inte kommer ihåg. Men iallafall så idag när jag hämtade Kalle på dagis så gick jag in på dagiset för att hämta hans cykelhjälm på hyllan mäkta lättad över att den låg där för det indikerar ju på att jag faktiskt kom ihåg den på morgonen. Går ut och sätter på Kalle hjälmen samtidigt som jag småpratar lite med fröken om hur dagen varit bland röda hinkar och gröna spadar. Kalle drar mig lite i ärmen vilket jag liksom försöker ignorera och viskar lite ur mungipan, "vänta Kalle, mamma pratar med fröken"
"Men mamma, svarar Kalle, jag vill inte ha hjälmen på mig i vagnen".
Ikväll blir det en tidig kväll, tror jag behöver vila...
Fröken sa tröstande att man aldrig kan vara nog försiktig mellan skrattattackarna. De har ju trots allt också bevittnat hur jag tidigare glömt hjälmen, så kulmen för henne måste ha blivit när jag sätter på Kalle hjälmen sittandes i sin briovagn. Tack Kalle för att du sa till och besparade mig the walk of shame hem från dagis åtminstone. Nu stannar det iallafall innanför dagisets grindar och sen ja, alla de känner som de lär berätta för om den här förvirrade gravida mamman de har på dagis, ni skulle ha sett idag...
Läste något väldigt klokt idag som jag tar till mig helt och fullt av. Var inte en perfekt förälder, var lite halvbra förälder det är perfekt!
Pussen och kramen det är jag som är tokiga damen...
Att vara lite glömsk är helt normalt!
Efter att ha glömt ta på Kalle cykelhjälmen två mornar på raken (kan lägga till en tredje morgon dock kom jag ihåg hjälmen då, men hade glömt kvar den på dagis). Glömde bort vem som beställde vad på jobbet och bokat in ett inskolningssamtal på dagis på fredag morgon fast jag inte kan då för att jag ska på utbildning, så var det ganska skönt att gå in på gravid.se och läsa "Kanske börjar du nu bli lite glömsk".
Och haha gissa tre gånger det är HELT NORMALT. Så det positiva med en graviditet är att du aldrig behöver freaky ut, allt är normalt och allt går att skylla på det välsignade tillståndet (detta skrivet med en gnutta ironi).
Vad har annars hänt i mitt magiska liv? Vi har köpt garderober på IKEA tre stycken till hallen. Fyra timmar efter vi kommit hem från IKEA har man fått ett mail där IKEA glatt basunerar ut att det är garderobsdagar köp tre betala för två. Jag skrattar... vad kan jag annars göra?
Tvättar vagnsinredningen idag, kollar på bebis kort påminner mig om varför det är värt alla besvär. Varför det är ett kärt besvär.
Ska snart iväg på utbildning, jag har kollat i almanackan tjugotre gånger för att inte missa tiden. Ikväll blir det till att fylla garderoberna, vilket inte blir några som helst problem. Saknar redan mamma hon har bara varit borta ett par dagar så det är två veckor kvar tills de kommer hem. Det blir väldigt tomt i huset och även fast vi inte umgås dagligen så saknar jag att höra stegen ifrån köket och veta att hon går där och lagar mat och lagar mat och lagar lite mat. Saknar också höra Lars nysa. Det är kul, det hörs i hela huset ett unikt nysande och mamma blir arg varje gång och skäller på Lars efteråt troligen för hon blir rädd. Det är nästan som man hoppar i taket fast man befinner sig en våning ner. Hoppas iallafall de har det bra i spanien.
Förresten där kan jag lägga till en annan glömde sak. I söndags innan de åkte firade vi Lars och Lisas födelsedagar. Lisa fick ekonomiskt bidrag till Paris och ett kort där jag skrivit på franska (google).
Lars fick ett kort på grekiska, mamma såg frågande ut och frågade om det var spanska? Nej, det är grekiska ser du väll, ni vet de har så där konstiga bokstäver. Jaha, sa mamma men du vet att vi ska åka till spanien va?
Shit!
Puss o kram alla superdunderhärliga människor, jag behöver smittas ner av er så jag står ut de här sista veckorna av halsbränna, förstoppning, snarkningar, otymplighet, glömska mm mm mm....
Och haha gissa tre gånger det är HELT NORMALT. Så det positiva med en graviditet är att du aldrig behöver freaky ut, allt är normalt och allt går att skylla på det välsignade tillståndet (detta skrivet med en gnutta ironi).
Vad har annars hänt i mitt magiska liv? Vi har köpt garderober på IKEA tre stycken till hallen. Fyra timmar efter vi kommit hem från IKEA har man fått ett mail där IKEA glatt basunerar ut att det är garderobsdagar köp tre betala för två. Jag skrattar... vad kan jag annars göra?
Tvättar vagnsinredningen idag, kollar på bebis kort påminner mig om varför det är värt alla besvär. Varför det är ett kärt besvär.
Ska snart iväg på utbildning, jag har kollat i almanackan tjugotre gånger för att inte missa tiden. Ikväll blir det till att fylla garderoberna, vilket inte blir några som helst problem. Saknar redan mamma hon har bara varit borta ett par dagar så det är två veckor kvar tills de kommer hem. Det blir väldigt tomt i huset och även fast vi inte umgås dagligen så saknar jag att höra stegen ifrån köket och veta att hon går där och lagar mat och lagar mat och lagar lite mat. Saknar också höra Lars nysa. Det är kul, det hörs i hela huset ett unikt nysande och mamma blir arg varje gång och skäller på Lars efteråt troligen för hon blir rädd. Det är nästan som man hoppar i taket fast man befinner sig en våning ner. Hoppas iallafall de har det bra i spanien.
Förresten där kan jag lägga till en annan glömde sak. I söndags innan de åkte firade vi Lars och Lisas födelsedagar. Lisa fick ekonomiskt bidrag till Paris och ett kort där jag skrivit på franska (google).
Lars fick ett kort på grekiska, mamma såg frågande ut och frågade om det var spanska? Nej, det är grekiska ser du väll, ni vet de har så där konstiga bokstäver. Jaha, sa mamma men du vet att vi ska åka till spanien va?
Shit!
Puss o kram alla superdunderhärliga människor, jag behöver smittas ner av er så jag står ut de här sista veckorna av halsbränna, förstoppning, snarkningar, otymplighet, glömska mm mm mm....
Jag måste säga...
Idag ska vi åka och fira bebis nummer två som kommit ut här i höst. Kalle sitter och håller i paketet som bäbisen ska få. Trots att jag säger att det är en timme kvar tills vi ska åka och att han kan ställa från sig paketet under tiden och sen ta det när vi ska åka, vägrar han släppa det. Han har nog suttit med det i handen på en stol i en kvart nu.
I eftermiddag ska vi fira Lisa och Lars som fyllt och fyller. Lär bli en del kaffe med andra ord och mitt förråd av Gaviscon som är ständigt sinande behöver fyllas på så en tripp förbi mitt andra hem apoteket lär det bli först.
Shoppade två meter garderob på IKEA igår som ska få husera i hallen innehållandes diverse, tja ytterkläder är väll det mest förekommande i en hall. Ska bli grymt skönt att få undan lite sånt. Kvällen spenderades som så kvällsmat hos svärmor och svärfar (jag och Kalle, Mattias var ute och förlustade sig). Sedan hyrde vi film och köpte godis och satt uppkrupna i soffan och mös hemmavid.
Jag kan inte låta bli att skriva någonting om allt skit som händer i den här stan. Jag var aldrig rädd när jag var yngre och gick hem från krogen på natten, kanske för att man inte utvecklat konsekvenstänkandet till dess fullo förrns man är runt 26 år, men säkert också för att det inte hände lika mycket skit. Eller läste jag bara inte tidningarna och kollade på nyheterna då? Säkert är att det som händer nu skrämmer skiten ur alla. Vad är det som gör att vissa sjuka män tror att det är ok för dem att ge sig på kvinnor och förstöra dem för livet? Vad är det för sjukt som händer? När den ena dåren var väck från gatorna åtminstone tillfälligt för tillbaka lär han ju komma med tanke på den svenska lagstiftningen och dess strafftider. Lär väll bli rättspsyk för den delen. Så dyker det upp den ena dåren efter den andra. Idag är jag bokstavligen skraj när jag ska hem på natten från krogen (om inte alkoholhalten har tagit mig tillbaka till 20-årsåldern något som händer ibland). Nej, faktum är att jag tar taxi eller cyklar som en skållad råtta genom stan och jag känner mig inte säker förrns ytterdörren går i lås bakom mig. Jag är livrädd att något ska hända mina systrar, jag är inte trygg förrns Mattias är hemma innanför dörren heller för den delen när han är ute. När tidningen kommer på morgonen är frågan inte längre om det har hänt något, frågan är vad eller vart? Det är hemskt att tänka på alla drabbade, ingen går säkert ålder, tid på dygnet, inget är säkert. GÅ INTE SJÄLV PÅ NATTEN, TIDIG MORGON NÄR GATORNA LIGGER ÖDE, GÅ INTE DÄR DET FINNS BUSKAGE ELLER ÄR UNDANSKYMT. Jag är trött på att behöva va rädd men det hjälps inte jag är det ändå!
Till mina systrar vill jag säga: ring mig om ni inte har sällskap hem eller kan få skjuts av våra föräldrar. Säg till innan så får ni pengar till taxi, chansa inte och gå hem i mörkret själv, ring då så hämtar jag DIG! För ingenting något så hemskt får någonsin hända er. Var försiktiga...
Puss och kram
I eftermiddag ska vi fira Lisa och Lars som fyllt och fyller. Lär bli en del kaffe med andra ord och mitt förråd av Gaviscon som är ständigt sinande behöver fyllas på så en tripp förbi mitt andra hem apoteket lär det bli först.
Shoppade två meter garderob på IKEA igår som ska få husera i hallen innehållandes diverse, tja ytterkläder är väll det mest förekommande i en hall. Ska bli grymt skönt att få undan lite sånt. Kvällen spenderades som så kvällsmat hos svärmor och svärfar (jag och Kalle, Mattias var ute och förlustade sig). Sedan hyrde vi film och köpte godis och satt uppkrupna i soffan och mös hemmavid.
Jag kan inte låta bli att skriva någonting om allt skit som händer i den här stan. Jag var aldrig rädd när jag var yngre och gick hem från krogen på natten, kanske för att man inte utvecklat konsekvenstänkandet till dess fullo förrns man är runt 26 år, men säkert också för att det inte hände lika mycket skit. Eller läste jag bara inte tidningarna och kollade på nyheterna då? Säkert är att det som händer nu skrämmer skiten ur alla. Vad är det som gör att vissa sjuka män tror att det är ok för dem att ge sig på kvinnor och förstöra dem för livet? Vad är det för sjukt som händer? När den ena dåren var väck från gatorna åtminstone tillfälligt för tillbaka lär han ju komma med tanke på den svenska lagstiftningen och dess strafftider. Lär väll bli rättspsyk för den delen. Så dyker det upp den ena dåren efter den andra. Idag är jag bokstavligen skraj när jag ska hem på natten från krogen (om inte alkoholhalten har tagit mig tillbaka till 20-årsåldern något som händer ibland). Nej, faktum är att jag tar taxi eller cyklar som en skållad råtta genom stan och jag känner mig inte säker förrns ytterdörren går i lås bakom mig. Jag är livrädd att något ska hända mina systrar, jag är inte trygg förrns Mattias är hemma innanför dörren heller för den delen när han är ute. När tidningen kommer på morgonen är frågan inte längre om det har hänt något, frågan är vad eller vart? Det är hemskt att tänka på alla drabbade, ingen går säkert ålder, tid på dygnet, inget är säkert. GÅ INTE SJÄLV PÅ NATTEN, TIDIG MORGON NÄR GATORNA LIGGER ÖDE, GÅ INTE DÄR DET FINNS BUSKAGE ELLER ÄR UNDANSKYMT. Jag är trött på att behöva va rädd men det hjälps inte jag är det ändå!
Till mina systrar vill jag säga: ring mig om ni inte har sällskap hem eller kan få skjuts av våra föräldrar. Säg till innan så får ni pengar till taxi, chansa inte och gå hem i mörkret själv, ring då så hämtar jag DIG! För ingenting något så hemskt får någonsin hända er. Var försiktiga...
Puss och kram
Äppelmos med en liten skvätt av get
Är det någonting som jag är noga med så är det mina äpplen. När jag köper äpplen gröna, inte den högblanka sorten utan den andra lite mattare sorten, så är jag extremt uppmärksam på att det inte får finnas en endaste liten flåda på äpplet. Det ska vara helt perfekt annars får det vara. Detta gör att jag förmodligen tar på nästan alla äpplena i lådan under min selektion något som säkert stör andra. Jag är alltså helt för noggrannt besprutade äpplen. Eklogiska och obesprutade är ingenting för mig. Ju mer gift som hjälpsamt håller äpplet fritt från diverse defekter desto bättre.
Jag gillar inte alls när äpplet är stött, nej, som sagt de ska vara helt perfekta. Igår köpte jag äpplen på Lidl hittade min fina mattgröna sort och lyckades bland agnarna sålla ut vetet. Tre fläckfria uppenbarelser slutade upp i påsen. Jag gick egentligen in för att handla toapapper och mjölk, vilket jag faktiskt kom ihåg helt otroligt för min äpplekoncentration kunde ju annars orsaka att det andra föll i glömska.
Ni vet ju hur det är man går in i affären för att köpa ett par liter mjölk när man kommer ut ur affären upptäcker man hur j-la dyr mjölken har blivit. 238 kr hur är det möjligt?
Jag kände mig ändå stolt som bara adderade tre perfekta äpplen den här gången. La upp varorna på disken och betalade. Gick runt och hämtade upp varorna. Skit två äpplen hade åkt ur påsen. Var där inte ett litet stöt märke. Åhhh!
Framme vid bilen balanserandes äppelpåsen en toalettbal och två liter mjölk av märket?, hittade ingen arla mjölk hoppas att denna är pastöriserad och allt sådant där inte vet jag vad det är för mjölk, tryckte jag fast toalettbalen med knät mot bilen för att sträcka mig efter nyckeln och låsa upp bilen då...
Äppelpåsen som i slowmotion faller mot marken... "m-i-n-a ä-p-p-l-e-n"... Tiden står stilla jag slänger de andra grejerna åt sidan och slänger mig ner, vänta nu gravid i sjunde månaden med foglossning och rygg som en åttiotvååring, låt oss bara säga att jag tar mig ner på alla fyra. Hur är jag säker på att ni med ovan beskrivning själva kan framkalla en finfin ograciös bild på näthinnorna.
Äpplena är borta, jag tar mig upp på ungefär samma smidiga sätt. Jag går runt bilen och där ligger de, hela vägen under bilen har de rullat ända bort till andra sidan, alldeles brunstötta och smutsiga av asfaltsgrusets obarmhärtiga svärta.
Jag mår inte så bra just nu är lite ledsen som ni kanske förstår och om ni ursäktar ska jag gå och äta lite äpplemos med någonting till som förmodligen är handmjölkat och kommer från en GET!
Bjuder som avslutning på dagens Kalle citat (efter en rap av rang). "Så får man inte göra på dagis, man får bara ARPA hemma". Vad han nu fått det ifrån som om jag...
Puss och kram alla som kurar i sina hus glöm inte att mysa till det och tända några ljus...
Jag gillar inte alls när äpplet är stött, nej, som sagt de ska vara helt perfekta. Igår köpte jag äpplen på Lidl hittade min fina mattgröna sort och lyckades bland agnarna sålla ut vetet. Tre fläckfria uppenbarelser slutade upp i påsen. Jag gick egentligen in för att handla toapapper och mjölk, vilket jag faktiskt kom ihåg helt otroligt för min äpplekoncentration kunde ju annars orsaka att det andra föll i glömska.
Ni vet ju hur det är man går in i affären för att köpa ett par liter mjölk när man kommer ut ur affären upptäcker man hur j-la dyr mjölken har blivit. 238 kr hur är det möjligt?
Jag kände mig ändå stolt som bara adderade tre perfekta äpplen den här gången. La upp varorna på disken och betalade. Gick runt och hämtade upp varorna. Skit två äpplen hade åkt ur påsen. Var där inte ett litet stöt märke. Åhhh!
Framme vid bilen balanserandes äppelpåsen en toalettbal och två liter mjölk av märket?, hittade ingen arla mjölk hoppas att denna är pastöriserad och allt sådant där inte vet jag vad det är för mjölk, tryckte jag fast toalettbalen med knät mot bilen för att sträcka mig efter nyckeln och låsa upp bilen då...
Äppelpåsen som i slowmotion faller mot marken... "m-i-n-a ä-p-p-l-e-n"... Tiden står stilla jag slänger de andra grejerna åt sidan och slänger mig ner, vänta nu gravid i sjunde månaden med foglossning och rygg som en åttiotvååring, låt oss bara säga att jag tar mig ner på alla fyra. Hur är jag säker på att ni med ovan beskrivning själva kan framkalla en finfin ograciös bild på näthinnorna.
Äpplena är borta, jag tar mig upp på ungefär samma smidiga sätt. Jag går runt bilen och där ligger de, hela vägen under bilen har de rullat ända bort till andra sidan, alldeles brunstötta och smutsiga av asfaltsgrusets obarmhärtiga svärta.
Jag mår inte så bra just nu är lite ledsen som ni kanske förstår och om ni ursäktar ska jag gå och äta lite äpplemos med någonting till som förmodligen är handmjölkat och kommer från en GET!
Bjuder som avslutning på dagens Kalle citat (efter en rap av rang). "Så får man inte göra på dagis, man får bara ARPA hemma". Vad han nu fått det ifrån som om jag...
Puss och kram alla som kurar i sina hus glöm inte att mysa till det och tända några ljus...
Kanske blir jag gift trots allt, fast nej...
I min värld händer väll inte så värst mycket just nu. Det råder tumult i magen vid vissa tider. Min "stora" son ger mig kraft och energi. Vilken underbar ålder han befinner sig i just nu. I söndags låg vi och kollade på ensam mamma söker, jag hoppas slippa bli en aspirant även om lite mer emotionellt stöd vore välkommet emellanåt. Fast det är klart svårt att vara någon som känner sig som ett premenstruellt vrak till lags.
Iallafall så pussades de på programmet, de gör ju det helt legitimt mammorna. Helt plötsligt bara för det är TV och en tävling i att finna kärleken är det okej att hångla på ett antal snubbar samtidigt. Eller ja, inte i grupp, det kan gå tio minuter emellan. Kalle berättade för mig att man kan göra så om man ska gifta sig. Varpå jag frågade honom om han skulle gifta sig med någon när han blev stor. Jag ska gifta mig med dig när jag blir stor mamma, och så vänder sitt lilla huvud mot mitt och pussar mig på kinden.
Sedan fortsätter vi att titta sida vid sida, jag funderar på om jag ska berätta att det är olagligt och sanningen att säga lite läskigt. Men varför redan slå hål på bubblan att mamma är den bästa och ända stora kärleken tids nog (inom en mycket snar framtid) faller de pusselbitarna på plats ändå.
Ikväll är det säsongsstart på desperate housewife och cougartown, som sagt händer inte så mycket just nu. Sanningen att säga är jag lite uttråkad och jag har precis kommit på att jag inte kan sitta och vänta på den 28 december eller att något kul ska hända jag måste agera. Så imorong tänker jag gå och se Örebro spöa VIK hockey och på torsdag är det dax att guppa omkring med lite flytkorvar igen. På lördag hör och häpna ska jag faktiskt på fotbollsgala (lillån dams fotbollsavslutning) så ser det genast lite ljusare ut mellan alla sura uppstötningar, sömnapnéer och diverse andra graviditetsbesvär.
I skrivande stund sitter jag i telefonkö till försäkringskassan jag började på plats 152 i kön nu är det bara 56 före. Innan man kommer till själva kön är det VM i knappval, tryck 1 om du vill.... bah
Puss o kram men svara då!
Flytkorvar
Igår var det premiär på vattengymnastik efter veckor, nja kanske till och med månader av inaktivitet. Härligt tempererat vatten 34 grader och med tanke på att det var babysim brevid så var det säkert 36. En alldeles speciell kategori av männsikor blir instruktörer de är glada och entusiastiska i övermått, deras sprudlande energi känns på flera mils avstånd. Jag tror att det är en av orsakerna till att jag känner mig så obekväm på sådana här gruppträningar.
Visst är jag van att träna i grupp jag menar jag har ju spelat fotboll i bokstavligen hela mitt 36-åriga liv men de glada tillropen i fotboll från coachen lyder mer, "passa då för i h-vete, spring, spring, men möt bollen", jag vet inte men på något sätt känner jag det lite mera trivsamt på fotbollsplanen.
Iallafall så är vi alla som ligger där som små sillar i vattnet och sprattlar samtliga alldeles fantastiska, ser hon inte att tanten i badmössan slackar och att den enda manliga deltagaren i sedvanligt för hans ålder tighta speedos längst bak fuskhåller i avgränsaren till simbanan. Själv har jag fullt sjå att hålla mig på plats hur står man upprätt i poolen iklädd en flytdevis som fästs i midjan vilket för mig innebär var? Jag har ingen midja bara en stor kulle som buktar ut. Jag har fäst den under tuttarna och över magen, när jag står i vattnet trycker den upp tuttarna till under hakan och de sura uppstötningarna är ett faktum. Vid vissa övningar kräks jag lite i munnen, men för övrigt går det bra.
Mja, det var ju det där att jag far omkring jag fattar inte hur badmössetanten kan stå så stilla antingen är hon extremt lång och bottnar vilket jag betvivlar, för det är sällan tanter är över två meter långa, eller så har hon fäst ett ankare runt fotleden och förankrat sig i den uppvärmda varma poolens botten.
Håll er på plats ropar den glada instruktören med leendet så brett att huvudet nästan delas i två delar. Ja, men det är ju j-ligt lätt för henne att säga som står på LAND. Dessutom har hon ju inte en flyttunna utväxt på magen.
Men det är skönt på ett sätt ändå, jag känner mig relativt viktlös och inte lika osmidig som på torra land och det känns ingenting i ryggen. Dessutom är det ingen som ser att jag sprattlar helt i otakt, sprattlar med vänster när det höger och tvärtom. Ingen kan se vad jag gör under ytan och jag behöver inte skämmas för att jag har absolut noll koordination för jag kan låtsas att jag gör precis rätt. Och instruktören säger att vi är helt underbara och fantastiska återigen.
Nästa ord som kommer ut ur den bredleendes mun är "FLYTKORVARNA". Detta gör mig allvarligt orolig, jag börjar se mig omkring efter flytkorvar, det är ju trots allt babysim bredvid... Men efter en stund kan jag pusta ut när jag ser att det inte är någonting annat än avlånga rundlar av frigolit som ligger på poolkanten som har fått detta underbara namn. Så då hämtar jag en flytkorv och fortsätter hänge mig själv åt vattengymnastikens underbara eller kanske underliga konst.
Puss och kram flyttunnan...
Visst är jag van att träna i grupp jag menar jag har ju spelat fotboll i bokstavligen hela mitt 36-åriga liv men de glada tillropen i fotboll från coachen lyder mer, "passa då för i h-vete, spring, spring, men möt bollen", jag vet inte men på något sätt känner jag det lite mera trivsamt på fotbollsplanen.
Iallafall så är vi alla som ligger där som små sillar i vattnet och sprattlar samtliga alldeles fantastiska, ser hon inte att tanten i badmössan slackar och att den enda manliga deltagaren i sedvanligt för hans ålder tighta speedos längst bak fuskhåller i avgränsaren till simbanan. Själv har jag fullt sjå att hålla mig på plats hur står man upprätt i poolen iklädd en flytdevis som fästs i midjan vilket för mig innebär var? Jag har ingen midja bara en stor kulle som buktar ut. Jag har fäst den under tuttarna och över magen, när jag står i vattnet trycker den upp tuttarna till under hakan och de sura uppstötningarna är ett faktum. Vid vissa övningar kräks jag lite i munnen, men för övrigt går det bra.
Mja, det var ju det där att jag far omkring jag fattar inte hur badmössetanten kan stå så stilla antingen är hon extremt lång och bottnar vilket jag betvivlar, för det är sällan tanter är över två meter långa, eller så har hon fäst ett ankare runt fotleden och förankrat sig i den uppvärmda varma poolens botten.
Håll er på plats ropar den glada instruktören med leendet så brett att huvudet nästan delas i två delar. Ja, men det är ju j-ligt lätt för henne att säga som står på LAND. Dessutom har hon ju inte en flyttunna utväxt på magen.
Men det är skönt på ett sätt ändå, jag känner mig relativt viktlös och inte lika osmidig som på torra land och det känns ingenting i ryggen. Dessutom är det ingen som ser att jag sprattlar helt i otakt, sprattlar med vänster när det höger och tvärtom. Ingen kan se vad jag gör under ytan och jag behöver inte skämmas för att jag har absolut noll koordination för jag kan låtsas att jag gör precis rätt. Och instruktören säger att vi är helt underbara och fantastiska återigen.
Nästa ord som kommer ut ur den bredleendes mun är "FLYTKORVARNA". Detta gör mig allvarligt orolig, jag börjar se mig omkring efter flytkorvar, det är ju trots allt babysim bredvid... Men efter en stund kan jag pusta ut när jag ser att det inte är någonting annat än avlånga rundlar av frigolit som ligger på poolkanten som har fått detta underbara namn. Så då hämtar jag en flytkorv och fortsätter hänge mig själv åt vattengymnastikens underbara eller kanske underliga konst.
Puss och kram flyttunnan...
Jag är väll ingen skogsmulle direkt
Jag kan väll inte direkt skryta med att jag är någon skogsmänniska. Om jag tänker efter så var det väll cirka 14 år sedan jag var i skogen senast. Om man inte räknar med karslund, vena och lillåspåren som faktiskt slingrar sig genom skogen.
Det var i närkes kil med Ann-Marie och Lina som kan ha varit en så där 2-3 år och med tanke på hennes nästkomande födelsedag så dök den ohyggliga siffran ovan upp. Alltså 14 år sedan. Minnet jag har är att det fanns massvis med hästflugor som bet mig hela tiden. Jag höll på att bli galen.
Innan dess när man var liten blev man utdragen i skogen av mor och farföräldrar till att plocka lingon och blåbär och diverse annat till självhushållningen, haha...
Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har hittat en kantarell. Dessutom är jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna låta bli att inte gå vilse. Vi tog vänster vid tallen där borta, jaha vilken av de 25? Den med gröna blad eller barr eller vad dem nu har...
Förra året kände jag suget efter en blåbärspaj och infallet för dagen ledde faktiskt till en skogsutflykt men som jag tidigare skrev vet jag inte om karslundsspåret räknas. Oj vad blåbärsris det fanns, fullt överallt och jag behövde inte oroa mig för att gå vilse heller. Det enda problemet var att det inte fanns några blåbär. Jag berättade om abret på jobbet dagen efter, hur är det möjligt att varenda blåbär blivit plockat, men det är klart det bor mycket människor i stan. Men så sa någon eller så kan det bero på att blåbärssäsongen var över för ungefär en månad sedan...
Så frysen fylls på av svamp tack vare givmilda vänligt sinnade svärföräldrar och en farfar vars svampsinne är en gåta. Att jag aldrig hittar svamp hör väll mer till faktumet att jag aldrig besöker skogen.
När Kalle och jag för ett par veckor sedan återigen var i karslundspåret inseende att blåbärssägsongen även denna gång passerat hittade massor med svampar var de av den mer rödvita sorten och jag är tämligen säker på att den är giftig så...
Min förhoppning står till Kalle som i detta nu befinner sig ute i skog och mark och lär sig om den vilda naturen i varbergaskogen. Kanske blir han familjens skogsmulle fast idag är han bara ett knytte...
Annars flyter allting på och är normalt så att säga, halsbränna, ryggont, konstiga drömmar, snarkplåster etc.
Blev sambomoster till en liten tjej som heter Emma i förrgår så liten och så söt, nu längtar man än mer inte bara på att graviditeten ska ta slut utan till att faktiskt få en bebis. Det är lika ofattbart nu som första gången. Man vet att det är en bebis som sparkar och lever rullan där inne i magen. Man ser magen röra sig, bölja, få stötar och man vet att det är en människa därinne. Ändå så surrealistiskt och ofattbart. Jag vet att det är så men jag förstår det inte, det är verkligen i den rätta bemärkelsen ett mirakel. Och om 12 veckor, ge och ta, kommer vi förhoppningsvis att få uppleva vårt andra mirakel det mina vänner är rätt fantastiskt.
Kalle har lovat att lära bebisen allt han kan först ska han nog får lära sig åka trehjuling, sen kanske gå...
Puss och kram idag skiner solen och gör mig glad liksom de vackra färgerna på höstens blad.
Det var i närkes kil med Ann-Marie och Lina som kan ha varit en så där 2-3 år och med tanke på hennes nästkomande födelsedag så dök den ohyggliga siffran ovan upp. Alltså 14 år sedan. Minnet jag har är att det fanns massvis med hästflugor som bet mig hela tiden. Jag höll på att bli galen.
Innan dess när man var liten blev man utdragen i skogen av mor och farföräldrar till att plocka lingon och blåbär och diverse annat till självhushållningen, haha...
Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har hittat en kantarell. Dessutom är jag osäker på om jag överhuvudtaget skulle kunna låta bli att inte gå vilse. Vi tog vänster vid tallen där borta, jaha vilken av de 25? Den med gröna blad eller barr eller vad dem nu har...
Förra året kände jag suget efter en blåbärspaj och infallet för dagen ledde faktiskt till en skogsutflykt men som jag tidigare skrev vet jag inte om karslundsspåret räknas. Oj vad blåbärsris det fanns, fullt överallt och jag behövde inte oroa mig för att gå vilse heller. Det enda problemet var att det inte fanns några blåbär. Jag berättade om abret på jobbet dagen efter, hur är det möjligt att varenda blåbär blivit plockat, men det är klart det bor mycket människor i stan. Men så sa någon eller så kan det bero på att blåbärssäsongen var över för ungefär en månad sedan...
Så frysen fylls på av svamp tack vare givmilda vänligt sinnade svärföräldrar och en farfar vars svampsinne är en gåta. Att jag aldrig hittar svamp hör väll mer till faktumet att jag aldrig besöker skogen.
När Kalle och jag för ett par veckor sedan återigen var i karslundspåret inseende att blåbärssägsongen även denna gång passerat hittade massor med svampar var de av den mer rödvita sorten och jag är tämligen säker på att den är giftig så...
Min förhoppning står till Kalle som i detta nu befinner sig ute i skog och mark och lär sig om den vilda naturen i varbergaskogen. Kanske blir han familjens skogsmulle fast idag är han bara ett knytte...
Annars flyter allting på och är normalt så att säga, halsbränna, ryggont, konstiga drömmar, snarkplåster etc.
Blev sambomoster till en liten tjej som heter Emma i förrgår så liten och så söt, nu längtar man än mer inte bara på att graviditeten ska ta slut utan till att faktiskt få en bebis. Det är lika ofattbart nu som första gången. Man vet att det är en bebis som sparkar och lever rullan där inne i magen. Man ser magen röra sig, bölja, få stötar och man vet att det är en människa därinne. Ändå så surrealistiskt och ofattbart. Jag vet att det är så men jag förstår det inte, det är verkligen i den rätta bemärkelsen ett mirakel. Och om 12 veckor, ge och ta, kommer vi förhoppningsvis att få uppleva vårt andra mirakel det mina vänner är rätt fantastiskt.
Kalle har lovat att lära bebisen allt han kan först ska han nog får lära sig åka trehjuling, sen kanske gå...
Puss och kram idag skiner solen och gör mig glad liksom de vackra färgerna på höstens blad.
I can walk a 1000 mile
Jag har tappat räkningen på Gavisconet om jag ska vara helt ärlig vet bara att det är dags att köpa en ny. Lactulosen står på hyllan och dammar för närvarande provar med pajalagröt används med framgång på förstoppade åldringar på hemmen runt om i landet, låter som en hit...
Sover med plåster varje natt näsan vidgas med några millimeter på varje sida när plåstret sätts på, ser ut som jag har gått in i en vägg ungefär. Det värsta är att det inte riktigt går tillbaka när jag tar bort plåstret på morgonen. Kanske har jag gått in i en vägg jag minns inte...
För närvarande undrar jag hur man kan bli så mätt på en sallad som jag just nu är. Och så undrar jag hur i h-vete jag kan vara så dum så jag trycker i mig hela salladen när jag vet att matsmältningsprocessen tar 5 timmar och 37 minuter. Under den tiden känns det som maten sitter i halsen och vid minsta framåtböjarrörelse trycks det uppåt...
Ni som hade en glamourös och förväntansfull inställning till det helgade tillståndet har nu fått det draget i gruset fram och tillbaka 720 gånger...
Men ändå är det värt det, det ni...
http://www.youtube.com/watch?v=IZIqRKH55EU&NR=1
Tycker 1000 miles med Heat passar bra in här...
Puss & kram
Sover med plåster varje natt näsan vidgas med några millimeter på varje sida när plåstret sätts på, ser ut som jag har gått in i en vägg ungefär. Det värsta är att det inte riktigt går tillbaka när jag tar bort plåstret på morgonen. Kanske har jag gått in i en vägg jag minns inte...
För närvarande undrar jag hur man kan bli så mätt på en sallad som jag just nu är. Och så undrar jag hur i h-vete jag kan vara så dum så jag trycker i mig hela salladen när jag vet att matsmältningsprocessen tar 5 timmar och 37 minuter. Under den tiden känns det som maten sitter i halsen och vid minsta framåtböjarrörelse trycks det uppåt...
Ni som hade en glamourös och förväntansfull inställning till det helgade tillståndet har nu fått det draget i gruset fram och tillbaka 720 gånger...
Men ändå är det värt det, det ni...
http://www.youtube.com/watch?v=IZIqRKH55EU&NR=1
Tycker 1000 miles med Heat passar bra in här...
Puss & kram
whats up!
4 1/3 flaskor Gaviscon
1 1/3 flaska Lactulos
3 st Breathe right plåster
Detta suger...
Men jag sover iallafall bättre. Snarkar men inte så jag väcker mig själv eller gör andningsuppehåll. Vilket är positivt. Mattias sover längre och längre i soffan, glömmer ibland att gå och lägga sig undrar varför?
Kalle har ont i magen varje dag...
Om han måste äta potatisgratäng och stek får han ont i magen.
Om han inte får titta på film får han ont i magen.
Om han måste borsta tänderna får han ont i magen.
Har kommit till den punkten att om han verkligen får ont i magen så... bad for you... Jag tror inte på dig!
Hoppas det är något bra på TV ikväll, TV:n är min bästa vän för tillfället. TV:n och soffan är räddarna i nöden och that´s what friends are for, som den gamla slagdängan så fint ljuder.
På jobbet ser de på mig med medlidande, kanske beror det på suckandet och stönandet vid förflyttningar eller snigelhasandet i gången, vad vet jag?
Faktum att det varit lite bättre, eller som Mattias sa du har inte gått lika illa sista dagarna. Genast gjorde det faktumet att jag drog ut till Marieberg med familjen för lite shopping. Gick ju fint. Kardborrebältet på liksom...
Var tvungen att ta av mig det på Mc Donalds när vi skulle käka. Inte så mycket för att få plats med maten mer för att det är jäkligt obekvämt att sitta med tvångsbältet. Trodde ögonen bokstavligen skulle poppa ur på en yngre kvinna som satt en bit bort. Bältet är inte särskilt diskret att avlägsna dels väldigt långt dels väldigt mycket kardborre, ja, ni vet hur det låter. "Så här blir det lilla gumman", sa jag med elakt leende. Tror inte han som satt bredvid får komma till på bra länge...
Köpte present till lillebror som fyllde när vi var på Rhodos men då inte fick något paket, sanningen att säga kunde jag ju alltid skylla på att det blev övervikt om jag släpade med alla presenterna. Men tröjan jag köpte vägde nog inte så mycket mer än att jag hade kunnat tagit med den om jag hade kommit ihåg att han fyllde när vi var borta. Istället blev det någo dum bortförklaring och en påse Marianne, pringles, coca-cola och vindruvor från minimarketen.
Köpte en urfin mössa till Kalle och kunde inte låta bli men en liten dress till magen blev det också...
Den här trötta killen blir kul att lägga ikväll typ nu, hatar när han somnar efter dagis...
Betalar dyrt för shoppingen på Marieberg idag tror jag ryggen ska gå av det är SMÄRTSAMT!!!
Puss och kram ha en trevlig mysig kväll med öl och vin och revbensspäll!
(Länge sen jag kom med ett så bra rim ;-)) Undrar alltid ska man göra slutparentes när man gör glad gubbe i slutet på parentes? Ser ju ut som den har dubbelhaka. Och heter det parentes eller parantes?
1 1/3 flaska Lactulos
3 st Breathe right plåster
Detta suger...
Men jag sover iallafall bättre. Snarkar men inte så jag väcker mig själv eller gör andningsuppehåll. Vilket är positivt. Mattias sover längre och längre i soffan, glömmer ibland att gå och lägga sig undrar varför?
Kalle har ont i magen varje dag...
Om han måste äta potatisgratäng och stek får han ont i magen.
Om han inte får titta på film får han ont i magen.
Om han måste borsta tänderna får han ont i magen.
Har kommit till den punkten att om han verkligen får ont i magen så... bad for you... Jag tror inte på dig!
Hoppas det är något bra på TV ikväll, TV:n är min bästa vän för tillfället. TV:n och soffan är räddarna i nöden och that´s what friends are for, som den gamla slagdängan så fint ljuder.
På jobbet ser de på mig med medlidande, kanske beror det på suckandet och stönandet vid förflyttningar eller snigelhasandet i gången, vad vet jag?
Faktum att det varit lite bättre, eller som Mattias sa du har inte gått lika illa sista dagarna. Genast gjorde det faktumet att jag drog ut till Marieberg med familjen för lite shopping. Gick ju fint. Kardborrebältet på liksom...
Var tvungen att ta av mig det på Mc Donalds när vi skulle käka. Inte så mycket för att få plats med maten mer för att det är jäkligt obekvämt att sitta med tvångsbältet. Trodde ögonen bokstavligen skulle poppa ur på en yngre kvinna som satt en bit bort. Bältet är inte särskilt diskret att avlägsna dels väldigt långt dels väldigt mycket kardborre, ja, ni vet hur det låter. "Så här blir det lilla gumman", sa jag med elakt leende. Tror inte han som satt bredvid får komma till på bra länge...
Köpte present till lillebror som fyllde när vi var på Rhodos men då inte fick något paket, sanningen att säga kunde jag ju alltid skylla på att det blev övervikt om jag släpade med alla presenterna. Men tröjan jag köpte vägde nog inte så mycket mer än att jag hade kunnat tagit med den om jag hade kommit ihåg att han fyllde när vi var borta. Istället blev det någo dum bortförklaring och en påse Marianne, pringles, coca-cola och vindruvor från minimarketen.
Köpte en urfin mössa till Kalle och kunde inte låta bli men en liten dress till magen blev det också...
Den här trötta killen blir kul att lägga ikväll typ nu, hatar när han somnar efter dagis...
Betalar dyrt för shoppingen på Marieberg idag tror jag ryggen ska gå av det är SMÄRTSAMT!!!
Puss och kram ha en trevlig mysig kväll med öl och vin och revbensspäll!
(Länge sen jag kom med ett så bra rim ;-)) Undrar alltid ska man göra slutparentes när man gör glad gubbe i slutet på parentes? Ser ju ut som den har dubbelhaka. Och heter det parentes eller parantes?
Förvandlingen
Köket har genomgått en förvandling från murrigt tegelbruk till ljust och blommigt...
Några småsaker återstår men lite handlingskraft i veckan ska lägga den sista touchen vid det nu mycket funktionella och trivsamma köket.
Det enda som finns kvar i det nya köket är diskmaskinen och kaffebryggaren och golvet. Jag ville ha en inbyggd kaffemaskin men blev nedrustad. Aja, det kanske bara är kul ett tag...
Bort med det gamla in med det nya. Demolering är KUL...
15 olika material på väggarna såklart det är ju ett gammalt hus. Avloppsproblem som ni kan fråga min pappa om. Dränkt av diverse gos helt överraskande när han lungt och beskedligt skulle sätta reglar.
Och dörren åkte igen. Finns inte kvar längre... Men 60 cm diskbänksyta till gjorde en oerhörd skillnad. Mitt smartaste drag i planeringen av köket. För övrigt bjöds det inte på några direkta överraskningar.
Ojordade kablar och obrukbara kablar i mängder. Elektriker såväl som vvs kunniga personer behövs vid renoveringen. Annars gjorde vi allt själva. Eller ja, alltså pappa gjorde nästan allt själv. Men Mattias och jag var väldigt duktiga hantlangare. Hammare, skruvdragare, vattenpass...
Väldigt nice när gipsskivorna var på plats. Känns otroligt mycket fräschare.
Väggarna blev nog ganska raka också :-)
En underbar känsla när skåp och bänkskiva kom upp...
Och jag måste faktiskt skryta med att det är jag som har satt kaklet. Pappa sågade till de bitarna som behövdes och la på fix. Mattias och jag fogade sedan med gemensam kraft...
Ett mycket fint fasat kakel, ger liv åt väggen och skapar hemtrevlig känsla. Mycket nöjd med kaklet måste jag säga.
Om kaklet var vi överens men inte tapeten. Vi har aldrig lyckats enats om tapet, men här gick jag segrande ur striden. Från att ha varit inne på helvitt, gjorde jag en helomvändning och valde ja ni ser blommigt. Älskar färgen och hur det silvriga och gråa går igen i de rostfria vitvarorna och skåpbeslagen. Den vita botten ser till att ljuset behålls i rummet... Ja, gillar och köket är litet så tröttnar man kan man alltid tapetsera om...
Tapetsera gjorde undertecknad själv, mycket nöjd med resultatet fick fin hjälp av svärmor. Första, heter det våden eller båden, våden va? satte jag förvisso upp och ner. Men i slutänden fick vi till det och kan ni tänka er tapeten räckte precis. 349 kronor rullen helt överkomligt, samma tapet fanns i fler färger men som sagt det här var den som tilltalade mig.
Så här blev det IKEA köket, blandare från Bauhaus och vitvaror och fläkt från Elektroskandia förstås, blir grymt bra priser då...
Så här nöjda och glada är vi med vårt nya kök som sedan några veckor tillbaka är, ja, näst intill helt klart...
Några småsaker återstår men lite handlingskraft i veckan ska lägga den sista touchen vid det nu mycket funktionella och trivsamma köket.
Det enda som finns kvar i det nya köket är diskmaskinen och kaffebryggaren och golvet. Jag ville ha en inbyggd kaffemaskin men blev nedrustad. Aja, det kanske bara är kul ett tag...
Bort med det gamla in med det nya. Demolering är KUL...
15 olika material på väggarna såklart det är ju ett gammalt hus. Avloppsproblem som ni kan fråga min pappa om. Dränkt av diverse gos helt överraskande när han lungt och beskedligt skulle sätta reglar.
Och dörren åkte igen. Finns inte kvar längre... Men 60 cm diskbänksyta till gjorde en oerhörd skillnad. Mitt smartaste drag i planeringen av köket. För övrigt bjöds det inte på några direkta överraskningar.
Ojordade kablar och obrukbara kablar i mängder. Elektriker såväl som vvs kunniga personer behövs vid renoveringen. Annars gjorde vi allt själva. Eller ja, alltså pappa gjorde nästan allt själv. Men Mattias och jag var väldigt duktiga hantlangare. Hammare, skruvdragare, vattenpass...
Väldigt nice när gipsskivorna var på plats. Känns otroligt mycket fräschare.
Väggarna blev nog ganska raka också :-)
En underbar känsla när skåp och bänkskiva kom upp...
Och jag måste faktiskt skryta med att det är jag som har satt kaklet. Pappa sågade till de bitarna som behövdes och la på fix. Mattias och jag fogade sedan med gemensam kraft...
Ett mycket fint fasat kakel, ger liv åt väggen och skapar hemtrevlig känsla. Mycket nöjd med kaklet måste jag säga.
Om kaklet var vi överens men inte tapeten. Vi har aldrig lyckats enats om tapet, men här gick jag segrande ur striden. Från att ha varit inne på helvitt, gjorde jag en helomvändning och valde ja ni ser blommigt. Älskar färgen och hur det silvriga och gråa går igen i de rostfria vitvarorna och skåpbeslagen. Den vita botten ser till att ljuset behålls i rummet... Ja, gillar och köket är litet så tröttnar man kan man alltid tapetsera om...
Tapetsera gjorde undertecknad själv, mycket nöjd med resultatet fick fin hjälp av svärmor. Första, heter det våden eller båden, våden va? satte jag förvisso upp och ner. Men i slutänden fick vi till det och kan ni tänka er tapeten räckte precis. 349 kronor rullen helt överkomligt, samma tapet fanns i fler färger men som sagt det här var den som tilltalade mig.
Så här blev det IKEA köket, blandare från Bauhaus och vitvaror och fläkt från Elektroskandia förstås, blir grymt bra priser då...
Så här nöjda och glada är vi med vårt nya kök som sedan några veckor tillbaka är, ja, näst intill helt klart...
SÖMNAPNÉ OCH LITE KARPAL TUNNEL VAR DET HÄR...
Den fjärde flaskan Gaviscon inköpt, andra flaskan Lactulos, lägg därtill ett paket "Breathe Right", plåster som man sätter på näsan för att vidga näsvingarna och reducera snarkning.
Jag är i detta välsignade tillstånd så även snarkningar och andningsuppehåll cirka 7. 532 gånger per natt är helt normalt. Har fått klippkort hos Dr. Dorota på vårdcentralen som här näst ska kolla mina andningsvägar och näsan så där "inte sitter något där och fladdrar som orsakar ljuden", barnmorskans ord.
Trodde ett litet tag att kulmen var nådd men det visade sig snart att så var icke fallet...
Bara väntar på att någon ska komma på jobbat och undra vem f-n som har faxat disktrasan...
Känner mig som en vandrande zombie på åttio pannor, med rörligheten hos en 83-åring med två femtonåriga gamla höftproteser.
MEN, den som väntar på något gott... Väntar alldeles för j-la länge...
Jag har funderat över hur man gör för att få en utomkroppslig upplevelse. Det vore ju trevligt om så bara för en liten stund. Nej, nu ska jag gå och laga lite fredagsmat tillsammans med Mattias den stackarn han försöker underlätta för mig så mycket han kan genom att göra mycket här hemma och det är tacksamt. Tack älskling jag uppskattar det väldigt mycket. Jag hoppas på att bli mig själv igen inom cirka tre månader, aldrig har jag längtat så intensivt efter vintern och julen som nu.
Ps. nämde jag att fingrarna domnat bort ett par gånger och att jag har ont i tumleden. Detta kan vara tecken på Karpal tunnel syndrom som kan uppenbara sig hos gravida runt 5-6:e månaden, något som mina vänner såklart är "HELT FREAKIN NORMALT" bah!!!!
TOMTEN KOM SNART!
Puss och kram ska vi byta för en da? Du får va ja!
Jag är i detta välsignade tillstånd så även snarkningar och andningsuppehåll cirka 7. 532 gånger per natt är helt normalt. Har fått klippkort hos Dr. Dorota på vårdcentralen som här näst ska kolla mina andningsvägar och näsan så där "inte sitter något där och fladdrar som orsakar ljuden", barnmorskans ord.
Trodde ett litet tag att kulmen var nådd men det visade sig snart att så var icke fallet...
Bara väntar på att någon ska komma på jobbat och undra vem f-n som har faxat disktrasan...
Känner mig som en vandrande zombie på åttio pannor, med rörligheten hos en 83-åring med två femtonåriga gamla höftproteser.
MEN, den som väntar på något gott... Väntar alldeles för j-la länge...
Jag har funderat över hur man gör för att få en utomkroppslig upplevelse. Det vore ju trevligt om så bara för en liten stund. Nej, nu ska jag gå och laga lite fredagsmat tillsammans med Mattias den stackarn han försöker underlätta för mig så mycket han kan genom att göra mycket här hemma och det är tacksamt. Tack älskling jag uppskattar det väldigt mycket. Jag hoppas på att bli mig själv igen inom cirka tre månader, aldrig har jag längtat så intensivt efter vintern och julen som nu.
Ps. nämde jag att fingrarna domnat bort ett par gånger och att jag har ont i tumleden. Detta kan vara tecken på Karpal tunnel syndrom som kan uppenbara sig hos gravida runt 5-6:e månaden, något som mina vänner såklart är "HELT FREAKIN NORMALT" bah!!!!
TOMTEN KOM SNART!
Puss och kram ska vi byta för en da? Du får va ja!
